När blev det töntigt att våga vara vuxen

Foto: Natalie Buzina FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag måste ha missat något väsentligt för när blev det egentligen så extremt töntigt att vara vuxen. Lite ursäktande och skämtsamt ser jag statusuppdateringar som: "Det är vuxenpoäng på det". Jaa? Är det något som måste ursäktas? Är det inte något bra att det finns vuxna som vågar axla vuxenrollen. Hur blir ett samhälle där alla beter sig som tonåringar och bara tänker på sig själva och vad som är roligt och gynnar dem.

En effekt av att allt fler vägrar bli vuxna, är att föräldrar i större utsträckning efterfrågar enkla och bekväma svar på viktiga livsfrågor - svar som enbart ska bekräfta att de inte behöver ta ansvar, eller förändra sina liv när de får barn. Agnes Wold proffstyckare med åsikter som presenteras lika enkelt och billigt som en snabbmatskedja slänger fram en billig hamburgare, levererar lättsmälta åsikter som dövar det dåliga samvetet och låter föräldrar köra på i samma hjulspår och sätta sig själva främst. Hon skriver om allt ifrån att det är okej att dricka en flaska vin i veckan under graviditeten till saker som att det inte spelar någon roll hur vi tar hand om våra barn, eftersom hur de kommer att må och lyckas i livet, endast styrs av deras dna.

Föräldrar som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete är visst extra provocerande och ingen jublade högre än Agnes Wold när valfriheten inskränktes och regeringen med hjälp av L och C tog bort subventionen för hemmaalternativet: vårdnadsbidraget. Föräldrar som väljer tid för barn och vill berätta om sitt val får ofta höra att det inte "ska skuldbelägga", som att valet att vänta med förskola eller hoppa över det helt - automatiskt innebär att man ifrågasätter någon annans val.

Men skuldkänslor är inte farliga - de är sunda och ger oss en chans till reflektion. I stället för att skrika högt: "Man får inte skuldbelägga" så fort någon säger något som inte passar, så kan man vända blicken inåt och fundera över varför man känner skuld. Helt enkelt stanna upp en stund och reflektera och fundera på om det är något man kanske bör förändra - och om man inte vill det så har man vänt och vridit på skuldkänslan och kommit fram till varför. Det kallas utveckling och innebär att man mognar och är absolut ingenting att vara rädd för.

Faktum är att ingenting längre blir som vanligt när man blir förälder - och det börjar redan under graviditeten. Plötsligt är det inte du som blivande mamma som är viktigast längre, utan en liten varelse på tillväxt i magen. I SVT i morse berättade en forskare om att det visst finns studier som visar på risker med att dricka under graviditeten. En risk är att fostret inte kan bryta ner alkoholen och alkoholen kan också påverka stamcellernas utveckling. Det kan bli förändringar i arvsmassan hos barnet. När Agnes Wold får höra det så säger hon klämkäckt:
"Man kan ju naturligtvis inte garantera att inget händer ".

Nej men då ska man kanske inte heller så tvärsäkert under täckmanteln av sin professorstitel (i bakteriologi, by the way) gå ut och presentera en personlig åsikt som en sanning. Även om föräldrar blir supernöjda och det genererar många likes.

För det lilla barnet är det underbart skönt med vuxna som vågar axla sin föräldraroll och som sätter det lilla barnets väl och ve främst.  Det går alldeles utmärkt att leva ett bra liv, med guldkant på tillvaron, ett glas vin vid rätt tillfälle och i balans mellan barnets behov och de egna behoven, drömmarna och önskemålen. Men det krävs att man vågar axla föräldrarollen och göra saker utifrån ett barnperspektiv först och främst. Och det är faktiskt inte ett dugg töntigt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare kritisk till Agnes Wolds alkoholråd: "Oansvarigt"

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Anmärkningsvärt att Agnes Wold avfärdar forskning

Agnes Wold sprider myter och moraliserar

Starkare relation till jobbet än till barnen

Gästskribent Susanne Nyman Furugård: Ger feminist frikort i media

Det infantila samhället