När M tog bort familjepolitiken - kastade de ut barnet med badvattnet

Foto: Lars_Plogman  FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Nyligen valde moderaterna att plocka bort familjepolitiken som ett politikområde. Efter mejlkontakt med med Moderaterna har det framkommit att de verkar likställa begreppet familj med kärnfamilj. Därför har de i någon slags missriktad omtanke om familjer som inte är kärnfamiljer, valt att ta bort familjepolitiken helt och hållet, bara för att familjer ser olika ut - och kastar därmed ut barnet med badvattnet.

Självklart kan familjer se olika ut - vad är det för dramatiskt med det? Hur en familj ser ut är inte det intressanta, utan hur föräldrarna/föräldern förvaltar sitt föräldraskap och vilka möjligheter de har att göra det på bästa sätt. Nu kan vi se hur barn 0-6 år - och de politiska ramar som styr vilka uppväxtförhållanden barnen får, glöms bort i de politiska diskussionerna. Något som märktes inte minst nu senast i partiledardebatten i Agenda söndagen den 29 maj, där familjepolitiken inte nämndes alls.

Förskolan är en pusselbit i familjepolitiken, men det finns fler: som familjedaghem, flerfamiljssystem, omsorg i hemmet och föräldraförsäkringen. Alla bitar är lika viktiga och hjälper föräldrar att kunna fixa och trixa ihop den bästa lösningen för varje enskilt barn. Om vissa pusselbitar tas bort, som vårdnadsbidraget, eller förändras så påverkar det i allra högsta grad de val föräldrar kan göra. Och olika val behöver föräldrar göra, eftersom barn är olika.

Samtidigt duggar nu larmen tätt om att krisen i förskolan skördar allt fler offer. Hur många barn som drabbas vet vi inte, eftersom det inte finns någon forskning under de senaste 30 åren där man har tittat på vilken effekt förskolan har på barn. Men hur personalen mår vet vi: pedagogerna i förskolan tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår, vilket borde vara en larmsignal även när det gäller barnen. Uppror efter uppror startas i landets kommuner därför att barngrupperna är för stora och personalen för få. Ofta kan inte föräldrar välja något annat om förskolan inte håller måttet, då alternativen tagits bort i många kommuner. Runt hörnet väntar nu också ytterligare försämringar i föräldraförsäkringen, vilket gör att valfriheten kommer minska ännu mer.

De yngsta barnen och deras första år borde intressera politikerna. Det är ju under de första sex åren som barnet formas. Den inre arbetsmodell och de erfarenheter barnet får, avgör barnets välmående längre fram i livet och hur barnet hanterar och klarar av utmaningar. Med tanke på att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar bara ökar är det anmärkningsvärt att familjepolitiken väljs bort av vissa partier.

Familjepolitiken har också så många andra kopplingar till viktiga områden som arbete, hälsa och integration. Om föräldrar inte kan ge sina barn bra uppväxtvillkor, så kommer det att gå ut över deras hälsa och arbetsprestationer. Det blir också svårare att få en bra karriär om föräldrar inte har möjlighet att pussla ihop sin tillvaro på ett bra sätt. Barnen är dessutom en bra ingång i samhället för de som är nyanlända i landet. Föräldrar kan träffa andra föräldrar, nätverka och lära sig språket. Barnen blir en brobyggare mellan människor, men för att få till dessa möten så måste det finnas stöd i de politiska ramarna, så att de som vill stanna hemma längre kan göra det. Öppna förskolan skulle här kunna bli en viktig del integrationsarbetet med en riktad verksamhet till barn 0-6 år.

Därför är det nu dags - med facit i hand - att familjepolitiken återigen hamnar som ett politikområde i samtliga partier. Barnens första år i livet är alldeles för viktiga för att stuvas undan och nonchaleras, oavsett vad för taktiska skäl partierna anser sig ha.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk