Gudrun Schyman är hopplöst ute

Almedalen, Visby, politiker, sommar och sol. Igår såg jag en ensam Gudrun Schyman stå utanför ringmuren och mässa sitt vanliga budskap:

Vi kvinnor lider under patriarkatets förtryck (alla män är elaka och vill att vi ska bli hemmafruar och passa upp på dem), förskolorna ska byggas ut (och givetvis vara det enda alternativet) och hemmaföräldrar är bläh - för om någon väljer att vara med barnen så blir det alltid kvinnan, enligt Gudruns resonemang. Samhället ska inte diskriminera några grupper (hemmaföräldrar undanaget förstås) och FI (Feministiskt initiativ) är de som har lösningen för jämställdhet - och den heter "död åt kärnfamiljen". Det var Gudruns budskap i ett nötskal.

Som avslutning berättade Gudrun att det kostade pengar att hyra högtalaranläggningen och mumlade något om att hon tänkte gå runt, när hon var klar, och samla in 20 kronor mot att man kunde vinna en friggebod (en gammal valstuga eller nåt). Två unga tjejer gick runt och försökte dela ut informationsblad under Gudruns tal, som ingen av de förbipasserande ville ha. Gudruns försök att närma sig människor gav inte heller något resultat, så budskapet gick helt tydligt inte hem.

Det var nästan sorgligt att se henne stå där, totalt ovetande om att det inte är år 1968 längre. Hennes budskap kändes så gammalt och förlegat. Ser hon inte eller vill hon inte se var vi befinner oss anno år 2008? Nu har vi facit i hand och kan se vad som hände när vi trodde att lösningen på jämtställdhetsproblemen var att använda barnen som murbräcka. Med ekonomiska styrmedel och intensiv propaganda om hur bra det är för barn att tillbringa det mesta av sin vakna tid på dagis från ett år - har en majoritet av Sveriges föräldrar tvingats in i "rätt" fålla.

Men det har ett pris.

Och det priset får våra barn betala och kan vi tydligt se i den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Kvinnorna mår inte heller bra och papporna kämpar säkerligen på så gott de kan de med, i den föräldrafälla de hamnat. Kvinnor och män samarbetar så gott de kan kring sina barn men barnen mår inte bra. Förskollärarna gör vad de kan men med stora barngrupper, lite personal och barn som går långa dagar (många även på loven), är det säkert inte lätt. Alla försöker överleva i det som är - men det fungerar inte.

Så är läget just nu och frågan är vad vi gör då?

Mitt förslag är att vi skapar en acceptans för att barn behöver tid med sina föräldrar. Inte genom millimeterrättvisa i tid. I olika perioder kan föräldrarna ge olika mycket tid, bara de planerar och ser till att finnas där i möjligaste mån. Låt föräldrarna bestämma själva.

Med en acceptans i samhället för att föräldraskap är viktigt, så kan också attityden i arbetslivet förändras. Jag tror att många arbetsgivare hellre låter småbarnsföräldrar ta en längre paus - och tar in en vikarie - än låter någon komma tillbaka innan barnets immunförsvar är tillräckligt utvecklat - till följd att de vabbar mer än de är på jobbet.

Att vara hemmaförälder är ett arbete - erkänn det. För vi ser ju vad som händer när föräldrar inte ges möjlighet att avsätta den tid som behövs för att kunna utföra ett bra jobb - beteendestörningarna hos barnen ökar. Och då ropas det på resurser och då får det kosta pengar. Varför inte investera de pengarna i barnen under småbarnsåren istället?

Gudrun Schyman har inte lösningarna (eller vänstern som har ett liknande synsätt) - inte heller alliansen har förstått allvaret - de vacklar än hit och dit och vågar ännu inte skrota den gamla socialdemokratiska familjepolitiken helt.

De som sitter inne med svaret är gräsrötterna. Så lyssna på de där vanliga små människorna som lever i den verklighet som politikerna har konstruerat. De vet vad som kan göras bättre. Våga överlåta åt gräsrötterna att fatta egna beslut!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

p.s

Några timmar efter Gudrun Schymans sorgligt ensamma framträdande, utan någon tydlig publik alls - så hade Kristdemokraterna samlats på samma ställe. Där var det fullt med familjer och barn på besök. (Men det kommer inte media att rapportera om, för då skulle de häva sin "mörkläggning" - vilket de är långt ifrån beredda att göra ännu).

Läs också lite olika åsikter kring Gudrun Schymans "död åt kärnfamiljen":

SvD Brännpunkt - Spotta inte på kärnfamiljen

På marsch för familjen

Leve familjen! - Ryktet om familjens död betydligt överdrivet

Sex myter om äktenskap och familj