Många av oss greppar ganska snart att livsmallen inte är så stabil, vi läser vår historia och funderar över hur barndomen och uppväxten såg ut för människorna under första världskriget, andra världskriget, kalla kriget. Vi läser om spanska sjukan, pesten, tuberkulos och naturkatastrofer och börjar förstå hur bräckligt livet är och vilken tur vi har om vi slipper uppleva några stora katastrofer under vår livstid.
Men de flesta av oss lyckas ändå behålla lugnet och lura oss själva att vi snart kan styra tillbaka till MALLEN om vi nu ändå gör en liten vurpa på vägen. Ett bedrägeri som funkar ganska bra för de allra flesta när vi pinnar på i vårt ekorrhjul och tiden går till arbete och rekreation.
Ganska bra vill säga tills första barnet är på väg.
Graviditeten i sig är ganska omtumlande och man skaffar sig många nya insikter om livet - om man ger sig tid att reflektera vill säga. Det är då det börjar gå upp att saker och ting inte går att planera i detalj. Helt plötsligt så inser man att det är läge för både reservplan A och B och att tiden framöver kommer att handla om att improvisera och att vara flexibel.
Birgitta Ohlsson (fp) och blivande EU-minister, hon har planerat allt i detalj. Hon har inte mått illa under sin graviditet, hon har rest, stressat och jobbat som vanligt, berättar hon i sin blogg. Sedan har hon kämpat för att få bli EU-minister och hon ska minsann vara borta maximalt 3-4 veckor med sin lilla bebis, "inte längre än en vanlig semester" - sedan lämnas barnet till pappan och hon ska göra karriär.
Jag planerade också mitt liv som blivande mamma, om än inte i detalj - men livet går liksom inte att planera. Jag hade inte planerat in en havandeskapsförgiftning med högt blodtryck och risk för eklampsi och en klar risk för snar död för både mig och mitt barn. Kejsarsnittet i v.36 var inte heller planerat eller att jag skulle drabbas av eklampsi dagen efter snittet och bli nedsövd. Dotterns andningsuppehåll nere på neonatalen var inte heller inplanerat eller att min kropp skulle vara så slut efter graviditet, snitt och havandeskapsförgiftning - att månaderna efter hemkomsten från BB blev en riktig kamp för att komma upp på banan igen.
Men så blev det. Vi var bräckliga både jag och mitt barn den dagen vi skrevs ut. Sådant trams tar förstås inte en F! kvinna hänsyn till. En spark i baken skulle jag förstås ha haft och efter sex månader skulle jag snällt ha lämnat över barnet till maken för att gå och jobba. Jag är ju för dum för att veta mitt eget bästa och min man är en dinosaurie som lät mig ta det mesta av föräldraledigheten.
Verkligheten var att vi skapade vår egen lösning - efter hur läget var just då. Jag är dock glad att min man var en så förstående medmänsklig "dinosaurie" att han lät mig och vår lilla dotter få återhämta oss i lugn och ro - att han gick ned i tid och såg till att komma hem och ge oss tid, varje dag, så fort han kunde... att han ägnade timmarna efter jobbet åt dottern när jag vilade, att han handlade, lagade mat och tvättade.
Birgitta vet så mycket... och har planerat så mycket. Vi som drabbats av livets nyckfullhet vet förstås att inte mycket låter sig planeras. Barn kommer till exempel inte alltid på beräknat datum, en del går över både två och tre veckor. Ibland händer det saker under förlossningen som kan ge både barn och mor en lång konvalencens. Ibland händer det som inte får ske - att barn dör. (Jag minns fortfarande hur jag nästan var på väg upp från sjuksängen på uppvaket, för att gå till kvinnan som skrek helt djuriskt sedan hon förlorat sitt barn under förlossningen). Ibland är barnet sjukt och har någon problematik som man inte alls räknat med. Men även om graviditet och förlossning följer "mallen", så kan mycket hända i en kvinnas kropp när hormonerna slår till. En förlossningsdepression är till exempel inte att leka med.
Man ska inte överdriva några faror eller måla faan på väggen... men en del av att bli vuxen, bli förälder, ta ett nytt steg här i livet... är faktiskt att sluta följa "mallen" och inse att det inte finns någon mall - och planera även för det oväntade. När ett nytt litet liv är på väg då handlar det inte längre om JAG vill, JAG ska, JAG, jag, jag.
Det är inte så lätt att förbereda sig inför föräldraskapet. Vi lever inte längre så nära varandra, vi delar inte med oss av våra livserfarenheter och stöttar varandra helt naturligt i vardagen. Vi får sällan eller aldrig en chans att stanna upp och reflektera - för vi har prioriterat bort, rationaliserat bort tiden med varandra, familjen, nätverket. Livsviktig kunskap kring livet som tidigare fördes vidare mellan generationerna ska nu dagens föräldrar många gånger försöka hitta på andra sätt, i media, genom föräldratidningar, genom proffstyckare som anser sig veta bäst vilka livsval människor ska göra, vad som är rätt och fel.
Nu måste vi alla få göra våra egna livserfarenheter men när jag ser hyllningarna till Birgitta Ohlssons val med millimeterfeministerna Gudrun Schyman och Margareta Winberg i spetsen, så blir jag rädd och bekymrad, för jag vet hur osäkert livet är och hur illa "mallen" ofta stämmer överens med verkligheten. Livet låter sig inte planeras i detalj och därför måste vi ha en politik och en attityd i samhället som respekterar det och inte ställer orimliga krav på oss kvinnor.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Verkligheten var att vi skapade vår egen lösning - efter hur läget var just då. Jag är dock glad att min man var en så förstående medmänsklig "dinosaurie" att han lät mig och vår lilla dotter få återhämta oss i lugn och ro - att han gick ned i tid och såg till att komma hem och ge oss tid, varje dag, så fort han kunde... att han ägnade timmarna efter jobbet åt dottern när jag vilade, att han handlade, lagade mat och tvättade.
Birgitta vet så mycket... och har planerat så mycket. Vi som drabbats av livets nyckfullhet vet förstås att inte mycket låter sig planeras. Barn kommer till exempel inte alltid på beräknat datum, en del går över både två och tre veckor. Ibland händer det saker under förlossningen som kan ge både barn och mor en lång konvalencens. Ibland händer det som inte får ske - att barn dör. (Jag minns fortfarande hur jag nästan var på väg upp från sjuksängen på uppvaket, för att gå till kvinnan som skrek helt djuriskt sedan hon förlorat sitt barn under förlossningen). Ibland är barnet sjukt och har någon problematik som man inte alls räknat med. Men även om graviditet och förlossning följer "mallen", så kan mycket hända i en kvinnas kropp när hormonerna slår till. En förlossningsdepression är till exempel inte att leka med.
Man ska inte överdriva några faror eller måla faan på väggen... men en del av att bli vuxen, bli förälder, ta ett nytt steg här i livet... är faktiskt att sluta följa "mallen" och inse att det inte finns någon mall - och planera även för det oväntade. När ett nytt litet liv är på väg då handlar det inte längre om JAG vill, JAG ska, JAG, jag, jag.
Det är inte så lätt att förbereda sig inför föräldraskapet. Vi lever inte längre så nära varandra, vi delar inte med oss av våra livserfarenheter och stöttar varandra helt naturligt i vardagen. Vi får sällan eller aldrig en chans att stanna upp och reflektera - för vi har prioriterat bort, rationaliserat bort tiden med varandra, familjen, nätverket. Livsviktig kunskap kring livet som tidigare fördes vidare mellan generationerna ska nu dagens föräldrar många gånger försöka hitta på andra sätt, i media, genom föräldratidningar, genom proffstyckare som anser sig veta bäst vilka livsval människor ska göra, vad som är rätt och fel.
Nu måste vi alla få göra våra egna livserfarenheter men när jag ser hyllningarna till Birgitta Ohlssons val med millimeterfeministerna Gudrun Schyman och Margareta Winberg i spetsen, så blir jag rädd och bekymrad, för jag vet hur osäkert livet är och hur illa "mallen" ofta stämmer överens med verkligheten. Livet låter sig inte planeras i detalj och därför måste vi ha en politik och en attityd i samhället som respekterar det och inte ställer orimliga krav på oss kvinnor.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar