Here we go again ... barn ska analyseras och så ska stödåtgärder sättas in. Visst är det bra med stöd men barn är olika. Många sexåringar är födda sent på året och de behöver inte stödåtgärder för att utvecklas och hamna i exakt samma fas som barnen som är födda i början av året. De behöver bara tid att få utvecklas och mogna i sin egen takt.
Stöd kan vara en bit, om det verkligen behövs av någon anledning. Men till syvende och sist så hamnar vi ändå i tiden innan sexårs. Hur ser barnens första uppväxtår ut, får de socialt samspel med en vuxen så att de utvecklar sitt språk och lär sig saker, får de närhet, kärlek, god omsorg, anknytning, empati och fysisk rörelse? Har de en bra fysisk miljö, utan till exempel för mycket buller och stress?
Vi kan inte bara tänka på en liten pusselbit när det gäller barnen - vi måste börja se helheten och vi måste förändra dagens familjepolitik. Något jag skrivit om nyligen på Newsmill:
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Förskolan för de allra minsta. På gott och ont.
Svenska föräldrar är grundlurade
Den bästa uppväxten för ett barn
Nya rön om neurobiologi och anknytning visar att vi måste ha valfrihet
Kunskapen om hur olika vi människor är har försvunnit
Stresshormoner skadar kroppen
Magkänsla och sunt förnuft är klart underskattade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar