Snart har vi planekonomi i familjepolitiken

Foto: Huntz FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I en grupp med över 850 medlemmar finns det naturligtvis lika många åsikter, som medlemmar. Det blir en utmaning i ett land som stått under socialdemokratiskt styre i decennier, där åsiktsstyrningen samma period gått väldigt långt och mynnat ut i "rätt" och "fel" åsikter - i "rätt" och "fel" sätt att leva.

Vi har ännu inte gjort upp med vår socialdemokratiska historia, vi har ännu inte bilden klar för oss hur styrda vi har varit, speciellt när vi jämför oss med andra länder. Vi är liksom mitt uppe i själva historien. Under åtta år har vi haft Alliansstyre och fått prova något annat än under de senaste decennierna. Jag säger inte att det varit åtta år av perfektion, jag skulle vilja säga att det varit åtta år där vissa politiska ramar gått mot mindre styrning - andra mot mer. Vissa förändringar har inte varit bra och besluten lider av "barnsjukdomar" och måste justeras. Vi måste också hålla noga koll på att vi inte rusar för mycket åt ett håll och måste hela tiden stanna upp och värdera och reflektera över de politiska ramarna och vad de leder till.

Vi befinner oss tyvärr fortfarande i ett läge där allt skruvats väldigt hårt och många föräldrar snurrar runt i ekorrhjulet i standardlösningen. Det går fort och fortare och de mår inte så bra - och framförallt barnen mår inte så bra, många gånger.

Sedan har vi föräldrar som helt hoppat av och är hemma på heltid som känner sig påhoppade för sitt val i media, av proffstyckare, av BVC-personal, grannar, släkt, vänner och bekanta. De sticker ut och syns för att de väljer annorlunda än majoriteten. Sedan har vi även de som valt att stanna hemma längre och som sedan kämpar för att hitta en bra balans mellan familj och arbete - och som OCKSÅ känner sig påhoppade ... eller som UFON, som en del skriver om inne i Hemmaföräldrars nätverk.

Vilket otroligt intolerant samhälle decennier av socialdemokratiskt styre har skapat. Hur förändrar vi det här? Är vi ens medvetna om VARFÖR det ser ut så här och vad som triggar igång människor att bli så upprörda, över att det finns föräldrar som väljer bort standardlösningen. Hur kan så många föräldrar känna sig påhoppade och ledsna för att de väljer fritt hur de vill leva sina liv, i ett land som kallar sig en demokrati.

Hemmaföräldrars nätverk är ett tydligt exempel på att något håller på att hända - att år av åsiktsförtryck och styrning är på väg att luckras upp. Människor med olika bakgrund, olika politiska åsikter och med olika livsdrömmar, samlas inne i facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk och diskuterar, filosoferar och funderar över HUR de lever och inom vilka politiska ramar. De stöttar, inspirerar och ger varandra råd - och de funderar över hur och vad de ska förändra för att vi ska få ett samhälle med mindre styrning, där alla bättre kan hitta sitt sätt att leva, UTAN att behöva känna sig påhoppade eller som UFON. Men där även de ekonomiska förutsättningarna ska finnas för att alla ska kunna välja olika. Alla barn och alla familjer är ju olika.

Vi är inte så många ännu, sett i det stora hela till hur många som väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Men jag tycker mig se att vi blir fler och fler som går mot strömmen, som tänker utanför boxen och som vill välja bort standardlösningen - och framförallt vågar göra det. Samtidigt finns det mycket starka krafter som vill tränga tillbaka den här lilla ”frihetsrörelsen” och som vill styra upp de politiska ramarna så att inget går ”fel” - så att inte människor väljer "fel". För har människor ett val, finns alltid risken att de väljer "fel", tycks många politiska partier resonera. Dessa partier har nog så goda tankar, men det blir ändå fel, för man ska inte tvinga på människor hur de ska leva ovanifrån. Man måste faktiskt berätta om vad man vill och varför och sedan låta människor bestämma själva. Det är en grundläggande fri- och mänsklig rättighet att få välja själv. Trots det så pratar flera partier om mer styrning: Vårdnadsbidraget ska tas bort, föräldraledigheten ska tvångskvoteras och delas lika och obligatorisk förskola ska införas. Här sticker partier som: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ut extra mycket, i sin vilja att tvinga in människor i en politiska ram som är "rätt". De saknar alla familjepolitik som ett område och de är tydliga med att valfriheten ryker om de vinner nästa val.

Därför är det så viktigt att vi som ändå ser vad som är på väg att hända, samarbetar och som goda ringar på vattnet sprider budskapet att det går att välja andra politiska ramar än mer tvång, mer styrning. Vi behöver varandra, trots alla våra olikheter – det handlar om att vi som väljer bort standardlösningen TILLSAMMANS kan åstadkomma en förändring, mot ett bättre samhälle som har både de politiska ramarna och acceptansen för att vi både kan och får välja andra lösningar än standardlösningen.

Vi ska inte bekämpa de som väljer standardlösningen, utan lägga fokus på att bekämpa påhoppen och den ensidiga propagandan, som försöker få in alla i samma fålla. Vi ska bekämpa de politiska ramar som man försöker trycka in oss i. Klockan är fem i tolv, det är valår nästa år. Det är här och nu vi skriver vår historia. Det känns som ett lika skarpt läge som när landet Sverige var på väg att få planekonomi fullt ut, den gången 1976 när socialdemokraterna ville införa löntagarfonder. Kanske räddades vi den gången av en socialdemokratisk minister som mitt under pågående debatt skrev: "Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit". Lika troligt är det att den demonstration och den folkansamling MOT att staten skulle ta över alla privata företag, gjorde susen. 

Nu är vi i ett liknande läge när det gäller om vi ska införa planekonomi i familjepolitiken - eller inte. Vad känner du som förälder. Vill du bestämma själv hur du och din familj ska tillåtas pussla och trixa för att hitta den bästa balansen mellan familj och arbete. Eller vill du att staten ska bestämma det ÅT dig?

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Till jobbet med gråten i halsen

Mammor sjukare än pappor

Vi är på helt fel spår

Framgångsrika mammor sjukast (Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt)

Så tycker partierna om hemmaföräldrar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

En smältdegel av olika åsikter visar på en enorm styrka

Foto:Michael Sweet FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det går inte en dag utan att jag blir imponerad av alla föräldrar som tar sig tid att skriva och stötta och inspirera andra i valet att gå mot strömmen och välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Nu är vi över 850 medlemmar i huvudgruppen för Hemmaföräldrars nätverk på facebook ... medlemmar med olika politisk åskådning, olika erfarenheter från livet - olika drömmar och mål med vad vi vill med livet. Vi har egentligen bara en sak gemensamt och det är att vi vill sy ihop våra egna lösningar kring hur vi pusslar och trixar för att hitta en balans mellan familj och arbete.

Det händer att någon blir arg över inriktningen på inläggen, svaren eller hur en tråd utvecklar sig - och lämnar gruppen. Det klagar över att det är för mycket eller för lite av något. Det är naturligtvis upp till var och en att göra så och känna så. Ibland träffar det skrivna ordet hårt i maggropen och man blir ledsen helt enkelt. Men det intressanta är ändå alla de som stannar kvar och som kämpar på med att arbeta enligt hur gruppen är tänkt att fungera. Nämligen enligt principen att hoppa över de inlägg man inte känner att man delar. Med så många medlemmar så finns det en enorm bredd av åsikter i gruppen. Det kan handla om att någon känner glädje och lycka över att de faktiskt hittat en bra förskola som de väljer några timmar när barnet är lite större - en tråd som kan glädja andra som känner likadant.

Någon annan skriver om hur härligt det är att de kunnat ha barnen hemma till skolstart. Och en tredje om hur bra det fungerar att pappan är hemma eller mamman eller båda. Trådarna täcker in så mycket och det mesta som föräldraskapet ändå innefattar. Bredden på alla inlägg gör att det finns något för alla att känna igen sig i. Och det är ju just det som är hemligheten. När man väljer bort standardlösningen som är den lösning som en majoritet i det här landet ändå väljer, så blir man sedd som lite annorlunda - eller som ett UFO, som en del beskriver att de känner sig. Därför blir gruppen både en lycka och ett andningshål för många.

I veckan träffade jag en av medlemmarna i gruppen, som uttryckte en oro över att många är så ambitiösa föräldrar i Hemmaföräldrars nätverk. Hon undrade lite över hur hon skulle kunna mäta sig med det. Så tycker jag inte att man ska känna. Det är väl underbart härligt med alla tips och råd om hur man kan ge sina barn bra mat, skapa bra dagar för barnen och hitta livskvalitet i största allmänhet. Men i den här gruppen så får vi faktiskt vara olika. Det som en familj brinner för i livet är inte något som en annan familj sätter som det största målet.

Jag har själv satsat på att ge mina barn tid - vi min man och jag har satsat på det tillsammans, men vi är inga übermänniskor, utan bara två vanliga föräldrar med mängder av fel och brister. Vi är GOOD ENOUGH, vi gör vårt bästa men jag betvivlar starkt att mina barn kommer att stå med tindrande ögon om några år och säga att vi var perfekta. Vad och vem i livet är perfekt. Livet är en väg och på den vandrar vi tillsammans och lär oss hela tiden nya saker. Det intressanta är när vi kämpar på och hela tiden är öppna för att lära oss nya saker.

Den som öppnar sitt hjärta för andra människor och tar sig tid att försöka förstå, kommer att genomgå en enorm inre utveckling - och faktiskt också må så mycket bättre ... tror jag. Det blir kanske lite tjatigt, men jag undrar ofta vem jag hade varit i dag utan "mina" hemmaföräldrar. Tolv år mina vänner. Tolv år av så många nya erfarenheter och lärdomar, som i sin tur gett en inre utveckling som det är svårt att sätta ord på.

Hemmaföräldrars nätverk är en smältdegel av olika åsikter. Men det är också en skola för föräldrar där man lär sig samarbeta och utveckla sitt föräldraskap tillsammans med likasinnade och människor med åsikter som skiljer sig en hel del från de egna. Kan vi behålla och hålla liv i den här unika smältdegeln så tror jag att vi alla har så mycket att vinna ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk