Socialdemokraterna tänker fortsätta på samma linje som tidigare och öka tvånget och politikerstyrningen när det gäller familjepolitiken. I SvD går de nu ut med att de vill ha delad föräldraledighet. Det här är partiet som säger nej till privata dagmammor, nej till 2-familjssystem, nej till Nackamodellen, nej till Uddevallamodellen och nej till vårdnadsbidraget samt är motståndare även till familjedaghem i största allmänhet.
Det ska bara finnas ett alternativ: dagis från ett års ålder och två heltidsarbetande föräldrar.
Men där ute i det riktiga livet ser vi konsekvenserna. Om det nu är så bra med bara ett alternativ som socialdemokraterna säger, med motiveringen att det är på dagis som barn blir socialt kompetenta, så undrar jag över situationen i skolorna? Dagens barn, där en majorietet gått i förskola borde vara ett under av social kompetens - men så är det inte. En stor del barn är allt annat än socialt välfungerande och beteendestörningarna bara ökar. Liksom den psykiska ohälsan rent allmänt.
En annan myt är att dagisbarn blir så bra i matematik. Och Sverige borde därmed ligga långt i framkant i undersökningar som till exempel OECD:s Pisa undersökning med tanke på att vi har en så stor andel barn som börjat tidigt och gått långa dagar på dagis. Men tyvärr - det stämmer inte heller. Svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i matematik.
Det är fascinerande att se hur ett parti kan vara så totalt ointresserat av gräsrotsrörelser som Föräldraupproret eller namninsamlingar för vårdnadsbidraget. En svår konsekvens är förutom barnen lidande att kvinnor inte blir mer jämställda, för med barnen som murbräcka för jämställdhet så ser man inte de problem som finns - och som man faktiskt kan göra något åt.
Politikerna i toppen som vill styra och ställa med vanliga människors liv, behöver själva inte leva i den verklighet de tvingar in andra i. De har makt och pengar att fatta andra beslut när det gäller de egna barnen. Se bara på Mona Sahlin som anlitade svart dagmamma till sina egna barn. Eller Lena Hallengren som hade tillräckligt med pengar för att förlänga sin föräldraledighet - något som vanliga låg- och medelinkomsttagare aldrig kan göra.
Nu har socialdemokraterna verkligen visat var de står och jag hoppas att det blir en väckarklocka för alla barnfamiljer.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Teamwork är bra
Kristdemokraten: Svara på frågorna Hallengren
(S) gör en "Ringholm" kring vårdnadsbidraget
(S) i Östra Göinge undviker svara på frågor
Familjerna kan avgöra vilket block som vinner valet
Hallengren: Förskolepersonal är varken män eller kvinnor
8 kommentarer:
Jag är så sjukt fascinerad. Du som anser att det är så naturligt och viktigt att vara hemma länge med sina barn - hur kan du utrycka dig i termer av "tvång" när det gäller pappan?
Borde inte även han inkluderas i dina värderingar om barnens bästa? Så hur kan han då nånsin "tvingas" till att vara med sina egna barn??
Hej tjockalocka!
Nu hänger jag inte riktigt med. Vad menar du? Var har jag uttryckt mig i "termer av tvång" när det gäller pappan?
Jag litar fullt ut på att alla familjer hittar den lösning det tycker är bäst och jag tror inte att pappor behöver tvingas att vara med sina barn. Även om det övervägande är mammor som är hemma, så betyder det inte att inte pappan kan ge barnen tid när han kommer hem. Han man valt en livsstil där man inte spenderar och konsumerar så väldans mycket, så är det kanske lättare också för den förälder som arbetar utanför hemmet att gå ned i tid på jobbet och få mer tid för familjen.
Jag tror mycket hänger på vilken typ av arbete man har och hur tillåtande arbetsgivaren är. Ett problem är att vi i Sverige har gjort barnen till ett stort problem och det sätter naturligtvis agendan även för hur arbetsgivaren resonerar.
Men det är något vi kan ändra på om vi skapar en attityd som är tillåtande till att barn behöver tid med sina föräldrar.
Visst anser jag det vara naturligt och viktigt att vara hemma med barnen - om man själv känner att det är ett bra beslut. Barn är olika och familjer är olika, så det måste vara upp till var och en att besluta hur man vill göra.
Men föräldrar ska känna att det kan välja mellan många olika barnomsorgslösningar - och så är det tyvärr inte idag.
Fast när du säger att det är upp till var och en låter det ju rätt okej. MEN detta
låter inte som att folk i dina ögon kan göra något annat än ett val och då tycker jag att du säger emot dig själv.
Hej Lenox!
Hur menar du? Min tanke är att om vi har en politik som fortsätter att plocka av människor stora mängder skattepengar för att sedan portionera tillbaka en del av dessa, när de gör en viss typ av val - så har vi inte reell valfrihet.
Här vill man helt klart styra att papporna ska vara hemma mer under barnets första år, men är det politikerna som ska bestämma vem som är hemma det första året eller är det föräldrarna?
Säga vad man vill men det räcker med att gå till barnomsorgen för att se vilket kön som föredrar att arbeta där. 9 av 10 som arbetar inom barnomsorgen är kvinnor. Tänk om politikerna skulle styra och ställa på samma sätt där och med olika ekonomiska styrmedel tvinga fler män att arbeta där så att andelen istället blev 50 % män och 50% kvinnor.
Jag upphör aldrig att förvånas över denna fixering vid barnets första år. Först ska man dela lika, 6 månader var och sedan ska helst båda jobba heltid och barnen överlåtas till pedagogerna.
Jag tror inte ett dugg på att pappor behöver tvingas att ta ansvar (vilket man tycks tro att man hjälper till med när man lagstiftar om delad föräldraledighet).
De allra flesta tar ett stort ansvar för sina barn under hela deras uppväxt. De följer med barnen på aktiviteter, de är engagerade i skolan, de finns där och de bryr sig - även om de inte tagit ut en stor del av föräldraledigheten.
Officiellt så säger politikerna att det handlar om jämställdhet. Kvinnorna ska lämna ifrån sig barnen efter 6 månader, oavsett hur graviditeten sett ut, eller de första sex månaderna varit eller hur familjesituationen ser ut rent allmänt.
Och vem ska ta de första 6 månaderna? De är trots allt de tuffaste, innan allt landat. Eller ska vi lagstifta om att mamman och pappan tar varannan månad?
Vad händer i de familjer där en av föräldrarna inte finns? Eller har allvarliga problem som kan innebära fara för barnet?
Allt handlar bara om teori inte hur det kan se ut och fungera rent praktiskt i en familj.
Problemet är inte vem som tar ut mest eller minst föräldraledighet utan attityden i samhället mot de som stannar hemma längre. Och attityden i arbetslivet - men det kan vi ändra på.
fast du pratar mycket om anknytningsteorin och med tanke på den borde ju du också tycka och kunna se att pappor bör ta ett lika stort ansvar för sina barn redan från början för att kunna skapa lika starka band till sina barn som mamman, om det nu är en hetrofamilj vill säga.
Engagerade pappor skapar också starka band till sina barn, men i politikernas värld så förutsätts en fungerande anknytning skapas genom att man tvingar föräldrarna att dela på föräldraledigheten.
Ur barnets synvinkel är det inte alltid det bästa att byta ut den förälder som har huvudansvaret och som de främst knutit an till efter sex månader. Det lilla barnet förstår inte varför mamma (om det nu är hon som varit hemma) plötsligt försvinner på dagarna. Det kan bli ett litet trauma i sig. Och det här har man forskat på.
Tyvärr så pratar man sällan om barnen eller deras behov. Allt handlar om arbetsmarknaden och jämställdheten.
Sorgligt.
Jag tror att det är bättre att skapa gynnsamma förutsättningar för föräldraskapet så att båda föräldrarna kan ge barnen tid under hela uppväxten och att vi skapar ett samhälle som godtar att föräldrarna är de viktigaste personerna i varje barns liv.
Men hur föräldrarna löser biten med vem som är hemma under det första året eller inte ska de få bestämma själva.
Skicka en kommentar