Jag är en farlig liten mamma

Ibland undrar jag varför Expressen har en liten kommentar ruta till sina artiklar/krönikor som ger sken av att man är intresserad av att få en kommentar från gräsrötterna.

För de censurerar hej vilt.

Jag är tydligen en ytterst farlig liten mamma som så gott som aldrig får mina kommentarer publicerade. Nu senast så var det angående en artikel om downshifting. Ett ganska gammalt begrepp som Expressen först nu vågat nosa lite på. Min kommentar var;

"Spännande att läsa en artikel om downshifting i en tidning som under flera års tid förföljt och hånat hemmaföräldrarna - som är en grupp som valt just downshifting. Hemmaföräldrarna har skippat konsumtionshetsen och istället satsat på att ge sina barn tid. Kanske är det dags att Expressen börjar stötta även hemmaföräldrarna för att de följer sitt hjärta och ger sina barn tid, kärlek och närhet. http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2007/12/god-jul-och-gott-nytt-r.html"

Hjälp! Vilken samhällsfarlig och kränkande kommentar.

Men allvarligt Expressen......

Jag vet att Karin Olsson aldrig publicerar någon kommentar från mig om det så står "pip" men ska det otyget nu sprida sig till varenda artikel? Är jag verkligen så farlig att det krävs totalcensur?

Näe, mitt tips är att alla människor som tycker att gräsrötternas röster är viktiga - totalt bojkottar Expressen. Köp aldrig den tidningen för den tillhör uppenbarligen "gammelmedierna" som istället för att objektivt rapportera nyheter och trender vill styra oss vanliga gräsrötter och vara med och bestämma hur vi ska leva våra liv och vad vi får tycka och tänka.

Inte okej. Det räcker gott att vissa politiker tar på sig den rollen till fullo och gör allt för att bekämpa valfriheten.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Censur på Expressen igen

Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Hemmaförälder - ett hatat alternativ av proffstyckarna

Föräldrars magkänsla kontra proffstyckarnas påbud

Någon måste ta smällen

p.s

Nu har jag pingat min blogg och de ska "strax kolla den". Då får vi se om även den här blir censurerad :)

God Jul och Gott Nytt År

Begrepp som downshifting har sakta men säkert börjat sprida sig i vårt land. Det handlar om människor som går ned i arbetstid och som konsumerar mindre och istället för saker och pengar skaffar sig tid. Tänk vad trendigt och rätt det låter, arbeta mindre och inse att vi har bara ett liv och att vi bara lever en gång. Men om du istället säger att du går ner i arbetstid eller inte arbetar alls för att leva på maken eller makans lön och ge barnen tid – då är du hopplöst ute och otrendig.

Hemmaföräldrar har ”downshiftat” innan begreppet ens hade fått trendstatus. Vi är många föräldrar som insett att karriär och barn – javisst – men kanske inte nödvändigtvis samtidigt. Att vårda och fostra barn är också ett arbete – om än ett oavlönat arbete så länge det handlar om dina egna barn. Många föräldrar vill ha tid för familjen när barnen är små, de känner att tiden de satsar på barnen under småbarnsåren är väl investerade och viktiga.

Det finns en stark önskan hos föräldrar att få välja själva och de allra flesta i dag vet att barn är olika och tycker därför att det är helt okej att vi har många olika barnomsorgsalternativ inklusive hemmaalternativet. En självklarhet även för de föräldrar som valt dagis. På bara några år har det skett en markant förändring i synen på barn och deras uppväxt ute hos gräsrötterna i landet.

Tyvärr har inte alla politiker följt med och förstått vad som hänt.

Nu är en första förändring på väg att genomdrivas och många av landets kommuner tänker införa vårdnadsbidraget som ytterligare ett barnomsorgsalternativ. Samtidigt finns det en majoritet av (s) politiker som av ideologiska skäl vägrar att lyssna på vad föräldrar vill. När de borde lyssna till den lilla människans önskan om ett barnvänligare samhälle och ett drägligare liv för småbarnsfamiljer, så satsar de istället stort på att hitta på ett antal slogans mot vårdnadsbidraget som de sedan pumpar ut i snabb takt så fort någon frågar ”varför ska inte vårdnadsbidraget införas i just vår kommun”.

Ta som exempel när trebarnsmamman Anna-Maria i Katrineholm samlade in namn för ett införande av vårdnadsbidraget. I slutet av graviditeten fick hon ta en paus men hon lämnade upp 250 namn till Anneli Hedberg (s) politiker i Katrineholm och blev hånfullt och illa bemött.

Var finns respekten för individen och för att vi alla är olika?

Jag hoppas att 2008 blir året då valfrihetsmotståndarna tar och kliver ner från sina höga hästar och möter gräsrötterna och lyssnar till vad de önskar förbättra i samhället och försöker möta och tillgodose dessa önskemål. Att de slutar hånskratta föräldrar för valfrihet rakt i ansiktet och istället tar en rak och ärlig dialog – människa till människa – inte som en betongmakt från ovan till den lilla individen ”där nere” som inte vet sitt eget bästa.

2008 kommer att bli ett år med mycket hårt arbete från Hemmaföräldrar för att hjälpa och stötta förtvivlade föräldrar i ”nej-sägar” kommuner – men vi kan inte arbeta ensamma utan behöver allt stöd vi kan få från föräldrar i hela landet. Det handlar om att vi tillsammans kan åstadkomma en förändring. Alla kan bidra på något sätt. Kanske hjälpa till med en namninsamling i någon ”nej-sägar” kommun, tipsa om vad som skrivs i olika tidningar eller vad som händer i den egna kommunen och sist men inte minst gärna förnya sitt medlemskap i nätverket Hemmaföräldrar. Vi behöver pengar till marknadsföringsmaterial inför kommande kampanjer för valfrihet.

Sist men inte minst så vill jag tacka alla föräldrar som hjälpt oss under det gångna året. Tack för alla artikeltips, hjälp med översättningar och tack för alla snälla tack mejl.

Jag önskar er en riktigt God jul och ett Gott Nytt År!

Madeleine Lidman