Barn behöver vägledning för att socialiseras

Solna centrum har genomgått en liten upprustning och bänkar har ersatts med fåtöljer av lounge modell, för vila ... inte för mammor eller pappor att ställa sina barn i, när de ska ta på dem ytterkläderna.

Ganska självklart eller hur.

Likafullt ser jag en mamma som ställer upp sin treåring med skitiga stövlar i fåtöljen för att klä på henne ytterkläderna. Och så upp med lillasystern direkt efter. Jag undrar om hon gör så hemma också, tar på barnen stövlarna och ställer dem i soffan när hon klär på dem.

Det här kan man förstås beklaga och den som satte sig efteråt i den skitiga fåtöljen var säkerligen inte glad. Men jag funderar också över vad den här mamman egentligen lärde sina barn om hur man beter sig där ute i den riktiga världen, där allting sker. Hur hjälpte hon till att socialisera sina barn den här dagen?

Inte så särdeles bra skulle jag vilja säga.

På ett av caféerna sitter en annan mamma med sin lilla son på cirka tre år. Hon är fullt upptagen med att prata med sin väninna.

"Du är en bajskorv mamma", säger lillkillen (kiss- och bajsåldern, inget konstigt med det). Det konstiga är mammans reaktion. Istället för att bara lugnt säga: "Vet du vad, kiss och bajs pratar vi om när det är dags att gå på toaletten, det sitter man inte här och skriker", eller något sådant så skrattar de åt honom. Uppmuntrad (och kanske lite stressad) fortsätter han förstås allt mer högljutt att skrika att mamman är en bajskorv. Och så sitter han förstås med stövlarna uppdragna på det ljusa tyget i soffan.

Nu riskerar jag att låta som en gammal surtant för några kanske. Men faktiskt så är det här viktiga bitar. Om barn inte får vägledning (eller fostran om man nu vill kalla det så) i HUR man ska uppföra sig och vad som är okej och inte, så kommer deras vardag att bli begränsad och de kommer att få problem när de ska delta i olika sammanhang, där det krävs vissa grundläggande bitar för att det ska fungera.

Det livslånga lärandet handlar också om den viktiga socialiseringsbiten. Ett litet uppdrag som den förskola som lät barnen stanna hemma när förskolan skulle visa verksamheten för Kungen kanske hade missat. Om jag var förälder med ett barn i en förskola där man inte vågar visa upp den dagliga verksamheten med barnen närvarande, så skulle jag allvarligt börja fundera över om de klarar sitt uppdrag. Men det är min personliga åsikt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det var inte blåsningen - utan föräldrar som abdikerat

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Låt barnen vara med - men hjälp dem att bete sig "rätt"

"Barn ska synas men inte höras", sa man ofta på skämt under min barndom på de Lidmanska släktmiddagarna. Men så var det naturligtvis inte. Vi barn fick synas och vi fick höras - bara vi följde vett och etikett reglerna någorlunda och visade vanlig hänsyn. Det var en självklarhet att vi fick sitta med de vuxna vid det vackert dukade bordet. Och hade vi något att säga, så lyssnade de vuxna givetvis med stort intresse. Det stärkte självförtroendet och "fostrade" oss. Svenska Dagbladet skriver den 3 juli att dess läsare vill ha barnfria zoner.

Jag kan till viss del förstå det med tanke på hur svenska föräldrar släpper sina barn vind för våg numera, utan vägledning i hur man interagerar på ett bra sätt med andra människor.

Min mammas mantra har också alltid varit "det är aldrig barnets fel, när det uppför sig illa". En fras som jag ofta fått upprepa inombords när jag irriterar mig över hur väldigt många barn beter sig på grund av att de saknar social kompetens. De kan helt enkelt inte de grundläggande reglerna för hur man beter sig ute i olika sociala sammanhang - och det är verkligen inte deras fel.

Barn måste få vara med i affären när föräldrar handlar, på fester (inte alla och inte alltid men ofta), ute på restauranger - ja de måste få vara med där ute i samhället där allting sker. Men det är föräldrarnas ansvar att hjälpa dem och berätta hur man ska bete sig - att vänligt men bestämt tillrättavisa dem, när de gör något som stör andra. Och får de totalspel så är det bara att gå därifrån och på så sätt sätta en tydlig gräns. Sedan får man försöka igen. Vi människor ska kunna vistas tillsammans över åldersgränserna. Det är berikande och givande för alla.

I min närhet ser jag en syskonskara på fyra barn tätt. De tar hand om varandra och hjälper varandra. Mellanpojken på fyra väntar alltid på lillasyster 1 ½ och ser till att hon inte kommer på efterkälken. Dessa fyra barn klarar sig synnerligen väl i olika sociala sammanhang och de fungerar väldigt väl med andra barn också - trots att de aldrig gått på dagis. Fyra synnerligen kompetenta barn och vad heter framgångsreceptet? Jo, förutom att de har föräldrar som ger dem tid, så har de fått växa upp tillsammans och tillbringa mycket tid ihop. Något att tänka på när vi numera lever i en tid där många syskon inte får tillbringa sina första viktiga år tillsammans, då de äldre syskonen per automatik placeras på dagis, när mamma (eller pappa) är hemma med lillasyskonet. Ett regelrätt feltänk (i mina ögon) att inte låta barn "socialiseras" med sina syskon och i sin familj.

Nej, vi behöver inte några barnfria zoner i Stockholm (eller någon annan stans) men vi behöver öppna ögonen och inse att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen fungerar socialt, vi måste ge ansvaret för barnen tillbaka till föräldrarna och stärka dem i föräldrarollen. Det behövs inte pedagogisk utbildning för att lära barn saker - bara vanligt hederligt sunt förnuft och en förståelse för vad föräldrarollen faktiskt går ut på.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk