"Barn ska synas men inte höras", sa man ofta på skämt under min barndom på de Lidmanska släktmiddagarna. Men så var det naturligtvis inte. Vi barn fick synas och vi fick höras - bara vi följde vett och etikett reglerna någorlunda och visade vanlig hänsyn. Det var en självklarhet att vi fick sitta med de vuxna vid det vackert dukade bordet. Och hade vi något att säga, så lyssnade de vuxna givetvis med stort intresse. Det stärkte självförtroendet och "fostrade" oss. Svenska Dagbladet skriver den 3 juli att dess läsare vill ha barnfria zoner.
Jag kan till viss del förstå det med tanke på hur svenska föräldrar släpper sina barn vind för våg numera, utan vägledning i hur man interagerar på ett bra sätt med andra människor.
Min mammas mantra har också alltid varit "det är aldrig barnets fel, när det uppför sig illa". En fras som jag ofta fått upprepa inombords när jag irriterar mig över hur väldigt många barn beter sig på grund av att de saknar social kompetens. De kan helt enkelt inte de grundläggande reglerna för hur man beter sig ute i olika sociala sammanhang - och det är verkligen inte deras fel.
Barn måste få vara med i affären när föräldrar handlar, på fester (inte alla och inte alltid men ofta), ute på restauranger - ja de måste få vara med där ute i samhället där allting sker. Men det är föräldrarnas ansvar att hjälpa dem och berätta hur man ska bete sig - att vänligt men bestämt tillrättavisa dem, när de gör något som stör andra. Och får de totalspel så är det bara att gå därifrån och på så sätt sätta en tydlig gräns. Sedan får man försöka igen. Vi människor ska kunna vistas tillsammans över åldersgränserna. Det är berikande och givande för alla.
I min närhet ser jag en syskonskara på fyra barn tätt. De tar hand om varandra och hjälper varandra. Mellanpojken på fyra väntar alltid på lillasyster 1 ½ och ser till att hon inte kommer på efterkälken. Dessa fyra barn klarar sig synnerligen väl i olika sociala sammanhang och de fungerar väldigt väl med andra barn också - trots att de aldrig gått på dagis. Fyra synnerligen kompetenta barn och vad heter framgångsreceptet? Jo, förutom att de har föräldrar som ger dem tid, så har de fått växa upp tillsammans och tillbringa mycket tid ihop. Något att tänka på när vi numera lever i en tid där många syskon inte får tillbringa sina första viktiga år tillsammans, då de äldre syskonen per automatik placeras på dagis, när mamma (eller pappa) är hemma med lillasyskonet. Ett regelrätt feltänk (i mina ögon) att inte låta barn "socialiseras" med sina syskon och i sin familj.
Nej, vi behöver inte några barnfria zoner i Stockholm (eller någon annan stans) men vi behöver öppna ögonen och inse att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen fungerar socialt, vi måste ge ansvaret för barnen tillbaka till föräldrarna och stärka dem i föräldrarollen. Det behövs inte pedagogisk utbildning för att lära barn saker - bara vanligt hederligt sunt förnuft och en förståelse för vad föräldrarollen faktiskt går ut på.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
4 kommentarer:
Det här med föräldraledighetsplatser på dagis är intressant, eftersom det ställer verksamhetens syfte på sin spets. Lämnar man barnet för att man tror att det måste gå i förskolan (inte troligt), för att man vill behålla barnets förskoleplats (mycket troligt) eller för att avlasta syskonet och sig själv (också mycket troligt)?
Tanken om avlastning handlar inte främst om att få lugn och ro eller vila från flerbarnsansvaret, utan snarare tänker jag mig att det handlar om att skapa en möjlighet att få några timmars (upp till 15/vecka) egen tid med det lilla barnet. Det första barnet fick ju massor med egen tid med en eller båda föräldrarna, medan "nykomlingen" nästan aldrig får den tiden (inbillar jag mig). Och några få timmar under tre dagar av sju (eller beroende på hur den aktuella förskolan lägger upp det) kan ju inte vara så skadligt för socialisationen, eller?
Tyvärr tycker jag mig se en trend idag där föräldrar inte nöjer sig med 3 timmar per dag i förskolan, när syskonet kommer. Istället kräver de, om möjligheten finns, att barnet ska gå där 6 timmar. Många anger som skäl att de tror att barnet missar viktiga pedagogiska saker. Sedan verkar en del föräldrar helt handfallna och kan inte komma på vad de ska göra tillsammans med barnen, vilket är skrämmande i sig.
Här i Solna hade vi en skara upprörda föräldrar som krävde att vi skattebetalare skulle punga ut med 15,6 miljoner för att deras barn skulle gå 6 timmar på dagis och inte 3 timmar, under föräldraledighet med nytt syskon.
De mest upprörda hade som argument "vad ska mitt barn göra hemma hela dagarna? Sitta framför tv:n?"
Då har familjepolitiken verkligen skapat en situation där ansvaret för barnen "tagits" ifrån föräldrarna.
Jag tror att det är bra om syskon får tillbringa den första tiden tillsammans, speciellt om det äldre barnet är under tre år.
Sedan är det så att dagis har många smittor som det kan vara bra att undvika att ta hem till en liten nyfödd, så det finns många vinster att göra.
Men framförallt har jag sett att där syskonen får tillbringa mycket tid tillsammans, så minskar syskonsvartsjukan. Att de sedan socialiseras mycket bra och lär sig grunden i familjen för att sedan bygga på med nya erfarenheter "där ute i den verkliga världen" - tycker jag bara är en klar fördel.
Sedan handlar det väl om vad skattepengarna ska användas till. Alla de som skriker om att vårdnadsbidraget tar pengar från förskolan (vilket det naturligtvis inte gör då det är billigare med vårdnadsbidrag än om barnet gått på dagis) - säger inte ett knyst om kostnaden för att använda dagis till att ge avlastning när fler barn kommer.
Vill man ge småbarnsföräldrar avlastning så satsa hellre då på den service som kommunen ofta erbjöd förut, som en barnkrubbba där föräldrar kunde lämna in det större barnet några timmar, när de behövde gå till läkare eller liknande.
Min erfarenhet från mina egna barn är att det nya syskonet inte tar tid från det äldre. Inte heller får det nya syskonet mindre tid, det får delad tid och syskonen har stor glädje av varandra, vilket är ett plus och inte ett minus.
Föräldrar får inte tro att barnen socialiseras per automatik bara för att de går på dagis, utan det är och förblir föräldrarnas ansvar att hjälpa barnen tillrätta i olika sociala situationer, där och just då.
Någonting med dagens system måste vara skadligt med tanke på att den psykiska ohälsan hos barn bara ökar. Antalet barn i skolan som har beteendestörningar bara ökar och de uppvisar många beteenden som visar tydliga brister i social kompetens - så något måste vara fel med hur vi låter barn "socialiseras" eftersom resultatet är så nedslående.
Det verkar vara olika från kommun till kommun. Där jag bor är det vanligast med fem timmar (9-14) tre dagar i veckan, men alternativet med tre timmar/dag förekommer också, förstås.
Håller med om att det är skrämmande att höra hur man vill ha mer tid åt sina barn i förskolan - när man ändå är hemma! Känner till fall där de här barnen t.o.m. varit i förskolan under mellandagarna! Man kan undra hur de föräldrarna tänkte när de skaffade barn...
Det finns onekligen en hel del missuppfattningar kring förskolan. Men många tror jag stammar från det faktum att förskola är så normaliserat i samhället. Att uppfattningen gått från att förskolan varit en slags tjänst/stöd till att den fyller ett behov (av t.ex. socialisering).
Hej Janne!
Vad glad jag blir att jag lyckades formulera mig så att mitt budskap gick fram. Det är skrämmande när föräldrar inte hämtar hem sina barn på loven och jag vet att många som arbetar i yrket försiktigt försökt säga det här till dessa föräldrar.
Och det har inte fallit i god jord....
Jag tycker inte att det ansvaret ska ligga på förskollärarna/barnskötarna utan den här informationen borde gå ut via media eller BVC eller någon annanstans.
Skicka en kommentar