Föräldrar som väljer att ge sina barn tid och som väljer att sy ihop sina liv med olika lösningar för att få den ekvationen att gå ihop är en ständig måltavla. Trots att vi i Hemmaföräldrars nätverk i flera år försökt berätta hemmaföräldrarnas historia och varför många föräldrar väljer bort standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - så vägrar DN:s proffstyckare och ledarskribenter att lyssna. Jag kan nästan se dem framför mig där de sitter med händerna hårt tryckta över öronen och sjunger för sig själva "jag hör ingenting, jag ser ingenting, för jag vet bäääääst".
När man levt sitt liv och börjat få livserfarenhet och nått en viss mognad, så vet man att det inte finns några färdiga lösningar och svar över allt här i livet. Ett förutsättning för att nå dit är förstås att man inte tror sig ha ett svar på allt redan, utan att man öppnar upp och också tar in andra människors åsikter och livsberättelser.
Dit har inte DN:s ledarskribenter nått.... tyvärr. För de förstör så oändligt mycket genom att år ut och år in medvetet sätta en loserstämpel på de föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Vi har bara ett liv och var och en måste utifrån sina förutsättningar ha rätten att välja sin väg i livet. Hemmaföräldrarna väljer att under några år försöka klara sig på en lön men också det är fel för då "jobbskolkar" de enligt Lisa Bjurwald.
Jobbskolkar man verkligen när man själv ansvarar för vården och omsorgen om sina barn när de är små. Ett arbete som enligt en brittisk undersökning är värderat till 380 000 kronor per år. Visst man får inte betalt för det arbete man utför men man bidrar ändå till BNP genom att inte belasta någon annan sektor med själva kostnaden. För kosta skulle det göra om någon annan gjorde samma arbete.
Jag ser det mer som jobbskolk att lämna bort sitt lilla barn 15 eller 30 timmar på dagis till en kostnad om cirka 100 000 kronor per barn och år från vår gemensamma skattekaka - när man är föräldraledig och går hemma med ett syskon. Man jobbskolkar från sitt arbete som förälder, när man vägrar att ta hand om mer än ett barn i taget och kräver att skattebetalarna ska bekosta dagis som barnvaktslyx - för att man ska kunna sitta på stan och dricka en latte med väninnorna och slippa ta hand om ett mer aktivt äldre barn.
Jag kan visst förstå att en treåring behöver några timmar per vecka på lekis/kyrkis men för ett så litet barn räcker det med cirka fem timmar i veckan. Men barn under tre år klarar sig precis lika bra i hemmet med en förälder och med ett syskon och några besök i veckan på till exempel öppna förskolan. Finns det särskilda skäl i en familj, så visst då kan man ansöka om fler timmar men att KRÄVA barnvaktslyx det är inte okej.
Det finns mycket som DN:s ledarskribenter skulle kunna fokusera på istället för att hoppa på engagerade hemmaföräldrar som väljer att ge sina barn tid, trots att de blir förföljda och hånade i media. När de istället skulle behöva stöd och uppmuntran och där vi rent allmänt skulle behöva en attitydförändring i samhället så att tid för barn blir okej.
Som det är i dag riskerar hemmaföräldrarna väldigt mycket. Den intensiva kampanjen mot deras livsval att ge barnen tid förstör deras chanser att fortsätta sin karriär i arbetslivet när barnen är större. Med en loserstämpel en jobbskolkarsstämpel och därmed latmaskstämpel i pannan - blir det inte lätt att söka ett nytt jobb och försöka presentera för en arbetsgivare vilka nya färdigheter man utvecklat under sina hemmaår.
Till Lisa och andra millimeterfeminister som tar sig rätten att sätta sig till doms över andra människors livsval samtidigt som de bedriver en hatkampanj i syfte att förstöra dessa människor framtida chanser, vill jag bara säga;
LÄGG NER OCH GE ER NÅGON GÅNG. Lev och låt leva. Gillar ni inte föräldrar som ger sina barn tid, så behåll de åsikterna för er själva och välj en annan lösning för egen del. Berätta gärna varför ni väljer bort tid med era egna barn med döm, håna och förfölj inte andra som gör ett annat val!
Madeleine Lidman
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar