Tårarna bränner bakom och ögonen och jag får en klump i halsen när jag läser i SvD om hur 4 av 10 ungdomar i åldern 14-15 år skadar sig själva. Hur är det möjligt att vi accepterar att barn mår så här?
I så många år har jag kämpat för att svenska barn ska få det bättre. Det har skadat min karriär och det har kostat mig enorma belopp att fortsätta den här kampen, eftersom allt arbete skett ideellt.
Jag tillhör nämligen den skaran föräldrar som tror på att alla barn är olika och att alla barn omöjligen kan må bra av den svenska "standardlösningen" - två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från 1 års ålder. Jag vill ge föräldrar chansen att ge barnen tid - att ge barnen den goda omsorg, närhet och kärlek som de har rätt till för att må bra.
Jag tror att det bästa sättet att nå dit är att erbjuda föräldrar en mängd olika barnomsorgsalternativ: förskola, familjedaghem, 2familjssystem och en möjlighet att bli hemmaförälder. Alla föräldrar borde också få information om hur man kan "downshifta" under småbarnsåren. (Något som vi hemmaföräldrar gjort långt innan det fick trendstatus).
Sedan måste vi uppvärdera arbetet som hemmaförälder - det är ändå ett arbete som är värt 380 000 kr om året enligt en brittisk undersökning. När du är hemma så lär du dig så mycket som du har nytta av senare i arbetslivet och hemmatiden borde därför med stolthet kunna skrivas in i en cv. När en hemmaförälder ratas, trots goda meriter bara för att han/hon varit hemma några år så är det ren diskriminering och beror enbart på den attityd som samhället genomsyras av idag - men det är något vi kan ändra på :)
Jag vill också att föräldrar ska få korrekt information istället för myter. (Ersätt Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet med någon som inte tror att 12-åriga flickor skär sig för att de är oroliga över om de ska få ett arbete).
Dessutom borde det vara obligatoriskt för alla föräldrar att läsa följande böcker innan de fattar beslut om vilket barnomsorgsalternativ de ska välja och vid vilken ålder:
Tid för barn (Per Kågeson)
mamma@home (Elise Claeson)
Hur kärleken formar det lilla barnets hjärna (Sue Gerhardt)
Att följa sitt hjärta i - jantelagens Sverige (Jonas Himmelstrand)
Det infantila samhället: barndomens slut (Carl Hamilton)
Våga ta plats i ditt barns liv (Gordon Neufeld)
Under så många år har den psykiska ohälsan hos barn fått öka och regeringen (både den förra och den nuvarande) har vägrat att ta det här på allvar och göra något åt det.
Det är inte okej.
Som grädde på moset så omfattas inte förskolebarn och fritidsbarn av en arbetsmiljölag eller en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister). Det skrev jag om redan för 3 år sedan och följden borde ha blivit ett ramaskri från föräldrarna.
Men det har varit tyst som i graven.....
Deras barn är helt oskyddade när de placeras på dagis och personalen har sina händer bakbundna - de ser bristerna men får inte anmäla. Ett stort svek också mot all personal som arbetar inom barnomsorgen.
Förra BO, Lena Nyberg, fick löpa gatlopp i media och Expressen krävde till och med hennes avgång (vilket visar hur kontroversiellt det är att föra fram fakta istället för myter) när hon la fram sin undersökning 2007 där det bland annat stod följande:
"Drygt 30 procent av alla spädbarn i dag knyter inte an till sina föräldrar under det första levnadsåret och allt fler föräldrar söker hjälp för att de har problem att relatera till sina barn.
- Det allra viktigaste och grundläggande för ett barns välfärd och psykiska hälsa är relationen till föräldern/föräldrarna, säger BO Lena Nyberg.
I samspelet mellan barnet och dess förälder/vårdare skapas den trygga bas av anknytning som är livsviktig för varje barn. Anknytningen är en grundläggande förutsättning för en harmonisk utveckling under resten av livet.
Undersökningar visar att anknytningsproblem hos föräldern ofta har grund i de egna upplevelserna av anknytning, vilket visar att det kan finnas ett mönster med bristfällig anknytning över generationsgränserna.
En annan orsak till psykisk ohälsa hos små barn är stress, vilket kan ha flera orsaker;
- tidig start i förskolan
- stora barngrupper
- låg personaltäthet
- långa dagar i förskolan
- buller"
Nu skickar jag en direkt fråga till Göran Hägglund: Är du helt bakbunden av moderaterna eller kan du vänligen agera snabbt och bestämt och se till att någon i regeringen tar tag i barnens situation? Börja gärna med att utreda om förskola från 1 år verkligen är det bästa för alla barn - läs: Politikerbloggen - "Frågorna är känsliga men måste ställas"
Se sedan till att förskolebarn och fritidsbarn omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.
Och sist men inte minst - fortsätt kampen för att underlätta för föräldrar att ta sitt ansvar. Vårdnadsbidraget var ett litet steg, nu är det bara att se till att höja beloppet och se till att föräldrar kan få det fram till skolstarten. (Och döp gärna om det till hemmasubvention istället).
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Alltför tidig dagisstart bakom psykisk ohälsa
Kloka ord från en förskollärare
Dagis kan skada ditt barn
Artiklar om anknytning
Artiklar om psykisk ohälsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar