torsdag, november 20, 2014

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Foto: morbin FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns en obehaglig brist på förståelse och acceptens i det här landet för att vi väljer olika. Vi SKA helt enkelt bara göra på ett sätt just nu: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. De som går mot strömmen och följer sin magkänsla och satsar på tid för barn, ska genom att ständigt kritiseras i krönikor och ledare förmås att rätta in sig i ledet, ja så känns det i alla fall - för vad är syftet annars? Lite mullrande och olycksbådande kommer varningarna som nu senast i en krönika av Britta Svensson, Expressen:

"Det duger inte att jobba deltid, hämta tidigt på dagis och sen klaga".

Men seriöst HUR kan man skriva så? Det är som om de föräldrar som satsat på tid för barn och balans mellan familj och arbete skulle gå ut och högljutt deklarera (vilket de naturligtvis inte gör):

"Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga".

Klaga när sjukskrivningarna börjar sätta in. För hur många vet att i Sverige ökar inte bara antalet kvinnor som drabbas av brustet hjärta. Vi ser också skenande sjukskrivningar bland alla heltidsarbetande småbarnsmammor. För de allra flesta sätter sjukskrivningarna på allvar in efter andra barnet. Men i Stockholm reden efter första barnet - och enligt Försäkringskassan kan det bero på att så många väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar.

Det är ju hur sorgligt som helst att kvinnor drivs in i heltidsarbete när barnen är små. Ja drivs in genom att attityden till föräldrar som väljer annorlunda är så hård - samtidigt som de politiska ramarna stödjer standardlösningen med stora belopp från vår gemensamma skattekaka.

Vi glömmer liksom helt bort de biologiska skillnaderna dessutom för biologi och skillnader mellan könen har blivit tabu. Men det går aldrig att komma ifrån att det ÄR kvinnan som bär på barnet under nio månader och det tar på kroppen både fysiskt OCH psykiskt. Därför ska man naturligtvis visa respekt och ha förståelse för att det inte bara är att köra på i 180 för alla mammor. Vilken lösning man ska välja under småbarnsåren beror helt och hållet på hur graviditeten och den första tiden med barnet varit. Vi är olika - så hur kan någon ta sig rätten att kräva att vi alla ska göra lika "för annars får vi skylla oss själva" vi som väljer tid för barn.

Den som på allvar startade den här trenden att hoppa på just kvinnor som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete var socialdemokraten Nalin Pekgul. Hon satt i tv och nästan tuggade fradga av ilska över de föräldrar stannar hemma längre, men även över de föräldrar som hämtar tidigare i förskolan och arbetar deltid. Samma grupp som nu också Britta Svensson, Expressen, hoppar på - samma grupp som aldrig skulle lägga samma brinnande energi på att kritisera andra för deras val, utan en grupp föräldrar som bara lite tystlåtet och lågmält försöker berätta VARFÖR de valt att satsa på tid för barn. En grupp som sällan eller aldrig får komma till tals, för det de säger anses så fel så fult och så totalt uppseendeväckande att de helst bara ska tystas ner och sedan kritiseras hårt, så att om de nu inte rättar in sig i ledet så ska de åtminstone straffas för sitt val, genom att pekas ut som udda och konstiga - och på så sätt ska deras livschanser försämras. Då känner sig tydligen somliga nöjda.

Som Nalin Pekgul, S, så tydligt uttryckte det i programmet Debatt 2011:

"Kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemma".

Jag har bara en stilla undran varför ska de föräldrar som satsar på tid för barn straffas? Varför inte bara ta och förändra villkoren så att de föräldrar som VILL kan satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete - utan att de straffas på olika sätt? Vad säger att det är så där väldigt mycket bättre att tvinga ut småbarnsmammor i arbetslivet om resultatet är att de blir sjukskrivna? Då om något försämras deras karriärschanser och pensioner. Det här vet de föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. De vet och de försöker berätta att vi är olika och att det är okej att vi väljer olika. Dessa föräldrar skulle aldrig få för sig att uttrycka sig på det sätt som Britta Svensson eller Nalin Pekgul gör.

Det finns bara en sak att säga: Lev och låt leva, vi är olika med olika livsdrömmar. Vi har också olika förutsättningar och att ge föräldrar olika verktyg i de politiska ramarna för att de ska kunna fixa och trixa ihop en bra lösning under småbarnsåren - är den bästa vägen att gå. Inte att försöka få alla att göra lika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

"Frihet handlar om mer än heltidstjänster"

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, håller helt med. Är man verkligen feminist om man som kvinna anammar traditionellt manliga ideal som går ut på att sätta sig själv och den egna personen före sina barns behov? Varför ifrågasätts inte den normen i grunden, på vilket sätt blir vi mer jämställda om kvinnor blir som män medan män kan fortsätta vara precis som de är?

Jessika sa...

Håller sååå med föregående talare, är man verkligen feminist om man utan vidare kör över kvinnor som gör egna val? Är det bättre att tulla på de demokratiska rättigheterna till valfrihet än att låta individerna välja sin egna väg till jämställdhet?

Anonym sa...

Måste också få inflika min åsikt. De familjer där föräldrarna tar sig tiden att vara med sina barn och ge dem en bra uppfostran med bra värderingar bidrar mer till samhället än de som låter dagis, förskola uppfostra barnen. De barn kommer i framtiden kosta samhället mer på grund av en otrygg uppväxt där de inte fått den emotionella näring som bara föräldrar kan ge. Där finner vi framtidens problembarn som kommer kosta samhället långt mer.

Mikaela sa...

Hittade denna blogg via facebook och jag gillar verkligen det jag läser! Det finns fler än jag som tänker likadant. Även om jag inte är hemma helt med mina barn, skulle helst vilja detta, så brinner jag enormt mycket för att värdesätta tid med barnen. Mindre pension, jovisst, så långt har jag inte tänkt, lever liksom här och nu och då går barnen före. Tack för en intressant blogg!

Anonym sa...

Jag håller med Madeleine! Och Mikaela. Jag skrev ett mejl till Britta Svensson efter hennes krönika. Och jag skrev precis som du Mikaela säger: en del av oss kvinnor prioriterer tid med barnen framför gott om pengar och en hög pension. Så enkelt är det. Var och en måste få bestämma sina prioriteringar. Men i Sverige har det konstigt nog blivit så att politiker och proffsfeminister och journalister ska bestämma alla kvinnors prioriteringar. Märkligt. Jag skrev även till Britta att det inte stämmer att det är vi deltidsarbetande kvinnor som sen gnäller över låg pension och låg lön. Det är inte vi som gnäller. Det är proffsfeministerna som gnäller åt oss! Vi är nöjda med vårt val och vi vet att vi har valt bort en hög lön. Men proffsfeministerna och karriärkvinnorna tål inte att vi har valt
annorlunda än dem så de gnäller å våra vägnar. Samt skuldbelägger oss. Lisa, deltidsarbetande trebarnsmamma.

Madeleine Lidman sa...

Tack för att ni delar med er :) Vi människor behöver dela med oss av våra tankar och livserfarenheter.

Några som ofta har mycket att berätta är de som är äldre - de som redan levt några decennier på vår jord. Men vi är lite dåliga i det här landet på att lyssna på de som är äldre … som har gjort sina erfarenheter av livet och som kan ge goda råd.

Men … reflektion är en så viktigt del av livet … att stanna upp och fundera över vilken väg man ska gå. Då kan det också vara så bra att lyssna till vad andra som levt längre gjort för erfarenheter. Och går vi så långt som till dödsbädden … så är det mer tid med familj och vänner som de allra flesta önskar att de hade haft mer av.

Därför är det så viktigt att stötta och uppmuntra de som vill gå den vägen och hitta mer tid för barnen och en bättre balans mellan jobb och familj. Vi har ju bara ett liv …

Det är nog så att först efter 40 så förstår man hur kort livet är … det går inte att förstå innan. Dagarna som ligger framför verkar oändliga men så är det inte … och ingenting går i repris - så det är här och nu som det gäller att reflektera, fundera och klura på hur man lever så bra som möjligt. Och det ser olika ut för alla.

Men de politiska ramarna hänger inte med och lämnar inte utrymme för att vi ska kunna välja … ramarna syftar mer (som jag ser det) till att styra in oss på en väg: standardlösningen - och då blir det så tokigt. Vi mår helt enkelt inte bra när alla tvingas att göra likadant. Den psykiska ohälsan bara ökar .. hos framförallt våra barn men också hos kvinnorna i det är landet.

Med mer egenmakt över sitt liv - så tror jag att fler kommer att må bättre. Nu krävs det bara att de politiska partierna ska börja lyssna och ta fram en politik som tillåter föräldrar att pussla och trixa och hitta sätt att skapa sig ett bra liv.

Frida Hutchings sa...

Fantastisk blogg! Älskar alla raka och tuffa inlägg. Vilken uppmuntran till mig som känner mig ganska ensam som hemmamamma till tre barn där min man och jag valt att ha alla 3 barnen hemma tills förskoleklass börjar i 6 års ålder. Man blir ständigt ifrågasatt, inte minst på BVC. Att ständigt hamna i försvarsställning som mamma ger mig noll respekt och vem jag är som mamma blir nedvärderat. Om alla andra hejar på kvinnor som gör karriär utanför hemmet så vill jag vara en av dem som hejar på de mammor som gör karriär i hemmet där det dagliga arbetet är just det, att umgås med mina barn och följa dem på vägen i deras första år.
Tack tack tack för denna inspirerande blogg. Hälsningar en stolt hemmamamma

Fina Frun.se sa...

Jättebra inlägg och kloka kommentarer här ovan! Har själv skrivit massor om ämnet (är heltidsmamma)och bara gapade, när jag läste artikeln...

Anonym sa...

Detta var det bästa inlägg jag läst. Heja på alla ni kvinnor som vågar stå upp för era barn. Har själv varit hemma med mina barn. Ångrar inte en dag.