fredag, februari 23, 2018

En enda barnomsorgsmodell: förskola - ger flera negativa sidoeffekter

Foto: Adam McLane (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I Sverige matas föräldrar hela tiden med att det bara finns en enda barnomsorgsmodell som är det bästa för alla barn: förskola. Det är som att den självklara kunskapen om att barn är olika har försvunnit. Det säger sig självt att förskola för barn som inte mår bra i förskolegrupper kommer att ge en mängd negativa effekter på just det barnets utveckling. Om sedan förskolan rent generellt inte är anpassad efter små barns behov utifrån forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - utan fokus istället hamnar på pedagogik - då kommer det att få ännu fler negativa sidoeffekter på många små barns utveckling rent generellt.

Trots att föräldrar hela tiden matas med fake news från politiskt styrda myndigheter som till exempel Folkhälsomyndigheten, om att förskolebarn blir duktigare i skolan samt mer psykiskt välmående, så kommer det ju faktiskt i andra änden helt andra oberoende nyheter om ständigt ökande psykisk ohälsa och ständigt sjunkande skolresultat (även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer). Om nu en majoritet av alla barn gått i förskola de senaste decennierna så borde väl inte dessa siffror vara så dystra?

Nu kommer det siffror som visar att IQ sjunker för första gången hos nya generationer i de nordiska länderna. I vanliga fall brukar nya generationer vara smartare än de äldre. Naturligtvis skyller alla på ipads och det kan säkert vara en del av sanningen, men för den som läser in sig på forskning om vad små barn behöver och sedan tittar på vad en majoritet av alla svenska barn får under sina första år, så finns nog en stor del av sanningen där också.

"Du är så negativ, är du så emot förskolan", kanske någon tänker. Nej, jag är emot att vi styrs mot en enda barnomsorgsmodell och att förskola snart är det enda alternativet som finns. Jag är för valfrihet och tycker att vi ska ha en förskola för de föräldrar som vill det, men då ska den vila på den forskning som finns och vara utformad efter små barns behov. OCH personalen måste få rätt förutsättningar att göra ett bra jobb. Att förskolepersonalen tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår säger ju en hel del, Om de mår så dåligt i förskolemiljön, hur mår då inte barnen?

Jag vill ha alternativ, så att föräldrar både kan välja - men också välja bort, om de märker att en lösning som de valt inte fungerar. Då ska de självklart kunna välja något annat. Det är ju därför det är så fiffigt med många olika barnomsorgsalternativ. Barn är nämligen olika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stå upp för dagmammorna





4 kommentarer:

Sara sa...

Fler alternativ kan vara bra om de är överblickbara och jämförbara för föräldrar. Men många alternativ är ju inte synonymt med många bra alternativ. Att ha sina barn hemma riskerar att isolera barnet och att missförhållanden i hemmet inte upptäcks av omgivningen. Förskolepersonal är utbildade för att upptäcka och uppmuntra barns utveckling. För oss som har den stora lyckan att vara föräldrar utsätts en outsinlig ström av tyckande och ”goda råd”. Alla har rätt till sin åsikt, jag respekterar det. Men risken är att Du bara lyssnar till det som bekräftar din egen åsikt om du själv får välja. I grunden är barnomsorgen en förutsättning för ökad jämlikhet.

Madeleine Lidman sa...

Hej Sara,

Om du kan din historia så HAR vi haft mängder med olika barnomsorgsalternativ tidigare och då mådde barnen bättre psykiskt, hade bättre skolresultat OCH högre IQ.

Nej många olika alternativ betyder inte att alla är bra, men det är det som är min poäng att föräldrar kan välja bort - och välja något annat, om vi har många olika alternativ. Idag sitter många fast och har sina barn i en förskola där det inte fungerar och det kan inte välja något annat. Ibland är det förskolan som håller en låg kvalitet och ibland handlar det om att barnet inte mår bra i förskolegrupper och behöver en annan verksamhet.

Hemmaalternativet innebär inte att barnen riskerar att bli isolerade. Om kommunerna gör sin del och går tillbaka till att erbjuda flera alternativ även för hemmabarn, som tidigare, så skulle de kunna erbjuda öppen förskola för barn upp till skolstart, deltidsförskolor med verksamhet riktad specifikt till hemmabarn och dagmammebarn och så har vi BVC som följer barnen fram till skolstart. Föräldrar som är hemma isolerar sig inte med sina barn, de träffar andra.

Du får det att låta som att familjen är en farlig plats för barnen och att förskolan är en garanterat trygg plats. Även om de flesta förskolorna fungerar hyfsat, men kanske inte på topp med tanke på dagens problem med stora barngrupper, få personal och Sveriges sjukaste yrkeskår, så är en förskolan en garant för att barnen har det bra för det finns allvarliga problem på en hel del ställen. Om du läst tidningarna så är du nog medveten om att bara för att en förskollärare är utbildad så är det inte per automatik en god människa. Under senare år har det uppdagats att flera förskollärare våldtagit barn och filmat och fotograferat övergreppen i förskolan. Barn har dött i förskolan när de lämnats ensamma, skadats svårt, varit nära att strypas, utsatts för övergrepp och våld av andra barn och misshandlats av personalen, tappats bort på utflykter, glömts kvar i förskolan när personalen gått hem, rymt utan att någon i personalen märkt det osv. Listan över allvarliga saker som hänt i förskolan kan göras lång. Så den bild du målar upp av en garanterat trygg plats för alla barn där förskolan i alla lägen fungerar på topp, stämmer inte.

Jag skulle nog vilja säga att det är DU Sara som bara lyssnar till det som bekräftar din egen åsikt.

Du skriver också att barnomsorgen är en förutsättning för jämlikhet. Jaha, vet inte vad du menar där exakt. Men jag har inte uttryckt att vi inte ska någon barnomsorg, utan bara att vi inte ska ha en enda barnomsorgsmodell, eftersom barn är olika. Svårare är det inte.

Hanna L-D sa...

Jätte bra svarat Madeleine! Jag är psykolog & håller helt med dig. Har två barn & varit hemma länge med dem ur mångas ögon (påpekas ofta att det är för länge, kvinnofälla mm) men har känt att det är viktigt att de får en trygg start innan vi gav oss in i förskolegrupp. Jätte bra pedagoger men på tok för många barn. Ett av våra barn trivs inte i stora grupper överhuvudtaget & då ekar alternativen med sin frånvaro. Jag är också för fler alternativ, ett mer barnanpassat tänk kring barnverksamheter &/eller att man skulle kunna få välja att vara hemma med förskolebidraget om föräldrarna skulle önska det. Tack för intressant blogg!

Anonym sa...

Jag tycker att resonemanget att barnen ska gå i förskolan för att missförhållanden i hemmet ska upptäckas är absurt. De flesta föräldrar månar ju om sina barn och varför skulle det råda värre missförhållanden i hemmet än på förskolan? Förskolelärare är väl inte mer övermänniskor än vad föräldrar är. Det är väl större risk för att barn inte blir sedda när de befinner sig på förskolan i en grupp på 20 barn eller att det händer olyckor för att det är för många barn per vuxen än hemma med ett eller ett par syskon och en förälder. Om man med missförhållanden menar grava sociala problem som missbruk eller svår psykisk sjukdom hos föräldern så hjälper väl inte förskolan? Det är ju i så fall socialtjänsten som har ansvar och skyldighet att hjälpa dessa familjer, inte förskolan.