När media går över gränsen

Skärmdump

Hemmaföräldrar får ofta förfrågningar från journalister som vill skriva lite om hemmaföräldrarnas arbete. En positiv trend som visar att det finns ett stort intresse i den här frågan.

Nu kan det vara lite känsligt att hitta familjer som vill ställa upp. Hemmaföräldrar är en grupp som tidigare ofta fått löpa gatlopp i media och som av vissa proffstyckare och vänsterjournalister hånats och förlöjligats. Mitt råd är därför att de som ställer upp i ett reportage alltid ska se till att få läsa igenom artikeln i förväg.

För en tid sedan blev jag kontaktad av en Karin Olsson på Expressens kulturredaktion som ville skriva en liten artikel om hemmaföräldrar, med anledning av vårdnadsbidraget och så ”hade hennes egen mamma varit hemma”. Det lät ju trevligt.

Karin Olsson blev hembjuden till Veronica som är fyrabarnsmamma och inledde med att berätta om att hon själv var hemmabarn och haft en lycklig barndom. Samtalet flöt lätt och Karin Olsson verkade genuint intresserad och verkade enligt Veronica ha en positiv inställning till hemmaföräldrar.

Igår publicerades artikeln i Expressen - utan att Veronica fått läsa igenom den som de kommit överens om.

Och tyvärr så blev det ännu en ”dussinartikel” där hemmaföräldern framställdes i ett löjets skimmer. Här handlade det inte om att föräldrar väljer att vara hemma längre för att barn är olika och en del barn behöver ha en längre period i hemmiljö, utan det handlade bara om ”förspilld kvinnokraft”. Samma gamla skåpmat. Och så kan man ju skriva, men då kanske man ska vara tydlig med vinkeln innan.

Sedan får man som journalist inte lura människor. Man får inte lura sig in i någons hem genom att ge intryck av att man ska göra ett seriöst reportage om den personens arbete - lova att personen ifråga att de ska få se artikeln i förväg, för att sedan publicera en artikel där det lilla som handlar om hemmamman Veronica framställs i löjets skimmer i en ”hemmafruinramning a là bakåtsträvare och noll viktigt arbete”. Dessutom får man inte skriva ut saker som personen inte sagt även om det nu råkar vara för att försöka ge bränsle åt det gamla ”skyttegravskriget” mellan föräldrar som gör olika val.

Det är fult.

Föräldrar idag vet att barn är olika, de tycker att det är ok med många baromsorgsalternativ. 64 procent kan tänka sig någon form av vårdnadsbidrag och svenska folket har röstat på Alliansen som står för valfrihet.

Jag är jätteledsen å Veronicas vägnar. Hon har blivit grymt sviken och på ett ohederligt sätt lurats att släppa en journalist in på livet som inte hade ett ärligt uppsåt. Och jag känner mig dum som lämnade ut hennes namn och förmedlade kontakten. Det hade varit ok om det varit jag själv som fått mig en näsbränna och lärt mig att alla inte är att lita på - men nu blev någon annan drabbad och just ”den lilla människan” vars röst jag har som mitt ansvar att göra hörd.

I artikeln får också jag flera kängor och hånas för mitt engagemang för den lilla människan - och det må vara hänt, men det är ett rakt angrepp på mig och allt jag står för, här i skrift förlöjligat och med små inlindade pikar att en omodern människa som jag bor i en modern stad som Solna. Karin har aldrig intervjuat mig eller pratat med mig och så brukar tyvärr proffstyckare göra, vilket jag skrivit om tidigare. Läs mer >>

Jag hoppas också att den här typen av vinklingar i artiklar snart är över. För de som verkligen vill ha jämställdhet borde veta att barnen inte ska användas som murbräcka för att nå dit. Som jag sagt tidigare - det är dags att titta på de orättvisor som finns och vad vi kan göra åt det. Men att till exempel hjärtsjuka kvinnor får sämre mediciner och sämre vård är inte något vi kommer tillrätta med genom att obligatoriskt separera alla barn från föräldrarna vid ett års ålder. Därför har vi på Hemmaföräldrar vår tankesmedja där vi försöker vidga vyerna.

Min förhoppning är att de journalister som är mest rabiata i sin inställning mot en förändring av familjepolitiken mot större valfrihet, åtminstone ska köra fair play och ta en riktig dialog med oss hemmaföräldrar, istället för att förlöjliga och håna oss för våra livsval. 

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk