Ett nytt år och hopp om samarbete

Vid ett tillfälle uttryckte Roland Poirier Martinsson, chef för Timbros medieinstitut en åsikt i stil med att vi hemmaföräldrar inte får bita tillbaka alltför hårt när vi blir påhoppade. Jag kan hålla med till viss del, självklart så ska alla diskussioner hålla en bra nivå men frågan är väl också hur den inleds.

Ibland måste man sätta ner foten och bita ifrån och det är när det handlar om en massa fördomar och kränkande åsikter om det livsval vi hemmaföräldrar gjort. Jag hade själv inte ekonomiska möjligheter att vara hemmaförälder men än 5 år men sedan försökte jag verkligen hitta en balans mellan arbete och familj. När man ger sina barn tid, när man som familj pusslar och fixar, går ned i tid, downshiftar och hittar kreativa lösningar för att få tillvaron att gå runt - så gör man faktiskt något bra. Därför är det inte okej när vissa tar sig rätten att placera mig eller andra hemmaföräldrar i "dumfacket" bara för att vi valt annorlunda än vad de själva gjort.

Varför inte berätta varför de inte valde tid med barnen istället för att hugga med dumma tillmälen mot oss som valt annorlunda? Genomgående så har de som håller en låg nivå mycket kritik mot vårt val men berättar inte något om sitt eget eller hur deras tillvaro ser ut.

Patricia Olby Kimondo VD för Lärarförmedlarna som hyr ut och rekryterar personal till jobb i förskola och skola höll i ett inlägg på sin blogg inte en bra ton och kom med väldigt mycket fördomsfulla kommentarer om hemmaföräldrar. Detta med anledning av en debattartikel jag skrivit i Svenska Dagbladet. Det kunde jag naturligtvis inte bara låta passera, speciellt inte med tanke på att jag vid ett tidigare seminarium, som jag blivit inbjuden till också blev påhoppad. Där försökte jag och flera andra berätta varför det är viktigt med många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. När jag berättade om hur jag själv varit hemma med mina barn kom kommentaren från just Patricia "men dagisbarn blir mycket duktigare i skolan, det vet alla".

Indirekt så talade hon alltså om för mig att mina barn genom mitt och makens livsval fått sämre livschanser och det är inte okej att sprida den felaktiga myten. Sanningen är att samtidigt som allt fler barn börjat allt tidigare på dagis så har svenska barns skolresultat försämrats kraftigt. Något som visar sig varje gång OECD Pisa undersökningen publiceras, där Sverige hela tiden halkar ned på listan omsprungen av andra länder. 25 procent av barnen som lämnar nian har ofullständiga betyg och svenska barns matematikkunskaper blir allt sämre.

Nu börjar ett nytt år och det går att lära sig av de här konflikterna som dyker upp. Det jag skulle vilja se är;
- att media (som har en stor del av ansvaret för den här konflikten i och med att de ser till att upprätthålla en massa dagismyter), nu istället börjar rapportera objektivt. Berätta gärna att många dagisföräldrar är nöjda med sina förskolor men glöm då inte att berätta att "den bästa förskolan är en dagmamma". Föräldrar som valt familjedaghem är mycket mer nöjda med sin verksamhet än vad dagisföräldrarna är. Och anledningen heter - små barngrupper, hemlagad mat och att barnen får göra utflykter.

- Istället för att sprida myten att dagisbarn blir bättre i skolan, så berätta sanningen. Det som gärna framhävs är att dagisbarnen uppvisat en något bättre kognitiv förmåga men det som media "glömmer" att berätta är att det är ett försprång som är borta när barnen fyllt 12 år och dessutom visar det sig att om det är något dagens lärarstudenter har brister i så är det den kognitiva förmågan - trots att en majoritet borde ha gått på dagis - en motsägelse om något. Vid 12 års ålder ligger dagisbarn och hemmabarn på samma nivå - men många av dagisbarnen har fått betala ett pris. Media "glömmer" nämligen också att berätta om de tre stora studier där samtliga forskare är eniga om att förskola för barn under tre år, för vissa barn, kan leda till något ökade observerbara beteendeproblem, även på förskolor av högsta kvalitet.

De ökade beteendeproblemen består av;

* något sämre social utveckling
* sämre förmåga att hantera sina känslor
* ökad aggressivitet
* sämre förmåga att umgås med andra
* större ohörsamhet
* störande uppträdande
* anti-socialt beteende
* sämre samarbetsförmåga
* och mindre vilja att följa regler.

Tittar vi på hur det ser ut i dagens skolor där barn med beteendestörningar bara ökar, så inser man hur viktigt det är att den informationen når ut. Men det är en sanning som undanhålls föräldrarna. Och än har inte någon politiker vågat titta på om den ökande psykiska ohälsan hos Sveriges barn kan bero att de börjar på dagis alltför tidigt och går i alltför stora barngrupper med för få personal. Därför är det dags att göra det nu under 2010. http://www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/

Det är allvarligt att svenska föräldrar får så många myter och så få sanningar. Därför är det viktigt att 2010 blir året då vi föräldrar enas - oavsett vilken typ av barnomsorg vi har valt - och börjar arbeta tillsammans för att förbättra tillvaron för våra barn och oss själva.

Inför valet 2010 ser jag följande viktiga frågor där vi kan samarbeta;

- Vi ska kämpa för en familjepolitik som innebär många olika barnomsorgsalternativ; förskola, deltidsförskola, familjedaghem och hemmaalternativet (vårdnadsbidrag)

- Vi ska kämpa för att barngrupperna i förskolan minskas och personalen blir fler, vi ska kämpa för att deltidsförskolor införs i kommunal regi igen, vi ska stoppa utfasningen av dagmammorna där vissa kommuner på så sätt försöker inskränka föräldrarnas valmöjligheter och vi ska kämpa för att ALLA kommuner får ett vårdnadsbidrag och att det höjs och förlängs

- Vi ska kämpa för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag

- Vi ska tillsammans sprida budskapet att det är helt okej att välja olika barnomsorgsalternativ och sätta stopp för mobbingen av människor som väljer dagmamma eller hemmaalternativet. Det är inte okej i ett upplyst samhälle att diskriminera eller förfölja en grupp föräldrar bara för att de väljer att vänta med dagis eller helt väljer bort den lösningen till förmån för något annat.

Det finns verkligen hopp inför 2010, så många föräldrar börjar inse att standardslösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett år inte är ett måste, utan att det går att hitta andra lösningar. Det här föräldrarna förtjänar vår respekt och det bästa vi kan göra är att stötta dem och uppmuntra dem.

Tyvärr är det inte så lätt att bara säga "vill du stanna hemma längre, så gör det då". Till syvende och sidst så handlar allt ändå om politik. En begränsande politik som bara supportar standardlösningen och ett barnomsorgsalternativ med stora belopp - sänder signalen till arbetsgivare och till samhället i stort att det är den enda och korrekta lösningen. Vilket drabbar alla som väljer något annat hårt.

Därför kommer 2010 att bli ett ödesår.

Allt kommer att handla om vilket parti du som väljare lägger din röst på. Blir det alliansen som vinner så kommer valfriheten att fortsätta under förutsättning att Kristdemokraterna står sig starka. Kommer de rödgröna till makten så ryker valfriheten per omgående. (S) med Mona Sahlin i spetsen har stolt deklarerat att de tänker ta bort vårdnadsbidraget direkt. Sorgligt nog för det ligger många gånger helt stick i stäv med vad de socialdemokratiska väljarna önskar.

Det är den bistra sanningen men valet är också en möjlighet att vara med och påverka framtiden för våra barn och så länge vi kan påverka så finns det hopp!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Skolelever kan allt sämre svenska