En del tidningar har fortfarande inte förstått vitsen med att släppa fram gräsrötterna i debatten. Fortfarande tror de sig ha rätten att bestämma vilken information människor ska få och tar sig därmed också rätten att bestämma vad människor får tycka och hur människor ska leva sina liv.
Jag har börjat kopiera mina kommentarer till artiklar eftersom de raderas så ofta. Nu senast i DN den 14 maj. Mitt första inlägg - som handlade om att det är fel att använda barnen som murbräcka för jämställdhet, eftersom man då missar de verkliga problemen - raderades. Jag är envis och skrev ett nytt, som (kors i taket) fick vara kvar.
Jag är van vid att mina kommentarer till artiklar blir raderade. Men det känns lite konstigt för jag tycker inte att jag skriver aggressivt eller nedsättande men jag skriver tydligen något farligt - åsikter som inte bör komma till gemene mans kännedom. Jag skriver om att det finns många fördelar med att ha barnen hemma lite längre och att det är bra med många olika barnomsorgsalternativ samt att barnen inte ska användas som murbräcka för jämställdhet.
Nu råkar en majoritet av journalistkåren inte dela mina åsikter. De vill använda barnen som murbräcka för jämställdhet, de vill att alla barn måste gå på dagis från ett års ålder och att förskola ska vara det enda alternativet.
Men har de därmed rätt att refusera alla inlägg från hemmaföräldrar?
Dagens Nyheter och Expressen är några tidningar som missförstått sitt uppdrag men sedan har vi Sydsvenskan. Krister Pettersson är en valfrihetskämpe som efter alla år naturligtvis blir mer och mer irriterad över att så mänskliga och snälla åsikter som hemmaföräldrarna ändå står för refuseras. Därför har han skrivit till Heidi Avellan på Sydsvenskan;
"Tack också för dagens ledare(16 maj), som ju i stycken kunde stämma in bra på min egen kritik av Sydsvenskan:
"Det fanns i denna utopi mycket gott. En välvilja, en omsorg om samhällets svagaste som genom åren har betytt mycket för att förbättra människors tillvaro.
Men det fanns också en mörk, kall sida: den översåtliga blicken, den obetvingliga lusten hos dem som anser sig veta bättre att lägga andras liv tillrätta.
Förmynderiet.
Människor blir på så sätt ett problem. De förstår inte sitt eget bästa. I det här fallet genom att röka och kröka, äta fel och röra sig för lite."
Ledaren i dag handlar om socialstyrelsen - ni gillar tydligen inte deras översitteri, deras förmynderi, deras intolerans mot människors livsstil. Inte om Sydsvenskan, dess översitteri, förmynderi, intolerans ...
Om bara de sista orden i er ledare hade bytts ut mot "att vårda och fostra sina barn själva" -hade det kunna röra er egen tidnings, Sydsvenskans, linje. Den översåtliga blicken, den obetvingliga lusten hos ledarredaktion som anser sig veta bättre, som vill lägga andras liv tillrätta, som vältrar sig i förmynderi, som ropar Fel! till alla oss som har andra åsikter än landets Nomenklatura i politik och media om vad som är god barnomsorg, gott familjeliv, bra för vårt samhälle och som är vår mänskliga rättighet att ha vår åsikt om, utan att behöva diskrimineras för den (Europakonventionen, de två artiklar som ni tydligen enligt en annan ledare vill förändra / avskaffa).
Exemplet i dagens ledare visar än en gång på er tidnings häpnadsväckande hyckleri och dubbelmoral.
Och detta får jag inte påtala, och tydligen inte någon annan heller. Inte föra fram kritiken, så att det syns för tidningens andra läsare - i min omgivning eller för medlemmarna i de olika protest- och frihetsörelser jag är med i och företräder. Dem jag kallar för "vi", vi som gärna vill kunna se en begriplig förklaring till er tidnings inkonsekvenser och dubbelmoral. Vi som anser det vara en grov förolämpning av er att mata oss med detta hyckleri och denna dubbelmoral utan att låta era läsare se, att inte vi alla sväljer er principlöshet."
Krister kämpar för att få göra sin röst hörd och därigenom alla de som stödjer valfriheten. Varför får han aldrig komma till tals i Sydsvenskan? Vad är de så rädda för?
Hemmaföräldrarnas kamp mot diskriminering är en kamp som aldrig går att vinna. Skriver man insändare och genmälen och hela tiden blir refuserad, så blir man klart irriterad och blir man irriterad då får man svar som det som Krister fick:
"Ditt hätska tonläge ändar inte på publiceringsbesluten, vi publicerar artiklar utifrån deras innehåll, inte utifrån skribentens uppförande".
Jag kan bara tycka att det är dags att Heidi Avellan förklarar varför hon inte vill låta hemmaföräldrarna få en röst i Sydsvenskan.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Censur på Expressen igen
Dags att släppa fram hemmaföräldrarna
Liza Marklund och drevet
Ordet hemmaförälder raderat på Wikipedia
Kanske gör en ny chef Folkhälsoinstitutet mer seriöst
Sluta försöka tiga ihjäl hemmaföräldrarna
Du sviker barnen Malin Alfvén
Strutsmentalitet hos media inför BO:s rapport
När media går över gränsen
Hallengren pressad på svar om barnomsorgen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar