Det finns några röster som inte hörs i debatten om vårdnadsbidraget - och det är barnens. Dessa små individer som tycks glömmas bort eftersom debatten om vårdnadsbidraget inte handlar om barnen utan om jämställdheten.
Jag är hemmaförälder och jag är för jämställdhet - men absolut inte med barnen som murbräcka. Det är därför jag inte vill blanda ihop dessa två diskussioner och det är därför jag tror att vi hade kommit mycket längre med jämställdhetsarbetet om vi diskuterat olika barnomsorgsalternativ och jämställdhet som två separata frågor.
Sedan tycker jag att det finns ett uttalat hyckleri hos vissa proffstyckare och hos vissa politiker när man vägrar att se det som ett problem att nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor samtidigt som det blir ett ramaskri hos samma personer om fler kvinnor än män väljer att bli hemmaförälder under några år. Hur vi än vänder och vrider till saker så finns det faktiskt vissa yrken som kvinnor väljer oftare än män och vice versa. Och kvinnor tycks faktiskst trivas med att arbeta med barn av statistiken att döma (98 procent som arbetar i förskolan är kvinnor), så vem ska sätta sig till doms och säga att dessa människor väljer fel så länge de väljer yrke frivilligt? Och vem har rätt att döma en mamma som väljer att stanna hemma längre - bara för att det hon och inte pappan som är hemma? Vem har
rätt att tränga sig på i en familjs mest privata val och säga vad som är rätt och fel? Måste män och kvinnor vara lika för att behandlas rättvist? (Läs "flickor föredrar rosa")
Det är en debatt om som vi bör ta.
Och sist men inte minst så vore det trevligt om debatten om vårdnadsbidraget mer fokuserades kring det lilla barnet och dess behov. Med en fortsatt alarmerande ökning av den psykiska och fysiska ohälsan hos barn så är det dags att ställa sig frågan om den familjepolitik som förts i decennier verkligen är den ultimata familjepolitik vi kan och ska erbjuda föräldrar. Eller om det är dags att utforma en modern och flexibel familjepolitik med många olika barnomsorgsalternativ - en familjepolitik som utgår från att alla barn är olika.
Madeleine Lidman
Läs också:
Inför vårdnadsbidrag nästa år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar