 |
| Foto: Huntz FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Vi har ännu inte gjort upp med vår socialdemokratiska historia, vi har ännu inte bilden klar för oss hur styrda vi har varit, speciellt när vi jämför oss med andra länder. Vi är liksom mitt uppe i själva historien. Under åtta år har vi haft Alliansstyre och fått prova något annat än under de senaste decennierna. Jag säger inte att det varit åtta år av perfektion, jag skulle vilja säga att det varit åtta år där vissa politiska ramar gått mot mindre styrning - andra mot mer. Vissa förändringar har inte varit bra och besluten lider av "barnsjukdomar" och måste justeras. Vi måste också hålla noga koll på att vi inte rusar för mycket åt ett håll och måste hela tiden stanna upp och värdera och reflektera över de politiska ramarna och vad de leder till.
Vi befinner oss tyvärr fortfarande i ett läge där allt skruvats väldigt hårt
och många föräldrar snurrar runt i ekorrhjulet i standardlösningen. Det går
fort och fortare och de mår inte så bra - och framförallt barnen mår inte så
bra, många gånger.
Sedan har vi föräldrar som helt hoppat av och är hemma på
heltid som känner sig påhoppade för sitt val i media, av proffstyckare, av BVC-personal, grannar, släkt, vänner och bekanta. De sticker ut och syns för att de väljer annorlunda än majoriteten. Sedan har vi även de som
valt att stanna hemma längre och som sedan kämpar för att hitta en bra balans
mellan familj och arbete - och som OCKSÅ känner sig påhoppade ... eller som
UFON, som en del skriver om inne i Hemmaföräldrars nätverk.
Vilket otroligt intolerant samhälle decennier av socialdemokratiskt styre har skapat. Hur förändrar vi det här? Är vi ens medvetna om VARFÖR det ser ut så här och vad som triggar igång människor att bli så upprörda, över att det finns föräldrar som väljer bort standardlösningen. Hur kan så många föräldrar känna sig påhoppade och ledsna för att de väljer fritt hur de vill leva sina liv, i ett land som kallar sig en demokrati.
Hemmaföräldrars nätverk är ett tydligt exempel på att något håller på att hända - att år av åsiktsförtryck och styrning är på väg att luckras upp. Människor med olika
bakgrund, olika politiska åsikter och med olika
livsdrömmar, samlas inne i facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk och diskuterar, filosoferar och funderar över HUR
de lever och inom vilka politiska ramar. De stöttar, inspirerar och ger varandra råd -
och de funderar över hur och vad de ska förändra för att vi ska få ett samhälle
med mindre styrning, där alla bättre kan hitta sitt sätt att leva, UTAN att
behöva känna sig påhoppade eller som UFON. Men där även de ekonomiska
förutsättningarna ska finnas för att alla ska kunna välja olika. Alla barn och
alla familjer är ju olika.
Vi är inte så många ännu, sett i det stora hela till hur många som väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Men jag tycker mig se att vi blir
fler och fler som går mot strömmen, som tänker utanför boxen och som vill välja
bort standardlösningen - och framförallt vågar göra det. Samtidigt finns det mycket starka krafter som vill
tränga tillbaka den här lilla ”frihetsrörelsen” och som vill styra upp de
politiska ramarna så att inget går ”fel” - så att inte människor väljer "fel". För har människor ett val, finns alltid risken att de väljer "fel", tycks många politiska partier resonera. Dessa partier har nog så goda
tankar, men det blir ändå fel, för man ska inte tvinga på människor hur de ska
leva ovanifrån. Man måste faktiskt berätta om vad man vill och varför och sedan
låta människor bestämma själva. Det är en grundläggande fri- och mänsklig
rättighet att få välja själv. Trots det så pratar flera partier om mer styrning: Vårdnadsbidraget
ska tas bort, föräldraledigheten ska tvångskvoteras och delas lika och
obligatorisk förskola ska införas. Här sticker partier som: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ut extra mycket, i sin vilja att tvinga in människor i en politiska ram som är "rätt". De saknar alla familjepolitik som ett område och de är tydliga med att valfriheten ryker om de vinner nästa val.
Därför är det så viktigt att vi som ändå ser vad som är på
väg att hända, samarbetar och som goda ringar på vattnet sprider budskapet att
det går att välja andra politiska ramar än mer tvång, mer styrning. Vi behöver
varandra, trots alla våra olikheter – det handlar om att vi som väljer bort standardlösningen TILLSAMMANS kan
åstadkomma en förändring, mot ett bättre samhälle som har både de politiska ramarna och acceptansen för att vi både kan och får välja andra lösningar än standardlösningen.
Vi ska inte bekämpa de som väljer standardlösningen,
utan lägga fokus på att bekämpa påhoppen och den ensidiga propagandan, som
försöker få in alla i samma fålla. Vi ska bekämpa de politiska ramar som man försöker
trycka in oss i. Klockan är fem i tolv, det är valår nästa år. Det är här och nu vi skriver vår historia. Det känns som ett lika skarpt läge som när landet Sverige var på väg att få planekonomi fullt ut, den gången 1976 när socialdemokraterna ville införa löntagarfonder. Kanske räddades vi den gången av en socialdemokratisk minister som mitt under pågående debatt skrev: "Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit". Lika troligt är det att den demonstration och den folkansamling MOT att staten skulle ta över alla privata företag, gjorde susen.
Nu är vi i ett liknande läge när det gäller om vi ska införa planekonomi i familjepolitiken - eller inte. Vad känner du som förälder. Vill du bestämma själv hur du och din familj ska tillåtas pussla och trixa för att hitta den bästa balansen mellan familj och arbete. Eller vill du att staten ska bestämma det ÅT dig?
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Till jobbet med gråten i halsen
Mammor sjukare än pappor
Vi är på helt fel spår
Framgångsrika mammor sjukast (Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt)
Så tycker partierna om hemmaföräldrar
Hög tid för en ny familjepolitik
Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget
Läs också:
Till jobbet med gråten i halsen
Mammor sjukare än pappor
Vi är på helt fel spår
Framgångsrika mammor sjukast (Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt)
Så tycker partierna om hemmaföräldrar
Hög tid för en ny familjepolitik
Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget
9 kommentarer:
Hör alla 850 medlemmar i ert nätverk hemma höger om mitten politiskt?
För att vara ett politiskt obundet nätverk är kritiken mot socialdemokraterna väldigt kraftig...
Alliansens arbetslinje kan väl knappast ses som bara en "barnsjukdom" ur ett hemmaförälderperspektiv- om kd åker ur riksdagen vid nästa val lär vårdnadsbidraget ryka snabbare än kvickt.
Det är inte bara socialdemokratisk politik som skapat ett samhälle där det är norm att 1-åringar går på dagis, där bidrar det konsumtionssamhälle som alliansen är med och driver på minst lika mycket.
Fråga våra sittande ministrar hur många som sympatiserar med Hemmaföräldrars ideologi och ni lär få tämligen få jakande svar. Arbetslinjen framför allt är det som gäller!
Jag är själv en fore detta hemmaförälder som politiskt definierar mig vänster om mitten, om än ganska nära mitten. Det upprepade föraktet mot socialdemokrater i er retorik gör dock dessvärre att jag aldrig skulle vilja ansluta mig till er. Även om ni sager er vara politiskt obundna är det inte de signalerna ni sänder ut. Vilket är synd, jag tror att nätverket skulle växa om även de socialdemokratiska och miljöpartistiska väljare som vill ha mer tid med sina barn kunde känna sig hemma hos er. Det skulle ge mer kraft åt själva sakfrågan, där vi är eniga!
Men tyvärr går det inte att komma ifrån att manga av blogginläggen här andas ett extremt förakt och nästan hat mot socialdemokraterna, hoppas I alla fall att det är ett medvetet val att det ska vara så, annars är det som sagt väldigt synd för sakfrågan.
Jag känner manga -bara I min egen beknatskapskrets- som tycker att vi borde ha mer tid för våra barn men som skulle definiera sig som mitten- eller vänster om mitten-väljare. Hemmaförälderskap behöver inte vara en höger-vänster-fråga!
Socialdemokraterna kritiseras - liksom alla partier som är emot valfrihet. Jag har svårt att se kritik mot politiska ramar som hat.
Visst finns det många hemmaföräldrar som står till vänster, men S, V och Mp är väldigt tydliga med att de är emot vårdnadsbidraget och den lilla valfrihet som hemmaföräldrar har. Det är en liten men viktig valfrihet där den som vill vara hemma längre har sin anställning skyddad i tre år samt sin SGI.
Den här bloggen kritiserar de partier som vill ha mer styrning, det är inte så ofta den typen av åsikter syns i media och det gör den här bloggen än mer viktigt som jag ser det.
Hemmaförälderskap är inte en höger eller vänster fråga för väljarna, men för partierna och det är därför väldigt viktigt att belysa det så att människor själva kan ta ställning.
När det kommer till hat, så tycker jag mig mer se det i uttalanden från till exempel personer som Nalin Pekgul, S. I den här bloggen så kluras och funderas det på varför saker är som de är och vad som kan bli bättre. Och då kommer de som ligger bakom den styrning vi ser i familjepolitiken i dag att hamna som en målgrupp för kritik.
Mer dramatiskt än så är det inte :)
Så här uttryckte sig socialdemokraten Nalin Pekgul när hemmaföräldrar debatterades i tv:
_
Nalin Pekgul fastslår i sin första replik och upprepar sen vid ett flertal tillfällen ”kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemmafru" Är det ett uttryck för den fina socialdemokratiska solidariteten vi så ofta hör om?
Nalin menar alltså att i alla andra människors liv kan oförutsedda saker hända, de kan bli sjuka, de kan bli arbetslösa av olika anledningar och samhället ska alltid stå beredda att hjälpa. Inte bara i en övergångsfas utan livet ut om behövligt.
Men hemmaföräldrar ska till skillnad från alla andra kunna förutspå arbetslöshet, sjukdom, dödsfall och skilsmässa och vara beredda att stå sitt kast ekonomiskt om sådant inträffar. Det är ju en helt vansinnigt konstig inställning.
och så här:
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att Nalin säger att man får räkna med att bli diskriminerad för vissa av sina val. ”Som att kvinnor med slöjor får acceptera att de ibland blir diskriminerade får hemmaföräldrar tåla detsamma.” Jag håller med om att det blir fånigt att ständigt behöva känna att sina val blir accepterade. Men jag är av den åsikten att varken kvinnor med slöja eller hemmaföräldrar ska diskrimineras. Där tycker vi tydligen olika jag och Nalin.
Saxat ur bloggen: Gnilschen betraktar
Hej igen! Förlåt att jag använde ordet "hat", det var mitt ordval och inte ditt. Men jag vidhåller ändå att det finns en negativ grundinställning till m, s, och mp i dina blogginlägg, som går bredare och djupare än bara kritik mot sakfrågorna i den politik dessa partier för.
Som gammal hemmaförälder är jag förstås också starkt emot normen att ettåringar ska gå på dagis, men som jag ser det är det enbart kd och sd bland riksdagspartierna som avviker från den normen. Sd är för mig uteslutet att rösta på, och när det gäller kd tycker jag att deras bagage av tidigare abortmotstånd och motstånd mot homosexuella är för tungt för att jag skulle kunna rösta på dem. Plus det faktum att en röst på dem är en röst på alliansen.
Som jag ser det står alliansen för ett samhälle med ökande klyftor och ett hårdare samhällsklimat, där inte minst barnfamiljer far illa. Många av oss har det bra, men för den som är ensamstående, sjuk, arbetslös har samhället blivit betydligt hårdare och kallare än förr.
Jag ser det också som att socialdemokraterna faktiskt under decennier byggde upp ett starkt trygghetssystem för barnfamiljer-med stor möjlighet till tid för våra barn, men att det är främst vi föräldrar som inte tagit den chansen utan springer på i ett ekorrhjul av konsumtion, arbetslinje och prestationsångest.
Några exempel på när Sverige varit ett föregångarland och som vi kan tillskriva socialdemokraterna till stor del:
-Barnbidrag inklusive flerbarnstillägg till alla barnfamiljer
-bostadsbidrag till ensamstående med barn
-en av världens mest generösa föräldraförsäkringar som ger rätt till båda föräldrarna att vara lediga
-skyddad SGI under barnets första levnadsår samt även därefter om du tar ut 5 fp-dagar per vecka
-rätt att vara helt ledig från ditt arbete i 1 1/2 år när du får barn
-många kollektivavtal (från fackföreningsrörelsen med rötter i socialdemokratin) inom offentlig sektor ger dessutom rätt att vara ledig i 3 år efter att du fått barn.
-rätt att gå ner till 75 procents arbetstid om du har barn under 8 år
-vissa kollektivavtal ger dig rätt att gå ner till 75 procent tills barnet är 12 år
-rätt att behålla en högre föräldrapenning även med andra barnet om barnen kommer tätt, även om du inte arbetat en enda dag emellan
-rätt att sluta jobba helt 6 månader före beräknat födelsedatum och ändå skydda din SGI
-kollektivavtal på många arbetsplatser om föräldralön som innebär att inkomstglappet blir ännu mindre vid föräldraledighet än med enbart föräldrapenningen
-Rätt att vara hemma för vård av sjukt barn, från typ 10 dagar per år på 70-talet till över 100 i dag
Finns säkert mycket mer som jag missat, jag är ingen familjepolitisk expert.
Det jag spontant kommer på som vi kan tacka de borgerliga partierna för på det här området är:
-pappamånaderna (om man nu gillar dem vilket det råder delade meningar om här gissar jag)
-vårdnadsbidraget (som även skyddar SGI:n).
Också två jättebra förändringar, men en något tunnare påse än socialdemokraternas.
För den som vill finns med det här systemet stora möjligheter för barnfamiljer att vara hemma länge med barnen, och sedan att ge barnen kortare dagar när de väl börjar förskola. Det gäller förstås dock att man drar ner på sin ekonomiska nivå något och gör sina egna individuella val oavsett vad folk runt omkring tycker.
Mitt ideal är att vi har kvar allt detta bra (som socialdemokraterna byggt upp) och kompletterar med ett utbyggt vårdnadsbidrag för den som vill ta hand om sina barn själv i stället för att ha dem på förskola. Då plockar vi ihop det bästa av två familjepolitiska världar och vi skulle än en gång bli ett föregångarland.
Jag skulle nog vilja säga att alla som pratar om att ta bort vårdnadsbidraget eller som vill sätta starka begränsande politiska ramar för hur föräldrar ska få tillåtas pussla och trixa för att hitta en balans mellan familj och arbete - får sig en släng av sleven.
Efter tolv år med Hemmaföräldrars nätverk har jag sett många exempel på hur framförallt socialdemokraterna konsekvent kör över de små människorna, på ett mycket arrogant och obehagligt sätt. Många ledsna föräldrar som velat starta eget som privat dagmamma eller som velat stanna hemma längre har blivit utsatta för ganska grova påhopp, som gjort dem mycket ledsna. Det är aldrig okej.
Om det handlade om artiklar som jag skrivit så skulle jag säkert skriva på ett annat sätt, men den här bloggen handlar ofta om att jag ser ett inlägg, en artikel eller något som får mig att tänka till i en fråga - och så skriver jag ner mina tankar - där och just då.
Det blir självklart väldigt subjektivt, men jag tror man får ha i åtanke att det är just mina tankar och hur jag upplever en sak. För mig är det så viktigt att få uttrycka det jag oroar mig för. Jag säger inte att jag alltid är rätt ute eller att jag inte kan ändra mig i en fråga - det har jag gjort många gånger. Man debatterar, diskuterar ... och utvecklas.
Men just nu är jag väldigt oroad över den väg som framförallt: S, V och Mp samt Fp är på väg mot - där de vill rycka undan mattan för så många hemmaföräldrar som i dag ändå har en liten trygghet. Därför får dessa partier ta emot kritik.
Och som jag skriver, jag förstår att de har en god tanke i grund och botten. Men man får faktiskt inte vara så förmäten att man bestämmer åt andra HUR de ska leva sina liv. Varje familj måste själv få bestämma hur de vill pussla ihop sina småbarnsår.
Jag vet att KD är ett parti som många har fördomar emot, just på grund av att det finns personer som uttrycker starka åsikter i partiet. Men det viktiga är som alltid när man ska titta på och välja ett parti: LÄS DERAS PROGRAM ;)
Det lustiga är att människor som positionerar sig och vill ge sken av att de inte har några fördomar, emellanåt kan visa sig ha precis just det. Mötte för några månader sedan en folkpartist som vägrade ta mig i hand och hälsa. Inte heller fick jag stå i närheten, för hon ville inte ha något att göra med en sådan som jag ...
Därmed inte sagt att du är sådan. Jag vet ju inte ens vem du är eftersom du inte skriver ut ditt namn. Men jag ser vad du skriver och jag kan förstå din sorg - över att du känner att jag inte representerar dig fullt när jag kritiserar de partier du sympatiserar med.
Men som du kanske känner till har jag en bakgrund även i Föräldraupproret och var med och drev igenom ett införande av vårdnadsbidraget. Opinionsbildning har varit något jag ägnat åratal åt, för att vi skulle komma så pass långt som vi ändå kommit i dag.
Därför kan jag inte bara le och driva HFN (Hemmaföräldrars nätverk) och låta saker flyta på. Jag bara måste försöka påverka, så att vi får ha vår valfrihet kvar.
Menar du - på fullt allvar - att det skulle vara MERA accepterat i samhället nu att vara hemmaförälder, när vi har haft en borgerlig regering i åtta år, än tidigare? När jag växte upp på 80-talet fanns det massor av hemmabarn, betydligt fler än idag. Och då hade socialdemokraterna makten. Och då var det inget konstigt alls att vara hemmaförälder/barn. Själv tycker jag mig snarare se att klimatet idag med den sk "arbetslinjen" har gjort det tabu att faktiskt vilja göra något annat än att (löne-)arbeta.
Är vårdnadsbidraget verkligen ett och allt? Hur många procent att Sveriges kommuner har infört det hittills? Hälften? Jag förstår inte hur man på fullt allvar kan mena att vi har uppnått valfrihet i Sverige pga det. För det första ska man ta ut 250 dagar INNAN barnet fyller ett år, för att ha rätt till VB. Det är mer än hälften av dagarna. För det andra får det inte finnas andra typer av bidrag som aktivitetsersättning osv i familjen. För det tredje bor väl ungefär hälften av alla föräldrar inte i en kommun där det finns VB...
Jag har följt din blogg ganska länge, och jag får nog tyvärr hålla med ovanstående kommentör. Jag hade förväntat mig att du skulle skriva tex efter FP's förslag om en tredje pappamånad. Eller om att det blir svårare att ta ut dagar efter barnets fyraårsdag från nästa år. Eller när ledarskribenter i tidningar som Dagens Industri skriver att föräldraförsäkringen måste delas mer jämnställt. Men.... Inte ett ord. Tre partier granskas hårt i din blogg på sistone, och även om dessa tre ämnen jag nämde har kommit fram det senaste halvåret, har du inte nämnt ett ord om dem. Det kan knappast kallas politiskt obundet.
Det lättaste som finns är att kritisera andra för vad de gör. En liten detalj i sammanhanget är att jag arbetat med det här ideellt och har så gjort i tolv år.
Jag varken kan eller vill skriva om allt och bemöta allt som jag läser. Jag hinner helt enkelt inte. Det blir varken särskilt objektivt och förmodligen inte heller helt rättvist. Om jag ser något och just då har tid över så skriver jag samman något.
Jag sitter inte alls välbetald på någon tidningsredaktion ...
Vad har du och andra som kritiserar mig gjort själva för att stärka hemmaföräldrarnas sak. Ni kritiserar mig och anklagar mig för att jag gör fel och inte tillräckligt mycket. Men ger gärna er röst till ett parti som vill ta bort den lilla spillra av valfrihet vi har kvar.
Det största problemet till att det ser ut som det gör i dag där en majoritet av alla barn går i förskola är faktiskt maxtaxan.
Ett köttben som slängdes ut för att S skulle vinna valet. Och det gjorde de. I dag skördar mängder av barn konsekvenserna av det beslutet.
Ja, det kanske var bättre på 80-talet men då fanns inte heller maxtaxan.
Emellanåt så sätter ett litet drev igång från framförallt Mp där jag ska sågas med fotknölarna för jag är ju så värdelös på det jag gör. Ett litet tips i all välmening: vänd blicken mot er själva i stället och fundera över vad NI kan göra. Ni kan omöjligen kräva att jag ska lösa hela den här biten själv :)
Hej igen!
Jag har inte kritiserat DIG, jag har kritiserat vissa saker du säger. Stor skillnad! Eftersom du har en publik blogg och skriver om ett ämne som engagerar mig mycket måste väl det vara ok? Så länge vi diskuterar sak och inte person? Eller? Det är väl just det du själv brukar efterlysa-ett offentligt samtalsklimat där det är högt till tak och alla åsikter får komma fram i en civiliserad ton?
Du frågar också vad jag gjort själv för att främja hemmaförälderskapet. Det enkla svaret är väl framför allt att jag själv och min man följt vår magkänsla och levt som hemmaföräldrar när barnen var yngre. Att vi genom vårt sätt att leva möjligen kanske visat andra att det går att välja att vänta med dagis och att vi därtill kunde återinträda på arbetsmarknaden efteråt och att barnen inte hamnade efter socialt eller kunskapsmässigt. Inte för att jag vet om någon tagit intryck av det, men vi har i alla fall levt på det sätt som vi känt varit rätt för oss. Under ett år cirka nyttjade vi vårdnadsbidraget, men de 3000 kronorna var inte avgörande för vårt beslut. Hade vi inte kunnat luta oss mot den generösa förälraförsäkring , barnbidrag etc som Sverige har (som socialdemokraterna byggde upp) hade vi däremot kanske inte haft råd att välja hemmaalternativet eftersom vi inte är några höginkomsttagare.
Jag kan inte tala för någon annan , men jag tillhör inget mp-drev och jag tycker inte att du är värdelös.
Jag tycker bara att det är väldigt synd att hemmaföräldrar av meningsmotståndare väldigt lätt får stämpeln som reaktionära, ojämställda, ärkekonservativa etc. Eftersom du är en stark företrädare för sakfrågan hemmaförälderskap tror jag att det är väldigt kontraproduktivt att använda ord som "planekonomi" som ger associationer till diktatur. De blir väldigt lätt att avfärda det du står för då vilket är väldigt synd eftersom det är en viktig sakfråga du driver!
Du pratar om "den generösa föräldraförsäkringen som socialdemokraterna byggt upp" som avgörande för att ni kunde vara hemma.
Problemet som jag ser det bara är de (s)styrande ramarna vi tvingas leva under. Först betalar vi bland världens högsta skatter. Sedan får vi "generöst" tillbaka lite av våra inbetalade pengar genom till exempel föräldraförsäkringen.
Men jag tycker inte att det är generöst. Vi tvingas överlåta en stor del av inkomsten och får sedan stå med mössan i hand och hoppas på att få lite tillbaka.
Jag hade hellre haft en lägre skatt och mer valfrihet. Dessutom har föräldraförsäkringen blivit en norm. Tanken var att alla barn skulle vara garanterade att få vara hemma ett år, men i stället blev det en norm att alla barn bara SKULLE vara hemma ett år.
Det är tyvärr så det blir när politiken ska in och styra för mycket.
När politikens ramar förändrar ett beteende hos människor i och med att det skapar en ny norm, så blir det också ett hårt klimat för de som bryter mot normen och går sin egen väg.
Med mer valfrihet så skulle inte domen mot hemmaföräldrarna och deras barn vara så hård och ifrågasättande.
Därför kommer jag i alla lägen att kämpa mot mer styrning och FÖR mer valfrihet :)
Skicka en kommentar