lördag, oktober 17, 2009

Kultureliten vässar klorna

Nu närmar sig nästa val och kultureliten börjar ana att familjepolitiken kan segla upp som en av de viktigaste frågorna igen (i förra valet var det en av de fem viktigaste frågorna). Vad gör de då? Börjar lyssna på vad gräsrötterna säger och tar till sig vad som kan bli bättre?

Nej!

De börjar klura på hur de ska få människor att tänka "rätt". Och hur tänker kultureliten kring familjepolitiken? Jo, de vill fortfarande att människor ska välja "standardlösningen" - två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett års ålder. Att föräldrar och barn mår dåligt av bristen på valfrihet och känner sig inlåsta i ett system med en enda lösning, är inte intressant. Priset som framförallt barnen får betala, är i deras ögon ett offer som måste göras i jämställdhetens namn.

Nu vässar Dagens Nyheter klorna och siktar in sig på vilket karriäravbräck det blir för kvinnor i Storbritannien som får barn. Drömmen är väl att alla då ska tänka: "men i Sverige har vi det sååå bra, där kan kvinnor göra karriär och ha barn".

Kan de?

Den nya medvetenhet jag ser hos föräldrar handlar just om det. De inser att det inte går att få ihop livspusslet med standardlösningen. Kvinnorna springer i sitt ekorrhjul och livet susar förbi. Många kvinnor blir sjuka och många barn drabbas av psykisk ohälsa. Pappor som vill gå ned i tid eller vara hemma längre, sågas av arbetsgivarna eftersom attityden är att hemma är lika med att man inte är engagerad i sitt jobb. Och alla andra sätter ju sina barn på dagis utan att knorra.
Kvinnor drabbas naturligtvis av samma attityd, eftersom vi inte har ett samhälle som anser att tid med barn och deras fostran och omsorg är en viktig föräldrauppgift.

Det är där problemet ligger. Vi har använt barnen som murbräcka för jämställdhet i decennier nu. Jag lovar - vi kan plocka dem från BB och sätta dem på institution för att tas om hand av utbildade pedagoger och så får föräldrarna träffa dem på helgerna. Men kvinnor kommer ändå att få lägre lön och då kommer det att förklaras med att "det är kvinnorna som är gravida och kvinnor som är gravida gör inte ett så bra jobb och är sjuka så mycket".

Varför inte sätta stopp här och nu och istället inse att barn är en tillgång för vårt samhälle. Föräldrar som tar hand om sina barn själva utför ett arbete värderat till 380 000 kr per år, enligt en brittisk undersökning och hemmatiden utvecklar många nya förmågor som blir en tillgång i arbetslivet.

Med andra ord... släpp fram gräsrötterna och börja lyssna till föräldrarna och låt oss slippa fler artiklar från kultureliten som talar om för oss vad som är "rätt" och "fel" livsval. Kultureliten känner inte våra barn, de älskar inte våra barn. Men det gör vi föräldrar och vi vill att de ska få all den kärlek, närhet och god omsorg som de har rätt till och alla tycker inte att det betyder "dagis från ett år och två heltidsarbetande föräldrar" - så ge oss valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan (med andra ord sluta fasa ut dagmammorna och sluta hota med att ta bort vårdnadsbidraget, utveckla dessa omsorgsformer istället).

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

p.s

Ser i kommentarena kring artikeln att den faktiskt innehåller rena felaktigheter, vilket styrker min tes att det handlar om att försöka styra människor.

Ett urval:

"Arbetande kvinnor i England har också lagligt skydd när det kommer till graviditet och mammaledighet och artikeln har fel i flera avseenden. Man kan inte sänka en anställds lön eller ge dem andra uppgifter pga av graviditet. Om jobbet innebär fara för graviditeten måste arbetsgivaren se till att detta inte händer. Man kan inte förlora pga att man är gravid. Man får inte diskrimineras pga graviditet. Att någon mer junior klättrar över någon mer senior är väl inget konstigt - kanske junioren faktiskt är bättre på den lediga platsen - rätt man på rätt plats ar viktigt för företaget. Finns fortfarande lagar mot kvinnlig diskriminering här i England. Journalisterna borde läsa pa mer."

"Typiskt en av dessa dåligt undersökta och förstådda ämnen som Svenska tidningar älskar att ta upp. Journalister borde ta reda på fakta innan de skriver en massa skräp. Bor själv i London och kan inte se stor skillnad från Sverige i sak. I Sverige hjälper samhället till mer med pengar men man har lägre löner och betalar mer skatt. Med de högre lönerna, speciellt London området, och lägre skatterna, lägre moms osv. blir slut summan liknande. I min bekantskapskrets, medel inkomsttagare i London, är det inga kvinnor som har varit tvugna att ge upp karriären pga barn. Men som i Sverige - tjänar man dåligt klarar man det inte, man får då gå till socialen, här som hemma i Sverige."

"Som vanligt ska bilden förmedlas att Sverige ska vara bäst bäst bäst, på allt...så tröttsamt. Jag bor utomlands och har bott på ett flertal ställen utomlands, min bild är snarare den att det är enklare för kvinnor att göra karriär utanför Sverige, eftersom friheten är större, man disponerar mer av sin inkomst själv och man kan därför planera mer flexibelt för sin familj. Dessutom tycker jag det finns det en attitydsskillnad mellan Sverige och andra länder- I Sverige ses barn som en börda och hämmande för ''karriären'' (som ALLA tycks göra, oavsett yrke) medans man utomlands hyllar kvinnan på ett annat sätt, och barnafödande ses som det absolut största man kan göra i livet..såklart det är så i Sverige med men det framgår ju inte i reportage som detta. Varför måste jämställdhet absolut handla om att vi arbetar lika mycket? Jag känner mig inte minre jämställd för att jag jobbar mindre än min man, och ingen här ser mig som det, men enligt Sveriges synsätt är jag det."

"Brittisk mamma kan glömma karriären. Vill minnas att jag sett en statistikuppgift om att Storbrittanien har fler "karriärkvinnor" än Sverige. Artikeln är helt befriad från sådana uppgifter. Och det är förståeligt - då hade den inte kunnat vinklas på sätt som skett."

6 kommentarer:

Heather sa...

Har du läst boken "Mamma@Home"? Gör det, den är såååå bra!

Mvh,
Heather
aka Hemmamamma i USA

Madeleine Lidman sa...

Hej Heather!

Ja, det har jag :) och jag kan bara instämma.

Du får gärna berätta lite inne på hemmaforaldrar.se:s samtalsforum om hur det är att vara hemmamamma i USA ;)

Mvh
Madeleine

Heather sa...

Hej,

Jag har varit hemmamamma sedan 2005, när sonen föddes... vi bodde i Borlänge tills i augusti, då vi flyttade till min hemstad :o)

Så jag kan skriva om båda hur det var i Sverige och hur det är här :o)

Ha det bäst!
/Heather

PS Har länkat till er på min blogg.

Madeleine Lidman sa...

Det låter bra :)

/Madeleine

Mammatillfem sa...

Jag är en hemmamamma ,visste redan innan jag fick mitt första barn (27½ år sedan nu) -jag ville självklart ta hand om honom,och hans syskon, själv,liksom min mamma hade gett mig och min bror en underbar uppväxt -hemma ..Jag har varit hemmamamma med alla mina nu fem underbara barn hela tiden,de har haft mig nära alltid och syskonen,samt även kompisar.
Jag trivs med det,och det har varit underbara år med dem,ovärdeligt,inget kan mäta sig med det.
De har nu växt upp de älsta,20-27 ½ är de,men de har blivit varma,kärleksfulla,omtänksamma sociala underbara unga män och min dotter kvinna,jag har en dotter,mellantjejen är hon och fyra söner.
Minste är 9 år och har börjat skolan,men han går inte på fritids.
Ewa heter jag,kallas mammatillfem på nätet.

Madeleine Lidman sa...

Hej Eva!

Vad härligt det låter! Hemmatiden borde verkligen vara en merit i en cv.

Det är svårt att förstå hur kort livet är och att det verkligen inte går i repris, när man är ung. Men när åren plockar på så inser nog alla att det enda som verkligen betyder något är relationer. Relationer med familj, vänner och nära och kära. Har man då satsat på just den biten så mår man ändå ganska bra i själen och känner att man gjort något viktigt under sin tid här på jorden.

Ha det gott!
Madeleine