Familjepolitiken måste bli en valfråga

Skärmdump från Föräldraupprorets hemsida

Tittar på morgonprogrammet i Sveriges television med Rikard Olsson. I morgonsoffan i "oberoende" SVT sitter Janne Josefsson och Mona Sahlin och får uttala sig om demokrati, debatter och politik. De är välformulerade och säger bra saker båda två - inget snack om saken, men för att få en oberoende nyans hade det förstås varit spännande med en representant även från Allianssidan.

Mona Sahlin säger många vettiga saker, som att det politiska klimatet har blivit sämre när alla politiker bara är måna om att snarare inte säga något som kan skrämma bort väljare, i stället för att våga ha åsikter och sedan ta debatten.

Jag håller med om att debatt är själva grunden för demokrati och att den är oerhört viktig (därför är det så irriterande när hemmaföräldrarna inte släpps fram och får debattera). Men jag minns också 2005 när jag var med och överlämnade en namninsamling med 36.000 namnunderskrifter från Föräldraupproret till Mona Sahlin. Först vägrade någon från socialdemokraterna att komma ut över huvud taget och där stod vi i regnet utanför Riksdagshuset och väntade och väntade. Efter mycket om och men, så kom i alla fall Mona Sahlin ut och jag fick chansen att växla några ord med henne. Jag berättade om svårigheterna som uppstår när alla familjer tvingas välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Jag berättade om att barn är olika och att vi behöver många olika barnomsorgsalternativ. Det höll inte Mona Sahlin med om och i stället för att ta den debatten så hade hon ett standardsvar vad jag än sa:

- Vi har världens bästa förskola och vi har världens bästa föräldraförsäkring.

Svarar man så på alla frågor så blir det ingen debatt och det är en lindrig underdrift att jag blev väldigt irriterad och besviken på henne. Och mycket lite har förändrats sedan dess tyvärr. Skriver man till de partier som är valfrihetsmotståndare - som vill ta bort vårdnadsbidraget och den lilla valfrihet vi har lyckats åstadkomma genom Föräldraupprorets arbete, så svarar de aldrig direkt på frågan varför de vill ta bort vårdnadsbidraget eller varför de bara ser en lösning som den ultimata för alla föräldrar och barn. De börjar berätta om sin politik när det gäller jämställdhet eller så pratar de om förskolans förträfflighet.

Det är i princip omöjligt att få till en debatt i dag kring familjepolitiken.

Ändå finns det flera allvarliga problem som kan bero på bristen på valfrihet och att så många tvingas göra som staten vill, i stället för att utgå från det egna barnets behov och vad som är bäst för familjen. Och så länge vi har ett så högt skattetryck så att de flesta betalar över halva sin lön i skatt och sedan måste stå med mössan i hand och vänta på att få tillbaka pengar från staten för att överleva - så har vi faktiskt inte vår frihet att själva fatta beslut kring HUR vi vill leva våra liv. Det blir en överlevnad på marginalen för många hemmaföräldrar att klara sig på det de drar in till familjen, sedan staten konfiskerat det mesta av pengarna i skatt.

För alldeles för hög skatt är lika med ofrihet.

Då finns det två vägar att gå: sänk skatten eller se till att fördela subventionerna rättvist. Inget av detta har vi i dag. Vi har bara höga skatter, orättvisa subventioner och väldigt mycket ofrihet.

Sedan har vi ytterligare ett problem - vi saknar en debatt kring de här frågorna. Hemmaföräldrarna syns mer i media nu för tiden... och det är bra. (Och det har varit ett enormt arbete att nå dithän). Men det räcker inte. Vi måste få en ordentlig debatt kring familjepolitiken, skatterna och ofriheten i det här landet. Vi kan inte längre bara ånga på och fortsätta i samma hjulspår som vi har gjort sedan 1930-talet. Sverige ser annorlunda ut i dag, vi har andra drömmar - och nu är det dags att de politiska partierna börjar lyssna på väljarna. Är till exempel alla frågor som rör barn ointressanta? Trots krisen i förskolan och det förskoleuppror som pågår över hela landet, så är det bara ett enda parti som vågat komma med någon form av lösning på problemet. Alla de andra tycks välja en strategi, där de ligger lågt - för då riskerar de inte att stöta sig med några väljare.

Men vem står då på de allra minsta barnens sida? VEM ser då till att föräldrarna får fakta i stället för de myter som de får i dag, som bara har till syfte att de ska fortsätta att välja standardlösningen.

Hemmaföräldrars nätverk har i dag över 640 medlemmar i huvudgruppen och sedan ytterligare medlemmar i alla de lokala grupperna över landet. Det är föräldrar som tänker utanför boxen, som syr ihop sina egna lösningar för hur de ska ge barnen tid. De debatterar, ställer frågor, tänker till, diskuterar, stöttar och inspirerar (och irriterar ibland) varandra. Men det de gör är ovärderligt och som goda ringar på vattnet sprider sig budskapet om valfrihet.

Det finns hopp om framtiden - men det är inte politikerna som kommer att leda den här utvecklingen, utan bollen tycks ligga nästan helt och hållet hos gräsrötterna - så frågan är egentligen... orkar ni ett varv till? Orkar ni driva upp familjepolitiken så att den blir en av de de fem viktigaste frågorna - som i valet 2006? Gör ni det, så är det bara att köra igång här och nu i dag.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk