Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimalt

Foto: Heather Katsoulis (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

En av den vanligaste frågorna som dyker upp inne i Hemmaföräldrars nätverks facebook-grupp är om det är okej att vänta med förskola, eller till och med hoppa över den helt till skolstart. Många föräldrar som bara är hemma några månader efter ettårsdagen får finna sig i att bli en måltavla för allehanda åsikter från släkt, vänner, bekanta, grannar - ibland även på BVC och personalen på öppna förskolan:

"Men oj har ditt barn inte börjat på förskola ännu HUR ska det gå? Små barn behöver träffa andra kompisar och lära sig fungera socialt" - eller något i den stilen.

Och så alla undersökningar som sägs visa att barn som går i förskola blir duktigare i skolan. Vilken förälder vill sabba livschanserna för sin lilla knodd och hoppa över förskolan då.

Därför finns det anledning att titta lite på vad små barn behöver, egentligen. För även om en  bra förskola kan vara ett komplement till hemmet, så är det ju inte samma sak som att barn behöver förskola.

Till att börja med föds människobarnet för tidigt, helt enkelt för att kvinnans kropp inte klarar av att bära det cirka ett år till, vilket enligt forskningen skulle behövas. När barnet är ett år skulle det alltså egentligen vara redo att födas, vilket är ungefär vid en tidpunkt då många små barn börjar i förskolan och går långa dagar (många barn mellan 40-50 timmar i veckan), i en stor barngrupp med många olika relationer, långt bort från någon av de fem trygga anknytningspersoner som ett så litet barn har.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. Hjärnans utveckling formas av samspelet och anknytningen till en vuxen och de tre första åren är de viktigaste för hjärnans utveckling.

Vi vet i dag vad stress gör med vuxna människors hjärnor: Stress kan leda till hjärnskador och utbrändhet. Men vad gör då stress med små barns sköra hjärnor? Hjärnor som dessutom är under utveckling? Det har det forskats väldigt lite om.

1974 kom den första forskningen kring dagisbarn (som det hette då) och stress - och den visade att redan på den tiden, när barnen gick kortare dagar och i mindre barngrupper så hade de förhöjda halter av kortisol i urinen … alltså förhöjda halter av stresshormoner. Även den amerikanska forskaren Andrea Dettling mätte kortisolet hos barn i förskolan och deras stressrespons var aktiverad och stressnivåerna steg under dagen. Enligt Sue Gerhardt, psykoterapeut, författare till boken: "Kärlekens roll - hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna" - visar forskning att barn med trygga anknytningar inte avger höga kortisolhalter i stressituationer på samma sätt som otrygga barn gör.

Att bli skild från sin mamma eller den vårdande vuxna personen som ansvarar för barnets livsuppehälle är förmodligen den mest stressande erfarenhet som ett spädbarn eller ett småbarn kan utsättas för. En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.

I Sverige ser vi dessutom ibland separationen från den primära anknytningspersonen som "ett plåster som ska rivas av snabbt". Många förskolor kör i dag tredagars inskolning och andra sliter bokstavligen gråtande barn ur föräldern famn och uppmanar föräldern att gå. Gör man så? Vad händer om vi skulle använda samma metod för fler saker, som att lära barn äta mat. Det lilla barnet som ännu inte är suget på smakportioner, ska det "lära sig" genom att maten bara trycks in i barnets mun? Ska det lilla barnet som ska börja potträna få sitta på pottan tills det "lär sig"? Ska barnet som ska somna tryggt om kvällarna läggas i sin säng och få ligga där och gråta tills det "lär sig" att somna själv?

Det små barn behöver för utvecklas optimalt är: närhet, kärlek, god anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen som kan vägleda barnet ut i världen. Barnet behöver helt enkelt en trygg hamn, för att kunna utforska världen, men också återvända och tanka närhet, kärlek och trygghet. Om barnet får det här under sina första år, så kommer barnet att ha skapat sig en trygg inre arbetsmodell som det sedan använder för att möta livets utmaningar. Barn som inte får det här kommer att drabbas av ångest, oro, depression, självskadebeteenden och självmordstankar - ja av psykisk ohälsa i varierande grad. Och eftersom svenska barn i dag drabbas av en ständigt ökande psykisk ohälsa, så kan vi ju förstås skrika på fler kuratorer i skolan, eller så kan vi backa bandet och titta på vilken barndom vi ger barnen under deras första år. Tillgodoser vi de behov det lilla barnet har?

För föräldrar som får kommentarer kring valet att stanna hemma längre, rekommenderar jag följande länkar för läsning:

Stressade förskolebarn kan stressas för livet. Ny norsk studie (Läs och lär Marit Olanders ;) )

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Barn som gått i stora barngrupper har fler beteendeproblem

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Kärlekens roll, Sue Gerhardt

Stress leder till förstoppning hos förskolebarn (Läs noga Marit Olanders ;) )

Förskolan har blivit ett experiment

Tid för barn, Per Kågeson

Anknytningsteori

Psykolog: Ett år är väl tidigt att lämna

Politiker blundar för sambandet med ungas psykiska ohälsa

Om små barns behov och utveckling, Magnus Kihlbom

Behöver min 2,5-åring förskolans stimulans

Frånvaro om forskning av små barns socioemotionella utveckling och hälsa

Organisera förskolan efter små barns behov

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Stanna hemma eller välja förskola

När små barns behov negligeras - så syns det i hjärnan

Dagis kan skada ditt barn

Förskola före två års ålder kan skada barn

Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna

Det här är information som föräldrar får leta upp själva i dag. För tyvärr bygger svensk familjepolitik på ideologi och inte på vetenskap. Synen på det lilla barnet som ett problem som ska avlägsnas från föräldrarna så tidigt som möjligt - för att göra föräldrarna "jämställda" genomsyrar den information som föräldrar får. Själva barnperspektivet vad barn BEHÖVER … saknas … tyvärr. (Och en bra förskola där barnet får en möjlighet att knyta an till personalen, får gå lagom långa dagar i en lagom stor barngrupp och får sitt omsorgsbehov tillgodosett, behöver inte heller vara dålig för barnet. Det viktiga är att se till att rätt förutsättningar finns när man väljer barnomsorg utanför hemmet till sitt barn).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Diskriminera inte barn som är hemma

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder