Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Foto: Jude Freeman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nu när det är supervalår så duggar tidningarna tätt av uttalanden från det rödgröna hållet med krav på mer detaljstyrning av föräldrarnas val kring de allra minsta små barnen. Och då tänker jag på det här med föräldraförsäkringen. Den ska kvoteras och tvångsdelas till varje pris.

Det är lite som med förskola. Det har aldrig varit ett uttryckt behov eller en önskan och drivkraft från Sveriges föräldrar att 95 procent av alla barn (ännu mindre 100 procent som verkar vara det nya målet) ska gå i förskola … men ändå ser det ut så i dag. 95 procent av alla barn mellan 1-5 år går i förskola.

Alla undersökningar under årens lopp har visat att en majoritet av föräldrarna vill ha många OLIKA barnsomsorgsalternativ: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet. På samma sätt är det nu med föräldraförsäkringen. 80 procent av föräldrarna vill INTE ha en kvoterad tvångsdelad försäkring.

Men ändå finns det fyra partier som driver det hårt …. år efter år: S, V, Mp och nu Fi?

Lite lakoniskt undrar jag bara … varför lyssnar de inte? Varför vill de nu ta nästa steg och öka styrningen än mer? Jag förstår att det handlar om ideologi … men ärligt med facit i hand när det gäller förskolan … blev det så himla bra att fasa ut de kommunala dagmammorna och snäva in de familjepolitiska ramarna än mer, så att föräldrar bara skulle kunna välja förskola? Blev det verkligen bra  för barnen att få in 95 procent av alla barn i förskolan? Blev det bättre jämställdhet för kvinnorna?

Med facit i hand: Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar för varje år. Skolresultaten sjunker och kvinnors sjukskrivningar bara ökar liksom den psykiska ohälsan även hos dem.

Nu har de rödgröna haft high life och kunnat styra människors liv i detalj. Been there, done that och resultatet blev ju inte direkt strålande om vi säger så. Varför skulle det då bli bättre om de nu får gå in och detaljsstyra även hur föräldrar fördelar föräldraledigheten.

Ibland behöver man inte forskningsstudier in absurdum … ibland behöver man bara lite sunt förnuft, kliva utanför boxen och släppa ideologin och se världen som den är och inte som man i teorin skulle vilja forma den.

Sveriges föräldrar har redan facit, nu är det deras val som avgör om vi kommer att ha fyra år med ännu mer detaljstyrning av människors privatliv eller om vi ska fortsätta på Alliansens linje med mer valfrihet. Den valfrihet som vi ännu bara sett morgongryningens rodnad av, i form av vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen som ökat valfriheten yttre pytte lite, men som ändå är ett steg i rätt riktning.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta

Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva

Ja vi är olika vi föräldrar - och tur är väl det

Foto: EvilErin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Behöver jag säga att man växer lite som människa när man går mot strömmen? Kliver utanför boxen - och börjar tänka i lite nya banor?

För att uppleva HUR utelämnad man blir när man lämnar den trygga strömmen och flocken, så måste man nog prova på själv och testa. Det går nog faktiskt inte att förstå annars. Vi människor är ju flockdjur, vi vill höra till och vi vill spegla och bekräfta oss i andra - för att känna att vi gör rätt. Och rätt är ofta att göra lika … om du nu då inte väljer en helt annan väg … och det är precis det föräldrar som väljer bort standardlösningen, med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder gör.

Kanske hittar du sedan till Hemmaföräldrars nätverks, HFN:s, facebookgrupp … och tänker: "Äntligen en grupp för mig, där alla tänker som jag". Men … riktigt så enkelt är det inte - utan här samlas alla de som vill ha tid för barn och balans mellan familj och arbete, men särskilt lika är inte alla - och åsikter, tankar och idéer spretar hej vilt. Och det är ju det som är så härligt, för då finns det något för alla att känna igen sig i. Samtidigt är det lite nytt och skrämmande att förhålla sig till - det här att vi tycker och tänker olika och gör olika -  i Jantelagens Sverige - i det trygga, kära folkhemmet, där allt bestäms ovanifrån i detalj kring hur vi ska leva, för att leva "rätt".

I HFN finns inget som är rätt, där finns det många olika "rätt" sätt att leva, som utgår från varje familjs unika situation. Och vi använder faktiskt ordet familj - och familjepolitik. Inte för att cementera att det bara finns en sorts familj: kärnfamiljen, utan för att visa att det finns många olika slags familjer och det är helt okej det med. Vi har kärnfamiljer, familjer där man separerat och byggt utökade familjer, ensamstående familjer och regnbågsfamiljer - och alla har det gemensamt att de nätverkar och söker stöd, inspiration och råd för hur de ska få mer tid för barnen och bättre balans i sina liv.

Som jag skrivit tidigare så kräver det fingertoppskänsla när man skriver - men också att man hoppar över trådar som man inte tilltalas av. När politik kommer på tal så blir det extra uppenbart att medlemmarna i HFN representeras av hela den politiska skalan - samtidigt är ju inte alla partier för valfrihet - och då blir det intressant, att se hur diskussionerna fortlöper och landar. Jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt … för det mesta. Det är något speciellt ändå - med "utanför- boxen-människorna", som gör att de med lite träning och övning (gäller mig också), hittar ett bra sätt att kommunicera … trots alla olikheter. Sedan blir det naturligtvis en övervikt av medlemmar som håller på partier som är för valfrihet och övriga får naturligtvis arbeta gentemot sina egna partier som står för mer styrning - och försöka påverka dem att våga ge utrymme för mer flexibla ramar i familjepolitiken som tillåter fler val, än standardlösningen. Förhoppningsvis hittar de bra argument i gruppen.

Kul och uppfriskande är det också när människor hoppar in i gruppen och avdramatiserar det här med att vara förälder - och tydligt visar att vi är olika - och att det är helt okej. För många blev just det här inlägget väldigt förlösande - och budskapet är så pass viktigt att jag delar med mig av det här:

"Det är spännande och imponerande att läsa om alla medvetna och övertygade hemmaförälder. Jag lär mig många begrepp och känner mig lite utanför ibland - som en udda fågel. Jag tänkte därför skriva av mig och berätta hur just den här hemmaföräldern är. Vi är ju olika, visst? Jag har blivit välsignad med tre barn.

Jag är lärare.
Lång. Överviktig. Jätteviktig enligt mina barn
Jag äter socker. Gärna! Lördagsgodis också. Och gluten. Och kött. Svenskt. Och halvfabrikat ibland. Oerhört bekvämt. Vägrar dåligt samvete.
Jag har provat att göra egen surdeg en gång. Det blev inte ens pannkaka. Jag har plastleksaker och dammråttor.
Jag källsorterar (duktiga jag :)).
Jag har vaccinerat mina barn till tänderna (med undantag av svininfluensa och de som baseras på hönsägg).
Jag köper mina grönsaker för jag hinner inte odla, gärna ekologiska, om jag har råd.
Jag kör med blöjor tills barnen själva vill potträna. SÅ bekvämt.
Min bäbis får gröt på morgon och kväll (berikad eftersom han inte tål mjölk).
Jag kör bil. Gärna.
Tänk så olika vi kan vara, men alla vill vi göra det som är bäst för våra barn. Och det vi har gemensamt är att vi tror att våra barn har det bäst tillsammans med sina föräldrar.
Härligt! Viktigt! Kanske finns det någon mer som känner sig lite udda normal här inne? Eller udda udda :)"

Som sagt ett bra inlägg och vi har många sådana i gruppen. För den som orkar hänga kvar och inser att vi är en grupp med över 1 000 medlemmar och alltså 1 000 olika åsikter, så kommer gruppen att bidra till personlig utveckling och ett bredare perspektiv och förståelse för att vi ÄR olika - men vi kan ändå samarbeta, ha en dialog … och växa lite som människor när vi klarar av att ha den dialogen på ett konstruktivt, positivt och bra sätt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk