 |
| Foto: Darek Zon (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Eller ska vi vara ärliga så har faktiskt inte svenska folket gett de rödgröna något mandat men vi har ett sådant parlamentariskt läge att de ändå har fått ett sådant mandat … eller i all fall tänker försöka ta sig ett sådant mandat. Och bråttom har de att råda bot på de åtta år med valfrihet som vi nu har haft med Alliansen.
Den nya regeringen är inte färdig men redan ser vi några gamla hemmahatare få utrymme i tv. Nalin Pekgul, S, har dammats av och skickas fram i rutan igen. Anna Hedborg, S - som jag såg umgås vid ett flertal tillfällen i somras - med sin väninna Helena Jutterström tidigare chef på "oberoende" SVT, går nu ut och funderar på hur hon ska begränsa det fria valet för just kvinnor och uttalade sig i SR imorse och sa att hon "funderar på om det ska bli svårare att vara hemma med barn utan ersättning":
– Man kan ställa sig frågan om det är statens uppgift att ha så flexibla regler att de skapar normer som motverkar jämställdhet, säger Anna Hedborg.
Och som grädde på moset så poppar nu också F!:s egen representant Agnes Wold upp och talar om hur hon vill tvinga alla kvinnor att leva sina liv:
"Jag tycker att det bara är att lagstifta om delad föräldraledighet och inte låta folk behöva välja.Vi blir sjuka av att inte arbeta, inte av att arbeta".
Det fanns liksom en anledning till att jag varnade människor för att lägga sin röst på de rödgröna partierna - partierna utan familjepolitik - partierna utan värme, solidaritet och ett barnperspektiv. Nu väntar fyra år med mer styrning, snävare politiska ramar, påhopp, diskriminering och förföljelse av hemmaföräldrarna.
Sverige har blivit kallt … riktigt kallt. Våra barn har reducerats till ett problem som ska undanröjas, som hungriga vargar flockas de nu runt det oskyldiga barnet, redo att detronisera detta besvärande problem för jämställdheten.
Ska vi sitta ner och låta allt det här skölja över oss igen …eller ska vi sätta ner foten och säga ifrån. Jag satsar personligen på det senare alternativet.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Regler kring föräldraförsäkring kan stramas upp:
Men många vill ju vara hemma länge. Man tycker att det är bäst för barnen?
– Ja, och det är en avvägning som man måste göra i Sverige. Vi har ju en populär barnpolitik, med både förskola och föräldraförsäkring. Men det kan inte vara så att det är rätt för några grupper, som har ekonomiska möjligheter, att vara hemma hur länge som helst, det var aldrig avsikten, och de som inte har råd ska lämna barnen väldigt tidigt. Det måste vara jämlikt för alla.
Pappamånader är inte liberalt
Föräldrapenningen och den sociala ingenjörskonsten
Anna Hedborg, S: Stanna hemma en mammafälla
Den rödgröna ideologin kör föräldrar som en ångvält
Det finns inte bara EN lösning för att uppnå jämställdhet
Snart har vi planekonomi i familjepolitiken
DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik
Myt att vi tjänar på att föräldrar jobb framför barn
När jämställdhetslinjen blir en sjukskrivningslinje
Mer styrning i framtiden - eller mindre
Nya Föräldraupproret - mot mer styrning
Vill DU vara med och sätta stopp för mer styrning? Skriv på namninsamlingen: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036
5 kommentarer:
"Vi blir sjuka av att inte arbeta, inte av att arbeta" (Agnes Wold)
Läste den artikeln ovan.
Hm, så hon menar alltså att kvinnor blir sjuka av att vara hemma och städa, tvätta, laga mat och ta hand om barn och/eller föräldrar, men friska om dom istället åker till jobbet och gör precis samma sak men för andras barn eller föräldrar... Skulle ju tro att man blir lyckligare att ta hand om sina egna än andras... men det kanske har något med skatten att göra... att arbeta för sig själv skattefritt gör oss sjuka... ja så måste det vara... suck. Jag står inte ut i sverige..
blir orolig för framtiden!
Som jag berättat kommer nu tidningarna och tv att mata ut inslag om hur viktigt det är att vi snabbt gör något åt "problemet med föräldrar som stannar hemma längre".
Och nu matar de ut artiklar i nära på kulsprutetakt – media ska dränkas i det här så att alla snart lydigt rättat in sig i ledet. Tanken är väl säkert också att peka ut syndabockar för den bristande jämställdheten … och det är kvinnor som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Så bra så nu kan alla ställa sig och peka på dessa tillsammans och utropa fyyy! (Been there… och det är ingen ”favorit i repris).
Daniel Swedin, Aftonbladet: ”Sedan kan man fundera på om försäkringen kan fortsätta vara så generös och flexibel, med möjlighet att spara föräldradagar, när det i praktiken leder till att jämställdheten motverkas”. Kvinnor bär alltid på en sorts börda
Tänker lite på också när jag fått ganska hård kritik av några när jag varnade för den här utvecklingen. Det behövdes inga politiska ramar för valfrihet … ”för vi har ju världens bästa föräldraförsäkring och man kan spara dagar och vara hemma längre på så sätt”.
De som vill styra föräldrar tänker alltid i banor av hur de ska styra mer … hur de ska tvinga människor att leva sina liv som de har bestämt – därför är det naturligtvis en helt naturlig sak för dem att stoppa föräldrars sätt att trixa med föräldradagarna. Sedan de då förstås täppt igen alla andra ”hål” och tagit bort vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen.
Jag kan verkligen förstå att det inte är lätt att tro att någon regering, någon politiker faktiskt har som ambition att tvinga in människor i snäva ramar på det här sättet. Men med min långa livserfarenhet har jag redan levt under den här typen av styre och jag har sett hur de tänker och hur de arbetar. Men när jag försökt berätta det så låter det som en skräckfilm … det är tyvärr verklighet. Och det värsta av allt – de gör inte så här av elakhet, utan de vill svepa in oss i sin rödgröna våta filt av kvävande omtanke, eftersom de tycker att de gör något bra för oss.
De har bara glömt en liten detalj … vi människor är alla olika, med olika drömmar som vill göra olika livsval. Vi är fullt medvetna om att det får konsekvenser, men jämställdhetsproblem kan man faktiskt arbeta med på andra sätt än att stöpa om människor så att alla ska få samma form och leva samma liv.
Det diskuteras om kvinnofälla,jämnställdhet och skevhet mellan könen. Det diskuteras kring sakfrågor som egentligen den enskildes rätt att avgöra hur vidare den vill leva och bruka. Det diskuteras kring barnen som om de vore något ting utan anknytningsförmåga eller behov. Jag som arbetar på förskola ser och upplever hur många små barn är ledsna och uppgivna 75 procent av sin tid på förskolan. De ingår i en verksamhet inte i en samhörighet. Nu ska föräldrar inte ens själva få avgöra om de vill vara hemma med sina barn utan ersättning. Jag vill påstå att detta är en förminskning av familjers förmågar av vad som är rätt och riktigt för just dom. Att vi människor inte skulle var en och samma stöpta i samma form, att mångfalden ska ner i samma strut och komma ut som identiska kopior som är styrda av överhet.
Att bli sjuk av att vara med sina barn vilket humbug, det jag ser ute i verksamheten är föräldrar som blir sjuka av stressen och att de inte får rätt att kunna vara med sina barn, inte vicevers.
Givetvis ska det vara att vi inte är stöpta i samma form.
Skicka en kommentar