Petra Ulmanen på Ordfront är riktigt arg på hemmaföräldrar. När Elise Claessons skriver i sin artikel ”Mammor kan avgöra valet” - om vikten av valfrihet för föräldrar, så blir Petras kommentar; "jag inbillade mig att vi var klara med den här diskussionen".
Nej vi är inte klara. Hittills har proffstyckare, media och vänsterpolitiker haft ensamrätt på att diskutera frågan om vi ska ha valfrihet eller inte. Dialogen har totalt saknats - till stor del därför att de allra flesta valfrihetsförespråkare aldrig får sina debattartiklar eller insändare publicerade.
Därför startades Föräldraupproret. En stark folkrörelse där över 50 000 människor har skrivit på för valfrihet och där 135 kommuner har anslutit sig och gjort uppror på olika sätt.
Barn är olika och det går inte att ha en familjepolitik som utgår från att alla barn klarar en separation från föräldrarna och hemmet vid just ett års ålder. En del barn är helt enkel inte mogna och andra är mer infektionskänsliga. Om föräldrar då känner att de vill ha en möjlighet att stanna hemma lite längre ska de ha de ekonomiska förutsättningarna att göra det. Ensamstående föräldrar ska naturligtvis ha samma möjlighet att genom ett extra tillskott av pengar i form av barnomsorgssubventioner eller lägre skatt - kunna dra ut på föräldraledigheten. Det ska inte bara vara höginkomsttagare (eller välbetalda politiker och proffstyckare) som ska kunna göra detta val.
Föräldraupproret anser inte, ”att budskapet att just mammor ska vara hemma ska hamras in”. Naturligtvis passar det precis lika bra om en pappa gör detta val. Det resonemang vi allt som oftast vänder oss emot är att om mamman stannar hemma anses det vara en katastrof och skadligt för barnet - men om pappan gör samma val så är det, det bästa som kan hända. Vi tycker att om man i en familj kommit fram till att man har ett barn som behöver vara hemma lite längre, så ska man få bestämma själva vilken lösning som passar bäst.
Och någonstans stinker det dubbelmoral lång väg när det blir ett ramaskri om det är övervägande kvinnor som väljer att vara hemma längre, eller som väljer nackamodellen samtidigt som samma människor säger noll och nix om att nio av tio som arbetar inom vård och barnomsorg är kvinnor.
Vi i Föräldraupproret vill ha ett samhälle som utgår från barnen. Vi anser att kvotering och tvång, där familjepolitiken bestäms ovanifrån, är fel väg att gå och vi kan inte se att det skapar jämställdhet. Finns det ett seriöst intresse för att uppnå jämställdhet och rättvisa mellan könen, så finns det många andra vägar att gå än att använda barnen som murbräcka.
Idag har vi 1,2 miljoner människor (sjukskrivna, förtidspensionärer och arbetslösa) som inte går till jobbet varje dag utan som får sin försörjning via skattepengar. Många av dessa kan och vill väldigt gärna arbeta. Därför borde det inte vara en omöjlighet att låta dem göra det och samtidigt låta de föräldrar som vill, få vara hemma lite längre.
Petra vet helt säkert att: "vi alla mår bra av att jobba och att våra barn mår bra av att gå på dagis och fritids” och avfärdar konsekvent alla undersökningar som visar på motsatsen som oseriösa när de inte stämmer överens med hennes egna åsikter. Men om hon tagit dig tid att prata med den lilla människan som springer där i sitt ekorrhjul, så skulle hon veta att framförallt väldigt många kvinnor med små barn mår dåligt och är extremt stressade som följd av dagens familjepolitik. Den psykiska och fysiska ohälsan hos både barn och kvinnor bara ökar. Något måste göras här och nu.
Den bästa lösningen, som vi i Föräldraupproret ser det, är att se till att vi får fler barnomsorgsalternativ - där också hemmaförälder blir ett lika självklart alternativ som förskolan. Då har småbarnsföräldrar fler möjligheter att sy ihop den bästa lösningen för sig och sina barn under de tuffa och krävande småbarnsåren.
Barn är glädje och kärlek – låt oss sluta upp med att se dem som ett problem.
Madeleine Lidman
För Hemmaföräldrars nätverk
som ingår i Föräldraupproret
Läs också: Barnen måste gå före arbetet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar