söndag, maj 25, 2008

Vårdnadsbidraget triggar till elakheter

Alla som följer debatten kring familjepolitiken vet att gräsrötterna tycker en sak (en majoritet vill ha valfrihet eftersom barn är olika) och att media skriver något annat. Gång efter annan kritiseras vårdnadsbidraget och hemmaföräldrarna. Vi får aldrig själva berätta varför vi vill vara hemma utan det gör media åt oss och det handlar alltid om att vi som vill vara hemma är bakåtsträvare, att vi vill ha tillbaka till hemmafrussamhället, att vi förstör för andra och att vi motarbetar jämställdhet.

De skriver osant, raljerande och elakt.

Om en kvinna själv fick berätta om sitt val så kanske det skulle låta så här;

Att få barn är kärlek.
Kärlek till det ljuva underverk som just sett dagens ljus, kärlek till livet.
Det är en stark känsla av att ha ansvar för ett annat liv, av att inte längre sätta sig själv och sitt eget främst – en känsla av kärlek som gör att man vill ge allt.
Det handlar om mognad och förståelse av det lilla barnets behov av närhet till mamma och pappa – av närhet till sin familj.
Det handlar om en vidare förståelse av att från och med nu finns det en annan liten individ som får och ska ta plats – om att man som förälder nu är den viktigaste personen i sitt barns liv.
Det handlar om att hitta en lösning som är för barnets bästa – det handlar inte om millimeter rättvisa utan om två vuxna människor som pusslar och försöker lösa vardagen så att den passar alla i familjen bra.
Själva lösningen ser olika ut i olika familjer – och ska så få göra.

Att i det läget raljera och håna föräldrar som inte väljer heltidsarbete för båda och barnet på dagis från ett års ålder är kränkande och diskriminerande. För hur ofta får vi i media någonsin läsa vad hemmaföräldrarna själva tycker?

Om det nu finns journalister som vill att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra – varför fokuserar man då inte på att hitta lösningar istället för att skriva en massa dumheter om att kvinnorna får skylla sig själva. Låt de som vill vara hemma med sina barn få vara det och sedan vara välkomna tillbaka till arbetslivet med nya kunskaper och en ny mognad.

Premiera hemmaalternativet, att fostra socialt välfungerande, trygga och kompetenta barn är väl ett arbete att värdera högt om något. Sluta upp med att säga att kvinnor som väljer hemmaförälderarbetet är losers. Är kvinnor som väljer att arbeta med barn på förskolorna eller familjedaghemmen också losers? Trots allt är 90 procent av de som arbetar i förskolan kvinnor?

Nej, det är inte vi kvinnor som väljer att investera tid i våra barn som förstör för andra kvinnor – det är journalister som dissar allt vi gör, som hånar och förlöjligar oss och det arbete vi faktiskt utför och dessutom – så länge det fortgår så försämrar det också chanserna för att fler pappor väljer att bli hemmaföräldrar. Vem vill välja ett yrke som media ständigt hackar på?

Madeleine Lidman

5 kommentarer:

Janne sa...

Klart att alla vill kunna välja en lösning som passar just dem (och jag tror också att de flesta skulle vilja stanna hemma med sitt/sina barn). Men vårdnadsbidraget på tretusen kronor/månad är alldeles för lite för att vara den valmöjlighet du ser det som.

Du talar om känslan av ansvar och barnets behov av närhet, vilket jag varken kan eller vill argumentera emot.

Men du talar inte om vilka samhällsgrupper som har möjlighet att utnyttja ett vårdnadsbidrag. Och det skulle jag vilja efterlysa. För i min familj, t.ex., ser vi inga praktiska möjligheter att välja bort min eller min hustrus lön i utbyte mot tretusen kronor/månad, även om vi skulle vilja kunna göra det...

Madeleine Lidman sa...

Jag tillhör själv en "samhällsgrupp" som mot alla odds klarade att vara hemma lite längre. Men jag lovar att vi fått vända på slantarna. Hade jag fått ett tillskott så lite som 3.000 kr så hade det hjälpt enormt mycket.

Sedan är det så att vi hade turen att komma underfund med att hemmaalternativet var det bästa för oss innan vi hade skaffat oss hus, sommarställe eller andra ekonomiska åtaganden.

Men du har helt rätt, vårdnadsbidraget är alldeles lågt men det är en början. Eftersom hemmafamiljen många gånger betalar mer i skatt än en familj med två inkomster och dessutom inte får tillgång till den dagissubvention som betalas ut till barn som väljer förskola - så är hela systemet orättvist. Se länken:

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2026&Itemid=1

Nästa steg nu för oss på Hemmaföräldrar är att kämpa för att du och alla andra verkligen ska kunna vara hemma om ni vill. Det finns modeller som Nackamodellen och Uddevallamodellen som är mer förmånliga rent ekonomiskt.

Vårdnadsbidraget betalas idag inte heller ut i alla kommuner och värst drabbade är de med (s) styre som dessutom drabbas av sämre valfrihet då dagmammorna fasas ut i dessa kommuner samtidigt som man säger NEJ till privata dagmammor, NEJ till tvåfamiljssystem och NEJ till Nackamodellen.

Här finns det mycket att göra - men du får gärna hjälpa oss att sprida budskapet om att vi finns :) och att vi kämpar på - för alla föräldrar och för alla barn.

Janne sa...

Kikade på artikeln du länkar till och tycker väl mest att indormationen är väldigt vinklad. Bara en sån sak som det här med dagissubventionen. Det är ju inte direkt så att man får 150 000 för att sätta sitt barn i förskola - nej, det kostar väl istället en 15 000 kronor/år ungefär (kan tänka mig att taxan varierar mellan kommunerna?) - pengar som hemmafamiljerna med samma retorik kan påstås spara...

Madeleine Lidman sa...

Vinklingen är ju uppenbar eftersom det inte är någon tvekan vems sida journalisten står på men jag tycker debatten kring subventionerna är viktig.

Om man utgår från att alla barn är olika och att en del inte är klara med anknytningen vid ett års ålder eller har ett särdeles bra immunförsvar vid den åldern - så är det bra om det finns ett brett utbud av barnomsorgsalternativ. Där även hemmaförälder är ett alternativ.

Då måste också alla alternativ erhålla någon form av subvention - nu kommer vårdnadsbidraget men det är bara till tre år, ersättningen kunde vara högre och alla kommuner kommer inte att erbjuda det alternativet.

Idag krävs det inte att man arbetar för att erhålla en dagissubvention för sitt barn. Du kan vara föräldraledig, arbetslös, sjukskriven eller hemmaförälder.

Sedan pratas det om allmän förskola från tre år istället och då försvinner föräldrarnas blygsamma avgift (jämfört med den faktiska kostnaden) redan vid tre års ålder.

Därför känns vårdnadsbidraget och en höjning av beloppet samt en förlängning till 6 år väldigt självklar för mig.

Janne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.