Det är sorgligt och obehagligt att se vad som händer med barn som far illa. I SvD läser jag om skolmassakern i Tyskand. Jag vet ingenting om hur den här pojken, i Tyskland, växte upp. Av någon konstig anledning så framgår det väldigt sällan när journalister skriver om barn som uppvisar alarmerande psykisk ohälsa. De första åren sex åren är ändå de som formar oss mest.
Jag kan ändå inte låta bli att fundera lite över den debatt som gick het i Tyskland för ett tag sedan - där det pratades om hur tyskarna var på väg att ta efter svensk familjepolitik genom att i allt större utsträckning sätta barnen på dagis allt tidigare.
När jag försöker påpeka att jag tror att det finns en stor risk med att sätta små ettåringar på dagis, i stora barngrupper med lite personal, långa dagar - så brukar det börja koka hos en del (och verkligen inte hos alla) dagisföräldrar. Ofta de med riktigt små barn som precis börjat "och som verkligen älskar sitt dagis, och som är så försigkomna och tidiga, allt på grund av dagis". De föräldrar som inte är så där jättebenägna att förändra sitt liv för att de precis fått barn.
De som ser det de vill se.
Risken handlar om att heltidsarbetande föräldrar med barnen på dagis långa dagar skapar ett livsmönster av tidsbrist. Där bristen på tid för barnen börjar innan de ens är klara med anknytningen.
Ankytningen som är det viktigaste och mest grundläggande för hur barnen kommer att må psykiskt när de blir äldre. Den som är så viktig för att barnen ska klara av att möta livets utmaningar.
Det här sättet som en majoritet valt att leva slår också sönder alla sociala nätverk som borde finnas runt barnen. När barnen växer upp så behöver de få känna att de tillhör ett socialt sammanhang av familj, släkt och vänner. Ett stort och tryggt närverk kring barnen med vuxna som kan hjälpas åt att finnas där för barnen. Hur många har tid och möjlighet att bygga och underhålla ett sådant nätverk när båda arbetar heltid i en familj?
Homo sapiens sätt att leva och ta hand om sin avkomma - innan dagis - har faktiskt visat sig vara ytterst framgångsrikt;
Illustrerad vetenskap: "För 160 000 år sedan växte barn lika långsamt som i dag. Det vet paleontologerna efter att ha studerat käkfossil av ett åttaårigt barn från Marocko. Fyndet är det tidigaste kända exemplaret på den synnerligen långsamma utveckling som Homo Sapiens går igenom under barndomen. Tidigare studier har avslöjat att tänder från neandertalarna växte fram mycket snabbare än människans. Homo Sapiens lade betydligt mer tid än andra arter på att hjälpa barnen, så att de hade lugn och ro att tillägna sig kunskap, innan de blev vuxna. Det bidrog till att ge vår art det avgörande försprånget."
160 000 år......
.... men idag tror vi att framgångreceptet heter dagis från ett år och två heltidsarbetande föräldrar.
Men som sagt även i Tyskland finns det en och annan som inte tyst följer i majoritetens fotspår utan vågar ifrågasätta familjepolitiken och ta barnens parti. Redan för några år sedan visade en journalist från Der Tagesspiegel intresse för vad nätverket Hemmaföräldrar hade att säga: "Der Tagesspiegel om nätverket Hemmaföräldrar". Men i Sverige är inte tiden mogen än för att släppa fram en liten oansenlig, envis mamma som kämpar för att göra hemmaföräldrarnas röst hörd :)
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Häftig debatt i Tyskland om dagis
Sverige slagträ i tysk debatt om utbyggnad dagis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar