Idag blev det en snabblunch nere i centrum. När jag stod där och velade med min bricka och letade ledigt bord - log och tindrade en liten 1-åring mot mig och vinkade försiktigt. Och jag vinkande förstås tillbaka och besvarade det soliga leendet.
- Ja, du förstår sa mamman menande till mig. Hon älskar att vinka men inte någon har sett åt henne idag och ingen har vinkat tillbaka.
Jag slog mig ned vid det enda lediga bordet bredvid och sedan tog det inte lång stund innan samtalet var i full gång om barn och allt som hör därtill. Här satt en mamma som (utan att jag frågade) glatt berättade att hon tänkte vara hemma tills dottern var minst 2 år. Hon ammade henne fortfarande - flickan var 14 månader - och hon hade inte några planer på att sluta trots förfärade blickar från en del.
Så klockrent. Här satt en trygg mamma som visste vad hon ville med sitt föräldraskap och som tänkte stå på sig oavsett vad tidsandan, media eller inskränkta politiker hade för åsikter. Hon lyssnade på sin inre röst och sin magkänsla.
Alla måste få välja vad de själva vill när det kommer till de egna barnen och bli respekterade för det (alla barn är olika). Men det går inte att komma ifrån att jag blir lite extra glad när jag träffar på föräldrar som tänker själva och som inte bara rapar upp det vanliga svamlet om "att min 1-åring behöver kompisar och den stimulans som dagis kan ge", utan som istället pratar utifrån barnets perspektiv och förstår vad det lilla barnet behöver. Föräldrar som förstår hur viktig anknytningen är, att amning i 6 månader är en rekommendation och inte en tidpunkt när man måste sluta - det går att amma längre. Föräldrar som känner till att små barn inte har ett utvecklat immunförsvar innan 3 års ålder och som har lite egna tankar rent allmänt som kommer från dem själva och inte från något politiskt högkvarter.
Jag kan stolt tillägga att jag känner många sådana föräldrar - de imponerar hela tiden på mig med sin klokskap och sina väl genomtänkta tankar kring livet, kring barnen och allt som rör föräldraskapet. De är en inspiration och en glädje i mitt arbete med att göra hemmaföräldrarnas röst hörd i media. Vill du träffa några av dem, så gå med i Hemmaföräldrars nätverk eller besök samtalsforumet inne på hemmaforaldrar.se
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
4 kommentarer:
Tack för att du skriver så bra och gör ett så bra jobb!
Tänk att det finns människor, sossar mest, som blir arga över vårdnadsbidraget och som lovar att avskaffa det! Jag förstår det inte.
Tack själv för att du tar dig tid att skriva några rader :)
Jag förstår inte heller att vi(s)sa blir så ilskna över vårdnadsbidraget. Sossarna mest - precis som du skriver. Men de är inte i fas med sina väljare, för deras egna väljare vill ha mer tid med sina barn och är positiva till många barnomsorgsalternativ - vårdnadsbidraget inkluderat.
Om du var regeringens rådgivare i familjepolitiken, hur skulle du då formulera de viktigaste kraven? Hur ska valfriheten åstadkommas? Finns det något parti som visat sig välvilliga?
Om jag var regeringens rådgivare så skulle jag lägga fokus på en väldigt viktig sak:
Idag krävs det inte längre att man arbetar för att få tillgång till dagissubventionen om 157.000 kr/barn och år. Det går lika bra att vara föräldraledig, sjukskriven, långtidssjukskriven, förtidspensionär, arbetslös eller hemmaförälder.
Därför är frågan VARFÖR vi ska ha en familjepolitik som med stora summor prioriterar just dagisalternativet när barn är olika och familjer är olika.
I det perspektivet är det hög tid att subventionera ALLA alternativ rättvist. Speciellt med tanke på att det inte finns någon undersökning som visar att just dagisalternativet skulle vara det bästa för alla barn.
Skulle jag vara rådgivare så skulle jag till varje pris försöka driva igenom en undersökning som tittade på om det finns ett samband mellan förd familjepolitik och den ständigt ökande psykiska ohälsan.
Sedan skulle jag försöka skapa en rättvis barnomsorg med många olika rättivst subventionerade alternativ.
Därefter skulle jag försöka få igenom att förskolebarn och fritidsbarn skulle omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag där personalen är skyldig att anmäla brister.
Idag är barnen helt rättslösa. Tänk bara vad som hände i Östby skolan på Värmdö för några år sedan när en liten pojke grävde ut en tunnel i sandlådan.
Fritidspersonalen såg det men gick ändå in och fikade och lämnade pojken själv. Allt rasade och den lilla 7-åringen kvävdes. Varken skolan eller personalen prickades för det hela. Rektorn Helena Weiss-Larsson jobbar kvar.
Så får det inte gå till och jag undrar om föräldrar förstår allvaret i hur just den händelsen hanterades. Den visade att barnen är helt skyddslösa och att de ansvariga kan lätt kan komma undan om något händer.
Skicka en kommentar