Foto: Phil Romans (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Dessutom räcker pengarna som staten petar in i förskoleverksamheten inte längre. 2010 handlade det om 53,4 MILJARDER - så mycket kostar förskolan ... och pengarna räcker ändå inte. Barngrupperna är för stora, personalen för få, skadorna ökar, barn rymmer, tappas bort, glöms bort på utflykter. Inte på alla förskolor men på tillräckligt många för att det numera är ett allvarligt problem. Hur allvarligt vet vi egentligen inte eftersom det inte finns någon samlad statistik.
Ett införande av Lex Sarah (som Hemmaföräldrars nätverk drivit i flera år) skulle kunna hjälpa till att få fram information om hur allvarligt läget är. Med en Lex Sarah så blir personalen skyldig att anmäla brister i förskolan. Och självklart tvekar folkpartiet och Nyamko Sabuni här. Utredningen är klar, Lex Sarah ska införas är det sagt. Men inget händer. Med en Lex Sarah kommer många dagismyter nämligen att spricka som troll i solen och de politiker som i alla år vägrat lyssna på den kritik mot de allvarliga problemen i förskolan - som bland annat Hemmaföräldrars nätverk fört fram - kommer att stå där med skammen för att de inte lyssnat.
Ja, det är ett konstigt system vi har men förklaringen till att det fortsätter handlar förstås om jämställdhet. Jag förstår tanken - man vill ge kvinnor samma frihet som män - samma självständighet och den ska uppnås genom eget arbete ... utanför hemmet. Men tänk om det här inte är den enda lösningen för jämställdhet? Tänk om det faktiskt är som vi i Hemmaföräldrars nätverk sagt i alla år - att det går att angripa problemet på fler fronter?
Självklart ska vi ha en väl fungerande förskola av hög kvalitet att erbjuda till de föräldrar som känner att de vill och behöver den lösningen. Men vi måste också ha respekt för att alla familjer, alla föräldrar och alla barn är olika.
Därför ska vi också ha en flexibel familjepolitik som gör det möjligt för föräldrar att sy ihop sina egna lösningar under småbarnsåren. Vi måste inte alla göra likadant, det finns inget självändamål i det.
Men borde vi inte också arbeta med attityderna i samhället? Skapa en acceptans för att det är okej att man väljer att stanna hemma längre. Och då se till att man är välkommen tillbaka till arbetslivet igen. När ska hemmatiden bli en merit i en cv? Typ nu, tycker jag.
Är det inte dags att också börja tänka lite nytt kring pensionerna? Kan vi öka flexibiliteten där? Hitta andra lösningar där man kan skriva över belopp på varandra. Det är faktiskt de egna pengarna man talar om, varför då inte också få bestämma över vad man gör med sina pensionspengar. Ska staten verkligen sätta gränserna där och bestämma det med?
Sveriges föräldrar är på hugget nu. Det kräver att vi också börjar följa Barnlinjen och Relationslinjen, som ett komplement till den ensidiga Arbetslinjen vi nu drivit i flera år. Men vi kommer bara att kunna åstadkomma en förändring om vi samarbetar - ALLA vi föräldrar - oavsett vilken typ av barnomsorg som vi föredrar. Det måste bli ett slut på skyttegravskriget mellan olika alternativ - här och nu. Det finns inte bara en lösning som passar alla - och det ska vi ha stor respekt för. Genom samarbete blir vi starka, tillsammans kan vi kräva att förskolan blir tryggare och säkrare för alla barn samtidigt som vi ser till att genomdriva att vi får en ny och modernare familjepolitik som ger föräldrar valfrihet.
Vill DU vara med i den här förändringen, så gå med i Hemmaföräldrars nätverk, engagera dig politiskt och driv de här frågorna och framförallt ... tänk efter väldigt noga vilket parti du lägger din röst på ;)
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också: Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn
2 kommentarer:
Bra skrivet! Håller med om allt - hur skattepengar används, synen på jämställdhet... Det är sorgligt att "arbetslinjen" får gå före "barnlinjen" trots att det måste vara som du skriver - olönsamt med förskolesystemet.
Tack :) Det sorgliga är att så förstår att vi inte behöver ha antingen eller ... vi kan ha både och. Barnlinjen och arbetslinjen - och relationslinjen. Vi behöver balans helt enkelt, för att må bra och prestera bra.
Skicka en kommentar