tisdag, april 05, 2011

Den kreativa hemmaföräldern

Att stanna hemma med barn ses hos många proffstyckare och även hos en och annan karriärkvinna som bortslösade år. "Där går de små parasiterna hemma med sina barn och presterar noll och nix".

Är då hemmatiden helt bortkastad? År när hemmaföräldern hasar omkring hemma och bakar cupcakes och städar. Eller kan det vara så att även hemmaåren är utvecklande för den förälder som är hemma? Kan tiden när man bygger upp sin hemmatillvaro - och introducerar vardagspedagogiken till barnen, när man bygger nätverk med nya föräldrar och barn och när man febrilt försöker hitta sätt att utveckla sig, så att man kan få in en fot igen på arbetsmarknaden, eller när man kämpar för att få ihop ekonomin sedan den höga skatten är betald - verkligen ge något?

Självklart är det så att du utvecklar nya färdigheter när du är hemma, som du har stor nytta av när du återvänder till arbetslivet. Och lika självklart är det att de som inte har gjort valet att stanna hemma och ge sina barn tid OCH lider av dåligt samvete för det - inte är sena att hoppa på hemmaföräldrarna och kritisera dem. (Tack och lov gör inte alla det - de allra flesta accepterar att vi väljer olika och behöver inte heller försvara sitt eget val genom att försöka misskreditera andras).

Det är fyra ledord som jag faktiskt ser som hemmaföräldrarna definitivt utvecklar och det är sin;

- kreativitet
- flexibilitet
- effektivitet
- förmåga att ha många bollar i luften

I Sverige är hemmaföräldrarna extra utsatta eftersom vårdnadsbidraget inte finns i alla kommuner (och har funnits så kort tid). De allra flesta har därför fått finna sig i att de varit tvungna att säga upp sig för att kunna stanna hemma (vårdnadsbidraget gör att du har kvar din anställning) - så att de tvingats ut i total otrygghet. Dessutom förlorar de sin SGI - sjukpenninggrundade inkomst och finner sig utförsäkrade. Något som storeligen glädjer människor som till exempel Nalin Pekgul (s), som nyligen satt och skrek till några hemmamammor i programmet "Kvällsöppet med Ekdal" - att de minsann inte skulle vända sig till henne om de fick ekonomiska svårigheter på grund av sitt val att ge sina barn tid.

Så förutom otrygghet, och ekonomiska svårigheter på grund av särbeskattningen som gör att hemmafamiljen ofta får betala mer i skatt än familjen med två inkomster - så måste hemmaföräldrarna utstå ständiga påhopp från proffstyckare, karriärkvinnor/män (med dåligt samvete) och en del politiker som blir vrålarga när de inte lyckas tvinga alla människor att göra samma val här i livet.

För att våga ta steget att ge sina barn tid med de oddsen - så krävs det förstås en alldeles speciellt stark personlighet och ett stort mod. Hemmaföräldrarna kommer vare sig de vill eller inte att tvingas utveckla sin kreativitet för att kunna ta klivet tillbaka till arbetslivet igen. Många väljer att starta eget, andra vidareutbildar sig och en del utvecklar sig så mycket i den kreativa vardag som hemmatiden ändå erbjuder, att de uppfinner något alldeles eget.

Men det pratas det förstås tyst om. Vem vill/vågar skriva en artikel med den vinklingen. Just nu - inte någon - det är inte gångbart. Vill man sälja tidningar är det säkrast att skriva det som en majoritet vill läsa och hemmaföräldrarna tillhör inte majoriteten. Därför tar jag tillfället i akt att berätta om den tyska 35-åriga hemmafrun Melitta Bentz från Dresden i Tyskland som år 1908 fick idén att filtrera kaffet genom en bit läskpapper, som hon tog från sin sons skrivbok. Hon såg strax det geniala i idén och tog patent på den. Melittas namn blev snabbt synonymt med kaffefilter och filtren säljs fortfarande under hennes namn.

Så nästa gång ni går och kokar kaffe och lägger i ett melittafilter, så skänk en kreativ hemmaförälder en tanke och kom ihåg att det finns många fler där ute, även om deras historia ännu inte finns på pränt.

Madeleine Lidman

Läs också:





3 kommentarer:

Ingvar sa...

Svara alla |Ingvar Rydquist till rydquist
visa information 17:08 (1 timme sedan)


rydquist@gmail.com

Ja dessa problem fanns inte i skolorna, då jag växte upp för 60 år
sedan, som vi har idag. Är det ingen, som någonsin tänker på
verkligheten med denna mångkultur, som våra ledare till politiker,
myndigheter och journalister föredrar, skapar problem. Och att det är
skolbarnen, som får möta verkligheten först. Särskillt då det gäller
våra kristna, som islamiska idéer, som kommer ifrån helt olika
kulturer.
De vuxna behöver ju inte inte tänka alls på dessa problem, som deras
barn nu råkar ut för, då de går i skolan. Eller hur???

Madeleine Lidman sa...

Hej Ingvar!

Jag hänger inte riktigt med i svängarna hur din kommentar passar in med mitt inlägg.

Barn råkar ut för många saker i skolan och det finns egentligen bara ett recept som jag ser det och det är närvarande vuxna som vågar se och vågar ta tag i saker. En vuxenvärld som ger tydliga signaler om att "här går en gräns". Och där lärarna faktiskt får medel att sätta gränser på ett bra sätt.

Sedan pågår en mycket bra skoldebatt just nu i både DN och Aftonbladet som kanske får upp den stor del av problematiken på dagordningen.

Det gäller också att den här debatten vi nu ser inte bara stannar vid en debatt utan att man också vidtar åtgärder.

Ingvar sa...

"Hej" Madeleine

Som jag ser det nu, så håller Sverige på att sakta men säkert att islamiseras nu. Vad som är mycket kusligt är, att ingen varken vill komma ihåg eller minnas Tage Erlanders (S) skarpa varningar, som han höll på TV- nyheterna, ett par månader innan, han lämnade över sitt
stats-ministerjobb. Till mannen Olof Palme, som efter 17 år. Förvandlade det svenska folket helt.
För att man håller på sin kultur och sitt hemland, så är man väl ingen främlings-fientlig rasist eller nazist för det heller. Eller hur?
Vi har haft en kristen kultur, här uppe i Norden ända sedan vi hade "ASA-TRO", för tusen år sedan. Eller hur?
Och att våran kristna kultur äventyras nu, med denna stora flykt och massinvandring, från den islamiska kulturen. Skapar inget annat än ett katastrofalt läge, för den svenska befolkningen. Och detta är Tage Erlanders egna ord, som han höll.
Själv har jag upplevt i verkligheten. Två religionskrig, mellan islamister och kristet folk, under mitt yrkesliv. Ett i Libanon och ett i Biafra 1970. Du kanske ännu minns dessa arma svältande Biafrabarn, som visades i TV:n om kvällarna. Eller fråga Dina föräldrar, för 41 år sedan. Eller hur???
Ingvar i Gbg.