Politikerna har i smyg minimerat barndomen till ett år

Foto: Samantha Steele FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I dag har vi ett läge där all politisk klåfingrighet och alla politiska styrande ramar som en sidoeffekt minimerat barndomen till ett år. För sedan är den lilla redo att ge sig ut i världen, stå på egna ben bli en elev och gå i skolan mellan 40-60 timmar i veckan. Lärandet i form av teoretiska kunskaper har tagit över vad det lilla barnet behöver i omsorg.

Samma politiker som skapat den här situationen kräver nu mer och mer tvångskvotering. De vill bestämma åt föräldrarna hur de ska fördela sina dagar, för får föräldrar välja själva och pussla och trixa ihop sin egen lösning så blir det inte millimeterrättvisa. I viss mån verkar även de föräldrar som köpt att de behöver "hjälp" ovanifrån - från staten - ha anammat det här synsättet att barndomen bara är ett år. Men förälder är du ju hela livet och barn behöver enligt all forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi mer tid än ett år för att vara redo att gå ut i världen på egen hand. Kunskap som de politiker som minimerat barndomen till ett år gjort ett aktivt val att bortse ifrån. Och ska man som förälder lämna bort sin lilla ettåring så måste enligt den kunskap som finns flera bitar finnas på plats. A och O är små barngrupper och tillräckligt med personal samt att barnens behov av en bra omsorg är väl tillgodosett.

För de föräldrar som förlänger barndomen och satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så finns det ju alla möjligheter att ge båda föräldrarna mycket tid med sina barn, men självklart måste de ha stöd i de familjepolitiska ramarna för att det ska fungera.

Cirka 80 procent vill enligt undersökning efter undersökning bestämma själva. Sedan fackförbundet LO (som är vår skuggregering), började lansera den här idéen om tvångskvotering för 11 år sedan (i dag med ivrigt stöd av S, MP, V och L), så har de trots massiv propaganda ännu inte fått med sig Sveriges föräldrar på tåget. Helt enkelt för att föräldrar vill maximera tiden som barnet har sin omsorg i hemmet. De ser ett livslångt åtagande och framförallt en barndom som sträcker sig längre än bara ett år. De vill använda föräldraförsäkringen för att pussla ihop den bästa lösningen för barnet. De utgår från vad små barn behöver och kämpar tappert för att barnen ska få just det.

Det klingar också så falskt när dessa detaljstyrande politiker (S, V, MP och L) pratar om att båda föräldrarna ska ha tid med barnen. Om de vill stötta föräldrar att få tid med sina barn, varför inte ta fram en mer flexibel familjepolitik? I dag har vi bara standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - som vi subventionerar med stora summor från vår gemensamma skattekaka. Vårdnadsbidraget har de tagit bort, föräldradagarna har de tvångskvoterat ännu mer och siktet är inställt på att tvångskvotera dagarna fullt ut och till slut även ta bort barnomsorgspengen. Målet är solklart: alla småbarnsföräldrar ska välja standardlösningen och 100 procent av alla barn ska in i förskolan.

Varför inte satsa på att mata ut den forskning som finns om vad små barn behöver och därmed se till att ändra attityden i arbetslivet, genom att öka förståelsen för att små barn behöver sina föräldrar.  Föräldrar som får ihop sitt livspussel blir bra arbetskraft. Om inte så slits de ut genom helt omänskliga krav från arbetsgivare och samhälle - och blir sjukskrivna.

I stället har de rödgröna med hjälp av L, varit med och skapat en bild av att barn bara behöver sina föräldrar i maximalt ett år. Det gör att de föräldrar som väljer att stanna hemma längre, som pusslar   med föräldradagar, blir stigmatiserade och ses som lata och besvärliga, inte värda att satsa på. Men hemmatiden borde ses som en merit i en cv, eftersom tiden med barnen gör att du som förälder utvecklar en mängd nya och bra förmågor.

Om alla klåfingriga politiker menar allvar med att föräldrar ska få mer tid med sina med sina barn - då är det hög tid att ta fram en ny familjepolitik. Föräldraförsäkringen är en pusselbit i familjepolitiken, men det behövs fler verktyg!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrar nätverk

Läs också:

Homo sapiens tid för barn ett framgångsrecept

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Vi vill båda ditt barns bästa

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret