torsdag, januari 24, 2013

Expressen vill se alla barn kramas i "statens trygga famn"

Expressen fortsätter sin kampanj mot föräldrar och för att staten ska ha huvudansvaret för alla barn. Nu senast förtydligade Anna Dahlberg på Expressens ledarsida hur viktigt det är att alla barn får växa upp i "statens trygga famn". Barn som inte går i förskola är nämligen "utelämnade åt föräldrarnas godtycke". Och för att verkligen förstärka det hela så använder hon det mer laddade "barn som hålls hemma".

Med tanke på att hon utmålar små barn som har sin omsorg i hemmet, som ett sådant stort problem ... ja, vi läser ju varje dag hur barn med omsorg i hemmet far illa i stora barngrupper, med få personal och hur de allvarliga olyckorna har ökat ... eller vänta nu - det var ju förskolan - den statliga institution dit hon vill skicka även de små som fortfarande har omsorg i hemmet. Alla ska vi böja oss för staten och göra lika - alla ska vi sjunga statens lov och överlämna oss och låta oss omfamnas av "statens trygghet", för Anna Dahlberg vet att "genom en stark stat garanteras vi sådant som barnomsorg, studielån och äldreomsorg och medborgarna befrias från gamla patriarkala strukturer och den lilla världen ok.

Ja, vi garanteras barnomsorg? Men är det en bra barnomsorg, eller är det kanske så att barn som placeras i förskolan är utelämnade åt statens godtycke? Att en del har turen att hamna på en förskola som har förutsättningar att klara sitt uppdrag, medan andra barn hamnar i just för stora barngrupper med för få personal, där det bara blir förvaring och personalen inte heller kan garantera barnens säkerhet och trygghet.

För att förstå lite hur Anna Dahlberg egentligen ser på begreppet "föräldrarnas godtycke", så fick hon följande frågor:

Jag representerar Hemmaföräldrars nätverk och din ledare ”Staten är inte fienden” har väckt en del följdfrågor hos alla oss som valt att stanna hemma längre med våra barn. Nu är ju vi inte hemmafruar som du pratar om, utan just hemmaföräldrar – i vår grupp finns det alltså både mammor och pappor som valt att ha omsorg i hemmet, eftersom alla barn är olika – och de har gjort den bedömningen (alldeles på egen hand, utan statens hjälp) – att det är det bästa för just deras barn. Många arbetar också extra eller har egen firma, ska väl tilläggas. Vi har samma dröm om tid för våra barn - men det är den enda gemensamma nämnaren, i övrigt har alla familjer pusslat ihop en mängd olika lösningar för att få det att fungera.

1. Du skriver att alla de här barnen är utelämnade åt föräldrarnas godtycke? Hur ser du då på barnets första år, då alla barn är ”utelämnade åt föräldrarnas godtycke”. Är det acceptabelt – eller är det läge att staten kliver in även här och tar över ansvaret?

2. Hur ser du sedan på den tiden mellan middag och läggdags, som de barn som går i förskola får med föräldrarna – är de utelämnade då också åt ”föräldrarnas godtycke” – och bör staten kliva in även här och ta över? Likadant med helgerna?

3. Du skriver att en stark stat ”garanterar sådant som barnomsorg och äldreomsorg”. Eftersom vi lever i ett land som har bland de högsta skatterna i världen, så borde vi ju då bara kunna luta oss tillbaka och njuta av vad den ”starka staten” levererar tillbaka till oss i form av äldreomsorg och barnomsorg, för alla de skattepengar som vi måste skicka in. Anser du att vi kan känna oss trygga i att våra barn och äldre har de bra i ”farbror statens” trygga famn?

4. Du skriver att ”Ett samhälle med en svag stat lätt blir ett samhälle där svaga faller igenom.” Vad tycker du om alla barn och ungdomar som ”faller igenom” i dag med tanke på den ständigt ökande psykiska ohälsan. Staten löser det med att medicinera barnen med lyckopiller och sömnmedel samt korrigera deras beteendestörningar med manualbaserade program, som till exempel SET, social och emotionell träning som ska dressera fram empati och göra barnen socialt välfungerande. Nya rön inom anknytning, utvecklingspsykologi och neurobiologi visar på att den psykiska ohälsan hos barn och unga kanske faktiskt beror på att staten inte klarar sitt uppdrag att ersätta föräldrarna. Och då får man väl ändå säga att vi i Sverige har en väldigt stark stat, så vad är din lösning – en ännu starkare stat? Ska barnen omhändertas i statens vård ännu tidigare, eller kanske helt och hållet – långt borta från ”föräldrarna godtycke”.

5. Du skriver att moderaterna sjunger ”statens lov”? Kan du precisera i vilka frågor?

6. Finns det någon speciell anledning till att det inte går att blogglänka eller kommentera din ledare?

Med vänlig hälsning
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

ANNA DAHLBERG SVARADE:

Hej Madeleine,

Tack för ditt mejl. Jag uppfattar flera av dina frågor som djupt ironiska varför de inte utgör någon utgångspunkt för en seriös diskussion. Tidigare såg man barnomsorgen som en service för arbetande föräldrar. Det håller på att svänga. Det blir alltmer uppenbart att barn är läraktiga långt före sju års ålder och att särskilt barn i behov av stöd och av att lära sig svenska drar stora fördelar av att gå på förskolan. Förskolan har dessutom fått en egen läroplan och inordnas numera under utbildningsdepartementet, vilket understryker denna förändrade syn. Förskola och skola är inte två väsensskilda ting.

Det finns självfallet barn som får all social och intellektuell stimulans som de behöver hemma hos sina föräldrar, men det gäller långt ifrån alla. För mig är det uppenbart att skolan bör förlängas ett år och att exempelvis vårdnadsbidraget är en olycklig konstruktion.

Mvh Anna Dahlberg

Tyvärr blir det lätt så här när glappet mellan gräsrötter och vanliga små människor samt media blir för stort. Expressen har aldrig vågat släppa in hemmaföräldrarna i sin tidning - de har aldrig själva fått berätta sin historia om varför tid för barn är bra. Därför har de isolerat sig i sin lilla bubbla, där allt är svart eller vitt och där det bara finns en lösning - och ett sätt att leva. Precis så här gick det för några år sedan också när jag skrev till dåvarande barnomsorgsministern Lena Hallengren, S. Hon svarade något liknande:

Hej!
Lena Hallengren hade gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har möjlighet att medverka.

Jag är glad trots allt att Anna Dahlberg svarade, att hon gjorde det är bra och starkt gjort. Det är inte så lätt med det skrivna ordet, men det här visar återigen hur mycket bättre och lättare det skulle var om Expressen faktiskt tog sig tid och på ett objektiv och seriöst sätt närmade sig hemmaföräldrarna och tog en dialog. De har väldigt starka uppfattningar (fortfarande) om att hemmaföräldrar är farliga. Det är synd och jag hoppas verkligen att de på allvar en dag (snart) tar tag i sina fördomar mot föräldrar som väljer att ge sina barn tid - och åtminstone försöker nyansera sin världsbild lite.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Andra övertramp från Expressen: "När media går över gränsen"



Inga kommentarer: