Ansvaret att lösa problemen i skolan ska ligga på politikerna - inte på barnen

Det är något konstigt med den socialistiska synen att vi måste försöka stöpa alla människor  i exakt samma form. Alla dessa likadana människor ska sedan leva exakt likadana liv och för att ingen ska välja sin egen väg och olikheterna ska blomma ut, så måste människor ha politikernas "hjälp" och styras hårt i de politiska ramarna. Endast på så sätt kan vi få ett jämlikt samhälle - enligt den socialistiska definitionen.

Tror de rödgröna verkligen att lycka för alla människor är exakt samma sak? Exakt samma livsval. Karriärval. Bostadsval. Val som rör barnen. Och så vidare. Varför är denna likriktning något slags drömmål och ett samhällsmål i ett framtida utopia? Decennium efter decennium har de strävat vidare mot samma mål. Olikheter ska suddas ut, människor ska slipas ner och slipas om. I detta arbete blir valfrihet ett stort hot mot utopia, för valfrihet gör ju att vi väljer olika - och våra olikheter blir då synliga

Sedan de rödgröna kom till makten 2014 som en liten minioritetsregering som fått sitta kvar enbart på grund av att något snille kom på DÖ (decemberöverenskommelsen) - som satte demokratin ur spel (ja jag tycker faktiskt så) - så har de dragit upp takten i 180 för att riva ner varje liten valfrihetsreform som finns. Människors valmöjligheter ska snävas in till varje pris.

- Vårdnadsbidraget, VB, togs bort allra först. En liten valfrihetsreform som gjorde att föräldrar kunde välja att ha barnen hemma längre - utan att de behövde säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. Även SGI:n (den sjukpenninggrundande inkomsten) var skyddad med VB och föräldrar hade också möjlighet att med VB gå ner i arbetstid och jobba 50 procent. (Tyvärr hjälpte L och C till med att snäva in människors valfrihet och stöttade de rödgröna i den här utopin).

- De tvångskvoterade fler föräldradagar, så att föräldrars möjligheter att skriva över dagar på varandra för att maximera barnets tid hemma, försämrades. Alla föräldrar ska enligt den socialistiska principen ut och arbeta tidigt och "ingen ska kunna smita undan", som S-kvinnornas ordförande sa i en debatt med mig i P1.

- I vissa kommuner har de rödgröna också begränsat valfriheten genom att svälta ut de privata dagmammorna. De sänker helt enkelt barnomsorgspengen (som alliansen införde för att garantera att privata barnomsorgsalternativ skulle få starta) så mycket för de som bedriver privat pedagogisk omsorg, att verksamheten inte går runt. Ingen ska kunna välja privat pedagogisk omsorg - alla ska välja förskola - oavsett om barnen mår bra i förskolegrupper eller inte.

Nu har de rödgröna siktet inställt på skolorna. Sedan friskolereformen har skolor med mängder av olika inriktningar startat och i dag går cirka 10 procent av alla grundskolebarn i friskolor. En väldigt låg andel, men det kan ha räddat skolgången för många barn att föräldrarna kunnat välja en skola som är anpassad efter barnets behov.

Föräldrar har inte heller längre bara varit tvungna att ta den skola som ligger närmast, utan var man bor och i vilket område har inte längre spelat någon roll, utan barn har haft möjlighet att ställa sig i kö till skolor i andra områden.

Allt det här har gjort att de rödgröna länge gnällt över över att vissa skolor fått sämre resultat när "dragarbarnen" försvunnit till friskolor, eller bara valt en annan skola i det fria skolvalet. I stället för att i det läget fundera över varför föräldrar väljer bort en viss skola och specifikt ta tag i den skolan, så lägger de alltså över ansvaret på barnen. Om bara dragarbarnen kommer tillbaka till skolan så är alla problem lösta.

Men vad löser det egentligen?

Jo skolans resultat skjuter kanske i höjden lite när dragarbarnen går där. Men får dessa barn verkligen samma chans att uppnå sin fulla potential i en skola där deras primära uppgift är att vara "kuddbarn" och "stötdämpare" åt stökiga elever? För det är faktiskt så att många skolor löser stöket i klassrummen med att placera lugna skötsamma barn bredvid stökiga elever.

Personligen tycker jag att det är orättvist mot både kuddbarnen och de stökiga barnen. I min värld så tar man tag i saker och ser till att dragarbarnen får utmaningar, så att de kan utvecklas efter bästa förmåga, samtidigt som de "stökiga eleverna" får stöd att uppnå sin potential. Jag vill alltså lägga ansvaret på politikerna att lösa problemen i skolan - inte på barnen. Men då måste vi våga erkänna att vi är olika - att våra barn är olika.

Men så tänker inte regeringen. Därför har de nu lagt som förslag att begränsa valfriheten. Det ska inte gå att ställa sig i kö tidigt till en skola som föräldrar känner fungerar och passar för det egna barnet. Och sedan ska platser i populära skolor lottas ut, så du ska som förälder inte längre kunna maximera ditt barns chanser - utan lotten ska få avgöra ditt barns

För övrigt så kraschade svensk skola redan på 70-talet, så krisen i skolan kom långt innan friskolorna och det fria skolvalet.

Det är så sjukt som det kan bli. Barnen ska alltså användas som redskap för att fixa till att vissa skolor inte fungerar som de ska. Summan av kardemumman blir att alla ska ha det lika dåligt. Ingen ska få en chans. Varför inte bara göra det enkelt för sig och rättvist - och se till att ALLA skolor håller en hög kvalitet. Ansvaret ska ligga på politikerna - inte på barnen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Den skolan räddade mitt barns liv

Vältra inte över problemen på de duktiga flickorna

I Sverige har inte alla barn samma värde

Ska vi återinföra kuddflickorna?

Varför inte lotta var människor ska bo också?

Slumpen är aldrig rättvis