Intressant. Hanne Kjöller har ett barn.
Det vet alla som fått nummer två, tre eller fyra eller fler att ett barn är en lyx och allt efter det en utmaning - som kräver att man som förälder ändrar en hel del för att ge barnen tid. Gör man det så är hälften vunnet och småbarnsåren precis så underbara som de ska vara. Men det går inte att sticka under stol med att ett barn är en helt annan sak än att ha fler. Och att ha ett barn som man lämnar bort på dagis är förstås en helt annan sak än att ha ett barn eller fler som får växa upp hemma.
Hanne Kjöller beskriver beskriver sin egen relation till dottern och dagis så här:
Första gången jag sa hejdå och lämnade min dotter på dagis vände hon sig om, höjde armen i en hälsning och sa: hejdå, bye bye. Sedan hade hon inte tid med mig längre. Hon har aldrig någonsin gråtit när jag eller hennes pappa lämnat henne på dagis. Tårarna har i stället kommit i samband med hämtningen. När jag släpar henne därifrån säger hon: ”Mamma, jag vill vara på dagis hela natten.”
Om Hanne Kjöller läst Sue Gerhardts bok "Kärlekens roll" - så hade hon nog inte stoltserat med att dottern reagerade med att gråta när när hon kom för att hämta henne. Varje person som är det minsta insatt i anknytningens vikt för barnets psykiska hälsa, förstår att det är en allvarlig signal om att något är fel.
Louise Hallin beskriver massmedial påverkan i stil med Hanne Kjöllers:
"Dagens föräldrar är bedragna av den sanning som förmedlas av politiker och ”ultrafeminister” som regeringen anlitar.– Den går ut på att det inte är någon skillnad på män och kvinnor för barnen, och att alla föräldrar helst ska in i produktionen illa kvickt. Argument för barnen kommer däremot inte upp, säger Louise Hallin. Hon anar att många politiker, men också journalister, hör till den kategori som skolar in sina barn på dagis tidigt. Kanske förklarar det den tystnad i debatten kring riskerna hon tycker sig märka".
Hanne Kjöller har ett barn på fem år, är emot valfrihet och vårdnadsbidraget, har själv valt dagis och vill nu i boken gå ut och berätta hur kvinnor ska rycka upp sig och sluta gnälla över de tuffa småbarnsåren, som heltidsarbetande med barnen på dagis från ett år. Fantastiskt att hon kan vara så självgod att hon redan nu kan gå ut och berätta hur andra ska välja samma livsstil som hon själv. Ett litet tips är att hon återkommer när dottern flyttat hemifrån och skaffat egen familj - först då kommer hon att ha facit i hand på sitt föräldraskap.
Visst känns det angeläget om fler röster som kan berätta om hur man kan leva sitt liv under småbarnsåren?
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Hanne Kjöller - debatten om dagis
Lilla barn du förtjänar bättre (pdf)
Kontaktstörning hos små barn. Hämmad eller ohämmad
Snabb tillväxt på räls - inte barnens melodi
2 kommentarer:
Hej Madeleine, Jag var tvungen att registrera mig för att kunna kommentera. Jag har nämligen redan tidigare hittat din blogg - och tappat den igen..
Det är så roligt att hitta en likasinnad även om att vi är så olika. Inte minst åldersmässigt och även nationalitetsmässigt. Ändå håller jag med med dig för det mesta.
Hanna Kjöller tycks ha starka åsikter om det mesta. Dessutom lider hon av "ett-barns-föräldra-syndromat" som går ut på att de tror sig veta bäst - och andra föräldrar är bara idioter. Hade jag själv haft bara en unge skulle jag också ha trott att "barn är si eller så". När de i själva verket är individer och reagerar väldigt olika.
Själv skulle jag inte skryta om att mitt barn inte saknar mig.. Låter tragiskt..
Undrar också varför Hanna Kjöller å ena sidan anser att flerbarnsföräldrar inte får klaga å andra sidan klagade själv över sin barnlöshet - fast den åtminstone delvis var självförvållad? Vi alla vet att a) kraftig övervikt påverkar graviditetschanserna negativt b) hög ålder likaså.. Ändå ställde samhället upp på Hanna i form av magsäcksoperation och provrörsbefruktning. Vi kanske skulle ha sagt att hon fick skylla sig själv istället?
Det är naturligtvis känsligt att diskutera en enskild person och som med allt så gäller det att vara ödmjuk. Men här har du en poäng. Hanne går ofta hårt åt människor som väljer att leva nära sina barn och ge dem tid. Många skriver till henne ledsna och förtvivlade men hon vägrar att bemöta eller ens kommentera vanliga små människors svar på hennes inlägg.
Samtidigt är hon själv priviligierad som fått en magsäcksoperation, provrörsbefruktning och även flera års dagisbidrag (dagissubvention) från våra skattepengar.
Mycket i hennes inlägg handlar om att vi som vill ge våra barn tid, närhet och kärlek de första åren får skylla oss själva och att det inte ska gå några skattepengar gå till det. Trots att hemmaföräldrarna ofta som familj betalar mer i skatt än familjer där båda arbetar på grund av särbeskattningen, så ska vår omsorgsform inte ge något tillbaka av våra inbetalade skattepengar i stöd eller subventioner enligt Hannes sätt att se det hela.
Tyvärr handlar hennes inlägg sällan om varför vi ska ha ett sådant orättvist system, utan hon hugger bara hej vilt på hemmaföräldrarna men är tydligen inte modig nog att våga svara eller ge dem utrymme i sin tur.
Ämnet är tydligen väldigt känsligt och har man alla bakgrundsfakta så är det kanske lättare att förstå varför. Men det är ändå helt oacceptabelt att det får fortgå. En stor tidning som DN borde vara mer seriös, tycker jag.
Skicka en kommentar