Nu närmar sig valet med stormsteg och många små gräsrötter ser med spänning fram emot att få veta vad de olika partierna ska erbjuda för politik. Eftersom jag själv tillhör skaran med åsikter som inte är riktigt comme-il-faut - jag tycker ju att hemmaförälder ska vara ett barnomsorgsalternativ - så vet jag hur tröstlöst det är att få en chans att framföra en åsikt i det här landet.
Jag och många med mig har upplevt hur våra insändare, debattartiklar, frågor till debattprogram i tv ständigt refuseras. Vi får inte en chans att berätta vad vi vill och varför och då finns vi inte heller. Som Mona Sahlin spydigt sa när vi från Föräldraupproret skulle överlämna våra 40.000 namnunderskrifter för valfrihet; "föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn, det har jag aldrig hört talas om att det finns några".
Vi är så väl bekanta med vilka mekansismer som styr vår så kallade demokrati och har ofta känt vanmakt när vi märkt hur svårt det varit att få komma till tals. Men så finns då tack och lov nätet. Utan nätet hade svenska folket fortfarande levt med myten "att det inte finns några föräldrar som vill vara hemma längre än ett år med sina barn".
Sedan har vi problemet med pengar. Vad har en litet ideellt nätverk som Hemmaföräldrar att komma med jämfört med betongmaktens enorma penningaresurser. Där inhämtas pengar från fackföreningar, spel, medlemsavgifter. Det blir extra tydligt så här i valtider.
I Solna vill vi ha valfrihet och här pågår också en namninsamling i frågan. Vi vet att 64 procent av Sveriges befolkning vill att föräldrar ska kunna stanna hemma med någon form av ersättning tills barnet är fyra år. Men vi saknar pengar för att nå ut med information inför valet.
Orättvisan blir extra tydlig när jag i dagarna nu fick ännu en fyrfärgsbroschyr från socialdemokraternas Johanna Graf där hon nöter sina valslogans som verkligen skulle behöva bemötas.
Ibland blir det nästan löjeväckande - Johanna Graf "vill minska segregationen och de sociala klyftorna" - men bor själv i en fyramiljoners villa (Robban Brobergs gamla villa i Råsunda). Samtidigt motarbetar hon att hyresgästerna i Signalistens bostäder i Hagalund (med hög andel invandrare) ska få köpa ut sina lägenheter. Trots att de då har en möjlighet att också få äga sin bostad. De får likaså en chans att kunna byta bostadsområde om de önskar - och segregationen bryts. Varför vill inte Johanna Graf låta alla människor få samma möjligheter?
Och sedan detta ständiga tjat om skattehöjningar. Finns det några undersökningar som visar att skattehöjningar per automatik ger bättre kvalitet inom skola, vård och omsorg? Nej, det handlar om hur skattepengarna används. Istället för att höja skatten så borde Johanna Graf se till att hennes parti slutar plundra Solnaborna på deras intjänade skattepengar - ta bort Robin Hood skatten - och låt det stödet till kommunerna komma från staten istället. Varför ska en kommun med välskött ekonomi straffas?
Jag försökte skriva en insändare till lokaltidningen om vanvettet med att höja skatterna ytterligare istället för att låta oss behålla de pengar vi tjänat in i Solna.
Den refuserades.
Många läser lokaltidningen Mitt i Solna och då vill vi Solnabor förstås vara säkra på att vi får objektiv information och att tidningen inte bara är ytterligare en del i ett stort imperium som syftar till att delge oss en och samma "sanningar". Men jag har en hel del frågetecken;
Eftersom det är valår i år så har alla partier haft olika platser i Solna Centrum där de stått för att informera om sin politik. När Anders Gustâv, en av Solnas välkända politiska ansikten, gick bort så ville naturligtvis de valarbetare som stod i centrum hedra honom på något sätt. Därför ställde de ut ett fotografi med ett ljus framför. Som ett brev på posten kom en stor artikel i lokaltidnigen Mitt i där två "upprörda medborgare" klagade på att moderaterna "värvade röster" med hjälp av Gustâvs bortgång. För den som luskade lite mer så visade sig att "de upprörda medborgarna" var två politiskt aktiva socialdemokrater.......
Sådant känns inte bra. Faktum är att det känns riktigt obehagligt.
När Göran Hägglund pratade i "oberoende Sveriges Television" så skulle en "vanlig pappa" från publiken få ställa en fråga; "Varför vill du ha vårdnadsbidrag Göran, tycker inte du att barnen ska få tillgång till sina pappor". Frågan i sig är väl klassisk problemet är bara att mannen i publiken var Tommy Jensen (s) som propagerar (s) familjepolitik på sin pappablogg, som han fick göra reklam för i programmet.
Varför inte köra med öppna kort och berätta om var Tommy stod politiskt och att han driver dessa frågor väldigt hårt?
Tommy fick vara med i Debatt också och skriva en liten artikel (som en vanlig liten pappa) och berätta om vilken kvinnofälla vårdnadsbidraget är......
Var är länkarna till Föräldraupproret på "oberoende Sveriges Televisions" hemsida?
Och så alla dessa skandaler som inleddes med (s) högkvarterets frekventa mejlutskick till alla tidningsredaktioner där Fredrik Reinfeldt smutskastades med en massa lögner. För att nu i valrörelsens sista dagar (trots att det varit känt länge) avslutas med Folkpartiets spionage på socialdemokraternas valstrategi. Det finns ingen ursäkt för Folkpartiets intrång, det var fel, men i en demokrati som ibland inte känns och fungerar som en riktig demokrati finns det förstås en risk att ett beteende, där betongmakten satt ramarna för hur en valkampanj ska gå till, smittar av sig.
Inför förra valet hotade Göran Persson chefen på tv 4, Jan Scherman. (Jag har skrivit till Jan och ställt frågor kring detta som jag, liksom alla andra som försökt, inte fått något svar på), gamla lurades att rösta på socialdemokraterna och två valarbetare dömdes (men det kan knappast ha varit en engångsföreteelse), det visade sig att ssu skaffade medlemmar på ett ohederligt sätt och fifflade med antalet medlemmar och på så sätt fick mer pengar. Det senaste nu är att en person på "oberoende Sveriges television" mobbade Lars Leijonborg inför utfrågningen i tv genom att skicka hånfulla mejl.
Ska vi få en riktig demokrati så måste vi också förstå de mekanismer som styr det här årets valkampanbeteende. Det finns en stor orättvisa idag där betongmakten har för stor möjlighet både penningamässigt och genom att dra i osynliga trådar - att kunna få fram just sitt budskap.
Med några dagar kvar till valet så vill nog de små gräsröttena helst av allt få ta del av vad de olika partierna har för politik istället för att tvingas se det ena efter det andra av välregisserade skandaler som mest verkar syfta till att dölja avsaknaden av egen politik. Vi vill också få objektiv information och har rätt att kräva att den statliga televisionen liksom olika tidningar faktiskt redovisar saker och ting så ett så objektivt sätt som möjligt.
Madeleine Lidman
Läs också debattartikel i Svenska Dagbladet:
Varför tiger "den tysta majoriteten"
Den elaka misstanken infinner sig helt naturligt: Den är tyst därför att den inte har något vettigt att säga. Eller har jag fel?
Min kommentar:
Det är just den här typen av artiklar som känns så orättvisa. I Föräldraupproret så kämpar mammor och pappor tillsammans. Till fots vandrar dessa människor och samlar in namn efter namn för att få ökad valfrihet och rättvis barnomsorg. Men vilka tidningar rapporterar om den här folkrörelsen? "Det skrivs inte om oss alltså finns vi inte" - och nu blir vi dessutom idiotförklarade....... tro mig vi har väldigt mycket att säga - för den tidning som vågar låta oss komma till tals så kan vi kanske överlåta till läsarna att bedöma om vi har något vettigt att säga eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar