Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt - men ingen forskar på varför

Foto: Nathan Csonka (FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personen på bilden har inget samband med artikeln

Nedstämdhet, oro, irritation eller sömnsvårigheter … 57 procent av alla 15-åriga flickor säger sig ha besvär, men även pojkarna är drabbade. Mätningarna startade 1985 - och kurvan för ständigt ökande psykisk ohälsa hos våra barn har sedan dess också pekat uppåt och uppåt.

Det här får som vanligt inga stora rubriker i tidningarna. Det verkar mest bli ett enda stort: GÄÄÄSP! Inte heller får det de Etiska kommittéerna att bevilja pengar till forskning. Nu får ni ju inte heller i vanliga media läsa om hur forskare ansöker … och ansöker, om att få forska på varför barn mår så dåligt. Marianne Cederblad gjorde 1974 en studie som visade att dagisbarn hade höga nivåer av stress i blodet. För tio år sedan ansökte Uppsala Universitet om forskningspengar för att följa upp den studien.

Men icke … det är bara så att den som VILL forska på varför barn mår dåligt eller vilken effekt förskolan har på barn - får avslag.

Det vi inte vet … finns inte … eller …? Om det inte finns forskning så finns det ju inga problem och då kan man ju spekulera lite fritt som Sven Bremberg, ensamutredare på det som tidigare hette Folkhälsoinstitutet, FHI, alltid gjort. Han och Agnes Wold, läkare och engagerad i Fi, spekulerade ganska fritt för några år sedan och kom fram till att den psykiska ohälsan ökar för att barn är oroliga för om de ska få ett arbete.

En sådan slutsats rapporterar media förstås gärna om. Då behöver vi ju inte fundera på att ändra något i vår familjepolitik. Ja … ni kanske vet …att familjepolitik till och med är så ointressant nu för tiden att S, V, Mp och nu även M, tagit bort det helt som ett politikområde. Vi vet ju alla att standardlösningen med två heltidarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är det enda och bästa sättet att låta ALLA barn växa upp på.

Eller … vi saknar i alla fall forskning som motsäger att det skulle vara det bästa sättet … för forskarna får inga pengar för att forska hur det ligger till. (Och ja Uppdrag Granskning har fått alla fakta … men ni vet … GÄÄÄSP).

Den som läser på lite om anknytning kan läsa följande:

"Otrygg anknytning leder till att barnet som vuxen riskerar att drabbas av; ångest, oro och depression, psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter, substansberoenden, asocialt beteende, anorexi, bulimi och personlighetsstörningar".

Frågan vi bör ställa oss är väl … kan det finnas ett samband med att vi fråntagit föräldrarna ansvaret att själva bedöma NÄR det är lämpligt eller OM det över huvud taget är lämpligt … att barn går i förskolan. Nu väntar mer styrning runt hörnet där S tydligt deklarerat att ALLA barn ska in i förskolan, eftersom dagmammor, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet "bara" är barnpassning - och därför ska försvinna. Finns det någon som tror att den psykiska hälsan hos barn och ungdomar blir bättre av det? Att skolresultaten kommer att öka …

Nej, naturligtvis inte. Kliver man lite utanför boxen här och tar sig tid att tänka efter, så blir det ganska uppenbart att något är väsentligt fel. Ska ideologi gå före barnsperspektivet? I Sverige har det fungerat så i decennier nu … kanske dags att ändra på det och se till att dels få en familjepolitik att tala om .. och sedan dessutom se till att den vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Starkare relation till jobbet än till barnen

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik