Framtidens samhälle handlar också om hur vi ska förhålla oss till varandra. Var går gränsen mellan vad vi kan förvänta oss att staten ska ta hand om och vad är vårt eget ansvar?
Min personliga känsla är att det går allt mer mot att staten ska stå för det mesta. Allt som är obetalt arbete, ideellt arbete eller ren och skär mänsklighet går bort, eftersom "vi betalar skatt och då ska de här sakerna fixas också".
Tror inte det nej. Vissa saker får vi allt ta ansvar för själva utan att knota, det ingår liksom i föräldrarollen eller i rollen som medmänniska.
Pratade med en mamma som bevittnat följande i skolan; En lärare står och pratar med elev som är ny och tar hand om henne samtidigt börjar några barn att puckla på varandra. Allt det här händer i korridoren utanför klassrummet. Några föräldrar som går förbi - gör precis det som förväntas av oss som är vuxna - de säger till barnen att sluta slåss.
Men sedan går det snett. Istället för att gå bort till läraren och informera om att de avbrutit ett bråk så går de bort och skäller ut läraren för att han inte ingripit. Jag har så svårt för den här typen av föräldrar. Det luktar "vi har betalat skatt (och din lön) och då är det inte vårt ansvar, utan ditt att ta hand om bråk".
Sorry men så enkelt är det inte. Det kan omöjligen alltid finnas någon som är avlönad av staten som tar hand om ALLT. Vissa saker får vi föräldrar faktiskt ta på oss och det kan till exempel handla om att hjälpas åt att fostra barnen. Den som är närmast har ett ansvar att ingripa och hjälpa till.
Såg på Efterlyst hur en man blev misshandlad i tunnelbanan. Vad gjorde hans medmänniskor? Jo, de puttade bort honom och bad honom gå någon annanstans och bli misshandlad, han störde.
För några år sedan förlorade en pappa sin fru och två barn sin mamma i cancer. Det gick väldigt fort. Då ställde några av de andra familjerna i närheten upp och såg till att den här pappan aldrig var ensam. De gick dit och hjälpte till med att göra fundamentala saker som att laga mat. De arbetade efter ett schema så att alltid någon var där. Helt underbara människor med heltidsarbeten, egna små barn och "fullt upp".
De förstod sin roll som medmänniskor och förväntade sig INTE att kommunen eller staten skulle ställa upp med någon stödperson, utan de förstod att här krävdes det ideella och obetalda insatser. Självklart för många - men faktiskt inte alls så självklart i dagens nya hårda EGO samhälle.
Föräldrar som väljer att ge sina barn tid, har inte alltid ett lätt val. De väljer en väg där de får investera mycket tid i obetalt arbete, i medmänsklighet, i kärlek till sina barn och där man ofta hjälps åt med barnen, eftersom det inte finns någon annan.
I Täby gick moderaterna tillbaka och Folkpartiet framåt. Varför? Jo, Fp lovade att de föräldrar som är föräldralediga inte bara skulle få lämna bort sina barn till dagis i 15 timmar - utan i 30 timmar. Samma sak har vi sett hända här i Solna när några resurstarka föräldrar levde rövare inför scenariet att själva tvingas ta hand om sina barn på dagarna. 15 timmar räckte inte - utan de skulle ha 30 timmar på dagis i veckan för sin ettåring medan de var hemma och ägnade sig åt den nya bebisen.
Det har kostat skattebetalarna åtskilliga kronor och gjort att Solna lider under trycket av stora barngrupper. Men varför skulle EGO föräldrarna bry sig om det. De vill inte ge sina barn tid och moderaterna jamsade med och de fick sin vilja igenom.
Nu har jag tröttnat på EGO föräldrarna som gnäller och grymtar så fort det krävs att de ska ta ansvar eller vara med sina barn. Jag säger så här: Visst vi kan ha ett system, där ni slipper vara med era barn eller själva ansvara för deras vård och omsorg under deras första år i livet.
Men...... då ska vi också ha någon form av rättvisa åt de föräldrar som VILL ge sina barn tid... som själva VILL ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Därför föreslår jag följande. Ska det vara tillåtet att ta av våra skattepengar för att ordna barnvakt åt de föräldrar som bara klarar av att ta hand om ett barn i taget, så ska vi också satsa på hemmaföräldrarna.
* Se till att det blir vårdnadsbidrag i ALLA kommuner.
* Starta upp nya deltidsförskolor för hemmabarn och dagmammebarn.
* Ordna "barnvaktslyx" också åt hemmaföräldrarna, ta fram parklekar eller någon form av barnpassning dit man kan lämna barnen om man behöver gå till läkaren eller har något annat ärende. Det handlar inte om 30 timmar i veckan men 15 timmars deltidsförskola (från 3 år) och någon timmes barnvakt i en parklek eller dylikt skulle vara helt okej.
Föräldrar ska få välja själva men vi kan inte bara stötta ett alternativ med stora belopp som vi gör idag - utan då måste vi rimligtvis också se till att få någon form av rättvisa åt de föräldrar som inte vill lämna bort sina små hela dagarna, utan som bara vill ha ett komplement.
Sedan tycker jag att det är dags för en ideologisk diskussion kring föräldrarollen. Vad är egentligen föräldrars ansvar och vad är statens? Det är hög tid eftersom föräldrar idag abdikerar i en rasande takt från sitt föräldraansvar, vuxenansvar och sitt ansvar som medmänniska.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
9 kommentarer:
Sen är det helt sjukt att man inte får vårdnadsbidrag om man samtidigt tar ut föräldradagar för yngre syskon. Om jag är föräldraledig med bebis och har min tvååring hemma får jag ingenting. Men om jag är föräldraledig med bebis och har tvååring på dagis får jag 12 000 i månaden (vad en dagisplats kostar).
Och jag vet faktiskt inte om jag tycker det är ok med dagis från tre år heller om man är hemma. Barngrupperna är ju så enormt stora och det är svårt att få en dagisplats om man arbetar på grund av 15(30)-timmarsbarnen. Om alla barn får vara hemma när de får syskon finns det ju massor av andra att leka med. Och föräldrar måste engagera sig och skapa sociala nätverk. Även föräldern som är hemma är får delta i en social gemenskap. Det gynnar alla.
Sen tycker jag inte bara att det är lata föräldrar som är problemet. Det är framför allt systemet det är fel på. Systemet talar om att dagis är så himla bra och nödvändigt att barnen till och med ska vara där när de inte behöver. Att samhället satsar enorma pengar på det. Såååå viktigt är dagis för barnens utveckling. Och vågar man bli av med en plats när det är så attans svårt att få en ny. Framför allt på grund av 15-timmarssystemet.
Säkrast är att göra som alla andra. Då blir i alla fall ungen "normal" med dagens mått mätt.
Tänk, så sjukt det har blivit.
Nej du har helt rätt att det inte bara är lata föräldrar som är problemet. Många tror sig verkligen inte om att kunna klara av omsorgen om barnen själva.... eller att det de kan ge duger.
Och det beror - precis som du säger - på den enorma indoktrinering som pågått i decennier. Men svenska föräldrar är grundlurade, det de får höra är inte en sanning många gånger utan en myt.
Kommande år kommer att handla mycket om kampen för att föräldrar ska få fakta istället för myter.
Det kommer att gynna hela samhällsutvecklingen. Nummer ett blir att få sajter som Growingpeople att sluta med missledande information och ensidig propaganda för dagis. Speciellt med tanke på att de numera är uppköpta och ligger under Sjukvårdsrådgivningen.
Tack Madeleine, huvet på spiken som vanligt. Systemet är helt galet, folk måste vara hjärntvättade eftersom de inte ser hur uppenbart fel det är. Jag blir gråtfärdig när jag ser hur allas våra skattepengar används till barnpassning åt föräldrar som har betalt för att vara hemma och ta hand om barn (dvs som har föräldrapenning för att ta hand om en bebis och skickar sin 1-åring till dagis 30 timmar per vecka). Jag tar hand om min 1-åring och 3-åring själv och får just nu 3000 kr för 1-åringen och 0 kr för 3-åringen, dvs 1500 kr/barn, medans de som har 2 barn på dagis får ca 20.000-25.000 kr av staten per månad...Groteskt. Dessa pengar behövs till andra grupper i samhället, t ex funktionshindrade. Men egoistiska föräldrar som vill shoppa och dricka kaffe latté medans bebisen sover i vagnen och 1-åringen är på dagis lägger beslag på dessa skattepengar. Och förutom pengarna det kostar så är nästan det värsta att detta oskick med att ha barn 30 timmar på dagis fast en förälder är hemma nåt som bidrar till att slå sönder de vanliga mänskliga sociala nätverken. Dvs det naturliga för både barn och vuxna är väl att umgås med grannar och vänner och bakanta som också är hemma med barn och hjälpa varandra, detta är det naturliga sättet att leva. Att staten ska ta hand om allt, dessutom till en gigantisk kostnad, är djupt onaturligt.
Är aldrig inne på growingpeople eller familjeliv eller någon annan sådan där sida. Jag blir bara upprörd och måste undvika dem för att ha mentala hälsan i behåll=)
Jag blir upprörd nog som det är.
Kikade in på growingpeople nu eftersom du skrev om dem. Ditt barns utveckling 1-2 år. Dagis är som regel utevcklande och blaha blaha. Och så stod det inget om amning under fliken "mat och näring". Välling däremot.
Men amning är ju farligt. Det binder barnet till mamma.
Aj aj.
Du är en hjälte Madeleine som kämpar på för barnens skull!
Lisa:
Precis sådär känner jag också. Jag dör liksom lite innombords varje gång jag träffar föräldrar som lämnar sina småttingar på dagis när de nyss fått en bebis. "Hon tjatar om att hon vill vara hemma nu när hon vet att jag är hemma. Men jag och bebisen behöver ju den där tiden för oss själva." En av alla kommentarer jag hört.
Och precis som du skriver slår det sönder de naturliga nätverken. Det gör det även svårare för oss som har storasyskonet hemma att socialisera oss. Men visst går det om man vill. Och det är ju så otroligt givande. För alla. Jag har aldrig känt mig så socialt tillfredsställd som när jag var hemma med båda grabbarna. Den absolut bästa tiden i mitt liv!
En annan absurditet i systemet som jag just har upptäckt: Ett äldre barn vars yngre syskon har vårdnadsbidrag har inte rätt till några timmar på dagis alls för 3 års ålder (då alla barn har rätt till allmän förskola 15 timmar/vecka). Dvs en 2,5-åring vars syskon har vårdnadsbidrag har inte rätt till en enda timme på dagis, men ett 15-månaders barn har rätt till 30 timmar per vecka i vissa kommuner och 15 i vissa (och 24 timmar i min kommun)om mamman är hemma med en nyfödd. Kan nån förklara logiken i detta?
Jag undrar också om du Madeleine överhuvudtaget vet hur lagstiftarna motiverar dessa 15/24/30 timmar som barn får vara i förskola även om en förälder är hemma med yngre syskon? Dvs motiveras det av att barnen har behov av det eller att föräldern som är hemma behöver avlastning? Jag trodde det motiverades av barnens behov, men eftersom inte alla barn har rätt till dessa timmar (dvs om deras mamma eller pappa är hemmafru/hemmaman utan bidrag eller har vårdnadsbidrag har inte barnet rätt till dessa 15/24/30 timmar). Eftersom det är förälderns sysselsättning/bidragsform som avgör så kan det ju inte vara barnets behov som gäller, eller? Jag förstår inte logiken bakom, kan du Madeleine förklara? Måste inte användandet av allas våra gemensamma skattepengar följa nån slags logik och att det är lika för alla?
Hm, jag kommer ständigt på nya infallsvinklar som inte kommer fram i den smala och politiskt korrekta debatten. Detta hemska förslag om att kvotera föräldraförsäkringen motiveras ju bl a med att barn behöver både sin mamma och pappa, och man pratar om hur viktigt det är med både kvinnliga och manliga förebilder. Gott så, men vad ingen av de politisk korrekta verkar ha tänkt på är att i förskolan träffar barnen till 98 % endast kvinnlig personal. Är inte det negativt i så fall? Borde man inte lagstifta om att 50 % av de som jobbar på dagis måste vara män?? (Obs, ironiska fråga utifrån det ständiga ropet på lagstiftning för att uppnå "jämställdhet".) Jag och min man delar på att vara hemma och ta hand om vår 1-åring och vår 3-åring, de har inte börjat på dagis ännu, och slipper alltså konfronteras med 98 % kvinnor...vilket ju borde betyda att våra barn får en mer jämställd syn på livet än de stackars dagisbarnen som växer upp i tron att endast kvinnor kan ta hand om barn... eller?? Är det inte mer relevant att lagstifta om vilket yrke män och kvinnor ska välja (som Madeleine skrev om i en tidigare bloggpost) än att kvotera föräldraförsäkringen?
Håller med dig om allt Lisa.
Argumenten som radas upp för 15-timmars håller inte.
Ett av Monas argument i valets slutdebatt om att införa 30-timmars i ALLA kommuner var att det skulle stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Hallå! Hur då?? De är ju ändå hemma med ett yngre syskon. De jobbar varken mer eller mindre för att stora barnet går 30 timmar på dagis.
Nej. Detta är en ideologisk fråga. Barn ska uppfostras av staten i äkta kommunistisk anda. Det finns liksom ingen annan logik i det. Speciellt inte med tanke på dessa oerhörda kostnader (såhär i finankristider) och de stora barngrupperna som alla vill ska vara mindre.
Vi är också hemma med 3-åring och 1-åring. Just nu min man.
Oj, vilken intressant debatt det blev :) Det är härligt att läsa era engagerade och kloka inlägg. Vi har helt klart en hel del kvar att arbeta med.
Jag har tittat lite på dina frågor Lisa och fått följande svar av Malin Appelgren (Kd);
"Det finns ingenting i lagen som förbjuder att kombinationen av litet barn med vårdnadsbidrag och äldre barn och förskoleplats. Däremot kan kommunerna själva bestämma lite olika, på samma vis som kommunerna bestämmer hur mycket ett syskon ska få vara på dagis (utöver de lagstadgade 15tim/v).
Ingen kommun har rätt att neka barnomsorgsplats 15tim/vecka, det är lagstadgat, oavsett vad föräldrarna har för sysselsättning.
Däremot kanske hennes kommun har bestämt att man inte får ha vårdnadsbidrag samtidigt som annat barn i familjen går på förskola, åt det hållet har lagen inga begränsningar."
Många kanske ser det här som en liten fråga som bara rör hemmaföräldrarna men jag känner att det här är en stor fråga som rör alla föräldrar. Vilken inriktning vill vi ha att familjepolitiken ska ta framöver? Hur mycket styrning ska vi tillåta? Hur okej är det att fördela resurserna så uppenbart orättvist och bara gynna ett alternativ - utan att ens kunna bevisa att det är det bästa alternativet?
Hur våra barn får växa upp och hur de kommer att formas och må under resten av sina liv, är en oerhört viktig fråga - inte bara för det enskilda barnet utan för hela samhället. Vilken grund bygger vi vårt samhälle på?
Jag tror på mångfald och många olika barnomsorgsalternatiav, som subventioneras rättvist :)
Skicka en kommentar