 |
| Foto: Jude Freeman (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Nu när det är supervalår så duggar tidningarna tätt av uttalanden från det rödgröna hållet med krav på mer detaljstyrning av föräldrarnas val kring de allra minsta små barnen. Och då tänker jag på det här med föräldraförsäkringen. Den ska kvoteras och tvångsdelas till varje pris.
Det är lite som med förskola. Det har aldrig varit ett
uttryckt behov eller en önskan och drivkraft från Sveriges föräldrar att 95
procent av alla barn (ännu mindre 100 procent som verkar vara det nya målet) ska gå i förskola … men ändå ser
det ut så i dag. 95 procent av alla barn mellan 1-5 år går i förskola.
Alla undersökningar under årens lopp har visat att en majoritet av
föräldrarna vill ha många OLIKA barnsomsorgsalternativ: förskola, dagmamma,
flerfamiljssystem och omsorg i hemmet. På samma sätt är det nu med
föräldraförsäkringen. 80 procent av föräldrarna vill INTE ha en kvoterad tvångsdelad
försäkring.
Men ändå finns det fyra partier som driver det hårt …. år
efter år: S, V, Mp och nu Fi?
Lite lakoniskt undrar jag bara … varför lyssnar de inte?
Varför vill de nu ta nästa steg och öka styrningen än mer? Jag förstår att det
handlar om ideologi … men ärligt med facit i hand när det gäller förskolan …
blev det så himla bra att fasa ut de kommunala dagmammorna och snäva in de
familjepolitiska ramarna än mer, så att föräldrar bara skulle kunna välja förskola? Blev det verkligen bra för barnen att få in 95 procent av
alla barn i förskolan? Blev det bättre jämställdhet för kvinnorna?
Med facit i hand: Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar för varje år. Skolresultaten sjunker och kvinnors sjukskrivningar bara ökar liksom den psykiska ohälsan även hos dem.
Nu har de rödgröna haft high life och kunnat styra människors liv i detalj. Been there, done that och resultatet blev ju inte direkt strålande om vi säger så. Varför skulle det då bli bättre om de nu får gå in och detaljsstyra även hur föräldrar fördelar föräldraledigheten.
Ibland behöver man inte forskningsstudier in absurdum … ibland behöver man bara lite sunt förnuft, kliva utanför boxen och släppa ideologin och se världen som den är och inte som man i teorin skulle vilja forma den.
Sveriges föräldrar har redan facit, nu är det deras val som avgör om vi kommer att ha fyra år med ännu mer detaljstyrning av människors privatliv eller om vi ska fortsätta på Alliansens linje med mer valfrihet. Den valfrihet som vi ännu bara sett morgongryningens rodnad av, i form av vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen som ökat valfriheten yttre pytte lite, men som ändå är ett steg i rätt riktning.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta
Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva
Läs också:
Delad föräldraförsäkring en katastrof för förtryckta
Det finns inte bara ett sätt att uppnå jämställdhet
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva
6 kommentarer:
Ja, Madeleine, visst är det skrämmande hur vänstern bävrar på för att göra medborgarna än mer beroende av staten än de redan är & för att bli kvitt familjen som social företeelse!
Och ännu mer skrämmande blir det för mig som man att tvingas konstatera att det företrädesvis är kvinnor som hellre har en relation med staten än med den man som de skapade sina barn ihop med.
Det är nå't här som inte stämmer för mig, förmodligen p g a min bristande kunskap om kvinnor. Alla de kvinnor jag lärt känna att gilla (gammelmorsor, käresta & döttrar) har ju hela tiden uppvisat större sociala behov - & större social förmåga - än jag själv någonsin besuttit.
Ändå bävrar de på för att (förhoppningsvis oavsiktligt) försvaga kvinnornas sociala relationer - inte minst med män & förstärka varje kvinnas (kärleks)-relation med Staten.
Vi i föreningen Barnens Rätt har skrivit jättemkt om detta!
Tyvärr är det ju inte bara vänsterpartierna, som fullständigt föraktar de Mänskliga Rättigheter som skulle skydda familjen, dess funktion och föräldrars rätt. Utan också Fp, som konsekvent (förutom den siste liberalen i Fp, riksdagsman Lars de Geer) stöttat s-politiken. Utan Fp-stödet hade situationen inte varit den totalitära vi har idag. Vi frihetskämpar i olika protestorganisationer mot den totalitära familjepolitiken, har fått utstå avförings- och hatbrev, äggkastning på fönsterrutorna, smutskastning och misstänkliggörande i pressen. Ett särskilt läskigt exempel på sådant är riksdagskvinnan för Fp, Ingrid Ronne-Björkquist tillsammans med sin meningsfrände Anna-Maria Hagerfors i DN, den journalist, som på ett stort möte om "etik i media", inför häpna åhörare förklarade, att viktigare än att skriva sanningsenligt var "att rida spärr mot högerkrafterna", till vilka vi frihetskämpar som vill kunna fostra och vårda våra egna barn alltså räknades. Att sedan Moderaterna tappat sin ideologiska kompass tillsammans med ett hållningslöst Centerparti har gjort, att KD endast vågat sig på den ynka lättnaden i förtrycket, som ett litet vårdnadsbidrag i vissa kommuner och under kort tid kan innebära. Alliansen förvaltar alltså i stort den totalitära socialistiska familjepolitiken, vilket länder dem till evig skam och vanära. Men - som Bo C Pettersson försöker påtala, har de dimridåer för att dölja övergreppen i familjepolitiken som benämns JÄMSTÄLLDHET, GENUS, BARNS BÄSTA etc mest kommit att omfattas av Feminister - huvudsakligen kvinnor - som lurats av den politiska propagandan att inte göra sig beroende av sina män - till att bli desto mera beroende av staten. En stat, som ingalunda är välvillig och neutral i sitt stöd och sina åtgärder. Utan är en förfärande Storebror, som stenhårt sorterar de politiskt välanpassade till ekonomiskt välstånd och oss andra, oliktänkande till Misär - som professor Bo Södersten bl a beskrivit.
"Lite av de rödgrönas retorik kring varför det blir fel när människor får välja själva"-länken länkar fel. Den leder till en artikel om Romsons tal I Almedalen och varför artikelförfattare tycker det är felaktigt låta individen representeras av gruppen och ställa grupper mot varandra.
Vill du ge några exempel på hur de rödgröna har minskat valfriheten inom barnomsorg?
Mvh Camilla (som varken har egen web adress, Google konto osv.)
Kvinnor är inte en särskild art utan människor. Precis som du
Hej Camilla,
Jag ger exempel på hur de rödgröna vill minska valfriheten. Det var i alla fall tanken.
Föräldraförsäkringen är en sak. Den är ju individualiserad redan i dag, men föräldrar kan skriva över sina dagar - och det är ju toppen eftersom familjers villkor ser så olika ut … och kan så göra från barn till barn också. Ju mer flexibilitet desto bättre tycker 80 procent av Sveriges föräldrar enligt en undersökning - och då ska man väl lyssna till det och inte köra över människor. Även om man anser sig ha aldrig så goda ideologiska skäl.
Ett annat problem är att de rödgröna vill ta bort vårdnadsbidraget. De gör att de föräldrar som vill vara hemma längre förlorar sin anställningstrygghet och sin SGI. De måste alltså säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden samt bli utförsäkrade för att kunna ge sina barn tid under småbarnsåren.
S-förslaget om att ta bort barnomsorgspengen för att få in fler barn i förskolan, känns ju inte heller som någon hit. Eller SSU:s krav om obligatorisk förskola.
Alla ser nog inte mig som en fullvärdig människa. Nalin Pekgul, S, anser att sådana som jag ska få lida om vi drabbas av ekonomisk otrygghet. Vi ska straffas för att vi valt tid för barn och som hon sa i tv: "Kom inte till mig om ni behöver hjälp".
Det känns faktiskt som rent hat … och jag förstår inte hur man kan hata människor bara för att de försöker hitta en bra balans i livet. Jag tror faktiskt att hemmaföräldrar är den enda grupp som man fritt får hoppa på och till och med uppmana till diskriminering av, utan att det väcker uppseende. För mig känns det väldigt obehagligt.
Skicka en kommentar