Det måste finnas gränser för välfärdsuppdraget

Foto: Pixabay

Alliansregeringen har satt ett ideologiskt avtryck i statistiken. Vi har fått nästan en hel poäng till på den tiogradiga skalan vad gäller företags- och arbetsmarknadsregleringar.   Ja det stämmer säkert som Benjamin Katzeff Silberstein  skriver i SvD   - att Sverige har blivit friare. Vi har fått ett bättre välstånd (trots några år med lågkonjunktur) genom de få reformer som har gjorts, men tyvärr så lever vi fortfarande kvar under de planekonomiska tankar som styrt det här landet i decennier och flera områden som barnomsorgen styrs fortfarande av gamla tankar från DDR.

Vissa saker är så självklara att det kommer att ta åratal av avprogrammering för att komma tillrätta med. Hur förklarar man annars att så många överutnyttjar förskolan, utan eftertanke om vad det egentligen kostar och sätter sina små barn under tre år där när de ändå är föräldralediga? Glatt konstaterar de bara "jag behöver lite egentid med bebisen". Och så får skattebetalarna stå för notan. Ifrågasätter någon det, så är det bara att höja skatten eller hur? 

Varför inte bara trycka upp mer pengar? Samtidigt lider sjukvården brist på pengar, liksom äldrevården och även många andra områden är eftersatta - trots att Sverige är ett land som har världens högsta marginalskatt. För den som slängt chippet i nacken och börjat tänka lite själv - så är det ganska uppenbart att det inte bara handlar om att höja skatterna - utan också om HUR skatterna används. Vad ska pengarna gå till. Ska vi till exempel förbättra sjukvården och rädda fler liv? Ska vi förbättra för våra gamla som byggde vår välfärd så att de får bra och meningsfulla dagar och faktiskt får skörda vad de sått? Ska vi ha en trygg och säker förskola? Många olika barnomsorgsalternativ? En bra skola med drägliga arbetsvillkor för lärarna och en bra miljö för barnen?

Då kan vi kanske inte erbjuda i princip gratis förskola/gratis barnvakt utan särskilda skäl till barn under tre år när föräldrarna är föräldralediga. Det vi kan erbjuda är i stället en öppen förskola dit de föräldralediga kan gå med både det äldre och det yngre barnet.

Nu har jag i alla fall sagt det man absolut inte får - och det som få vågar säga:  Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskola - utan att betala en timpenning för det.

Ibland måste någon våga säga att "Kejsaren är naken" - våga se det uppenbara. Faktiskt våga se att vi också har ett ansvar för vad vi tillåter att skattepengarna går till.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Gärna mer barnomsorg - men betala ur egen ficka

Tid för varandra - innan det är för sent

Foto: Mario Vercellotti (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Ensam, alldeles ensam så skriver Stefan Gurts pappa i sin almanacka. Stefan Gurt har nyligen gett ut en bok som heter ”Så dödar vi en människa”. Det finns många aspekter att fundera över som rör hur vi låter våra äldre tillbringa sina sista dagar i livet. Vi lever i ett land som har bland de högsta skatterna i världen. Men hur använder vi skattepengarna? Barn och gamla verkar inte vara högprioriterade – kan det möjligen bero på att de inte själva kan göra sin röst hörd.

Men mitt i allt det där med vad vi egentligen kan åstadkomma med skatter finns frågan: ”Finns det någon gräns för vad vi kan förvänta oss att staten ska klara av?”

Ja, det tror jag faktiskt – jag tror att vi även måste låta det civila samhället blomma ut … vi måste lära oss att också ta eget ansvar för varandra, för våra barn och för våra gamla.

I dag beklagar Stefan Gurt att han inte umgicks mer med sin pappa. När de hade gäster så bjöd de inte in pappan. Gästerna för sig och pappan för sig.

Varför?

Här finns det så mycket vi kan tänka till om, så mycket vi kan förändra och göra annorlunda. Javisst, är det så att en majoritet av människorna i det här landet lever med väldigt täta skott emellan sig. De gamla är på ålderdomshemmen, barnen på dagis och föräldrarna arbetar heltid. Det är inte balans – och jag tror att vi människor behöver balans i tillvaron för att må bra. Vi behöver tid också för relationer.

Men naturligtvis finns det mycket vi kan göra som inte kostar på särskilt mycket. Låt barnen vara med på middagar samt självklart även gästernas barn. Det är bara att duka långbord och anpassa maten efter gästerna. Bjud in alla generationer, även föräldrar och mor- och farmödrar om de finns i livet. Det skapar dynamik och blir ofta underbart härliga tillställningar. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Vi har bara ett liv och det är här och nu. Så länge den äldre generationen inte valt att isolera sig av egen fri vilja - så se till att umgås. Och barn ja, de lär sig av att få vara med.

En liten tankeställare för alla som vill slippa rensa föräldrarnas bohag efter deras bortgång och hitta lappar som det står ”ensam” på …

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk