När EGO människorna tar över på stranden

Solen skiner och också hunden är med till ett bad (där hundar får vara med) den här dagen. Han har fått sin plats i skuggan under en solstol, fastbunden. Allt är frid och fröjd men plötsligt skriker ett av barnen till. En stor okopplad rottweilerhane är på väg mot familjens lilla ögonsten. Med raggen rest verkar han göra sig redo att attackera vår hund. Jag hinner inte ens tänka efter så är jag på fötter redo att försvara min hund. Jag svär högt (inte bra men det bara hoppar ur munnen på grund av rädslan och ilskan) och är nästan framme vid rottweilern när ägaren har upptäckt att hans hund inte går med dem längre. Han rusar fram och tar tag i hundens halsband och ger mig en lång mycket sur blick (förmodligen på grund av min högljudda svärdom och mitt aggressiva kroppspråk). Jag är riktigt arg men säger inte någonting. Allt har gått så fort. Hundägaren går vidare utan en kommentar eller en ursäkt.

Det är ett sånt här tillfälle när jag reflekterar över hur viktigt det faktiskt är att visa respekt för sina medmänniskor genom att följa vissa grundläggande regler. De här människorna hade två stora hundar okopplade bland en massa badande barn och vuxna och en och annan hund. Ändå förstod de inte det självklara i att hålla sina egna hundar kopplade, speciellt med tanke på att de inte hade kontroll över den ena hunden. Hur kan de komma sig att vissa människor är så EGO att de inte förmår att tänka att det finns andra människor runt omkring som kan uppleva obehag av deras hundar?

Några dagar senare är vi vid samma bad, utan hund för säkerhets skull. Annars väljer vi gärna det badet eftersom hunden kan följa med. Då träffar vi på en ny familjen EGO, men här handlar det om att inte förstå vad som är föräldrarnas ansvar. När det är fullt av barn som är ute och badar, så får familjen EGO:s barn för sig att släpa fram stora stenar till badet, som de börjar kasta ut bland de badande barnen. Jag väntar en stund för att se om det möjligtvis blir någon reaktion bland EGO föräldrarna, men icke. När en äldre flicka på cirka 12-13 år ansluter sig till stenkastarna så börjar det blir riktigt farligt. Plötsligt är hon nära att träffa ett av de badande barnen (en vän till familjen), så jag ropar åt henne att hon inte ska kasta sten bland barnen som badar. Hon försvinner som en avlöning och rusar till sin mamma och skvallrar. EGO föräldrarnas mindre barnen slutar också kasta sten en stund. Jag väntar intresserat för att se om det blir någon reaktion hos föräldrarna. Nej, de tittar inte ens bort åt mitt håll. Efter ett tag börjar de mindre barnen släpa fram stenar som de kastar rakt ner i vattnet från strandkanten istället. Nu kan de i alla fall inte skada någon, så någon effekt har mitt ingripande haft. Men ändå hålla på och släpa ner stenar som man kastar i, inte någon höjdare direkt.

Hur ska man då hantera den här typen av människor, som faktiskt inte förstår att de är en del av ett större sammanhang där vi behöver följa vissa regler för hur vi är mot varandra - för att alla ska trivas och må bra och inte riskera att bli skadade.

Hade EGO föräldrarnas barn fortsatt att kasta stenar mellan de badande barnens huvuden hade jag gått bort till dem och vänligt men bestämt påpekat det olämpliga i det hela. Men det är så tråkigt att behöva göra. Det känns pinsamt och obehagligt, men jag tror att det är något vi konflikträdda och lågmälda svenskar faktiskt måste börja göra....... igen ( jag tror att det var mer så förr i tiden). Jag ska i alla fall spotta upp mig lite och försöka - på ett bra sätt - och gå till föräldrarna när deras barn gör något riktigt tokigt eller när hundägare utsätter andra för fara genom att strunta i kopplingstvånget - och säga till.

Jag tror det i alla fall..... :)

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se


Min "no, no" lista för stranden:

- Lämna kvar cigarettfimpar på stranden

- Lämna kvar skräp på stranden

- Lägga sig två millimeter från någon annans filt (lite mellanrum måste man få ha)

- Ta med sig hunden till badstränder där det är förbjudet (och sen låta hunden kissa, bajsa och bada på stranden)

- Låta de små nakna småbarnen krypa iväg och sätta sig på någon annans filt, utan att flytta på dem. (Barnen är så gulliga men jag vill inte ha dem på min privata filt, det kan hända olyckor).

- Låta barnen krypa iväg och sätta sig och leka med andras saker, under det att man som förälder bara sitter och ler. (Visst de är gulliga men jag är rädd om mobil och vill helst att föräldrarna själva ingriper).

- Spela fotboll eller bollspel precis intill en familj som börjat äta sin medhavda mat. (Det är inte kul när fotbollen landar mitt i maten).

- Sitta bland badgäster och fila fötterna, klippa tånaglarna, plocka bort besvärande hårväxt med pincett eller plocka löss ur barnens hår (en mamma gjorde det 2 meter från vår filt en gång, usch).

- Låta barnen gå och låna andras badleksaker/strandleksaker utan att fråga om det är okej. (Världen är inte ett jättedagis där alla leksaker tillhör alla och det bara är att ta för sig, lika bra att lära barnen det när de är små).

- Låta barnen låna andras badleksaker/strandleksaker och sen strunta i att lämna tillbaka dem. (Stöld är stöld även om det "bara" handlar om hink och spade).