Föräldrar erbjuds mer tid i förskolan för sina barn, trots att forskning visar på risker

Foto: Dave Johnson  FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Stockholm stad går nu ut och berättar att man tar av Stockholmarnas gemensamma skattekaka för att subventionera heltid och även ett obegränsat antal timmar i förskolan, för barn vars föräldrar är föräldralediga med småsyskon. Det är ett anmärkningsvärt beslut i en kommun där barngrupperna överlag är för stora och det redan i dag larmas om brist på förskollärare. Ansvariga politiker har inte heller berättat hur mycket pengar de tänker skjuta till, så frågan är hur kostnadsökningarna kommer att slå mot verksamheterna.

Den här förändringen blir extra anmärkningsvärd i ljuset av att de rödgrönrosa direkt efter valet 2014, valde att ta bort hemmasubventionen vårdnadsbidraget, för de föräldrar som själva hade omsorgen om sina barn. Var finns barnperspektivet i att subventionera att föräldrar lämnar bort sina barn heltid eller mer när de är hemma med syskon – samtidigt som föräldrar som själva ansvarar för omsorgen om sina barn inte får några subventioner alls. En förskoleplats kostar också skattebetalarna i snitt 10 000 kronor i månaden per barn. Hemmasubventionen vårdnadsbidraget kostade 3 000 kronor i månaden per barn.

För SVT nyheter berättar Karin Wanngård, S, att orsaken till att man på det här sättet väljer att subventionera ett bortlämnade av barn 40-60 timmar i veckan  – är att ”förskola ger bättre förutsättningar senare i livet, när barnen går vidare till skola och högre utbildning”. Till det uttalandet hade det varit passande med en följdfråga: ”Enligt vilken undersökning då?”

För sanningen är att det inte forskats under de senaste 30 åren på vilken effekt svensk förskola har på barn. Däremot så kan vi se att sedan OECD Pisa-undersökningarna (som mäter elevers skolresultat) startade år 2000, så sjunker skolresultaten för svenska skolelever vid varje mätning. Även sedan man justerat för socioekonomiska faktorer och invandrarbakgrund. En utveckling över tid som skett parallellt med att allt fler barn gått i förskola. Tittar man på den största undersökningen som gjorts i USA – NICHD-studien på 1 300 barn, så framgår det att de barn som gått i förskola hade ett litet försprång när de började i skolan. Det var dock utraderat vid 12 års ålder och då syntes inga skillnader i skolresultaten vid en jämförelse med de barn som inte gått i förskola. Däremot så visade undersökningen att förskolebarnen hade fler beteendeproblem och var mer aggressiva. Och det var direkt kopplat till vistelsetiden. Ju fler timmar i förskola – desto aggressivare barn.

Det finns alltså inget som stödjer att 40-60 timmar i förskolan för barn till föräldralediga skulle vara väl investerade skattepengar, så Karin Wangårds önskan att det här ska sprida sig vidare till andra kommuner hoppas jag att ingen lyssnar på. En satsning som skulle komma alla barn till del, borde i stället handla om att utöka valfriheten i barnomsorgen och hitta lösningar för att subventionera även omsorg i hemmet, minska barngrupperna i förskolan samt erbjuda öppen förskola även för äldre barn upp till sex år.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Några röster om förslaget till heltid 

Många risker med långa dagar

NICHD-studien

Var kommer alla hyperaktiva barn ifrån? Är en vanlig fråga numera

Svenska elevers skolresultat rasar

40 timmars förskola - för vems skull?

Tystnad - det största sveket mot barnen

Foto: Felipe Fernandes (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det är lite obehagligt ... att faktiskt inse att små barn riskerar att fara illa, bara för att vuxna människor är rädda ... rädda att säga sanningen ... i ett land som ändå ska vara en demokrati, men där flockmentaliteten är så extremt stark att sanningen kan stigmatisera människor, förstöra deras karriär och göra att de blir utfrysta ur gemenskaper.

Det är nog därför vissa blogginlägg far fram som tornados på nätet ibland. Vissa inlägg blir som när en tryckkokare exploderar ... människor blir så lättade över att någon äntligen säger det som man inte får ... att de delar hej vilt och en åsikt kan fara fram som en projektil över nätet. För att bara dela kan ju lika gärna betyda att de är emot .. som för ett inlägg. Människor behöver inte ta ställning, de är oskyldiga till själva åsikten ... de delar bara.

"Vi brukar tala om den svenska åsiktskorridoren. Det är fel. Det handlar snarare om en hermetiskt tillsluten åsiktstunna med samma argument och samma gamla syre som bara far runt. Inget nytt har kommit in sedan locket spikats på. Tills tunnan spricker", skriver JanJolof så klockrent som det kan bli.

Ett tydligt exempel på den här tystnadskulturen är det inlägg jag skrev i april 2014. På två dagar så hade det över 100 000 unika läsare. Sedan dess har det nått över 230 000 tusen och det har över 63 000 likes.

Vi talar över 63 000 likes!!!???

... men ... att det har fått så många likes har inte uppmärksammats i en enda tidning.

Vad handlade då inlägget om? Håll i er ... det handlade om ... att ... en del barn, vars föräldrar är föräldralediga med syskon, går alla dagar hela året om - alla lov också ... i förskolan. De får aldrig ledigt. Och så får man ju inte skriva ... för då kan man skuldbelägga några föräldrar ... och det är faktiskt inte helt ofarligt. För den person du möter på anställningsintervjun kan ju ha sitt barn året om i förskolan när den andra föräldern är hemma med bebis, din chef som kanske snart ska sätta lönen eller ska ge någon möjlighet att avancera kanske faktiskt har en liten som inte ens är ledig under sommaren, dina kunder som ska köpa dina varor och tjänster ... ja ni hänger med va! Det kan komma att kosta, tro mig jag VET ;)

Under mina 14 år så har jag hört om barnläkare och barnpsykologer, som sitter inne på ett berg med kunskap om vad små barn behöver, som faktiskt inte vågar säga det rakt ut ... att små barn faktiskt inte alls behöver förskola ... året om alla dagar ... ja det är faktiskt så att små barn inte behöver förskola över huvud taget. Det är inte lika med att en bra förskola, med en lagom stor barngrupp och tillräckligt med personal behöver vara dåligt för barn. Det är bara så att förskola inte är ett måste om det finns ett bra hem med en fungerande alldeles vanlig förälder hemma, eller två föräldrar som jobbar deltid och delar på hemmatiden.

Men det är inte kunskap som föräldrar får i dag. Föräldrar får inte kunskap om vikten av en god anknytning. De får inte veta att små barn som lämnas gråtande i förskolan kan få sår i själen för resten av livet om det görs på fel sätt och det inte finns en annan trygg anknytningsperson (som ingår i barnets anknytningshierarki) ... som tar över när den primära anknytningsperson går sin väg. Föräldrar matas med att det är de det är fel på, det är föräldern som gör fel, är för orolig, sänder fel signaler ... som gör att barnet gråter. Och personalen som ofta vet, sitter i en rävsax och får inget säga .. har inte möjlighet eller ork att säga något ... och har inte heller förutsättningar många gånger att trösta alla små gråtande ettåringar som skolas in samtidigt ... och lämnas. De får hitta andra strategier, tvärt emot den kunskap de besitter, för att klara av sitt uppdrag.

Det är faktiskt ganska grymt. Jag lider med barnen med även med personalen. Visst de är ändå vuxna, men ju mer jag läser inne på till exempel Förskoleupproret ... hur personalen sliter, kämpar, vill förändra, men ändå inte kommer vidare. Men HUR ska de kunna göra det när först och främst de politiska ramarna ser ut som de gör och sedan när föräldrar är så helt uppåt väggarna felinformerade om vad små barn behöver?

Ja det är obekvämt att säga sanningar, men jag hävdar ändå med en dåres envishet att det är så mycket värre och hemskare att låta bli. Och även om mitt lilla blogginlägg med alla sina likes aldrig fått, eller kommer att uppmärksammas i dagspressen, så tror jag ändå att det sått ett litet frö. För nyligen så hade faktiskt Expressen en ledare där de ifrågasatte om 30 timmar förskola till föräldralediga på skattebetalarnas bekostnad, verkligen är okej. Men tyvärr så går det för långsamt, vi måste få upp kunskapen om vad små barn behöver upp på bordet här och NU. Sedan måste vi förändra familjepolitiken så vi får politiska ramar som gör det  möjligt att skapa bra förutsättningar för våra minsta.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolan ska inte användas som gratis barnpassning

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Magkänsla och sunt förnuft är klart underskattade

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret 

Det måste finnas gränser för välfärdsuppdraget

Foto: Pixabay

Alliansregeringen har satt ett ideologiskt avtryck i statistiken. Vi har fått nästan en hel poäng till på den tiogradiga skalan vad gäller företags- och arbetsmarknadsregleringar.   Ja det stämmer säkert som Benjamin Katzeff Silberstein  skriver i SvD   - att Sverige har blivit friare. Vi har fått ett bättre välstånd (trots några år med lågkonjunktur) genom de få reformer som har gjorts, men tyvärr så lever vi fortfarande kvar under de planekonomiska tankar som styrt det här landet i decennier och flera områden som barnomsorgen styrs fortfarande av gamla tankar från DDR.

Vissa saker är så självklara att det kommer att ta åratal av avprogrammering för att komma tillrätta med. Hur förklarar man annars att så många överutnyttjar förskolan, utan eftertanke om vad det egentligen kostar och sätter sina små barn under tre år där när de ändå är föräldralediga? Glatt konstaterar de bara "jag behöver lite egentid med bebisen". Och så får skattebetalarna stå för notan. Ifrågasätter någon det, så är det bara att höja skatten eller hur? 

Varför inte bara trycka upp mer pengar? Samtidigt lider sjukvården brist på pengar, liksom äldrevården och även många andra områden är eftersatta - trots att Sverige är ett land som har världens högsta marginalskatt. För den som slängt chippet i nacken och börjat tänka lite själv - så är det ganska uppenbart att det inte bara handlar om att höja skatterna - utan också om HUR skatterna används. Vad ska pengarna gå till. Ska vi till exempel förbättra sjukvården och rädda fler liv? Ska vi förbättra för våra gamla som byggde vår välfärd så att de får bra och meningsfulla dagar och faktiskt får skörda vad de sått? Ska vi ha en trygg och säker förskola? Många olika barnomsorgsalternativ? En bra skola med drägliga arbetsvillkor för lärarna och en bra miljö för barnen?

Då kan vi kanske inte erbjuda i princip gratis förskola/gratis barnvakt utan särskilda skäl till barn under tre år när föräldrarna är föräldralediga. Det vi kan erbjuda är i stället en öppen förskola dit de föräldralediga kan gå med både det äldre och det yngre barnet.

Nu har jag i alla fall sagt det man absolut inte får - och det som få vågar säga:  Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskola - utan att betala en timpenning för det.

Ibland måste någon våga säga att "Kejsaren är naken" - våga se det uppenbara. Faktiskt våga se att vi också har ett ansvar för vad vi tillåter att skattepengarna går till.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Gärna mer barnomsorg - men betala ur egen ficka

Mina skattepengar ska inte gå till lata föräldrar

Foto:Santa CruzPublic Libraries (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Den stora undersökning som Bris genomförde 2004 visar att det som barn framförallt önskar sig är mer tid tillsammans med sina föräldrar, inte fler saker eller mer aktiviteter.

Ändå finns det fortfarande föräldrar som tror att det barn vill är att vara på dagis hela dagarna och att det räcker med lite ”kvalitetstid” på kvällarna eller helgerna. En del föräldrar har till och med så svårt att se sina barns behov att de tror att barnen går miste om någon slags ”läroplan” om de inte är i förskolan – och då talar vi om så små barn som de mellan 1-5 år.

Men det är en myt att "kvalitetstid" uppväger kvantitet - tvärtom är just mängden tid avgörande för kvaliteten. Danuta Wasserman, som forskar om självmord, noterar att det sker en ökning av antalet självmord hos unga människor. "Vi har inte tid att ta hand om de funderingar våra barn har", säger Wasserman.

Det är så tragiskt när föräldrar inte kan se sina barns levnadsvillkor ur ett barnsperspektiv. Ett exempel är de föräldrar i Solna som nu är mäkta upprörda över att deras barn ”bara” får gå 15 timmar i veckan på dagis när mamma eller pappa är föräldralediga. I Dagens Nyheter den 25 oktober står det följande:

”Linda Bell har tre barn och är för närvarande hemma med det yngsta av dem, Maj fem månader gammal. Bernard och Olga är tre respektive fem år och går i Bollens förskola sex timmar om dagen.- Om de tvingas halvera den tiden blir det ett avbräck i deras pedagogiska utveckling. Här lär de sig en massa saker som jag inte kan lära dem hemma, säger hon”.

Hos Bris är barns allt sämre psykiska hälsa ett välkänt problem. De har flera gånger under senare år slagit larm om att svenska barn och tonåringar mår allt sämre - självskadebeteende, självmordstankar, känslor av ensamhet och meningslöshet är problem som är ständigt återkommande i mejl och telefonsamtal till Bris.

Bris undersökning 2004 visar att vuxnas närvaro spelar en betydligt mycket mer avgörande roll för barns och ungdomars välbefinnande än vad vuxna tror, eller kanske vill tro. Att vara en god förälder tycks ha mer med tid och närvaro än pedagogisk kunskap att göra.

Journalistens formulering i artikeln - Solna bantar förskoletid - är också intressant;

”Den borgerliga majoriteten vill halvera antalet timmar för att kunna lägga 15,6 miljoner kronor på annat”.

Lägga pengar på annat än föräldrar som inte vill spendera tid med sina barn. Men vad är det som säger att vi Solnabor vill spendera 15,6 miljoner på att vissa föräldrar vill låta sina barn gå långa dagar på dagis? Om de här föräldrarna nu är så angelägna om att ha barnen där 30 timmar i veckan eller mer, så visst – men se då till att betala vad det faktiskt kostar. Förutsätt inte att vi andra ska bekosta den extra "barnvaktslyxen".

Personligen ser jag helst att de där 15,6 miljonerna används till att minska barngrupperna och öka personaltätheten. Låt alla de små barnen få komma ut på utflykter utanför dagisgårdens höga rymningssäkra stängsel. Med mer personal blir det lättare att göra saker utanför dagiset och barnens dagar bli roligare och mer stimulerande samtidigt som de får en chans att smaka på det "verkliga livet" - det som sker där ute i samhället. Frisk luft är bra mot infektioner och blir barngrupperna mindre så kan kanske personalen bättre se och bekräfta varje barn samt ingripa i bråk och mobbing, så att barnen blir mer socialt välfungerande i skolan.

För övrigt så tycker jag att det är hög tid att föräldrar får gå en utbildning i anknytning när de får barn – där de får lära sig hur viktiga föräldrar är för barnens framtida psykiska hälsa. Jag betvivlar starkt att de här föräldrarna i Solna, som går emot strömmen, och vill tillbringa mindre tid med sina barn – i stället för mer tid – har läst en enda rad om hur viktig anknytningen är.

Jag har tagit hand om mina barn själv och sparat stora summor åt min kommun – därför tycker jag som skattebetalare att jag har en självklar rätt att säga ett starkt och tydligt NEJ till att med mina skattepengar bekosta de här föräldrarnas försök att slippa spendera tid med sina egna barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Är vi beredda att ge barnen mer av vår tid?

Om Karin Bjärvalls bok - "vill ha mer"