lördag, mars 03, 2012

M leder oss tillbaka till 70-talets styrning av medborgarna

Det är inte alltid så roligt att vara en liten gräsrot tillhörande verklighetens folk - och särskilt då inte om man väljer att följa sin magkänsla istället för politikernas direktiv. En sak som Hemmaföräldrars nätverk gjort i över tio år är att ge stöd och råd till föräldrar som går sin egen väg.

Föräldrar är faktiskt de som känner sina barn bäst. Men politiken i Sverige är inte anpassad för egna val - för olika sorters val. Familjepolitiken är anpassad för ETT val: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Det gör att de som vill välja något annat kommer i kläm.

På tv-nyheterna fladdrar bilder förbi från andra länder och ofriheten är stor för många. De lever i förtryck under totalitära regimer och man ryser och tänker att vi ändå har det bra här i Sverige. Och det har vi ... så länge vi lever inom de ramar politikerna har satt upp åt oss. En kvarleva från den tid som socialdemokraterna styrde landet. Då var den sociala ingenjörskonsten stor och väldigt gränslös för vad som politiken egentligen ska vara med och bestämma..

Så kom då alliansen och lovade frihet och mindre styrning. Men så blev det inte riktigt.

Trots löften om att den lilla människan äntligen skulle få mer makt över sitt liv ser vi nu hur det lilla andrum som till exempel vårdnadsbidraget gett människor, tas bort av samma människor som lovade mer frihet.

I vårt högskattesamhälle där hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen blev vårdnadsbidraget den lilla kompensation för denna snedvridning som gjorde det möjligt för fler att stanna hemma längre med sina barn, som gav ensamstående en chans att gå ned i arbetstid och få mer tid med barnen. Men som också gjorde att de som ville ge sina barn tid INTE förlorade sin fot på arbetsmarknaden. Tack vare att vårdnadsbidraget ger rätt till tjänstledighet när det tas ut, kunde hemmaföräldern ha kvar en fot på arbetsmarknaden OCH ge någon annan chansen att få in en fot.

Det är väl en arbetslinje som heter duga. Vi får inte glömma att även hemmaföräldrarna bidrar till BNP även om deras arbete är obetalt. Enligt en brittisk undersökning är faktiskt hemarbetet värderat till 380 000 kronor per år.

Därför är det så sorgligt att det är just moderaterna som nu i Svenljunga, utan hänsyn till varken barn eller föräldrar, genomdriver ett borttagande av vårdnadsbidraget. Det finns inga ekonomiska vinster för kommunen med ett borttagande - bara merkostnader. Och då är vi inne på ideologiska skäl till ett borttagande och politiska beslut som fattas av ideologiska skäl är något som vi lidit under i Sverige i decennier och som många med en röst på alliansen hoppades slippa.

Ännu mer anmärkningsvärt är det att moderaterna i Svenljunga skryter om att det här med att ta bort vårdnadsbidraget är något som fler kommuner kommer att genomdriva. Vilka kommuner? Är det här en ny linje hos moderaterna? DET är frågor som de som vill ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ, borde få svar på snarast. Vad mer av social ingenjörskonst ska svenska folket malas igenom?

Intressanta frågor för framtiden och det är hög tid att moderaterna tydligt redovisar sin agenda för framtiden.

Madeleine Lidman

p.s

Frankrike har ett högt födelsetal, invandringen borträknat och framgångsreceptet heter, det som vi ännu bara varit och nosat på i Sverige - valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. I Frankrike får barnfamiljer stora skattelättnader. En tvåbarnsfamilj delar sina samlade inkomster på tre innan skattesatsen fastställs. Har de tre barn betalar de hälften av en barnlös familjs inkomstskatt. Och valfriheten är stor i ut budet av daghem, dagmamma, företagsdagis, föräldrakollektiv, föräldrapenning. Föräldrar kan också stanna hemma längre mot en mindre föräldrapeng.

I Sverige betalar familjen med en inkomst (hemmafamiljen) ofta mer i skatt än dagisfamiljen som har två inkomster på grund av särbeskattningen och då får också dagisfamiljen tillgång till mycket stora dagissubventioner. En grym orättvisa som är uppbyggd för att föräldrar med ekonomiska medel ska tvingas att välja standardlösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Läs också:








3 kommentarer:

Lisa S sa...

Ikväll fick jag återigen lyssna på de vanliga klyschorna i ett samtal om dagis, dvs vi i Sverige har det bäst i världen för vi får vara hemma så länge med våra barn, i andra länder minnsann måste de lämna barnet på dagis vid 6 månaders ålder. Samt att samhället tjänar så mycket ekonomiskt på att båda förälraran jobbar, så vi har inte råd att låta barnen vara hemma. Detta i ett samtal som började med att dessa personer beklagade sig över hur oerhört jobbigt och smärtsamt det är att lämna gråtande barn på dagis, och att deras 2-åring inte vill gå på dagis för mamma och lillebror är hemma, men 2-åringen måste gå (varför då !? ville jag skrika). Jag upphör aldrig att förvånas över HUR hjärntvättade svenskar är, och hur folk stänger av sitt sunda förnuft och sitt hjärta.

Madeleine Lidman sa...

Aahh, jag får ont i magen. Hur berättar man på ett bra sätt för föräldrar att det viktigaste är att lyssna till sitt lilla barn?

Allt det vi är med om som små formar våra hjärnor och sätter grunden för hur vi kommer att uppleva världen. Vilken tillit får ett så litet barn till vuxna, till sina föräldrar - när barnet lämnas gråtande mot sin vilja varje dag. Och det dessutom trots att en förälder är hemma.

De vanligaste sökorden för googlare som hamnar på min blogg är "gråter vill ej gå till dagis", "gråter hysteriskt, vill ej till dagis" osv . Just nu ligger "skrikande barn vid dagislämning" i topp.

Det här är alltså ett vanligt fenomen. Om jag når fram till bara en förälder och kan rädda ett barn, från pinan att separeras mot sin vilja, när det faktiskt inte ens behövs - så är min lycka gjord i alla fall.

Eller tänk om man kan få föräldrar att förstå att det inte är okej att lämna gråtande barn på dagis och gå. Då är något fel och barnet känner sig inte tryggt och har inte knutit an till den personal som är dess primära vårdare på dagarna.

Drömmen är att föräldrar ska få mer seriös fakta kring anknytning och utveklingspsykologi - istället för myter som ska förmå dem att göra just det som du beskriver. Då skulle fler barn få en bättre start i livet.

Madeleine Lidman sa...

Lösningen är inte att löpa mer hjälp, utan att jobba mindre