När det hette dagis hade verksamheten bättre förutsättningar

Foto: Ben Millett (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Den som vill diskutera stora barngrupper, få personal, ökningen av icke-lindriga skador i förskolan, ökningen i inköp till förskolorna av manualbaserade program (som ska dressera bort barnens bristande empati, sociala oförmåga, narcissism, eller utagerande beteenden) - gör bäst i att inte säga eller skriva dagis. Inte i en enda mening får ordet DAGIS slinka igenom. Ämnet må vara hur allvarligt som helst. Du kan precis ha lagt upp en bild på Facebook med en liten som har bitmärken över hela ryggen, där personalen inte märkt vad som hänt och en chockad förälder upptäckt det hela hemma. Men skriver du dagis så kommer resten av diskussionen att handla om att det heter förskola.

Jag kan absolut förstå tanken med att den som gått en utbildning i tre- och ett halvt år har rätt att känna sig stolt över sin utbildning. Men varför denna extrema kränkthet när någon säger dagis. Jag är medveten om att det är en förkortning av daghem och att det var så det hette innan Läroplanen infördes. Läroplanen som gjorde dagis till skola och ettåringen till "en elev i det livslånga lärandet".

Men var verkligen dagis så mycket sämre än dagens förskola, så att det berättigar till att alla diskussioner totalt tappar fokus? Ska vi vara ärliga så vet vi ju inte om förskolan är bättre än dagis. För det är ingen som utvärderat vilken effekt förskolan i Sverige har på barn, under de senaste 30 åren - och inte heller har någon jämfört barn som gått på dagis med barn som gått i förskola. Så vad säger att förskola är bättre för barn än dagis?

Dagis var en verksamhet där lokalerna var mer hemlika, mysiga och ombonade. Leken var det centrala. Barngrupperna var mindre, personalen fler. Omsorgsbehovet var mer betonat och barnen hade en famn att krypa upp i.

Med mindre barngrupper och mer personal fanns det också bättre utrymme att hålla koll på barnen och minimera skador. Mer personal gjorde också att personalen hade mer tid att vägleda barnen och hjälpa dem med det sociala samspelet.

Många barn hade kortare dagar, vilket gjorde att de barn som måste vara där för att föräldrarna jobbade långa dagar, fick lugna stunder med personalen där de kunde tanka lite närhet, värme och få en chans att stressa ner lite.

Färre barn gjorde att det inte var lika bullerstört, barnen hade också en möjlighet att dra sig undan för att få lite lugn och ro. Det fanns mer tid för tröst, långa inskolningar och att se varje barn.

Mindre barngrupper gjorde att barnen fick komma utanför förskolegårdens höga stängsel för att tillbringa tid ute i det verkliga livet där allt händer. Mindre dokumentation gjorde att fokus hamnade på barnen och personalgruppen fanns med barnen - de satt inte och dokumenterade, sammanställde och följde upp skolverksamheten i ett annat rum.

Idag tillhör förskolepersonalen Sveriges sjukaste yrkeskår. Jag vet inte hur det var när det var dagisverksamhet. Många små barn tätt sprider naturligtvis smittor, men idag verkar den psykiska ohälsan och de orimliga kraven vara ett mycket större problem. Ständigt sjuk personal ökar andelen vuxna som barnen hela tiden måste möta, vilket ökar deras stress och otrygghet.

Och nej personalen var inte alltid lika välutbildad när det hette dagis, men det fanns ju förskollärare och barnskötare med kunskap om barns behov. Det var inte som idag när målet är att alla ska ha förskollärarutbildning. Ett mål som ändå aldrig kommer att uppnås då så många lämnar yrket. Tittar man lite på skolresultaten i det här landet - så var de faktiskt bättre när barnen gick på dagis. Att göra dagis till skola från ett års ålder, alltfler barn i verksamheten, barn som börjar allt tidigare - verkar snarare ha fått skolresultaten att sjunka.

Snart kommer en reviderad läroplan, trots att ingen utvärderat om införandet av en läroplan och förskola är bättre för barns välmående och utveckling, än vad dagis var. Egentligen är det väl det stora problemet just nu - inte om det heter dagis eller förskola, utan bristen på kunskap och att förskolan saknar rätt förutsättningar. Personalen kan ju ha hur bra utbildning som helst, bra tankar, idéer och visioner - men utan rätt förutsättningar så blir det inte bra.

Och eftersom förskolan är en pusselbit i familjepolitiken så kommer aldrig förskolans villkor att bli bättre förrän vi tar ett helhetsgrepp på familjepolitiken och börjar titta rent generellt på vad små barn BEHÖVER för att må bra. Den kunskapen är så viktig, både för hur förskolan utformas, men också för vilka barnomsorgsalternativ som behövs för att ge ALLA barn en chans att må bra och utvecklas bra under de första viktiga åren i livet.

Tyvärr men det känns att de här diskussionerna om det heter dagis eller förskola tar över helt, när det är familjepolitiken och vad små barn behöver som vi borde lägga krut på.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Skolverket kritiserar användningen av manualbaserade program i förskolan

Hjälp personalen - våra barn far illa

När makten använder forskningsförnekare för att styra folket

Foto: Madeleine Lidman (Almedalen 2017)

Vi skrattar och hånler av och till åt Nordkorea, när vi ser hur nyhetsuppläsarna sitter och säger exakt vad makten har sagt åt dem att säga. Men hur många ser igenom hur makten arbetar i Sverige?

Ta bara nu senast forskningsförnekaren Agnes Wold och hennes tillika forskningsförnekande kollega Cecilia Chaprowska. Samtidigt som regeringen nu under hösten ska lansera sin nya politik med mer styrning av Sveriges föräldrar - där föräldraförsäkringen ska kortas för att få ut framförallt alla småbarnsmammor i arbete ännu tidigare - så lanserar professorn i bakteriologi, Agnes Wold, sin föräldrapraktika med råd till föräldrar på "vetenskaplig grund" - bara så där, som av en tillfällighet, med råd som ger regeringen stöd för sin styrande politik. Och stöd behöver regeringen för svenska folket vill inte ha mer kvotering av föräldraförsäkringen, i undersökning efter undersökning säger de NEJ.  Så då måste förstås regeringen ta till alla medel för att få folket dit de vill. (Finns väldigt bra beskrivet i boken "The Animal Farm" - hur de arbetar för den som vill fördjupa sig i ämnet).

Agnes Wold bjuds in till SVT Opinion Live och en beundrande Belinda Olsson som delar Agnes Wolds ideologi och som varit med och skrivit boken Fittstim - tindrar med ögonen och ställer precis noll kritiska frågor. Trots att SVT påstår sig vara oberoende har de inte bjudit in någon för att bemöta Agnes Wolds ideologiska åsikter. Inte heller kommer det fram att Agnes Wold tillfrågats som expert av regeringen i den här frågan. (Och VAD vet en professor i bakteriologi om barns behov, egentligen?).Wold och Chaprowska valsar runt i det ena tv-programmet efter det andra, inbjudna för att sprida sin forskningsförnekande propaganda. Lite harmlösa saker från boken tas upp, men själva pudelns kärna om vad boken egentligen handlar om och vad budskapet är, undviker alla journalister.

En som dock tar bladet från munnen är Ivar Arpi som skriver på SvD:s ledarsida:

"Läkarna Agnes Wold och Cecilia Chrapowska lovar i "Praktika för blivande föräldrar" att innehållet står ”på vetenskaplig grund”. Därför öppnar jag boken med förväntan. Tyvärr visar sig boken vara mer av en politisk pamflett än vad titeln gör gällande.

Man brukar säga att en boks viktigaste budskap ska komma redan i första kapitlet. För Wold och Chrapowska är det allra viktigaste att kvinnor ska arbeta. Så mycket som möjligt, så snart efter förlossningen som möjligt, och så kvalificerat som möjligt. Det kan man tycka så klart. Men de påstår att de vill avliva myter för att minska föräldrars oro, och skriver samtidigt saker som: ”Vår uppfattning är att det har betydelse för hela ditt framtida liv hur den uppdelningen görs.” Det vill säga, kvinnor som är hemma längre än sin partner hamnar ohjälpligt efter. Så ohjälpligt att de kommer bli fattigpensionärer som inte kommer ha råd att gå på ”kondis med barnen och bjuda dina vuxna barn på middagar och semester”, som de skriver. Tänk på det nästa gång du ammar ditt barn, din blivande fattigpensionär!

Detta är inte vetenskap, utan skrämselpropaganda där falska motsättningar ställs upp. Men hjälper inte skrämselpropagandan, kan man ägna sig åt gammalt hederligt skambeläggande av kvinnor i stället. I en intervju i Föräldraförsäkringspodden med Lars Arrhenius, som är särskild utredare för utredningen om en modern föräldraförsäkring, säger Agnes Wold att hon vill att man ska ”skamma” mammor som tar ut mycket föräldraledighet. ”Ingen skambelägger hittills de här kvinnorna som roffar åt sig föräldraledigheten. Men det vill jag gärna göra.” Varför då, kanske någon undrar?

Jo, det finns en anledning till att Wold och Chrapowska inte ens berör vad kvinnor själva vill. När Agnes Wold i intervjun får frågan om detta säger hon att kvinnor är för indoktrinerade för att de ska kunna veta vad de egentligen vill. Vad kvinnor själva vill göra är med den logiken oviktigt – de lider ju ändå av ett falskt medvetande. Det viktiga är att de blir fina jämställda siffror i statistiken. (...)

För Wold och Chrapowska är det viktigt att barnen sätts i förskola tidigt, eftersom det minskar risken att kvinnor hamnar efter i karriären. Det handlar alltså inte om barnets behov. Även när de påstår att de har forskningen med sig i förskolefrågan rör det sig om gamla studier av tvivelaktig kvalitet, eller studier utförda i andra länder som inte enkelt går att generalisera till Sverige. Hade de varit trogna sin vetenskapliga ansats hade de skrivit att vi i dag vet för lite om vilka effekterna av förskolan är på barn, och i synnerhet på väldigt små barn, för att uttala oss tvärsäkert. När Agnes Wold påstår att ”ingenting talar för att det är bättre för barn att vara hemma två år än ett”, har hon alltså tagit av sig forskarhatten.

Att förespråka att barn ska börja förskolan tidigt och att kvinnor ska ta ut mindre föräldraledighet går givetvis att göra av politiska skäl – för att man tycker att det är viktigare att kvinnor och män ska bli jämställda rent statistiskt, än att de får välja själva. Men att låtsas att det finns vetenskaplig grund för ens egna ideologiska övertygelser är rent kvacksalveri.

I stället för att slå hål på myter, bidrar tyvärr Agnes Wold och Cecilia Chrapowska med egna."

Ja vi skrattar som sagt åt Nordkorea, men hur regeringen i mångt och mycket med stöd av media, arbetar för att föra föräldrar bakom ljuset i det här landet, i syfte att införa sin dröm som skapades en gång för länge sedan av makarna Myrdal, är helt sanslöst också.

I boken Sossesverige, av Fredrik Segerfeldt finns dock bakgrunden till dagens politik tydligt beskriven:

"Dagis och förskola var för socialdemokraterna inte bara en lösning på ett praktiskt problem – ett sätt att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Det var också ett led i projektet att skapa en ny människa. Ingvar Carlsson, som då var utbildningsminister, talade i början av 1970-talet om att ”socialisera barnen i tidiga år”. Birgitta Dahl tryckte på behovet av en radikal Vietnampolitik på dagis. LO:s vice ordförande Gunnar Nilsson sa, i ett tal vid Unga Örnars kongress 1971, rakt ut vad det handlade om:

"Om vi vill att samhället ska förändras från att vara baserat på konkurrens och ett kapitalistiskt synsätt, då måste vi börja med att skapa samhällsmedborgare som aktivt verkar för dessa uppfattningar, och då måste vi ägna all uppmärksamhet åt de yngsta, även om vi riskerar att det kallas indoktrinering"."

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Antidepressiv medicinering av små barn ökar stort

Dygnet-runt-förskolor ska lösa problem med försämrad föräldraförsäkring

"Kvinnor ska inte kunma smita undan" - sa S-kvinnornas ordförande i en direktsänd radiodebatt

Politikerna glömmer det viktigaste när de pratar föräldraförsäkring - barnet

Ger "feminist" frikort i media

När blev det töntigt att vara vuxen?

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Forskningsförnekarna

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

Anmärkningsvärt att Agnes Wold avfärdar forskning

Mammor betalar priset för att jobba heltid

”Man har låtit det löpa fullständigt amok”, tycker Agnes Wold om 15 månaders föräldrapenning som är ”astronomiskt, folk är hemma i evigheter”. Till och med vårdkrisen är föräldraförsäkringens fel för att ”30-åringarna är ju borta så mycket så att det är ju bara 55-plussarna som är på jobbet numera”.
Regeringen tar hjälp av Agnes Wold för att minska föräldrars tid med sina barn genom skamning

Livsmedelsverket sågar Wolds åsikter om alkoholråd till gravida

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

Foto: Madgerly (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag undrar om inte den vanligaste frågan en förälder med ett litet barn i dag får är: "När ska barnet in i förskolan?" - med det lilla tillägget: "Barn behöver ju träffa andra barn, ha roligt och lära sig saker". Hetsen att föräldrar ska lämna ifrån sig sina små är stor. Och det har blivit en självklarhet att vi ska outsourca familjelivet, relationerna och att små barn ska tillbringa det mesta av sin vakna tid på institution tillsammans med vuxna som de inte kommer att ha en relation med den dag de lämnar förskolan. Vuxna som kanske var med när de tog sina första steg och sa sina första ord. Vuxna som varit med barnet det mesta av dess vakna tid.

Vår "Matrix-mall" i Sverige - den svenska modellen - bygger på att vi ska vara duktiga och outsourca familjelivet och därmed den viktiga familjetiden och tid för relationer. För sedan ska vi gå ut och jobba heltid. Nu borde det ju vara fullt möjligt att försörja en familj på en lön, eller två halvtidslöner, i andra länder fungerar det utmärkt. Men i Sverige gör det inte det, eftersom vi har världens högsta marginalskatt. Den lilla summan som återstår efter skatt gör att väldigt många måste stå där med mössan i hand och be att få lite subventioner tillbaka av de pengar som gått iväg i skatt. Därmed har makten över människor val av livsstil flyttats till politikerna. För du ska ju inte tro att du får subventioner om du inte lever som politikerna har bestämt. Att du ska få pengar tillbaka är naturligtvis villkorat och handlar inte om vad som är bra familjen, eller för barnen. Villkoren har skapats utifrån ideologi.

Det får till följd att om du väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, så får du en subvention per barn med cirka 144.000 kronor per barn och år. Samma sak om du väljer att gå hemma och vara föräldraledig med ett barn, men vill lämna det andra i förskolan, då blir ditt val också kraftigt subventionerat.

Men aj och oj om du väljer att ha omsorgen om ditt barn hemma - av olika skäl - då får du noll kronor tillbaka i subventioner. Det är nämligen inte ett val som är acceptabelt, av ideologiska skäl, hos vissa partier. Alla familjer SKA göra likadant och fås att göra likadant med de ekonomiska styrmedel som byggts in i den svenska modellen. Ett verktyg som också lagts till för att styra familjer är särbeskattningen. Och som grädde på moset har de styrande knutit till sig ett antal forskningsförnekare som sprider fake news att det bara finns ett val att göra för alla barn som är bra - och det är att lämna bort dem vid ett års ålder. Som tack får forskningsförnekarna uppdrag, prestige, tjänar pengar och blir flitigt anlitade i media.

De politiker som skapade den svenska modellen och som skyddar den till varje pris och håller den under armarna har dock glömt en viktig sak: VAD som får oss människor att må bra. Nämligen tid med våra nära och kära, balans i livet, balans mellan familj och arbete.

Lotta Engelbrektson, Göteborgsposten har intervjuat Peter Strang, läkare och forskare som är den främste inom palliativ medicin. Han berättar om sin erfarenheter ur ett forskarperspektiv vad som viktigt i livet för vårt välmående:

"Kärlek och vänskap är fundamenten i livet. Inte bekräftelse genom arbete och prestation även om den kan kännas bra för stunden. Bara banden till andra människor kan överbrygga den existentiella ensamheten. Så kan man sammanfatta Peter Strangs klokskap, skriver Lotta Engelbrektson.

Blanda inte ihop äkta känslor med bekräftelse. Det är kärleken som gör tillvaron uthärdlig när livet krånglar till sig, säger han. Behovet av att höra ihop med andra är lika för oss alla och följer oss från vaggan till graven.
– Människor är skapade för att leva tillsammans. Önskan om gemenskap är genetiskt grundad och har bidragit till mänsklighetens framgång jämfört med andra djur, konstaterar han."

Men i Sverige har politikerna slagit sönder själva grunden för att vi ska kunna relationer. De har monterat ner familjetiden. Standardlösningen - har blivit vår nya religion och den Matrix-mall, som visar hur vi alla ska leva.

Vi har inte haft krig i det här landet på över 200 år, men trots det mår vuxna och barn extremt dåligt. Barnen som lämnas bort tas dessutom om hand på dagarna av personal som tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår. Det gör att de har en strid ström av människor som passerar i deras liv under den tid som hjärnan utvecklas som mest. Under den tid när kärlek, närhet, god anknytning och god omsorg och socialt samspel med en vuxen ska forma hjärnan. Det är under den här tiden mellan 0-6 år som vår personlighet formas och den inre arbetsmodellen skapas som sätter grunden för hur vi kommer att klara livet och möta livets utmaningar.

Fungerar den svenska modellen? Får våra barn det de behöver? För att svara på den frågan måste vi faktiskt titta på på utfallet och det är hur barnen mår. Vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa i det här landet. Det kostar i lidande, det kostar i pengar och varje år tar många barn sina liv, trots hög förskrivning av antidepressiv medicin. Vi kan naturligtvis fortsätta att låtsas som det regnar eller prata om annat, eller så kan vi ta det här på allvar och förändra familjepolitiken så att den bättre möter upp små barns behov och tar hänsyn till att vi är olika.

Vill du vara med och förändra och påverka politikerna? Vill du ge de små barnen en röst inför valet 2018? Tycker du vi ska en familjepolitik som utgår från forskning kring vad små barn behöver? Vill du ge föräldrar en möjlighet att hitta en bra balans mellan familj och arbete? Skriv då på namninsamlingen Power to Parents 2018. 

Läs också:

Ny forskning: Ju mer du kramar barnen - desto mer utvecklas deras hjärnor

Ger förskolan ettåringar den närhet de behöver?

Mor- och farföräldrar som sitter barnvakt minskar risken för att utveckla demens och Alzheimers

Så mycket betalar vi i skatt, egentligen

Det är ingen naturlag att vi ska stressa ihjäl oss under småbarnsåren

Hon har valt att vara hemmamamma

Heltidsjobb kan knäcka familjer

Förskolebarn har oroväckande höga nivåer av stresshormoner

BRIS kampan mot ungas psykiska ohälsa har fel fokus

Psykoterapeut: Barn behöver vara med ett fåtal personer de första åren

DN: Föräldrar måste få välja själva

Barn i förskoleklass alltmer osociala

Ideologin är viktigare än hänsynen till små barns behov

Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade