Julefrid och gamla hederliga traditioner

Det är något underbart härligt med julen, när barnens julpynt åter är på plats, granen är klädd och julstöket klart. I en tid när traditionerna starkt är på väg att avskaffas, för att istället bara ersättas av ett skojigt presentutdelande som firas till minne av - ja vad var det nu igen - får vi prata om det ens?

- Mamma, den här julen har jag inte hört Jesus nämnas en enda gång, säger barnet.

Ett konstaterande i en familj som inte är särskilt religiös men som en majoritet av befolkningen ändå står på en kristen värdegrund. I Sverige har vi en kristen värdegrund men många vill nu plocka bort den. En del kanske lite naivt för att inte "reta" fel personer, andra för att de tror att människor inte känner sig välkomna i vårt land om vi har traditioner och en del ser det som småborgerligt trams.

Men jag tror att det är vår historia och vår länk till det förflutna och våra förfäder som vi kapar. Under 1000 år har vi haft jul, förr firade vi enligt vikingatraditioner och sedan vävdes de kristna traditionerna in. Det är som det ska vara, varje familj bygger sina traditioner och väver gammalt med nytt.

Vi är ett land som alltid haft viss invandring och nya traditioner har vävts vid de gamla. De som velat har anammat våra traditioner och andra har bevarat sina, precis som det ska vara.

På vårt julbord har vi alltid haft mumma, en sötaktig dryck som jag helt tog för givet att det var en vanlig svensk tradition, men drycken kommer från Tyskland och är förmodligen ett arv från mina tyska förfäder. Både på farfars och farmors sida finns det tyskt påbrå och jag känner mig närmare också de släktingarna när jag inser att vi behållit en tradition som de säkerligen infört, en gång för länge sedan.

Julen är inte bara presenter - det är på julen som familjen står i centrum men det är också då vi alla badar i minnen, från barndomen - både bra och dåliga. Jag tycker att julen är barnens högtid och att det ska vara fokus - men att tanken också ska gå till förfäderna som kämpat och slitit för att vi ska det bra - här och nu i dag.

Från ett hembydsmuseum i Ytterlännes socken i Ångermanland lånar jag följande dikt;

"Den blickar aldrig framåt
som inte kan blicka bakåt.
Den sörjer illa för barnbarn
som saknar intresse för farfar.

Den vet föga om rummet
som inte har känsla för tiden.
Den tänker föga på andra
som lever blott här och nu."

Traditioner är ett sammanhållande kitt mellan oss människor och i tider som dessa när några få men starka röster gör sig hörda, för att avskaffa våra traditioner och därmed också vår historia, så hoppas jag att tillräckligt många sätter ned foten och värnar om att behålla våra tusenåriga traditioner. Låt oss stolt fira advent, Lucia och Julafton och våga berätta för våra barn varför.

Med dessa ord vill jag önska alla Hemmaföräldrars läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Qaisar Mahmood: Ge oss en pott ledighetsdagar ni har inte längre ensamrätt i ert land

Nu är det jul igen - dags att prioritera

Nu är det jul igen och det mesta av julstöket är avklarat. De jultraditioner jag fått med mig hemifrån har jag fört över till mina barn. Igår klädde vi granen och då började samma gnällvisa som förra året: "måste vi ha en flagga i toppen, varför kan vi inte ha en stjärna?"

"Nej, vi har alltid haft en flagga i toppen på granen (och små flaggor runt omkring på de övriga översta toppgrenarna) och det ska vi ha i år också."

Barnen säger precis samma sak som jag och syrran sa som barn. Vi ville också ha en stjärna i toppen (som alla andra). Jag undrar just om min pappa sa samma sak till sina föräldrar eller hur traditionerna var när han var liten på 40-talet. Eftersom pappa alltid haft (och fortfarande har) unionsflaggan (Sverige och Norge) på en av toppgrenarna i granen - trots att unionen upplöstes 1905, så gissar jag att traditionen med flaggor hängt med länge i den Lidmanska familjen.

Traditioner är ändå härliga och barnen vet hela historien bakom flaggorna. Granen är hur som helst fullsmockad med pynt. Allt är sparat som barnen gjort sedan de var små. Varje liten sak har sin historia och mycket pynt har vi också gjort tillsammans. Varje gång vi klär granen tar de numera hänfört upp varje liten sak och drar historien bakom.

Ändå är det viktigt att prioritera vad som är viktigt under själva julen - när nu prylhetsen och köpfnattet firar nya triumfer. Då är det skönt att se att det finns många enkla och billiga nöjen som man kan ägna sig åt. Paket i all ära men det är ändå pepparkaksbaket, lussekattsbaket, att göra eget julgodis och pyntandet av hemmet som är själva grunden. När allt det är gjort så är det bara att se till att bjuda hem släkt och vänner för att umgås och prata minnen.

För att få den där speciella känslan som ändå julen handlar om - gemenskap.

Kanske känner jag mig extra snyftig just idag men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottad jag är som har så många underbara släktingar och vänner - ja, ett helt fantastiskt nätverk av människor runt vår familj - som finns där och som stöttar oss och hjälper oss på livets väg.

Sedan har jag också förmånen att i mitt arbete - för att synliggöra hemmaföräldrarna - ha fått ett helt "outstanding" nätverk av människor som arbetar för samma sak. Modiga, tålmodiga och helt fantastiska var och en på sitt sätt. Det är något som verkligen berikar.

Med dessa ord så vill jag önska alla en RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se