Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Foto:Donjd2  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Många är de förtvivlade föräldrar som skriver till oss på Hemmaföräldrars nätverk och undrar vad de ska göra när deras kommun vägrar införa vårdnadsbidrag.

Men självklart finns det en mängd fördelar med att kommunerna erbjuder en rättvis familjepolitik, där vårdnadsbidraget självklart också ska ingå.

Några viktiga argument för vårdnadsbidrag:

- Man behåller sin anställning, då man har rätt att vara tjänstledig i tre år med VB - och slipper alltså säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. (Utan VB klar kvinnofälla, eller föräldrafälla)

- Man behåller sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst. Vilket gör att man kan vänta lite längre med att skaffa fler barn. Och naturligtvis så tappar man inte sin SGI och blir utförsäkrad.

- Du är som förälder garanterad att kunna gå ner och arbeta 50 procent. Många föräldrar väljer att arbeta 50 procent var och vara hemma 50 procent var. (Denna lösning syns i statistiken för VB, men är ganska vanlig bland föräldrar).

- Alla barn är olika och det är inte säkert att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder passar alla barn - och föräldrar.

- Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar och därför kan det vara bra att vänta med förskola. http://hemmaforaldrar.blogspot.se/2012/09/barn-under-tre-ar-har-inte-utvecklat.html och http://www.hemmaforaldrar.se/stress_hos_barn__per_kageson.htm . Små barn som ofta är sjuka smittar också personalen, vilket leder till högre kostnader för kommunerna som måste ta in vikarier.

- Det är billigare för kommunen att erbjuda VB till små barn under tre år, då de har ett större omsorgsbehov, vilket är lika med högre personalkostnader för kommunen, när det gäller små barn i förskola.

- Med fler små barn hemma så minskar trycket på förskolorna och det blir lättare att erbjuda små barngrupper, tillräckligt med personal och välutbildad personal till barnen.

- Vid tillfälliga toppar där kommunen inte kan erbjuda plats i tid, kan föräldrar använda sig av vårdnadsbidraget.

- Har du eget företag kan du skriva över VB på en anhörig för att ordna omsorgen den vägen.

- Ensamstående har rätt att gå ner i arbetstid och kan med VB hitta en bättre balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Fakta:

Kostnad för vårdnadsbidrag: 36 000 kronor per barn och år.
Kostnad för en förskoleplats: 125 700 kronor per barn och år. (genomsnitt 2013, enligt Skolverket)
Statistik nyttjande av VB 2011
I stället för förskola till små barn vars föräldrar är flyktingar

Läs också:

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Jämställdhetslinje riskerar att bli en sjukskrivningslinje

Vabbandet kostade 5,2 miljarder

Fler förskollärare blir sjuka av jobbet

Myten om vårdnadsbidraget

Den svåra valfriheten

Finlands framgångsrecept heter - närvarande föräldrar

Skärmdump från statistik angående vårdnadsbidraget

Ännu mer skattepengar till förskoleföräldrarna

Foto:Thomas Carrington  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Förskolan kostar 55 miljarder om året. Och så vab-notan på det som är 4 miljarder per år.

Frågan är hur mycket ovanstående kostnader skulle kunna minskas om förskolans vida uppdrag begränsades till en mer rimlig nivå för skattebetalarna. 

Till att börja med så borde förskolans uppdrag vara att erbjuda barnomsorg till de föräldrar som arbetar. Vill föräldrar ha förskola även när de är föräldralediga så borde de betala en timtaxa.

Ja, men det handlar ju om utbildning - förskola är utbildning och ettåringar måste ju lära sig naturvetenskap, eller hur?

Nu är ju jag lite motvallskärring som säger det man inte får... men seriöst... vad behöver en ettåring... egentligen? Det finns inte någon forskning som säger att små barn behöver förskola. Det behöver inte heller vara skadligt om förskolan håller en god kvalitet med en lagom stort barngrupp och om den har tillräckligt med personal. Men ska vi kunna ge de ettåringar som behöver barnomsorg den typen av verksamhet, så måste vi nog tänka ett varv till kring gränserna för förskolan uppdrag, som sagt.

Nu ska kontot för förskolan belastas ytterligare. Regeringens utredare har kommit på snilleblixten att erbjuda de föräldrar som inte får en plats i barnomsorgen inom fyra månader: 29 000 kronor per barn och månad, tills föräldrarna får en plats. Föräldrarna jublar... det är ju rättvist eller hur. Här finns en garanti och då ska ju kommunerna straffas om de inte klarar den garantin. Och det är det många kommuner som inte gör. Närmare bestämt 36 kommuner i landet.

Föräldrarna jublar lika högt som det gjorde 1998 när Göran Persson slängde ut "köttbenet" maxtaxa som ett fett valfläsk till väljarna. I dag har vi facit vad det ledde till. Tyvärr ser inte de allra flesta föräldrarna sambandet mellan mer pengar i plånboken och mindre till barnen, därför förstår de inte heller faran i det här förslaget.

Ta Malmö till exempel som i dag kämpar tappert för att klara den där fyra månaders garantin. De gör allt vad de kan för att erbjuda plats till föräldrarna. De fixar fram bussar som barnen får tillbringa sina fem år i förskolan i - året runt, de bygger förskolor på industrimark som inte sanerats från gifter, de anställer personal som inte talar svenska, de startar förskolor som inte håller måttet... behöver jag säga mer. Och nu ska alltså Malmö dessutom betala 29 000 kronor per barn och månad till de föräldrar som inte får en plats inom fyra månader.

Som sagt, mer pengar i plånboken till föräldrarna - men VEM tänker på barnen? Vad mer kommer kommuner som Malmö att tumma på för att snabbt slänga fram en plats att trycka in ett barn i inom fyra måndersgränsen? Finns det mer att tumma på än de redan gör egentligen?

Var finns barnhälsoperspektivet? Var finns riskanalysen inför det här förslaget? I talltopparna säkerligen...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Det här behöver barn för att lyckas i skolan

Foto:Steve Slater  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Läser du som förälder vad forskarna i Sverige säger om vad som krävs för att barn ska lyckas i skolan, så är mitt råd att ta det du läser med EN STOR NYPA SALT. Den forskning som det ofta hänvisas till saknar evidens och är dessutom gammal. Trots det så ligger den fortfarande till grund för de rekommendationer som styr till exempel hur dagens förskola utformas.

Ta till exempel den senaste sammanställningen från Vetenskapsrådet: "Utvärdering i förskolan - en forskningsöversikt". "Visst låter det seriöst, tryggt och bra? Och läser man om vad Vetenskapsrådet är för något så låter det ju ännu bättre:

"Vetenskapsrådet har en ledande roll för att utveckla svensk forskning av högsta vetenskapliga kvalitet och bidrar därmed till samhällets utveckling. Utöver finansiering av forskning är myndigheten rådgivare till regeringen i forskningsrelaterade frågor och deltar aktivt i debatten för att skapa förståelse för den långsiktiga nyttan av forskningen."

Sverige är så tryggt och bra - och kvalitetssäkrat...

...eller inte.

För när Vetenskapsrådet ska beskriva effekterna av förskolevistelse så har de inga nyare forskningsresultat att presentera. Helt enkelt eftersom det inte gjorts någon forskning på hur förskolan påverkar barn sedan till exempel Läroplanen infördes. Det hade väl ändå varit ganska intressant att få veta mer, speciellt med tanke på att föräldrar hela tiden får höra att barn som gått i förskola blir duktigare i skolan. (Hur man nu kan säga det utan att skämmas när skolresultaten hela tiden sjunker). Och så har vi dresserats i flera år nu med att vi inte får säga "dagis" - det heter ju förskola, eftersom den styrs av en läroplan.

Sedan kan jag undra lite över hur Vetenskapsrådet presenterar den gamla skåpmat som finns:

”I Sverige har det gjorts ett par större longitudinella studier som undersökt förskolan och familjedaghemmens betydelse för barnens framtida skolgång”.

Problemet är bara att det inte handlar om några större studier - det handlar om två små studier - som dessutom är gamla och saknar evidens. Andersson (119 barn) och Broberg (146 barn).  Studier som är gjorda innan läroplanen infördes, innan personalen var lika välutbildad som de är i dag och innan barnen gick så långa dagar som de gör i dag. Sedan hänvisar Vetenskapsrådet till ensamutredarens Sven Brembergs forskningsöversikt: "Folkhälsoinstitutet 2009" - där fyra studier sägs visa på att förskolan har positiv effekt på barnens skolresultat. Problemet är bara att Vetenskapsrådet glömmer att nämna att den kunskapsöversikten bygger på äldre utländska studier och att två av dem INTE visar på att förskolan har någon som helst effekt för barnens skolresultat.

Ska man prata om en större longitudinell (över tid) studie, så är NICHD-studien ( 1 300 barn) gjord i USA den bästa studien att titta närmare på. Den visar att förskolebarn (som gått i en förskola av hög kvalitet) har något lite bättre kognitiva förmågor (lite duktigare) när de börjar skolan. Men vid 12 års ålder är den skillnaden helt utraderad. Kvar finns dock förskolebarnens beteendestörningar. Ju längre dagar i förskola - desto aggressivare barn. DET nämner Sven Bremberg, FHI, inte något om. (Men han har ju lösningen på beteendestörningar: manualbaserade program som SET, social och emotionell träning - program som han själv varit med och tagit fram).

Personligen tycker jag att det är helt fel att föräldrar förs bakom ljuset på det här sättet. Sanningen är att det inte finns någon forskning på hur förskolan påverkar barn, eller vilken effekt den har för deras skolresultat. Det enda vi vet helt säkert är att skolresultaten bara sjunker. Vid varje mätning i OECD Pisa undersökningen framgår det tydligt. Samtidigt som den psykiska ohälsan och beteendestörningarna hos barn bara ökar. Vänder vi oss däremot och tittar hur det ser ut i Finland, som har en helt annan familjepolitik - med mycket större valfrihet - så toppar de listan över goda skolresultat i varje mätning i OECD Pisa.

Skolresultat och betyg säger inte något om hur det kommer att gå för barnen senare i livet. Vad är framgång? Hur mycket pengar du tjänar? Hur många akademiska poäng du har skaffat dig?

Nej, det är naturligtvis varje barns chans att få utvecklas efter sin bästa förmåga, där hela barnet räknas: hur du mår, hur du får chansen att följa dina drömmar, hur du hittar balans i livet och skapar dig en bra tillvaro tillsammans med andra människor - att du mår bra och klarar dig bra i det yrke du har valt.

Själv sitter jag alltmer med facit i hand och ser nu hur många av de hemmabarn jag följt under åren går ut skolan. Rapporterna trillar in regelbundet och jag ser inte något som oroar mig. Lite extra glad blev jag i dag när jag fick höra om två hemmabarn som just gått ut med A i alla ämnen. Som sagt, det är inte det viktigaste, men lite kul är det ändå, för det var ju inte precis vad de här mammorna fick höra när de bestämde sig för att stanna hemma längre. Det fick mig också att tänka på hur de här barnen tillbringade  sina första år i livet. De gick aldrig i förskola, de följde aldrig någon läroplan, så hur kunde det då gå så bra ändå.

Jo de fick några enkla grundläggande saker som alla barn bör få ha med sig i bagaget när de börjar skolan:
god anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, hälsosam mat, mycket fri lek, rörelse, omega 3-tillskott och mycket musik, då de spelat piano och sjungit i kör.

Det är så viktigt att barnen inte är skoltrötta redan när de börjar skolan, det är så viktigt att de grundläggande bitarna jag räknar upp finns med. En förälder kan aldrig ersätta en pedagog sa Nyamko Sabuni. Jag skulle vilja säga att en pedagog aldrig kan ersätta en förälder. Det handlar om balans. En bra förskola behöver inte vara dålig för barnet, men den kommer aldrig heller att vara ett måste för att det ska gå bra för barnet i skolan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Sverige hamnar under snittet för OECD-länderna

 Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på forskningsförnekarna

Ledarskribenter om det vackra tyget i kejsarens kläder

Skärmdump på "Kejsarens nya kläder"

I Malmö finns det förskolor som har pedagoger som inte pratar svenska ... eller barnens modersmål. Kommunen bygger också förskolor på industrimark - som inte är sanerad och låter små förskolebarn ha sin fasta punkt i bussar - året runt. Barnperspektivet handlar enligt kommunalrådet Anders Rubin, S, om att erbjuda varje barn en plats - men inte nödvändigtvis en plats i en förskola som håller måttet. Så kan verkligheten se ut - och någonstans kan jag tycka att de borde få väldigt stora rubriker, med tanke på att väldigt många små barn faktiskt far väldigt illa.

Men några större rubriker blir det förstås inte, för här i Sverige är många tidningar som små egna partihögkvarter. De sitter och knepar och knåpar ihop lite slogans som de slänger ur sig i sina ledare - allt i syfte att få människor att agera enligt den ideologi som bestämt sig för är den rätta. Men kanske också i ett desperat försök att dölja att "Kejsaren är naken". Den svenska förskolan är i kris och svensk familjepolitik med sin ensidiga styrning mot ett enda alternativ - standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - har totalhavererat. Barn far riktigt illa i dag när vi lever efter den modellen.

Då gäller det att flytta fokus, tycker ledarskribenterna på Expressen. En majoritet av alla barn går i förskola. Några går hos dagmamma och väldigt få har sin omsorg i hemmet. De som har sin omsorg i hemmet utgör inte något problem. Det finns inte några undersökningar som visar att de här barnen far illa av att vara hemma i tre år (eller längre för den delen) i stället för ett år. Men ändå slår Expressen om och om igen på stora trumman och varnar för att det finns barn som är hemma längre än ett år. De byter fot och testar hela tiden nya argument för att stoppa valfriheten. Nu senast är de upprörda över att av de som söker vårdnadsbidrag har 38 procent invandrarbakgrund.

De är inte rädda för att överdriva heller: "Vårdnadsbidraget stjäl våra barns framtid". Ja men då så Expressen, berätta nu om Malmö i era ledare. Där finns ju inte vårdnadsbidraget alls, så då fungerar väl förskolan alldeles utmärkt där eller hur?

När ett barn är hemma och har sin omsorg i hemmet kostar det kommunen 36 000 kronor per barn och år. Skulle samma barn sättas i förskola, skulle kostnaden bli ca 157 000 kronor per barn och år. Nej, det  blir inte dyrare för kommunen att subventionera omsorg i hemmet - det blir billigare - och det här vet Expressen. Dessutom kostar små barn i förskola mer, de kräver mer personal och mer omsorg. Små barn under tre år har inte heller utvecklat sitt immunförsvar, sett ur ett barnhälsoperspektiv så det finns många fördelar med att barn är hemma de tre första åren, förutom att kommunen sparar en massa pengar.

Sedan det här ständiga tjatet om att små barn ska lära sig svenska språket just i förskolan, utan sin förälder. Vad är det som säger att det för ett litet barn mellan ett - tre år (eller även äldre barn), inte skulle vara bättre att få gå med en förälder till öppna förskolan och i samspel med föräldern och pedagogerna få sjunga och "ramsa" på svenska? Barn lär sig språk i socialt samspel med en VUXEN.

Jag vet inte för vilken gång i ordningen bara under det här året som Expressen i sina ledare kritiserar vårdnadsbidraget. Men för de som haft turen att ha det i sin kommun, har vårdnadsbidraget betytt att de faktiskt kunnat vara hemma längre med sin anställning tryggad. De har inte behövt säga upp sig för att vara hemma och har alltså haft kvar en fot på arbetsmarknaden. De har dessutom sluppit att bli utförsäkrade, då de haft kvar sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst. Barnen har sluppit de ständiga infektionerna i förskolan, stressen - och framförallt - de har fått vara ytterligare några år med en person de älskar mest av allt i världen - sin mamma eller pappa. (Ja, pappor tar också ut vårdnadsbidrag).

Hur kan man lägga sådan kraft och energi på att motarbeta att det finns barn som får det här omsorgsalternativet, när kraft och energi i stället borde läggas på att arbeta för att fler barn får samma möjlighet till omsorg i hemmet? Självklart ska vårdnadsbidraget finnas i ALLA kommuner. Och det betyder inte att vi ska strunta i att den ensidiga styrningen mot bara ett alternativ har gjort att förskolan hamnat i kris. Det betyder bara att vi tar och ordnar det också, genom att förändra familjepolitiken från grunden.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

I Flen får nyanlända kvinnor svenskundervisning tillsammans med sina barn

Jag vill inte att mitt barn ska gå i förskola

Expressen vill se alla barn kramas i statens trygga famn

Chatt om krisen i Malmö

Myten om vårdnadsbidraget

Förskolor i Malmö brister i svenskundervisning

Malmö: Förskolor har inte en enda förskollärare

Malmö: Förskolorna har alldeles för få förskollärare och den pedagogiska verksamheten håller inte måttet

Malmö: Små barn kränks i förskolan och ingen slår larm

Snart behöver vi medborgare inte tänka så mycket själva längre

Snart är "ordningen återställd". Det går inte så bra för Alliansen i de senaste mätningarna. Jag ser hur Carin Jämtin, S, segervisst redan pratar i tv om att Stefan Löfvén blir vår nästa statsminister. Om det blir som S redan har börjat planera för, så kommer det att innebära stora förändringar för alla de människor som under några år fått "nosa på" hur det är att leva med en ökad valfrihet - en ökad makt att själv bestämma HUR de vill forma sina liv.

Det första som kommer att hända om S, Mp och V tar över är att vårdnadsbidraget ryker. Det har alla partierna tydligt deklarerat. Alla de mammor och pappor som har kunnat pussla för att hitta en balans mellan familj och arbete - utan att behöva säga upp sig från sina arbeten, eller bli utförsäkrade - kommer nu att få se mattan ryckas undan under fötterna. Enda sättet att kunna vara hemma längre blir att säga upp sig från arbetet den dagen föräldradagarna tar slut - och bli utförsäkrad. Med vårdnadsbidraget har du nämligen din anställning tryggad, då du har rätt att vara ledig från jobbet under tre år - MED skyddad SGI, sjukpenninggrundad inkomst.

Trots att vi redan i dag kan se konsekvenserna av den maxtaxa som S införde: stora barngrupper och få personal, så tänker de fortsätta sin linje med att göra förskolan till skola - och ettåringen till en elev, i "det livslånga lärandet". Läroplan, skollag och måluppfyllelse, blir riktlinjerna som ska kvalitetssäkra den lilla ettåringens utveckling i förskolan. Men hur ska Läroplan och skollag kunna kvalitetssäkra att den lilla ettåringen får just det en liten ettåring verkligen behöver: anknytning, närhet, kärlek och god omsorg samt lärande i socialt samspel med en vuxen?

Det handlar om synen på barnet - är barnet en elev och en produkt? Eller är det faktiskt bara en liten människa under utveckling, som behöver en mängd andra saker än vad Läroplan och skollag klarar av att kvalitetssäkra att det lilla barnet får? Ska synen på barnet vila på ideologisk grund eller vila på vetenskaplig grund?

När S tar över makten så fortsätter de sin linje stenhårt och nästa steg i synen på det lilla barnet som en elev blir allmän förskola från två års ålder (avgiftsfri 15 timmar) samt sedan även obligatorisk förskola från i första hand tre års ålder. De räknar iskallt med att alla föräldrar som hungriga vargar ska kasta sig över "köttbenet" allmän förskola (avgiftsfri 15 timmar) från två års ålder, för att sedan hungrigt sluka nästa "köttben": obligatorisk förskola (helt avgiftsfri) från tre års ålder. Mer sköna pengar i plånboken till föräldrarna - men tyvärr väldigt mycket mindre pengar till barnen i förskolan. Det här sättet att värva röster fungerande ju 1998 när Göran Persson slängde ut den tidens "köttben" - maxtaxan, så varför ska det inte fungera nu ... tycks de resonera.

Det ska bli intressant att se om samma taktik fungerar även i valet 2014. Nu har ju föräldrarna ändå facit i hand vad maxtaxan faktiskt har lett till. Men naturligtvis så kommer S att säga att de ska höja skatterna och ta in pengar från ALLA skattebetalare för att finansiera den helt avgiftsfria och obligatoriska förskolan. Förutom att jag personligen ser stora problem med att höja skatterna i ett land som redan toppar världslistan över höga skatter (och ändå har en välfärd som krackelerar och där pengarna inte räcker till sjukvård, äldreomsorg och skola) - så kommer det inte att fungera. Krisen i förskolan och pengabristen på grund av maxtaxan ser likadan ut i alla kommuner, oavsett vem som styr. Om nu skattehöjningar är lösningen på allt, så kan man fråga sig varför förskolan inte fungerar varken i röda Malmö eller röda Göteborg. Där har de ju chansen ändå att visa att det går att bedriva en bra förskola trots maxtaxan och med stora skattehöjningar.

Men det går naturligtvis inte, varken i Göteborg, Malmö eller i någon annan kommun. Maxtaxan sitter som en hindrande ram i ALLA kommuner och genererar stora barngrupper och få personal - och ändå ska förskolan alltså få ännu mindre pengar efter valet 2014, när S tänker införa allmän förskola för tvååringar - och sedan obligatorisk förskola.

Barnomsorgspengen kommer naturligtvis också att ryka direkt. Den har gett ökad valfrihet till föräldrar, då socialdemokraterna inte längre kunnat stoppa alternativ som till exempel privata dagmammor, från att starta upp verksamhet. Förutom att valfriheten för föräldrar och barn försvinner när barnomsorgpengen tas bort, så försvinner också möjligheten för de som vill starta eget och själva driva barnomsorg. Människor som fått chansen att förverkliga sina drömmar om hur en bra barnomsorg för barn kan se ut, tvingas nu i framförallt de röda (som är emot privata alternativ) kommunerna att avveckla sin verksamhet. Barnen hamnar i förskola men där hamnar väl också de personer som inte längre får vara sina egna. De får lämna sin egen verksamhet för att börja arbeta i statens. Styrning i detalj av människors liv med andra ord. 

Visst är det härligt när staten bestämmer allt och man inte behöver välja eller tänka själv? Som på den gamla goda tiden, när vi bara hade en tv-kanal och staten bestämde vilka program vi skulle få titta på, eller när staten var den enda som ansvarade för radiosändningarna, då slapp vi tänka själva och riskerade inte att få "felaktig" information. Och visst var det bättre när det inte fanns friskolor och lärarna i den kommunala skolan fick den "rätta" utbildningen i DDR? Hej och hå 1970-talet, snart är vi tillbaka på den "gamla goda tiden", med en liten extra touche av ännu mera styrning. Vi behöver "bara" vänta till valet 2014.

Eller så inser vi allvaret och börja kämpa för att få behålla den lilla frihet vi ändå har fått under de här åren ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Hög tid för en ny familjepolitik

Medicin till barn istället för närhet, kärlek och god omsorg

P.S Sedan kan jag tycka att även Alliansen måste börja skärpa till sig. De sitter just nu och administrerar den familjepolitik som S har skapat - och det kommer inte heller att fungera. Det är dags att göra om - och göra rätt - ifrån grunden. Vinner Alliansen valet 2014, så är det dags att se problemen - OCH göra något åt dem, inte bara sitta still i båten. (Och ja, jag bidrar så gott jag kan på mitt sätt men det behövs fler som ser grundproblemen, annars händer inget).