Snart inget skydd mot den vanligaste dagissmittan

Pneumokocker är bakterier som kan orsaka lindrigare infektioner som öron- och bihåleinflammation, men de kan också orsaka mycket allvarliga och ibland livshotande sjukdomar som blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Ofta fungerar det med antibiotikabehandling, men det finns en risk för komplikationer som hörselskada eller olika former av hjärnskada.

De sprids mycket lätt i förskolemiljö. Många barn, trånga lokaler och mycket inomhusvistelse (särskilt vintertid) underlättar spridningen. När resistenta pneumokocker konstaterats på en förskola screenodlas barngruppen för pneumokocker. I vilken omfattning diskuteras ofta i samråd med smittskyddet och/eller vårdcentralen.

Den mesta smittspridningen av pneumokocker sker mellan och från barn i dagismiljöer. Individer som nyligen ätit antibiotika smittar lättare av pencillinresistenta pneumokocker (PRP) och smittspridning är vanligare i förskola och på orter med hög antibiotikaförbrukning bland små barn.

De senaste åren har pencillinresistenta pneumokocker (PRP) ökat och detta har gjort att behandling blir svårare. För att undvika dödsfall bland dagisbarn och för att minska på de allvarliga skadorna som hittills många drabbats av, så inledde man i Sverige för ett år sedan en vaccinationskampanj.

Nu kommer nya rön som visar att bakterierna anpassat sig efter vaccinet och att det därmed blir verkningslöst. Situationen kommer därmed snart att bli mycket allvarlig. Många små barn tätt ihop vilket ökar smittspridningen, resistenta pneumokocker och ett vaccin som bakterierna överlistar och som då blir verkningslöst.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge med andra ord. Nu är frågan vad politikerna tänker göra åt det här.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Större sjukfrånvaro än någonsin pga dagis

Pneumokocker - inte helt ofarliga

Frågor och svar om pneumokocker

Mindre barngrupper minskar smittspridningen

Barn som bar på resistenta bakterier fick inte gå till dagis

Två barn döda i pneumokockinfektion

Blev döv av dagisbakterie

Pedagog dog av dagisbakterie

Varning för farlig smitta på dagis

Vi föräldrar om pneumokocker

Politiker som bestämmer åt det "dumma" kvinnosläktet

Maken: "Jag hörde Reinfeldt på radion, han sa att M inte vill sänka maxtaxan eftersom fler kvinnor kanske stannar hemma då. Och då hamnar de i kvinnofällan".

Jo, då ... man har ju förstått den poängen. Speciellt kvinnor är tydligen så dumma att de med politiska medel måste styras att göra "rätt" val. Och "rätt" val är att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Den som inte arbetar heltid från det barnet är ett år - JOBBSKOLKAR. Här ska det nämligen arbetas och betalas in pengar till statskassan. För statskassan har pengar som ska betalas ut, till exempel kostnaden för de 456 817 barn som var inskrivna på dagis 2010 - där landade notan på 53,4 miljarder.

Samtidigt signalerar en majoritet av kvinnorna att de skulle vilja vara hemma längre om de hade ekonomiska möjligheter, vilket de flesta inte har på grund av de höga skatterna i Sverige, som gör det omöjligt att försörja en liten familj på en lön ... efter skatt. Hemmafamiljen betalar dessutom ofta mer i skatt på grund av särbeskattningen, så människors önskemål om hur de vill leva sina liv och deras möjligheter - går inte hand i hand.

Moderaterna signalerar att de tar sig rätten (precis som socialdemokraterna gjort i alla år) att bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv. Kvinnor ska arbeta heltid från det barnet är ett år - annars hamnar de i en kvinnofälla - basta! Och så anpassas familjepolitiken efter det. (Vad hände med de frihetsälskande moderaterna?)

Men vad är den här kvinnofällan då egentligen. Jo, kvinnor som inte har en obruten karriär (mer än för lite föräldraledighet) bakom sig, har i en del fall, för alltid diskvalificerat sig för en plats på arbetsmarknaden, eller för en fortsatt karriär. Väljer du hemmakarriären och vården och omsorgen om de egna barnen under några år, så ska du anses förbrukad.

Den attityden, för det handlar faktiskt om en attityd - är ju faktiskt något man kan ändra på. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - gör hemmatiden till en merit i en cv. Släpp in kvinnorna i arbetslivet igen efter hemmatiden. Kanske blir det mest mammor som är hemma, precis som det mest är kvinnor som väljer att arbeta med barn. Men accepterar vi det fria valet när det kommer till vilka som väljer att arbeta i förskolan, så måste vi också acceptera det fria valet när det kommer till vilka som blir hemmaföräldrar.

Jag ser helt enkelt att tiden är mogen att våga lita till att människor både kan och ska få fatta beslut över hur de vill leva sina liv.

Politiken ska inte styra vilka val människor gör - politiken ska underlätta människors val. DET är politikens uppgift.

Så istället för mer styrning och tvång, så vill jag se att vi försöker underlätta för de föräldrar som vill vara hemma längre OCH för de föräldrar som vill arbeta mindre för att ge sina barn tid. Och faktiskt för de föräldrar som föredrar att satsa på en karriär utanför hemmet - de föräldrarna ska ha en bra barnomsorg till sina barn, som håller en hög kvalitet med små barngrupper.

Vi har en hel del att arbeta med - med andra ord :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

När barnen blir vuxna får vi facit på föräldraskapet

Bäva månde alla föräldrar den dagen barnen ska se tillbaka och värdera sin barndom. Jag tror att alla föräldrar får sin del av den skopa de förtjänar - och precis så ska det vara. Alla gör vi upp med vår barndom och våra föräldrar. Ibland är såren så stora att det inte går att förlåta och man får gå vidare på egen hand. Men för de allra flesta så kan en orosperiod med uppgörelser efter barndomen leda till att man kommer ut som vuxen på andra sidan, med större förståelse för livet som helhet och med nya dimensioner om vad det innebär att vara människa.

Jag tänker förstås på Felicias bok - ”Felicia försvann” - som alla talar om. En bok jag inte har läst men det jag sett i artiklar är skrämmande läsning så att det räcker. Tittade också på Skavlan när Felicia var med och berättade om boken. Det är omöjligt att inte bli berörd av sorgen i hennes ögon. Det hon har varit med om är naturligtvis alldeles omöjligt att ursäkta eller bortförklara och jag tycker att hon har fattat helt rätt beslut som brutit med sin mamma Anna Wahlgren. Just Annas egen reaktion på dotterns bok, där hon pratar om att inte ta "heder och ära av dottern" (som hon underförstått har gjort av sin mamma), säger på något sätt att Felicias beslut var det enda rätta. Hade Wahlgren sagt något i stil med:

"Jag vet att det var en orolig tid och att jag gjorde oförlåtliga saker, men jag har utvecklats som människa och jag ber verkligen Felicia om ursäkt. Jag ska inte skylla på min egen barndom, men det är en förklaring till mycket som hände. Inget jag gör eller säger kan göra något ogjort, men jag älskar min dotter och önskar att vi kan hitta tillbaka till varandra."

Istället upplevde jag att Anna tog ett kliv tillbaka och la skulden på Felicia. Utan att blinka tog hon snabbt på sig offerrollen (lätt och enkel = stackars mig som blir påhoppad av mitt barn) och inväntade att det hov av människor som hon omger sig med, skulle rycka ut till hennes försvar.

Felicia har inget hov av människor som dammsuger nätet och kommenterar överallt för att stötta henne. Jag tycker att Felicia är otroligt modig, för det drev hon har fått emot sig från Annas hov, kommer att förfölja henne i många år. Oförtrutet och utan paus kommer de att förfölja Felicia och försöka underminera henne - och Anna kommer att dra i trådarna.

Vad kan vi lära oss av uppgörelser med föräldrar (även om den här uppgörelsen vi bevittnar nu är exceptionell) - ja, kanske att alla föräldrar har dåligt samvete och en känsla av inte räcka till. Det gör att alla oroar sig för den dagen barnen växer upp och kommer att ifrågasatta ... en hel del. Men de allra flesta föräldrar försöker verkligen och gör sitt bästa. Och den dagen ett barn står där med svarta ögon och vill diskutera händelser eller barndomen i största allmänhet, så ska man nog bara snabbt lägga ned att gå i försvarsposition och försöka skylla ifrån sig. Jag tycker att det är bättre att omgående sätta sig ned och lyssna, lyssna och lyssna. För att så ärligt som möjligt sedan bemöta (utan att försvara sig) och prata kring det som upprör. Det kan bli en lång process men jag tror att alla barn behöver få bekräftelse från föräldern att ”så här kan det ha varit och jag förstår att du känner dig ledsen”.

Det är början på försoning men också utveckling. Föräldrar är inte felfria. Men hur vi bemöter våra barn, den dagen de vill summera sin barndom - är nog helt avgörande för den framtida relationen.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Felicia Feldt: "Felicia försvann"

En offentlig barndom

Det kommer nog ingen mer upplaga

”Det är så mycket jag inte kan förlåta”

”Mamma måste få motstånd”

Felicia Feldt: Dottern som inte låter sig tystas

”Man visste aldrig vad som väntade runt nästa hörn”

Samspel är själva grunden för hur vi utvecklas

Foto: Diane Nelle (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Ett nytt år och då är det dags att summera det gamla som gått. Livet börjar med barndomen - den bär vi med oss resten av vårt liv. Jag minns ett amerikanskt program för länge sedan där man gjorde olika känslomässiga experiment på små barn. Vi människor formas nämligen i samspel med våra medmänniskor och starkast av de som tillbringar mest tid med oss under våra första år i livet. När vi samspelar så sätter våra erfarenheter spår i hjärnan som ska förbereda oss för livet som vuxna.

I en scen i den här amerikanska filmen så testade de samspelet mellan ett litet barn och mamman. Den lilla var bara några månader och mycket handlade om att barnet log och mamman log tillbaka. Men så ändrade de på förutsättningarna, när barnet tog kontakt med mamman och log och skrattade så tittade hon bara gravallvarligt tillbaka utan att reagera. Barnet slutade le och tittade åt sidan en stund för att samla sig, sedan försökte den lilla få kontakt igen genom att le och skratta mot mamman. När hon även den här gången bara stirrade utan att visa på någon reaktion blev barnet så stressat att det började dregla och sedan gråta.

Ett sunt socialt samspel och en god anknytning är själva grunden för att vi ska utvecklas till socialt kompetenta och välfungerande individer som vuxna. Brister det på det området så får det konsekvenser längre fram. Vi drar slutsatser och formas av det vi är med om helt enkelt.

Därför är det så klokt av föräldrar att till exempel ha sina barn i barnvagnar som är vända mot föräldern, så att barn och förälder kan samspela och interagera när de är ute och går. På något sätt har det i alla tider sedan barnvagnen kom varit en självklarhet att man under barnets första år har barnet vänt mot sig, så att man se varandra. Först när det började bli dags för en sulky så satte man barnet vänt ifrån sig.

Idag tycks den kunskapen ha försvunnit och många nyfödda sätts i barnvagnar vända ifrån föräldrarna. Innan jul såg jag den "nya typen av mamma" stå i kön till bankomaten. Hon hade en tvillingvagn av modern trehjulsvariant. Med en liten nyfödd knodd vänd i läge ifrån sig och den andra delen av vagnen som gapade tom. Förmodligen för att det lilla syskonet på gissningsvis drygt ett – två år var på dagis. I sufletten låg en nappflaska med välling och så pratade hon förstås i mobilen.

Det är lite sorgligt, för små barn behöver se den förälder som kör vagnen. Det finns faktiskt undersökningar som visar att det är enormt stressande för små barn att köras i vagn vända från föräldrarna.

Och så det här med att syskon inte får tillbringa tid tillsammans. Hur mycket förstår ett litet barn under tre år som får ett syskon av vad som egentligen händer, när det lämnas på dagis varje dag, trots att mamma eller pappa är kvar hemma och myser med syskonet? Hur känns det i själen? Vad sätter det för spår? Dessutom behöver även syskon få knyta an till varandra och hela familjen måste ställa om sig när man blivit fler, hitta rutiner och som förälder behöver man lära sig att det går att älska mer än ett barn ... i taget.

Så har vi det här med nappflaska till små nyfödda av jämställdhetsskäl. Jag vet att föräldrar idag uppmuntras att hoppa över amningen, "för då kan pappan ta lika stor del". Jag vet också att en del inte får amningen att fungera och då är det inte så mycket att göra. Men jag skulle verkligen önska att inte någon förälder valde bort amningen av jämställdhetsskäl, utan att alla verkligen försökte först att ge amningen en chans. Det är faktiskt lite sjukt att välja bort amningen enbart av jämställdhetsskäl, när amningen är så viktig av många orsaker.

De senaste åren har saker och ting gått i raketfart. Den storskaliga satsning som inleddes på allvar med införandet av maxtaxan, där målet var att få samtliga barn att börja på dagis tidigt, långa dagar medan föräldrarna heltidsarbetade, har genomförts. Dagis har blivit en helig ko och föräldrar förväntar sig att få ha sina barn där gratis även när de är hemma med syskon. Helst ska barnen gå alla lov också, gärna även på sommarloven så att föräldrarna kan vara lite lediga och vila upp sig och fixa med huset.

Mitt i allt det finns det en liten klick som fortfarande satsar på att ge sina barn tid - som trots mindre pengar i plånboken ändå vägrar att göra som majoriteten. Och det borde ju vara alldeles finemang eftersom vi med Alliansregeringen faktiskt har sagt att föräldrar ska ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ att välja på - även hemmaalternativet.

Men här ligger en hund begraven.

Trots att en majoritet av föräldrarna väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, så slutar inte varken politiker eller proffstyckare att flera gånger i veckan på olika sätt klanka ner på de som väljer att ge sina barn tid. Föräldrar som väljer dagmamma eller hemmaalternativet får hela tiden höra att dagisbarn blir bättre i skolan - trots att det är en myt, då sanningen är att det är mammans utbildningsnivå som avgör hur det går i skolan (och naturligtvis även skolan kvalitet, lärarnas engagemang och så vidare).

Går man in på tidningen Förskolan och söker på vårdnadsbidrag, så kommer artikel efter artikel upp som ömsom talar om att vårdnadsbidraget hotar förskolan, till att det är en kvinnofälla, eller ger barnen sämre språkutveckling. Trots att till exempel språkutvecklingen är beroende av samspel och på senare år med större barngrupper på dagis, så har barn fått en sämre språkutveckling. Så inte är det hemmabarnen som har ett gott socialt samspel som är drabbade även om det är en myt man försöker sälja in. Varför lägger en tidning som Förskolan så mycket tid och energi på att motarbeta att föräldrar ger sina barn tid? De har ju fått som de ville - en majoritet av barnen går på dagis. Måste verkligen 100 procent göra det innan de är nöjda? Det känns inte seriöst.

Vad är det som stör så ofantlig mycket med föräldrar som ger sina barn tid? Vad är det som skrämmer så mycket att media och vissa politiker bara inte kan låta bli att hoppa på dem?

En del försöker hävda att det har med ekonomi att göra "gå hemma ni bara men kräv inte att jag ska betala för det med MINA skattepengar", säger de föräldrar som utan att tveka gladeligen utnyttjar pengar från skattekakan när de själva är föräldralediga. Samtidigt som de har syskon på dagis och sedan går till öppna förskolan. De hämtar alltså ut föräldrapenning, dagissubvention och subvention för öppna förskolan utan att skämmas det minsta - och framförallt utan att jobba.

Hemmaföräldrarna som inte är välkomna till öppna förskolan med sina äldre barn, som betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen och som själva får nätverka och arbeta ideellt för att hitta andra som är hemma, får ingenting trots att de faktiskt utför ett arbete när de själva ansvarar för vården och omsorgen om sina barn.

När accepterar vi annars så stora orättvisor i samhället? Den typen av diskriminering?

Svar: Aldrig.

Här har vi lite att jobba med under kommande år. Lev och låt leva. Till alla de politiker och proffstyckare som är så övertygade om att standardlösningen är den bästa för alla barn vill jag bara säga en sak: Det får ni gärna tro och ni får jättegärna berätta varför ni tror det, så länge ni håller er till sanningen och till fakta. Men fokusera på ert eget val och dissa inte andras i samma andetag. Släpp med andra ord er fixering vid de som inte gör samma val som ni. För vet ni ... är ni trygga med ert val så behöver ni inte "bekymra" er så vansinnigt mycket om föräldrarna som istället väljer att ge sina barn tid under de första åren. Och lägg ned det där med att kalla dem för "jobbskolkare" eller skrämma upp dem med att deras barn blir sämre i skolan. Ja framförallt sluta försöka stämpla barnen, ni försämrar faktiskt deras livschanser. Den typen av vuxenmobbning mot barn ska vi inte acceptera i ett sunt samhälle.

Jag hoppas att det här blir ett år utan fula tricks från media, där man ihärdigt försöker sätta hemmaföräldrarna i sämre dager. Ni kanske inte förstår det själva men det här beteendet med att lura föräldrar under falska förespeglingar att ställa upp i tidningar eller radio säger ganska mycket om er själva och de demoner ni lider under. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - vi föräldrar kommer alltid att göra olika val och det är helt okej. Vi kan fortfarande finnas där för varandra och stötta varandra, oavsett vilket barnomsorgsalternativ vi har valt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Snälla proffstyckare – var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Nu startar hetsjakten på hemmaföräldrar igen

Tillbakablickar på en förskola i kris

Tidningen Förskolan har i många år inte bara ägnat sig åt att prata förskola och nackdelar, fördelar eller trender i förskolan - de har samtidigt också lagt mycket energi på att kritisera alternativen som dagmammor och hemmaföräldrar (vårdnadsbidrag) - där vårdnadsbidraget till och med utmålades som ett hot mot förskolan. Under chefredaktören Annica Grimlund, aktiv socialdemokrat, var det extra tydligt och hon sällan missade ett tillfälle att kritisera valfriheten eller Kristdemokraternas familjepolitik.

En tillbakablick till nr 10 år 2005 visar hur Annica Grimlund i vanlig ordning okritiskt hyllar förskolan, trots de larmrapporter som började komma redan då. Istället låtsas hon som det regnar och uppmuntrar ironiskt nog de som "sitter inne med den verkliga kunskapen att uttala sig" om förskolan - nämligen förskollärarna:

"Förskollärarnas röster saknas. Professionen tiger fast den vet bäst och kan mest. Varför ger sig så få förskollärare sig in i den aktuella debatten om förskolans roll?", frågar sig Annica Grimlund och skriver vidare att hon hoppas att förskollärarna gör det snart, så att alla får klart för sig hur bra förskolan är.

Kanske sa förskollärarna inte så mycket då, eftersom det de hade att säga kanske inte var riktigt – eller ärligt talat ens i närheten av vad Annica Grimlund hade förväntat sig att få höra. De var nog rädda om sina jobb och tiden var inte mogen för sanningen.

Sedan kom boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont".

Och i dag säger de desto mer ...

I Göteborg har flera modiga förskollärare, psykologer och kuratorer varnat i flera debattartiklar om krisen i förskolan. Problemet är bara att de inte säger det som människor vill höra - och kanske är vana att få höra - och då är det ingen som lyssnar, eller reagerar.

Vi kan inte längre fortsätta med samma familjepolitik och den här styrningen mot bara ett enda barnomsorgsalternativ. Det vi behöver få till stånd nu är istället riktig valfrihet. Med valfrihet så minskar trycket på förskolan, då föräldrar kan välja något annat. Med fakta istället för myter så kommer också många föräldrar att våga välja något annat än dagis. Dessutom bör alla kommuner erbjuda vårdnadsbidrag. De öppna förskolorna måste börja fullfölja sitt uppdrag och sluta fuska. I dag erbjuder de verksamhet för barn upp till ett år. Det är bekvämt och enkelt och kräver lite engagemang från personalens sida.

Men var ska då hemmaföräldrarnas barn få träffa andra barn, om de diskrimineras från verksamheten? Nej, nu borde politikerna börja arbeta för att de öppna förskolorna gör det som de är till för - erbjuder verksamhet för barn upp till sex år. De ska ha verksamhet riktad även till äldre barn.

En majoritet av föräldrarna skulle vilja stanna hemma längre. Det kan inga förtalskampanjer mot hemmaalternativet i tidningen Förskolan ändra på (och vad de säger på förskollärarutbildnigen om hemmaföräldrar törs jag inte ens tänka på). Utan det här är fakta, så nu måste vi börja fundera över hur vi går vidare. Hur ser det ut på din öppna förskola? Har de ett rum för äldre barn, där de kan få leka och pyssla ifred från de mindre barnen? Erbjuder de riktad verksamhet även till äldre barn? Om inte - ring din kommun och kräv en förändring. Hjälper inte det skriv till alla politiker i din Barn- och ungdomsnämnd och kräv att de gör något!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra

Dagens förskola har blivit förvaring

Psykologer larmar om stress hos barn

Det ska löna sig att hämta tidigt

Arbeit macht frei

Kära kvinnor ... känner ni er lyckliga? Lyckligare? Lyckligast? Moderaterna har ju gett oss vår ”frihet”. Genom att styra bort oss från det "eländiga" arbetet med att ta hand om våra små barn och ut i arbetslivet – så tjänar vi nu enligt deras statistik mer pengar, berättar Anna Kinberg Batra stolt i debattartikel i Svenska Dagbladet.

Tänk på det – när ni läser om stora barngrupper, lite personal, borttappade barn, barn som rymmer, skadas allvarlig, dör eller bli utsatta för övergrepp eller kränkande behandling på dagis. Barn som tillbringar 50 timmar i veckan på dagis ...

NI HAR MER PENGAR I PLÅNBOKEN.

Sedan har vi förstås ett annat litet problem förutom krisen i förskolan, kvinnor är mer sjukskrivna och barnen psykiska hälsa försämras ständigt.

Hoppla, det kanske är så att alla barn är olika och att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder inte passar alla barn? Men det struntar vi i att undersöka. Psykisk ohälsa och beteendestörningar, det löser vi genom att starta nya företag som säljer manualbaserade program. Programmen kan komma tillrätta med allt, eller hur det säger ju Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet. Sedan skriker vi efter mer skolkuratorer och mer amfetaminpiller till barnen för att komma tillrätta med deras hyperaktivitet.

Är ditt barn inte socialt välfungerande? Då sätter vi in SET, Social och emotionell träning och så tjänar de som tagit fram programmet och som rekommenderar det ännu mer pengar.

Dricker din tonåring för mycket. Ja men då kör vi alla tonåringar genom manualbaserade program i skolan som ska skrämma dem från att dricka, så ska vi nog få stopp på det. Och så tjänar ytterligare någon stora pengar förstås.

Mår personalen i förskolan dåligt av sin arbetssituation och är sjukskrivna ofta. Ja men då köper vi in vikarier från något företag som förmedlar den tjänsten och så tjänar den personen ännu mer pengar.

Money talks. Det handlar om pengar här (om ni missat det).

Tänk om vi kunde sluta använda barnen som murbräcka för jämställdhet. Tänk om politikerna kunde sluta försöka sätta ramarna för hur ALLA människor ska leva sina liv och i stället för att trycka in alla människor i en och samma ram, kunde låta kreativiteten få blomma ut och släppa fram fler alternativ än standardlösningen. Visst lite jobbskatteavdrag är som plåster på såren men fortfarande så är det en skatteförmån som kan nyttjas endast av de som gör som moderaterna vill - och det ger inte verklig frihet.

Tyvärr Kinberg Batra men det handlar inte om att se till att kvinnor ser ut att ha mer pengar i plånboken i statistiken. Det enda viktiga är att människor mår bra och att de kan välja själva och för alla är inte meningen med livet mer pengar i plånboken. Särskilt inte på bekostnad av våra minsta!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskargräl om mobbningsprogram

Ett inbyggt systemfel i familjepolitiken

Skolfront sammanfattar konsekvenserna av familjepolitiken ganska bra. Programmet som sändes den 14 november hade följande problemanalys:

"Skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap. Samtidigt som svenska elevers kunskapsnivå sjunker får skolan dock allt fler uppdrag och krav på sig.

Skolan ska lära ut demokratiska värderingar, sex- och samlevnad, informera om droger och alkohol, lära eleverna att bli klimatsmarta, förebygga våld med mera. Hur ska skolan hinna med? Går det att förena kunskapsuppdraget med en allt större fostrande roll? Om inte, vad ska skolan prioritera?"

Varför måste skolan lära barn demokratiska värderingar, sex- och samlevnad, informera om droger och alkohol, förebygga våld med mera? Varför finns över huvud taget så mycket tankar om att skolan ska ha "en fostrande roll".

Man kan också fråga sig varför skolan måste arbeta med värdegrunden? Eller varför skolan måste plöja barnen genom manualbaserade program som SET, social och emotionell träning?

Svar: Därför att vi har familjepolitik som inte ger föräldrar tid att vägleda sina barn ut i världen, på det sätt som människosläktet har gjort i hundratusentals år, innan dagis blev the-one-and-only-sättet att låta barn växa upp på.

Behöver vi mer facit än vi redan har egentligen, för att inse att familjepolitiken måste förändras? Politiker, föräldrar och personal som på olika sätt arbetar med barn måste få en bättre kunskap om utvecklingspsykologi. Vad behöver en liten ettåring? Vad kräver ett så litet barn i form av närhet, kärlek, god omsorg och en fungerande anknytning för att utvecklas optimalt. Är det inte lättare att börja arbeta förebyggande och ge barnen vad de behöver än att kräva att skolan ska ta föräldrarollen och dessutom behöva ta skattepengar för att investera i en massa dyra korrigerande åtgärder i form av manualbaserade program i förskola och skola?

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

p.s Ibland undrar jag om människorna bakom dagens familjepolitik - en politik som inte ser individer utan bara ett stort kollektiv av barn som ska växa upp enligt en standardiserad mall - har utbildats och tränats i gamla DDR. Den här politiken vi lever under nu har tryckts på oss ovanifrån. Det är verkligen inte något som vuxit fram ur ett gräsrotsperspektiv. Och kanske det värsta av allt. Det finns få kritiker som släpps fram.

Demokrati?

Nej inte direkt. Men det var det inte i DDR heller. Jag år så nyfiken på vilka människorna bakom den sociala ingenjörskonst vi ser i dagens familjepolitik - egentligen är. De har i alla fall varit enormt skickliga på att genomdriva en storskalig politisk modell som har implementeras på ett helt folk, utan några större protester.

Läs också:

Förskolan ger stressade barn

Så skapas narcissistiska barn

Om skrikande barn vid dagislämning

Censuren på internet skadar demokratin

Samspel i familjen viktigare än fostran

Pedagogik - eller en trygg och säker förskola

Foto:Derek. K. Miller FLICKR) LICENS: CC BY-SA

PEDAGOGIK, det är väl vad alla barn behöver eller hur?

En liten ettåring som just lärt sig gå och som är så nyfiken på världen där ute och allt som finns där, behöver få utforska den under trygg vägledning av en vuxen. Det är så homo sapiens fostrat sin avkomma i hundratusentals år. Fram till våra dagar då föräldrar får höra att allt en liten ettåring behöver är att tillbringa dagarna i en lokal och utsättas för pedagogik.

Och när det lilla barnet är ledset för att mamma eller pappa lämnar det på dagis och gråter förtvivlat, tillsammans med de andra 15 små ettåringarna som lämnats och det inte finns tillräckligt med vuxna som kan trösta, krama och ge värme, närhet och anknytning, så gör det inte något för alla tystnar till slut.... och snart har de jätteroligt där de får leka och röja med alla andra barn. Eller hur?

Nej så enkelt är det faktiskt inte. Små ettåringar är extremt känsliga. Vid ett års ålder skulle egentligen människobarnet födas, men det föds tidigare eftersom barnets stora hjärna gör att kvinnans kropp inte klarar av att bära barnet så länge som det skulle behövas.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.

Till alla föräldrar som tror att små ettåringar BEHÖVER dagis för pedagogiken skull vill jag bara säga....

LÄS BOKEN FÖRSKOLAN FÖR DE ALLRA MINSTA. PÅ GOTT OCH ONT.

Nu protesterar några föräldrar (igen) över de stora barngrupperna. Den här gången i Kärrtorp i Stockholm;

”– Det måste vara ett stopp nu innan det bara blir förvaring, man måste upprätthålla något slags kvalitet, säger Linda Brännström, förälder.

Inte bara den pedagogiska kvaliteten utan även säkerheten och barnens hälsa oroar föräldrarna”.

Det är bra att de är oroade. Det ska de vara. Men de måste också börja fundera lite mer över sakernas tillstånd.

Många föräldrar i dag kräver att deras små barn under tre år ska få gå på dagis när de är föräldralediga med syskon. Det kostar mycket skattepengar och bidrar till större barngrupper.

De gnäller över att dagis kostar pengar. Men de betalar faktiskt bara en bråkdel av den faktiska kostnaden. Maxtaxan, den allmänna förskolan och rätten att ha barnen gratis i vissa kommuner upp till 30 timmar i veckan - gör att förskolan saknar pengar. Mycket pengar... som skulle kunna gå till mindre barngrupper och mer personal.

Den svenska förskolan befinner sig i en djup kris. Den behöver mer pengar. Vill föräldrar till varje pris lämna ifrån sig sina små ettåringar, så visst, det står var och en fritt att göra som de vill. Vill de ha en bra kvalitet på verksamheten - då måste vi börja fundera över om vi ska ha i princip fri barnomsorg även fortsättningsvis eller om det ska få börja kosta.

Mitt tips:

- Bort med maxtaxan och låt föräldrar börja betala mer av den faktiska kostnaden själva.

- Bort med dagis för små barn under tre år när föräldrar är hemma med syskon.

- Se till att förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

- Reglera barngruppernas storlek i en lag. Rekommendationer räcker inte för ingen följer dem.

- Se till att det finns valfrihet i alla kommuner och många olika barnomsorgsalternativ. Då kan de föräldrar som inte är nöjda med ett alternativ välja något annat.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Hög tid för en ny familjepolitik

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Stanna hemma - eller välja förskola

Modet att gå sin egen väg

November dyster och grå. Allhelgonahelg och besök på gravarna av alla de älskade släktingar som lämnat. Program på tv med intervjuer av kändisar som passerat 50 år och funderar över livet. Självklart manar det till eftertanke och reflektion.

Många unga i dag är ledsna och oroliga, som unga alltid varit kanske och funderar över livet och varför de finns här. Men trots att vi har god materiell standard, inte är i krig och de flesta har det ganska bra... på ytan, så mår så många unga dåligt och funderar över självmord. Försöker ta livet av sig, skadar sig eller måste äta ångestdämpande mediciner.

Finns det några andra lösningar än mediciner och fler kuratorer på skolorna?

Ja.... och det här vill många nog inte höra... det finns andra lösningar och det stavas närvarande föräldrar eller släktingar som kan ta sig tid och prata... prata... prata. Där och precis just då som barnet mår dåligt. Men för att hinna med och orka prata, så går det inte att vara sönderstressad. Hela livet behöver du som människa ditt nätverk av anhöriga och vänner, för att prata dig igenom livets olika faser.

Jag har själv haft förmånen att ha världens bästa släktingar, kloka och som satsat på att ge oss barn tid. Då tog jag det alltid för givet. I dag går jag till deras grav och funderar över att jag aldrig förstod och fick säga.. tack. Men jag känner också att jag vill ge något tillbaka. Dela med mig av mina livserfarenheter men Sverige känns så trångt och trist. Ramarna för hur alla ska leva är redan satta ovanifrån och alla vi som vill gå vår egen väg och hitta lösningar på livspusslet utanför de ramarna ses med stor skepsis av både media och de politiker som vill bestämma åt oss, hur vi ska leva.

Det går ett drev mot hemmaföräldrarna, dagmammeföräldrarna... ja alla föräldrar som väljer annorlunda än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Hur jag än klurar på det så förstår jag faktiskt inte varför det är upprörande att det finns människor som väljer att ge sina barn tid, som vill ha tid också för ”relationslinjen” och inte bara ”arbetslinjen".

Människor som vill ha balans ses nästan som ett hot, känns det som. VAD är det som spökar i huvudet på alla de journalister som vill ha rättning i ledet och som vill att alla ska göra likadant? Vilka rädslor finns där egentligen?

Jag vet inte. Men jag vet en sak och det är att jag är beredd att ta strid för de människor som vill gå sin egen väg och som vill ha valfrihet. Tiden finns egentligen inte, pengarna finns inte - ideellt arbete i över tio år kostar... men känslan av att vilja ge tillbaka, att dela med sig, att uppmuntra andra att det är okej att gå sin egen väg och följa sin magkänsla, får mig att fortsätta skriva och försöka påverka.

Och till alla journalister och politiker som lägger tid på att motarbeta valfrihet och föräldrar som vill ge sina barn tid, så säger jag bara en sak. Stanna upp, fundera över er egen situation och är ni otrygga och osäkra över ert val, fundera över om det är något ni kan göra annorlunda - istället för att lägga kraft och energi på att få andra att göra samma val som ni själva gjort. Att alla gör likadant eller tvingas att göra likadant, är ingen garanti för att det är rätt :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: Släkten är inte värst

Svensk barnomsorg - DDR - och Stasi

Sverige kallar sig en demokrati men jag tror att att de närmaste femtio åren så kommer vi att bli tvungna att göra upp med många fenomen som inte är så demokratiska. Hur många vet till exempel att stora delar av den barnomsorgspolitik och skolpolitik vi har idag bygger på idéer från det forna DDR. Trots att det gått mer än 20 år sedan muren föll så har vi fortfarande en väldigt ensidig debatt kring hur vi FÅR låta våra barn växa upp.

Det pågår just nu ett omfattande forskningsarbete runt om i Europa som belyser hur vi påverkats av DDR, hur styrda vi varit av tankar och idéer därifrån. Kraven höjs nu också att Stasiarkiven ska öppnas upp för allmänheten. Vilka var människorna i DDR:s tjänst? Hur har de påverkat oss och satt ramarna för HUR vi till exempel tillåts låta våra barn växa upp?

I Svenska Dagbladet beskriver Barbro Eberan fil dr i gemanistik vilket lätt byte Sverige var för DDR:s charmoffensiv:

"Under fem år har Birgitta Almgren plöjt genom akter i tyska arkiv. Sin analys av de skriftliga källorna har hon kompletterat med intervjuer av tidsvittnen i Sverige och Tyskland. Trots sin vetenskapliga tyngd är boken spännande lektyr. Den dokumenterar minutiöst hur samarbetet mellan DDR och Sverige fungerade på olika nivåer.

Liksom på sin tid nazisterna gick den östtyska regimen systematiskt till väga för att infiltrera det svenska samhället. Lämpliga personer värvades och skickades till Sverige med uppdraget att missionera politiskt. (...)

Särskilt inom den svenska utbildningssektorn var inställningen till DDR positiv. Det östtyska skolsystemet med enhetsskola och integrerad yrkesutbildning var en förebild för de ledande skolpolitikerna Stellan Arvidsson och Britta Stenholm, som också spelade en central roll i Vänskapsförbundet Sverige–DDR.

DDR en socialistisk modellstat som tar hand om sina medborgare och garanterar arbete, fri sjukvård och barnomsorg".

Ja DDR föll, muren föll och människor släpptes fria. Hur många unga som lever idag vet inom vilka strikta ramar människor levde i DDR? Hur hårt kontrollerat och ensidigt allting var. Hur många vet att de som försökte fly och lämna landet sköts ned vid gränsen? Hur många vet hur dagens barnomsorgspolitik och skolpolitik influerats av tankar från DDR och genomförts under socialdemokratisk ledning?

Det mest fascinerande är hur moderaterna bygger vidare på de DDR tankar som byggde socialdemokraternas Sverige. Hela idéen med att med politiska medel tvinga människor att välja en lösning – ett sätt att leva. I Sverige handlar det om att ALLA ska förmås välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Alla medel är tillåtna och frågan drivs hela tiden på hårt också från medias håll. Nu senast i Isobel Hadleys krönika (som inte går att kommentera och som inte går att blogglänka till märk väl...) där hon tycker att trots att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i skolan, så ska barnen gå ännu längre dagar, ännu tidigare på dagis.

Många sanningar kommer att segla upp till ytan... en efter en.... Det kanske inte så konstigt att det är moderaterna och folkpartiet som är mest emot att Stasiarkiven öppnas för allmänheten – det är ju de som allra hårdast driver att alla ska välja standardlösningen just nu och som propagerar för ännu mer styrning av människors liv, under täckmanteln "arbetslinjen" och "jämställdheten".

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Svenska grundskolan bygger på DDR:s enhetsskola

Den svenska DDR-skolan

Socialdemokraterna som formade den svenska enhetsskolan

Varför skyddar regeringen svenska Stasi-agenter?

DDR-fasoner. Folkpartiet vill ha genus på dagis

Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk

Myten om dagisbarnen - en av de största och grymmaste

En myt som ställer skapar stor oro hos föräldrar och som faktiskt även stämplar hemmabarn och dagmammebarn, är den att barn som gått på dagis blir duktigare i skolan. Den myten har sålts in så väl trots att det inte finns någon forskning gjord i Sverige på dagens barn med dagens förhållanden, att den till och med ligger som en orsak till ranking i Lärarförbundet ranking av bästa skolkommun. Solna kommun vars barn generellt uppvisar bra meritvärde i skolan får ändå lägre ranking eftersom ”bara cirka 80 procent av barnen går i förskola”.

Solna har valfrihet så de barn som inte går i förskola går hos dagmamma (pedagogisk omsorg), är hemma med vårdnadsbidrag eller har tvåfamiljssystem. Istället för att mäta hur skolan lyckas med sitt uppdrag i rankingen så sänker man betyget på grund av ideologiska skäl.

Alla barn är olika, de är bra på olika saker och de utvecklas i olika takt. Det är arbetsmiljön i skolan (studiero, bullernivå, att barnen får röra på sig), lärarnas utbildning, klassernas storlek och själva upplägget samt föräldrarnas utbildningsnivå som avgör hur det går för barnen i skolan. Finland som toppar i OECD Pisa har inte som en kvalitetsmarkör att alla barn ska gå på dagis för att bli duktiga i skolan - de satsar på skolan istället.

När ett barn kommer till skolan så är det av yttersta vikt att barnet har lärt sig några grundläggande saker för att kunna ta till sig information. Barnet måste vara socialt och emotionellt välfungerande, förstå att man inte pratar rakt ut, utan räcker upp handen, barnet måste kunna vänta på sin tur och kunna samspela med andra barn samt även ha tillräckligt med lugn och välmående i kroppen för att kunna sitta still, koncentrera sig och lyssna och ta in information.

Men många barn har inte nått dit när de börjar skolan, vilket till stor del skapar dagens skolmiljö, med stök och mobbning. I panik jagas det diagnoser och cirka 24 000 barn medicineras i dag med ADHD medicin som innehåller amfetamin.

Dessutom köper skolorna in manualbaserade program för 1–3 miljarder för att komma tillrätta med barnens beteendestörningar. Program som SET, social och emotionell träning.

Ovanstående är fakta som få föräldrar känner till. Ett arbete som hindras av den mur av journalister som själva har barnen på dagis och vill döva sitt dåliga samvete och av de människor som tjänar storkovan på mediciner och manualbaserade program. Inte särskilt behjärtansvärda skäl för att fortsätta sprida myter är det heller.

När man har den här bilden klar för sig och vet att den svenska förskolan befinner sig i kris med stora barngrupper och få personal, så är det skrämmande att se hur vissa journalister fortfarande klamrar sig fast vid myten att dagisbarn blir bättre i skolan. De har alla fakta men de fortsätter att på alla sätt hindra att den når ut till föräldrar.

Det skadar barnen och försämrar deras livschanser. Svenska föräldrar är grundlurade – så jag håller helt med det är dags att media börjar servera fakta istället för myter.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns ingen Quick Fix för barnuppfostran

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Svenska barn allt sämre i matematik

Klipp, klistra och med SR. Så förvanskas ett inslag

Skärmdump P4:s hemsida

Lilla Sveriges Radio Östnytt (P4 Östergötland sedan 2014) kontaktade mig och ville prata om hämtstressen på förskolan och varför de är bra att ge sina barn tid och ha kortare dagar i förskolan. De skulle göra ett radioinslag angående det faktum att många föräldrar känner stress över att hämta tidigt och jag har ju ”haft åsikter i ämnet” och därför ville de att jag skulle vara med en kort snutt efter det inslaget tillsammans med Malin Alfvén barnspsykolog som jag kritiserat och som arbetar på P4. Det skulle vara direktsändning.

Det här mejlet fick jag från Sveriges radio Östnytt;

Hej, vi talades vid i telefon för en stund sedan angående en intervju i Sveriges Radio om dagistider. Du undrade om upplägget och såhär tänkte vi:

Vi har varit ute och träffat föräldrar som tycker lite olika i hur länge man ska ha sitt barn på dagis, vi skulle vilja krydda det inslaget med en diskussion med lite råd om hur en förälder ska resonera och tänka i den här inte helt självklara fråga. Vi skulle gärna vilja att du är med i inslaget som kommer att vara cirka fem minuter i vårt em program Östergötland idag. Det är direktsändning och vi tänkte oss inslaget vid halvfyra. Ring gärna om du har några frågor. Är lite stressad eftersom jag ska iväg och hämta mitt barn på dagis ; )

Lisen Elowson Tosting

Producent Östergötland

Sveriges Radio P4 Östergötland

Nu är jag väldigt tveksam till att medverka i media över huvud taget eftersom de flesta journalister inte direkt är överdrivet välvilligt inställda till hemmaföräldrar – och att jag vet av erfarenhet att de inte alltid ”spelar juste spel”.

Men visst när Lisen Elowson Tosting på Östnytt berättade att jag kunde kontakta programledaren Mathias Lindholm i förväg för att få veta mer så gjorde jag det och fick veta att det skulle handla om att hämta tidigt på dagis eller inte, så lät det ändå som ett bra upplägg. Jag pratar gärna om varför det är bra att ge sina barn tid och och inte ha för långa dagar på dagis samt vikten av att föräldrar innan de väljer barnomsorgsalternativ tänker igenom noga vilket barnomsorgsalternativ som passar bäst, eftersom alla barn är olika.

Jag var noga med att säga innan att jag inte ville ha ett skyttegravskrig mellan olika alternativ, utan att det handlar om fakta och att dela med sig av sina erfarenheter.

Jo hej du.

Sedan ändrar de sig och ringer upp och säger att Magnus Kihlbom barnpsykiater ska vara med och ber att få ringa om några minuter och spela in istället, ”eftersom han inte kan någon annan tid än 14.10”.

Borde jag ha anat ugglor i mossen? Ja, det borde jag men jag trodde att det fanns någon form av journalistisk heder. DET ska man aldrig förutsätta om man valt att vara hemma med sina barn.

Naturligtvis så handlade frågorna bara om att ställa olika alternativ (hemma och förskola) mot varandra och servera myten om att förskolebarn blir duktigare i skolan. Och jag tyckte att jag svarade riktigt bra ändå. Producenten Christian Ströberg fick jag också prata med och direkt efter så ringde jag upp för att säga att jag hoppades att de INTE skulle klippa i det som sagts. Han svarade aldrig så jag läste då in ett meddelande.

Men oj vad de klippte bort alla mina svar för att få det till att stämma med deras egen världsbild. Det är bara ett problem, de har handlat fullkomligt oseriöst.

Varför denna fixering vid att sälja in myten att förskolebarn blir duktigare i skolan? Om man nu verkligen är så tillfreds med sitt eget beslut så är det väl lätt att strunta i att en del väljer bort förskola helt. Varför dessa skumma metoder och rädslan att släppa fram hemmaföräldrarna på riktigt?

Man skulle kunna tro att våra skolor är översvämmade av barn som klarar skolan sämre eftersom de varit hemma (Kul stämpel för ett barn som varit hemma, att börja skolan med by the way) – med tanke på denna fokusering på att hela tiden tala om att dagis så tidigt som möjligt så långa dagar som möjligt, är ett måste för att bli duktig i skolan. En myt utan sanningshalt och som jag sa i en bortklippt del så finns det INGEN forskning gjord i Sverige under de senaste 30 åren som visar vilken effekt förskolan har på barn.

Och ska forskning ha evidens så bör den naturligtvis vara gjord i Sverige utifrån dagens förhållanden.

Sanningen, märk väl, är att var fjärde elev som lämnar årskurs nio har ofullständiga betyg, trots att en majoritet gått i förskola. I varje mätning i OECD Pisa undersökningen så uppvisar svenska barn allt sämre kunskaper i skolan samtidigt som allt fler gått i förskola. Men när fler barn var hemma längre och gick hos dagmamma, så såg skolkunskaperna mycket bättre ut. Som jag sa i programmet (bortklippt) så behöver det inte finnas ett samband mellan de sämre kunskaperna vi ser i skolan och att barnen gått i förskola. Men det blir konstigt med tanke på hur det faktiskt ser ut att fortsätta hävda att förskolebarn blir duktigare i skolan när det inte syns. (Men jag fick säga ”men det syns inte” resten var bortklippt förstås).

En annan sanning är att det satsas 1-3 miljarder på skolbaserade program för social och emotionell träning i förskolor och skolor för att komma tillrätta med alla beteendeproblem hos barn. Varför behövs dessa program om nu förskola är ett måste för att lära sig socialt samspel och fungera i grupp. (Mitt inlägg om varför det köps in så många skolbaserade program klipptes förstås också bort).

Svenska föräldrar är grundlurade.

Jag har aldrig sett så mycket klippande och klistrande för att få till det så att inlägget skulle ligga in linje med de egna åsikterna. Dialogen hängde över huvud taget inte ihop. När jag berättar om OECD Pisa undersökning är det bortklippt men Magnus Kihlboms svar är med. Det har tagit bort allt jag berättar om att mitt barn började på lekis vid 2 1/2 år, vilket gör att det låter som att hon gick 5 timmar i förskolan och så vidare.

Ja, ja, det är ingen idé att bli upprörd. Jag gör som jag brukar när media i vanlig ordning går över gränsen i sin iver att ge sin egen tillrättalagda bild av verkligheten – jag skriver här på bloggen och berättar. Informationen når kanske inte ut till så många, men informationen finns där i alla fall - och når ut till en del.

Jag nämnde också i programmet att vi har en alliansregering som bestämt att vi ska ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ och då bör det också respekteras och föräldrar bör få information om alla olika alternativ. (Bortklippt).

På sin hemsida lade de sedan ut ett länk till klippet med kommentaren: "Madeleine Lidman vill att alla barn ska vara hemma". Va!!! Det hade jag ju aldrig sagt. Efter intensiv mejlkontakt där de inte ville prata med mig, så tog de i alla fall till slut bort hela inslaget, eftersom de inte kunde ändra den felaktiga kommentaren med äran i behåll. Jag hade självklart aldrig sagt något sådant. Det sättet de behandlade mig på är faktiskt något av det mest chockartade jag varit med om OCH det gjorde mig så oändligt ledsen dessutom. Jag hade ju med glädje förberett mig och lagt ner en massa obetald tid på att försöka göra något bra och så landade det i något så fult.

För dig som förälder som funderar över vilket barnomsorgsalternativ du ska välja och som vill höra en vanlig liten mammas tankar kring detta, så läs gärna här. OCENSURERAT :)

Och till syvende och sist: Lägg ned beroende (ideologiskt vänsterstyrda) Sveriges radio. Vi medborgare betalar dessa människors löner och då bör de faktiskt också upprätthålla någon form av moral och åtminstone försöka leva upp till det uppdrag public service har. Tills dess, använd er konsumentmakt och bojkotta P4 Östnytt .

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

P.S Nu länkar jag till den här bloggen i kommentarerna på SR sidan, så får vi se om den får vara kvar eller om de censurerar bort den länken också :)

Läs också:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4856946

Sveriges radio kallar chefen för GP:s ledarredaktion för "husblatte"

Ekots rapportering om visstidsanställningar

Ska föräldrapenningen också tas bort för ALLA då?

Nyamko Sabuni tycker skriver i ett debattinlägg:

"Även för utrikes födda barn har föräldrarna rätt att ta ut föräldraledighet fram tills barnet fyllt åtta år. Här är fördelningen dock en helt annan - 80 procent av föräldradagarna tas ut efter att barnet har fyllt tre år. Vad som sker är att föräldraförsäkringen blir en fälla för nyanlända kvinnor som har barn. Den håller kvinnor bort från språkutbildning och möjligheter till arbete".

Fälla? Är man säker på att föräldrapenningen är orsaken till att invandrarkvinnorna inte kommer ut på arbetsmarknaden. Eller finns det kanske andra orsaker.

Föräldraförsäkringen är väsentligt högre än vårdnadsbidraget och att med föräldrapenning kan du inte uppbära vårdnadsbidrag. Det största problemet torde alltså vara föräldrapenningen och inte vårdnadsbidraget som är för barn under tre år.

Här har vi ett typiskt exempel på politisk ingenjörskonst där man tittar på en lösning för alla och undviker att se individerna.

Vårdnadsbidraget ska tas bort för ALLA föräldrar, mammor OCH pappor (mellan 8-10 procent av alla som tar ut vb är pappor) - bara för att det anses försvåra integrationen för invandrarkvinnor.

Men föräldrapenningen ska inte tas bort eller begränsas för ALLA föräldrar - utan bara för invandrarkvinnorna.

Här finns det två stora problem. Invandrarkvinnornas brist på integration ska lösas med riktade åtgärder som hjälper just dem. Eftersom hemmaföräldrarna använder vårdnadsbidraget för att förlänga tiden hemma av olika orsaker eller för att kunna gå ned i tid genom deltidsarbete när barnen är små, så kan man inte försämra den möjligheten utan vettig konsekvensanalys?

De som idag har vårdnadsbidrag har sin anställning tryggad och har rätt att vara hemma i tre år. De har dessutom sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst skyddad och kan vara hemma och arbeta extra eller deltid. Allt det här vill Nyamko försämra för mammor och pappor som är hemma - och enbart av ideologiska skäl - och utan att ta hänsyn hur det slår mot den lilla människan.

Och allra hårdast drabbas de ensamstående. Enligt statistik från SCB 2010 var åtta procent av de som valde vb ensamtående. Förmodligen för att kunna arbeta deltid när barnet är litet och kunna få mer tid med sitt lilla barn.

Ett borttagande gör att de som måste/vill vara hemma längre tvingas säga upp sig för att kastas ut i otrygghet. De som vill gå ned i tid när barnen är små kan inte längre hitta lösningar där en förälder är hemma och en arbetar extra eftersom man inte längre har sin SGI skyddad. De ensamstående tvingas ut i heltidsarbete och deras barn är de som tvingas vara längst på dagis, då ingen annan kan hämta dem tidigt.

Ska alla dessa föräldrar och barn drabbas bara för att Folkpartiet misslyckats med att integrera invandrarkvinnorna?

Dessutom tycker jag att det är skamligt att på det här sättet bidra till att ställa föräldrar som vill ge sina barn tid mot invandrarkvinnorna. Nu får de skulden för att dessa föräldrars valfrihet riskerar att försvinna.

Varför inte bara sätta igång och gå ut och möta dessa invandrarkvinnor som man påstår sig vara så bekymrad över. De är alla olika med olika bakgrund. De behöver riktade åtgärder och stöd och ett tips är att höra vad de har att säga själva, istället för att bara prata över deras huvuden.

Sedan kan ju ni politiker som sitter där med era skrivbordskonstruktioner och vill styra och ställa med storskaliga lösningar som slår mot de enskilda människorna - ta och gå ut och prata också med dem.

Har du någonsin träffat en hemmaförälder Nyamko? Har du pratat med dem och bildat dig en uppfattning om varför de vill vara hemma lite längre med sina barn och "jobbskolka" när barnen är små?

Om inte så se till att göra det.... gärna imorgon.

Och till Expressen... Ni har inte gjort det möjligt för era läsare att kommentera just den här artikeln. Varför inte.

Hemmaföräldrars nätverk

11 september och hotet inifrån

Läsarna i SvD får frågan: "Vad gjorde du den här dagen för tio år sedan".

Genast poppar bilden i mitt inre upp av tv-skärmen med det brinnande tornet. Det var maken som ringde och sa åt mig att sätta på tv:n. Ett barn var på lekis och det yngsta var hemma med mig. Smärtan jag kände då, sorgen över alla människor som stod där i fönstrena och vinkade, väntade och hoppades på att bli räddade.... som aldrig blev räddade - där man inte ens försökte rädda dem. Den sorgen känns lika stark i dag, ja alla dagar när jag tänker på vad de här alldeles vanliga människorna råkade ut för.

Och sedan sorgen för alla anhöriga... och framförallt barnen.

Jag funderar mycket över varför just den här katastrofen, slår så hårt och en del är förstås att man är med i själva skeendet när man följer det som händer via tv och radio.

De överlevandes berättelser när den stora massan blir till individer, det tar hårt. Jag tänker på de två mammorna som skulle resa med sina elvaåriga döttrar, från en delstat till en annan. De hamnade på varsitt plan och båda planen kapades.

Det allra värsta är känslan av otrygghet. Att vi har olika länder, gränser, ett försvar, för att försöka skydda vår befolkning, familj, våra vänner, vårt nätverk av människor som vi bygger vårt samhälle tillsammans med.

Skydd mot en yttre fiende.....

Men här var det inte så - här handlade det om en inre fiende, inom landets gränser som till synes verkade ingå i gemenskapen, det sociala nätverket... där man trodde att det handlade om "vi" och "tillsammans". Där det förtroendet slutade i mord.

Varför? Vad hade alla de här vanliga små människorna, mammorna och papporna gjort? Det kommer jag aldrig att förstå.

Jag var inne i stan med mitt yngsta barn för en "mor och dotter dag", två dagar innan självmordsbombaren brände av sin bomb här i Stockholm. Vi gick precis där mordförsöket inträffade två dagar senare och det tog naturligtvis extra hårt. Reaktionen på facebook och överallt i media blev "locket på", inga diskussioner, inga reaktioner knappt - mer av ursäkter och undanflykter.

Men om vi ska bygga ett samhälle tillsammans som ska vara bra och tryggt för alla och helst utan "trojanska hästar", så måste vi nog ta av det där locket, tänka konstruktivt, diskutera, debattera och fundera på hur vi ska få ett tryggt samhälle för oss själva och våra barn.

En fungerande demokrati kräver faktiskt det. En liten tanke en dag som denna när det blir proffstyckarna som kommer att sätta agendan för dagen och som kommer att berätta för oss vad vi ska, tycka, tänka och tro och vilken världsbild som är den "rätta".

Madeleine Lidman

Läs också:

Fyra gripna för förberedelse till terrorattentat i Göteborg inatt

Han begravdes levande i rasmassorna två gånger

Hans fästmö slängde sig ut från fönstret

"Vi var där vi syntes bara inte"

Alla på jobbet dog

Nya bilder från 11 september

Resa längs fronten i kriget mot terrorn

USA har gett upp segern

Inspelningar från attacken släppta

Minnestorget i New York invigs 11 september

Tio år efter 11 september

Samma gamla förändrade värld

Terrorister med svenskt medborgarskap

Det finns ingen Quick Fix för barnuppfostran

Foto:RachelH_  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Stressade föräldrar slår sina barn läser jag i DN. Och barnmisshandeln ökar kraftigt ..... och drabbar barn mellan 2-5 år (trotsåldern).... och förövarna är stressade föräldrar i medelklassen.

Det finns bara en sak att säga som jag ofta säger "Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt". Barn tar tid - och det krävs tålamod, fokus, tid och ork för att fostra barn genom de olika utvecklingsfaserna. Men många föräldrar har inte den tiden, annat än timmen mellan middag och läggdags på kvällarna.

Och tyvärr men det räcker inte för många, för att komma in i föräldrarollen - för att lära känna sitt barn och ge barnet den närhet, kärlek och goda omsorg som barnet har rätt till.

Stress gör människor aggressiva, både stora och små och ett barn i en utvecklingsfas är extra känsligt, liksom den förälder som har bråttom att lämna på dagis för att hasta iväg till jobbet.

En minikris där just då när det är dags att åka till jobbet och barnet ska lämnas på dagis, kan tydligen eskalera och göra att den stressade föräldern gör just det man inte får.... han eller hon slår sitt barn. En fysisk smärta hos barnet blir till en psykisk smärta som påverkar hur barnet sedan är mot andra på dagis och som påverkar barnet och hur det kommer att må själsligen för resten av livet.

Då kommer samhället in med sin Quick Fix. Föräldern ska gå en kurs i Föräldraskap - Komet till exempel och barnet ska behandlas med manualbaserade program som SET, Social och emotionell träning på dagis - och lära sig empati - lära sig att bli socialt välfungerande.

Problemet är bara att empati utvecklar du som barn när du får empati - inte genom teoretiska övningar.

Återigen.... att skapa ett samhälle där det inte finns tid för barn och en balans mellan arbete och familj skapar många problem. Varför inte istället göra det enklare för föräldrar genom att öka valfriheten, så att varje familj kan sy ihop den lösning som passar just dem bäst.

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Arbetslinjen och Matrix

Proffstyckare mot valfrihet

Barnen gör som vi gör - inte som vi säger

Nu börjar skolan och många barn går till skolan med en klump i magen skriver nästan alla tidningar. Genast svämmar tidningarna över med debattartiklar om hur barnens destruktiva beteende med att mobba andra ska förändras på olika sätt i skolan.

Men vem tänker förebyggande?

Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör. Varför kommer så många barn till skolan och mobbar andra? Varför är de inte empatiska och socialt välfungerande? HUR har deras första år i livet sett ut eftersom de formats till att bete sig så här?

DET tycker jag är en både viktigare och mer intressant diskussion. Vi föräldrar har ett mycket stort ansvar - det är faktiskt på oss det vilar att våra barn inte mobbar andra.

Det är så viktigt att lära barnen att vi alla är olika men lika mycket värda.

Ger vi barnen den närhet, kärlek och goda omvårdnad de har rätt till så blir de också empatiska. Barn som inte får det de behöver rent känslomässigt får naturligtvis sår i själen, som de kommer att utagera på ett eller annat sätt. Men vi måste också föregå med gott exempel. Hur pratar vi om våra medmänniskor? Öppet och utan att sätta etiketter? Tillåter vi att människor får blomma ut och gå sin egen väg eller kräver vi att alla måste vara lika, göra lika.

Vi kan inte rent teoretiskt förklara för barnen att det gynnar oss alla om vi är sjyssta och snälla mot varandra. Det gynnar oss som grupp, vårt samhälle och vårt land. Istället måste vi föregå med gott exempel och visa vägen genom att ge barnen det de behöver och genom att i vårt eget beteende visa vägen hur man kan och bör vara mot varandra. Inga manualbaserade program i världen kan göra ett lika bra jobb som vi föräldrar.

Det här visar bara återigen att staten inte är den bästa föräldern.

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Barnen känner föräldrarnas oro"

Många känner obehag inför skolstarten

Mobbning: Det finns handlingar som aldrig kan ursäktas

Lärarna gör mobbningen värre

Att skuldbelägga alla lärare minskar inte mobbningen

Ny strategi mot mobbning brådskar

Pappor ÄR viktiga - föräldrar är viktiga

Foto: ImageManHunter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Proffstyckarna ger sig inte i första taget. Världsbilden är svart eller vit, millimeterrättvisa är receptet mot allt och människor kan inte tänka själva, planera själva, eller överlåtas ansvaret att få bestämma själva HUR de vill fördela föräldraledigheten.

Självklart är pappor lika viktiga i sina barns liv som mammorna, som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika. Men det betyder INTE att vi ska tvångsdela föräldraledigheten - som hon skriver för femtioelfte gången. Däremot ser jag rent allmänt att det skulle vara bra om vi moderniserade familjepolitiken mot ökad valfrihet. Den måste bli mer flexibel, då kan de föräldrar som vill sy ihop sina egna lösningar för att vara närvarande föräldrar, beroende på hur familjesituationen ser ut. Alla familjer är olika och alla barn är olika nämligen.

En liten "detalj" som proffstyckarna ofta glömmer bort. I proffstyckarnas värld handlar föräldraskapet bara om det första året - sedan tar staten och förskolan över. Men i verkligheten är du förälder hela livet. Därför är det viktigt att tänka längre och planera även för tiden efter föräldraledighetens slut.

Hur mycket tid ska barnet få med sina föräldrar?

Många föräldrar hittar här olika lösningar. Ibland är det mamman som är hemma, ibland pappan. Ibland jobbar båda föräldrarna 50 procent och turas om att vara hemma. En del kämpar för att stanna hemma längre men väljer sedan förskola och satsar på att gå ned i tid, för att kunna hämta tidigt.

Den diskussionen är egentligen den viktigaste. Hur ger vi våra barn tid, så att vi kan vara närvarande föräldrar under HELA barnets liv. Inte bara sex månader var.

Men tyvärr, så länge proffstyckarna har bestämt sig för att de vet (bättre än alla föräldrar där ute i vårt avlånga land) hur vi bäst ska leva våra liv, så kommer debatten inte att utvecklas vidare. Kan de aldrig komma med något nytt. Och varför tar de aldrig in några argument från gräsrötterna som ändå lever där ute i verkligheten. Tvångsdelning har proffstyckarna tjatat om i snart tio år, trots att föräldrar är kloka nog att inse skillnaden mellan teori och praktik. De förstår att snäva ramar skapar problem och de vill faktiskt inte ha någon tvångsdelning, så varför inte acceptera det och börja tänka lite nytt, gå vidare och börja fundera över det som verkligen är ett stort problem i dag - att så många barn har för lite tid med sina föräldrar. Där borde vi lägga fokus - hur ska barn familjer idag få bättre balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Millimeterrättvisa - nej tack

Skriet från dagisfamiljen

I en spöklik värld registreras dagisbarnens åsikter

Jag hade helt missat den här utomordentliga debattartikeln från föräldrar som reagerat över att deras barns åsikter registrerats. Hur många föräldrar har inte reagerat..... förmodligen en majoritet. Har de någon aning om vad deras barn är med om på sin förskola.... egentligen. Vet de vilka program barnen mals igenom? Social emotionell träning (SET) eller någon genuspedagogiskt program kanske? Vet de att programmen saknar evidens? Har de någon aning om hur barnen påverkas av programmen? För att "rätt" program ska användas för att forma barnen, krävs förstås att dagis registrerar och dokumenterar barnens åsikter och även föräldrarnas. Då måste pedagogerna fråga ut och dokumentera barnens svar.

Får man tro på Gud i vårt land, eller är det fel? Förmodligen.... då ska väl någon form av avprogrammeringsprogram sättas in. Det var nämligen en av frågorna som ett litet barn på en förskola fick och som personalen sedan tog upp med föräldrarna; Brukar ni prata om ifall ni tror på Gud? Föräldrarna reagerade över att privata frågor som rör värderingar och trosuppfattningar åsiktsregistrerats på deras förskola.

Med all rätt.

Det var ju faktiskt så här nazisterna arbetade. Via barnen ville de komma åt föräldrar med "fel" åsikter. Barnen frågades ut och uppmuntrades att ange föräldrar och andra. Är det dit vi är på väg med denna form av åsiktsregistrering.

Får barn i dag vara barn och växa upp och själva bilda sig en uppfattning i olika frågor eller ska vi acceptera att de ska "programmeras" genom att de får genomgå olika manualbaserade program, där barnen och föräldrarna innan programmeringen börjar åsiktsregistreras? Personligen tycker jag att det är otäckt på gränsen till overkligt att det ser ut så här. Frågan är dessutom om det inte är ett brott mot FN:s barnkonvention att behandla barn på det här sättet.

Madeleine Lidman

28/8-2011: p.s Nu börjar faktiskt en och annan journalist att vakna och inse hur vansinnigt det här är. Ett mycket positivt tecken.

30/8-2011: Och yrvaket vaknar några till: DN och SVT

Men den mest intressanta frågan är väl om någon kommer att göra något åt det hela. Eller blir det en storm i ett vattenglas och sedan återgår allt till det ”normala”.

Läs också:

Förskolan ska ta hänsyn till barns ålder och mognad

Livskunskap på schemat är förkastligt

Livskunskap får bakläxa

Ingen likvärdighet i Livskunskapen

Skolverket kritisk till Livskunskapen

Censuren på internet skadar demokratin

Den svenska förskolan befinner sig en djup kris. Det har vi på Hemmaföräldrars nätverk känt till länge... och kämpat för att förbättra. Men som alla vet är det inte guldläge när en hemmaförälder säger att det är problem med stora barngrupper och få personal.... för då har man en dold agenda. Men självklart vill även hemmaföräldrar att förskolan ska erbjuda en bra verksamhet, helt enkelt därför att det finns de som väljer den verksamheten till sina barn när de blir äldre och.... ärligt vem mår bra av att se hur små barn far illa.... självklart så agerar man som förälder då. Även om det handlar om andras barn. Små barn behöver vårt skydd och det ingår i vuxenrollen att ta ansvar.

Därför har jag (och många andra men det var BO som drog igång kampen med att påtala att små barn bör omfattas av en arbetsmiljölag) varit med och skrivit debattartiklar och inlägg för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister).

Som de flesta vet får hemmaföräldrarna aldrig komma till tals i media, om man inte går ut och skriker ut att man är "hemmafru". Men vård och omsorg om de egna barnen handlar inte om att vara hemmafru - det handlar om att vara hemmaförälder eftersom det lika gärna kan vara en pappa som är hemma.

Det tråkiga är att hemmaföräldrarna aldrig släpps fram på ett seriös sätt i media och även censureras när de försöker göra inlägg på internet och kämpa för att de små barnen ska få det bättre. Föräldrar som kanske drivs av dåligt samvete har ett väldigt stort inflytande över vad som får komma fram på nätet och vad som inte får komma fram. Och nu är även ett företag som heter Interaktiv säkerhet en del i kampen mot att tysta hemmaföräldrarna.

Söker man på nätet på Familjeliv och Interaktiv säkerhet så kommer många inlägg om rena övergrepp och grov censur upp. När en hemmamamma till exempel drog igång en tråd på sajten familjeliv.se om hur hemskt det var att en liten treåring dog på dagis, strypt i sin egen hjälm, så satte stalkerdrevet på Familjeliv igång och Interaktiv säkerhet som modererar sajten tog bort inlägget, trots att det inte bröt mot några regler. Tyvärr fungerar Familjeliv så att det inte går att skriva till moderatorn eller kommentera. Skriver man till redaktionen så väljer de att inte svara. Inlägget som togs bort om dödsolyckan på dagis togs bort med följande motivering och medlemmen stängdes av;

”Ett inlägg som du har skrivit under rubriken
Förskolan saknade hjälmregler, dagisbarn dog
har tagits bort då det är provocerande skrivet och då du länkat till en familjs personliga tragedi för att belysa nedskärningar inom barnomsorgen. Vi har redan innan meddelat dig att det inte är ok och vi tar därför bort din tråd. Vänligen respektera vårt beslut.
Här är en kopia på inlägget du skrev:
Efter onsdagens tragiska olycka på en förskola i Sandviken, där en treårig pojke avled efter att ha fastnat med hjälmen när han klättrade i ett träd, skärper nu kommunen säkerhetsreglerna för både fristående och kommunala förskolor. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sandviken-skarper-forskolesakerhet”

Så blev det när en hemmamamma tog upp ett problem. Inga värderingar, inga tillägg, bara texten från artikeln rakt av och ändå raderades inlägget. Det lustiga i kråksången är att lite senare tog en förskollärare upp samma olycka...... Men då fick inlägget vara kvar, trots att hon även skrivit sin personliga åsikt. (Det är skillnad på folk och folk i Familjelivs ögon tydligen):

”I förra veckan fick han beskedet att åklagaren lägger ner undersökningen om vållande till annans död. Enligt åklagarens beslut har förskolelärarinnan inte brustit i sitt agerande på ett sådant sett att det är åtalbart. Men pappan håller inte med och nu ska fallet överprövas.– Jag anser att åklagaren har fel i sitt resonemang. Han menar att man inte kan begära att hon skulle ha bättre uppsikt än en vanlig förälder. Men jag har aldrig lämnat min treåring utan uppsikt i flera minuter, aldrig, säger han.

Jag fattar verkligen inte hur man tänker där. Jag håller helt med Martins pappa, det är ju SJÄLVKLART att man kan begära att en pedagog på förskolan ska ha bättre koll än "en vanlig förälder"! Som pedagog är man anställd för att ta hand om andras barn, man får betalt för att ha koll!

Blir så jäkla arg!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-09 09:55

Eftersom många förutsätter att jag inte gör det, så jo, jag jobbar på förskola själv, och har gjort det i många år”.

http://www.familjeliv.se/Foralder/Forum-3-26/m59378637.html

Sverige sägs ju vara en demokrati. Men ändå diskrimineras hemmaföräldrarna helt öppet. Och det sker varje dag, varje timme... här och nu, utan att någon reagerar eller tycker att det är särskilt anmärkningsvärt. Det kan handla om kommentarer till artiklar inne på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och även ibland Svenska Dagbladet, som raderas bara för att de uttrycker en annan åsikt än den gängse ”korrekta”. Ofta är företaget Interaktiv säkerhet inblandat men lika ofta är det tidningens egna moderators som bestämmer sig för att hemmaföräldrarna inte ska få höras.

Det här är inte okej i Sverige anno 2011. Alla människor är lika mycket värda och har rätt att få uttrycka en åsikt. Man är inte en sämre människa bara för att man valt att ge sina barn tid, för att man valt att stanna hemma längre än ett år, eller för att man väntat med förskola eller valt bort det helt till förmån för något annat alternativ som dagmamma, hemmaförälder eller annat. Sverige behöver en öppen debatt och många olika åsikter... som jag sagt förut... vi har börjat vandra på en mycket farlig väg när sådant här får ske.

Madeleine Lidman

Läs också: DN om Interaktiv säkerhet

Sydsvenskan tar bort möjligheten att länka till bloggar

Vem bygger nya Berlinmurar i vårt land? Tja stadiga murar byggs kring vissa tidningar och proffstyckare. De vill väldigt gärna ta sig rätten att tala om för gräsrötterna hur de ska leva sina liv och vilka åsikter de ska ha. Men om då gräsrötterna också vill ha en åsikt? Om de vill debattera och försvara sig mot till exempel hämningslösa påhopp från makteliten?

Då har det funnits ett litet andningshål i möjligheten att till vissa - med betoning på vissa - artiklar kunna kommentera innehållet. Eller så har den ambitiöse kunnat skriva ett blogginlägg och länka till artikeln.

Som exempel.... Heidi Avellan på Sydsvenskan har länge bedrivit sitt eget privata korståg mot hemmaföräldrarna och har sällan missat ett tillfälle att använda sin makt och ställning till att, på en tämligen låg nivå, sprida sina föraktfulla känslor för de föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Eftersom hon inte vill ge samma hemmaföräldrar chansen att berätta om sina livsval och varför de har valt att stanna hemma längre än ett år - så har det tidigare gått att blogglänka til hennes aggressiva artiklar i alla fall.

Nu är det slut med det.

Sydsvenskan har strypt även den möjligheten. Nu är avtalet med Twingly uppsagt och påhoppen kan fortsättningsvis pågå utan att den som attackerar behöver få något svar. Visst kan man göra så om man tycker att debatt är obehagligt och om man vill stå oemotsagd. Men särskilt utvecklande och demokratiskt är det förstås inte. Speciellt inte med tanke på att tidningen Sydsvenskan inte låter hemmaföräldrarna få komma till tals i tidningen heller. Det hela känns lite som en backlash à la Radio Nord. Där skräcken hos den dåvarande socialdemokratiska makteliten tog sig farsartade uttryck när de jagade lilla Radio Nord hysteriskt för att stoppa deras sändningar utanför radiomonopolet som kontrollerades av socialdemokraterna, liksom tv-monopolet.

Desperat försöker vissa tidningar och proffstyckare stoppa människor som till exempel hemmaföräldrar från att höras. VAD är de så rädda för? Vad tror de ska hända om åsiktsförtrycket hävs och hemmaföräldrarnas röster och åsikter släpps fria?

Lite skrattretande är det allt. Jag tror inte att de behöver vara så rädda. Det värsta som kan hända med en seriös debatt, fler åsikter och fakta istället för myter - är att vi får många fler barnomsorgsalternativ att välja mellan och att förskolan tvingas ur sin djupa kris genom att barngrupperna blir mindre och personalen fler. Kanske vi till och med får se förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och som grädde på moset med all valfrihet och en bättre och mer flexibel familjepolitik, så får vi kanske se en bättre psykisk hälsa hos Sverige barn. Det är väl inte så farligt?

Madeleine Lidman

p.s Den här ledaren i DN beskriver väldigt bra varför ett öppet demokratiskt samhälle, med ett öppet debattklimat är positivt.

Läs också:

Sydsvenskan hycklar om åsiktsfriheten

Hat är bra känsla Heidi Avellan

Vi behöver debattera familjepolitiken mer öppet

När kultureliten idiotförklarar gräsrötterna

Sår i själen hos "hemmahatarna"

Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar