 |
| Skärmdump från SVT Opinions sida |
Då borde väl rimligtvis också föräldrar få fatta beslut själva kring sina barn? Med det rödgröna styret poppar nu en mängd prussiluskor upp i media som ska berätta för oss föräldrar VARFÖR vi inte har rätt att fatta egna beslut kring våra barn. Och de har egentligen bara ett enda argument: Jämställdheten.
Men vad säger att jämställdheten förbättras för att man tvingar människor att leva på ett visst sätt - snarare än att man gör något åt de problem som finns med jämställdhet. Det har jag ännu inte fått något bra svar på.
En gång i tiden skulle frälsningen komma och alla kvinnor skulle bli jämställda bara de lämnade hemmet och började arbeta när barnen var små. Några år efter det kom nästa lösning: kvinnor skulle inte arbeta deltid - utan heltid när barnen var små. DÅ skulle de bli jämställda.
Nu kommer det senaste från vår minioritetsregering: kvinnor blir jämställda om vi tvångskvoterar mer av föräldradagarna OCH begränsar möjligheten att stanna hemma längre genom att ta ut obetalda dagar - och så då förstås tar bort vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen.
År efter år med mer styrning, utan att kvinnor får bättre livschanser eller mår bättre - när vi inte arbetat med jämställdheten och alla de frågor som vi faktiskt skulle ha kunnat lägga energi och tid på. Sorgligt.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
SVT Opinion: Låt föräldrar få bestämma själva
I framtiden kan kvinnor vägras chefsjobb för att de är kvinnor
12 kommentarer:
Hej Madeleine, varför kallar du Katarina Wennstam för en prussiluska?
/Marcus
Macrus och Hanna … mina trognaste följeslagare :) Jag var tvungen att läsa igenom texten en gång till för att se om jag verkligen skrivit så … Det har jag inte.
Det jag vill peka på är "prussiluska" som ett fenomen det är en omnämning för ett beteende som jag med prussiluska - väl känt … tänkte jag … försökte belysa på ett lite friare sätt.
Klagar fler … och inte greppar hur jag menar …får jag väl ändra i texten.
Jag tycker att Wennstam har skrivit mycket bra saker och fått fokus på många viktiga frågor som I Flickan och skulden till exemple. Däremot tycker jag att hon i den text jag hänvisat till - går över en gräns för vad som är rimligt att politikens ramar ska styra.
Vissa saker ska politiken helt enkelt inte in och peta i. Däremot kan man gärna arbeta med de negativa konsekvenser som till exempel en satsning på familj och tid för barn kan ge.
Okej, jag tycker att kopplingen mellan "prussiluska" och Wennstam blir tydlig med ditt sätt att skriva, men det kanske bara är jag. Ditt grepp kanske bara är raljant rent stilistiskt.
Vore väldigt intressant att få veta mer om hur "man" (politiken?) ska arbeta med de negativa konsekvenser som till exempel en satsning på familj och tid för barn kan ge?
För här antar jag att du åsyftar negativa konsekvenser kopplat till jämställdhetsmål?
Ja, onekligen är Wennstam en viktig författare och debattör dom är mycket skicklig på att belysa patriarkala strukturer i vårt samhälle.
/Marcus
Jag tycker att Wennstams inlägg är svårt att ta på allvar när hon skriver att föräldraförsäkringen är pengar vi "får" av staten och att staten därför ska sätta upp villkoren kring pengarna. Som om staten vore ett subjekt frikopplat från medborgarna?
Det var sist jag kollade vi medborgare som utgör staten i och med att vi lever i en demokrati där all makt enligt regeringsformen utgår från folket. Och en majoritet av folket vill ju enligt undersökning efter undersökning inte ta bort föräldraförsäkringens möjlighet att skriva över dagar på den andra föräldern. Så frågan man bör ställa sig är väl inte hur föräldrar har mage att ställa krav utan hur folkvalda politiker har mage att gå emot majoritetens vilja???? Föräldraförsäkringen är ingen avgörande fråga som man vinner/förlorar väljare på, hade den varit det hade de aldrig vågat.
Sist men inte minst: vi lever i ett ojämställt samhälle-absolut. Men för mig handlar riktig jämställdhet om betydligt mer än löneutveckling, arbetsmarknad och pensioner. Hur mycket en del personer än önskar det kan man inte komma ifrån det faktum att kvinnor är gravida, föder barn och (i många fall) ammar. Så länge vi inte låtsas om denna unikt kvinnliga erfarenhet och låter den på allvar ta plats i samhället kommer vi aldrig att uppnå riktig jämställdhet. Kvinnor kommer alltid att vara borta mer från arbetslivet på grund av graviditetskrämpor med mera, och kommer med rådande arbetsmarknad där mannen är norm alltid vara diskriminerad från densamma. Det är enligt min mening arbetsmarknadens och samhällets attityder som måste förändras, inte föräldrarnas och familjernas.
PS: I vår familj värderar vi jämställdhet mycket högt. En av få saker vi värderar ännu högre är barnperspektivet. Ofta råder det ingen konflikt dem emellan. Men de gånger de inte sammanfaller låter vi barnperspektivet gå först. Vi är till exempel rörande överens om att vi inte skulle skynda på ett avslut/nedtrappning av en för både barn och mamma välfungerande amning med motiveringen att föräldraledigheten ska delas 50/50.
Var är barnperspektivet när man vill ta bort flexibiliteten i föräldraförsäkringen? Hur vet vi att det blir som ivrarna av denna inskränkning föreslår-att fler pappor kommer vara lediga längre? Om vi i stället får en situation där alltfler småbarn börjar ännu tidigare på förskola än idag, har vi då tagit ett politiskt beslut med barnens bästa för ögonen?
Marcus: Tar mig friheten att svara på frågan (som i och för sig var ställd till Madeleine).Ett konkret sätt att motarbeta de negativa konsekvenserna är att se till att arbetsgivarna inte kommer undan med diskriminering av gravida/föräldralediga. Regelverket, det vill säga lagstiftningen, på området är det inget fel på, men hur många ärenden prövas egentligen? Gå in på DO och sök på ärenden som gäller diskriminering i arbetslivet på grund av föräldraledighet och du får färre än 20 träffar på en 5-årsperiod. Att se till att fler anmäler, att fler ärenden prövas och att fler arbetsgivare fälls-där har du en konkret åtgärd som slår mot dem med makt och inte mot enskilda familjer och individer. Det finns många andra politiska åtgärder också man skulle kunna vidta som på allvar främjar jämställdheten i samhället.
Marcus, vi har redan en delad föräldraförsäkring i Sverige. Det man nu vill göra är att ta bort möjligheten att överlåta en del av dagarna till den andra föräldern, det vill säga inskränka de enskilda familjernas makt och handlingsutrymme. Hur ökar det jämställdheten (och kvinnors makt i samhället)? Det är en märklig retorik, ungefär i linje med moderaternas och centerns "det ska löna sig att arbeta" som inte handlar om höjda löner för dem som arbetar utan om sämre ersättningar för dem som inte arbetar.
Jag vill också ha ett mer jämställt samhälle, men kärnfrågan här är vad ett jämställt samhälle egentligen innebär? Vi har redan en lagstiftning som inte gör skillnad mellan könen. Men hur går man vidare sedan, med attityder och strukturer? Det är ett mycket svårare och mer diffust jämställdhetsområde att arbeta med, där lösningarna sannolikt är betydligt mer komplexa och mindre självklara? Ponera att vi i framtiden har ett lika uttag av föräldrapenning, utplånade löneskillnader och 50/50 män och kvinnor i bolagsstyrelserna, men där många kvinnor mår dåligt för att de hellre hade velat vara hemma längre med sina barn-är vi jämställda då, har vi vunnit något då? Märk väl att jag inte med säkerhet säger att det skulle bli så, men tänk OM. Tänk OM det faktiskt finns vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor, vem vinner då på att förneka och osynliggöra detta? Det enda rimliga är i mina ögon att ha ett så stort handlingsutrymme för individerna som möjligt, så att kvinnor kan vara hemma länge, så att män kan vara hemma länge, så att man kan dela helt lika. Och sedan att man slår uppåt mot makten, inte nedåt mot enskilda familjer och föräldrar
Mitt val att vara hemma länge med mina barn ska inte få negativa konsekvenser för andra kvinnor som vill göra karriär. Men om så sker är det faktiskt vare sig mitt fel eller ansvar, felet ligger hos den arbetsgivare och det samhälle som tolererar att vi diskriminerar en kvinna på grund av en annan kvinnas val.
Jag blir så trött på de rödgröna och deras tvångspolitik. Att en del barn har det dåligt hemma är förstås fruktansvärt, men det löses väl knappast av att alla barn ska tvingas gå på dagis. De flesta föräldrar är kärleksfulla och omtänksamma och vill välja det som är bäst för deras familjer. Och många tycker inte att det är det bästa för deras barn att låta dem gå heltid på dagis.
Jag har varit föräldraledig i snart ett år och förra veckan hade jag lönesamtal med min chef (som alltså räknar med mig även om jag är föräldraledig) och fick löneförhöjning samt information om vad som händer på jobbet. När jag ville förlänga ledigheten ytterligare ett halvår var detta inga problem, bara att skicka in en blankett. Vill dela med mig av detta eftersom det i den allmänna debatten verkar allmänt vedertaget att människor (eller kanske bara kvinnor) som är hemma med barn halkar efter lönemässigt. Och om det är så i vissa fall så fördömer man ofta kvinnorna som är hemma med barn och blir diskriminerade, inte arbetsgivarna som diskriminerar. Snacka om "Flickan och skulden".
Jag har betalat hundratusentals kronor i skatt varje år innan jag blev föräldraledig och jag kommer, om jag får vara frisk och arbetsför, att fortsätta göra det under många år efter småbarnsåren. Samtidigt som jag nu är hemma så förvärvsarbetar mina syskon, min man och mina föräldrar och betalar in hundratusentals kronor i skatt varje år. Själv är jag inte hemma och ligger på sofflocket, utan jag tar hand om mina barn. Jag tycker inte alls att föräldrapenning är något den snälla staten ger föräldrar och att föräldrar ska behöva känna sig tacksamma. Det är en tankevurpa att tro att staten är någon sorts jultomte som delar ut pengar från himlen, varenda krona har betalats in av oss som arbetar.
Hej Anonym 12.10.14
Tack så mycket för ditt svar!
Du säger själv att lagstiftningen då det gäller diskriminering på arbetsmarknaden är svår att tillämpa, och det är uppenbart. Det är svårt att bevisa arbetsgivarens diskriminering. Arbetsgivaren kommer ju inte erkänna att hen väljer en man före en kvinna för att hen misstänker att kvinnan kommer vara hemma (och detsamma gäller personer som faller offer för diskriminering på grund av strukturell rasism t.ex.). Genom en individuell föräldraförsäkring (som alltså är som andra individuella försäkringar som man inte kan skriva över på någon annan) så blir så väl män som kvinnor osäkra (eller säkra om du vill) kort för arbetsgivaren. Jag håller helt med dig om att arbetsgivarna har för mycket makt idag, och det drabbar i förlängningen så väl gruppen män som gruppen kvinnor. Män som idag vill ta ut sin del av föräldrapenningen riskerar att stöta på hårt motstånd från arbetsgivaren på grund av förväntningar och traditioner. Hur ser du att DO ska kunna pröva fler ärenden, när beviskravet i det här fallet ligger på DOs bord? Att säga att lagstiftningen är bra, ja, vi har en våldtäktslagstiftning idag som är tydlig, men, de flesta våldtäkter sker i hemmet, utan vittnen. Det medför en låg grad av fällande domar då mannen (oftast) kan hävda att han uppfattade att det fanns samtycke, hur motbevisar rätten det?
Att dela föräldraförsäkringen på riktigt ökar jämställdheten genom att förgivettaganden om mäns och kvinnors skilda sfärer blir svårare att göra. Ang. alliansens ”arbetslinje” - jag håller helt med dig, det är skitsnack och det är bland annat därför som jag förespråkar 6-timmars arbetsdag (som flera av vänsterpartierna har som politisk punkt).
Ett jämställt samhälle innebär lika makt och möjligheter. Den dag vi på riktigt lever i ett jämställt samhälle behöver vi ju inte en individualiserad föräldraförsäkring, kan du följa mig här? Nu är vi ett ojämställt land och det ställer krav på politiken.
Vill kvinnor vara hemma med sina barn så finns den möjligheten, men det kommer inte staten att bekosta.
Det stämmer att det finns biologiska skillnader mellan de binära könen, man och kvinna (även om skillnaderna INOM grupperna är större än MELLAN dem) men dessa skillnader motiverar inte ett ojämställt samhälle, eller tycker du det?
Helt enkelt, vi måste se till att staten slutar medverka till att upprätthålla ett ojämställt samhälle och istället börjar motverka det – på många plan. Jag ser dock inte hur detta ska gå till utan en förändrad lagstiftning, men det kanske är någon annan som vet?
Till Anonym 13.10.14:
Rödgröna och deras ”tvångspolitik”? Vad är det med du motsätter dig att staten styr?
Det är jättekul att du har en positiv erfarenhet från din arbetsgivare, men som du förstår tillhör du en minoritet och det är inte tillräcklig empiri för att bygga en trovärdig argumentation (se SCBs lathund om jämställdhet: På tal om kvinnor och män).
Att ens göra en liknelse med Wennstams mästerverk Flickan och skulden är ju bara sorgligt. Vem menar du fördömer den kvinna som individ som blir diskriminerad på arbetsmarknaden?
Ang. skattepengar, efterfrågar du ett annat system? Det är ju så att det finns fler utgiftsposter i ett välfärdssamhälle (ja, det som nu finns kvar av välfärden efter åtta år) än föräldraförsäkringen. Har du t.ex. tänkt på att många som betalar skatt inte har barn?
Med vänlig hälsning,
Marcus
Marcus:
Vad jag motsätter mig är att staten styr: Jag motsätter mig att staten styr hur länge föräldrar är hemma med sina barn och vilken förälder som är hemma med barnen.
Vem som fördömer individer som blir diskriminerade: Förhoppningsvis finns det inte så många som fördömer den enskilda diskriminerade kvinnan. Dock hörs ofta i debatten att kvinnor bör vara hemma med barn kortare tid för att kvinnor i allmänhet inte ska vara ett osäkert kort för arbetsgivare och därmed bidra till att kvinnor blir bortvalda. Här tycker jag att man skuldbelägger föräldralediga kvinnor istället för diskriminerande arbetsgivare.
Om jag efterfrågar annat system: Jag vet inte om du menar om jag vill ha ett helt annat system där man inte betalar någon skatt alls eller om jag vill ha sänkta skatter eller om han menar något helt annat. Jag kan således inte svara.
Om jag har tänkt på att många skattebetalare inte har barn: Ja. Oaktat detta så är föräldrapenning något man, om någon ska tackas, ska tacka andra skattebetalare för, inte staten.
Hej igen Anonym,
Hur menar du att staten styr hur länge föräldrar är hemma med sina barn? Ska jag förstå det som att du vill att föräldraförsäkringen ska vara mer omfattande så att föräldrar ska få statligt stöd för att kunna vara hemma längre? Då tror jag att 6-timmars arbetsdag är en betydligt mer realistisk reform.
Ang. diskriminering på arbetsmarknaden så har jag aldrig sett något skuldbeläggande av individer. Däremot är vi många som inte tror på "marknadens" (bevisade) oförmåga att skapa ett jämställt samhälle och det är därför vi efterfrågar politisk styrning.
Jag efterfrågar en redogörelse för hur du tycker att föräldraledighet ska bekostas?
Staten hjälper ju till att fördela ut pengar. Som du säkert förstår så får du högst troligt tillbaka mer än vad du betalar i skatt.
Med vänlig hälsning,
Marcus
Madeleine, varför publicerar du inte min kommentar?
Marcus
Oj, ber om ursäkt om jag missat … Ska dubbelkolla igen under dagen.
Hittade den Marcus. Från den 18:e eller hur? :)
Skicka en kommentar