Sluta mammashama kvinnor som är hemma mest under småbarnsåren

Foto: Stefan Malmesjö (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Jag ammade våra barn. Jag vet att för att bli hyllad och få priser - så som trenden är just nu - så skulle jag ha valt flaska OCH gått tillbaka till jobbet helst efter några dagar. Kanske borde min man också ha försökt att amma i alla fall, för att vi skulle föregå med gott exempel.

Men jag ville amma själv och jag är väldigt säker på att min man inte var det minsta intresserad av att amma eller ge flaska. Däremot så hjälpte han mig gärna och sprang och hämtade ett glas vatten eller en extra kudde. När jag ammat klart, så tog han hand om rapningen och när jag var trött (amning tar på krafterna) så tog han självklart barnet och lät mig vila.

Jag behövde mycket vila de första dagarna, sjuk som jag var i sviterna efter min havandeskapsförgiftning och mycket trött. När maken började jobba igen, så såg han förstås till att komma hem tidigt och prioritera sin familj. Det första halvåret var intensivt men jag är så lycklig att min man är en "dinoaurie" som inte krävde att jag skulle hoppa över amningen - i jämställdhetens och den politiska korrekthetens namn - och ge vår lilla förstfödda flaska.

Hon vägde 2 300 gram när vi kom hem med henne från BB. För tidigt född och ganska ynklig och klen. Eftersom jag dessutom själv är fisk- och skaldjursallergiker så har mina barn en ökad risk att drabbas av allergi och mjölkersättning kändes aldrig som ett alternativ. Snittmammor har svårare att komma igång med amningen och eftersom jag och dottern var åtskilda den första tiden, så blev det en tuff start med att pumpa ut mjölk och kämpa för att komma igång.

När jag tänker på det, så har jag gjort alla "fel" man kan. Jag har ammat, jag har själv ansvarat för vården och omsorgen om mina barn, jag valde bort dagis till förmån för lekis några timmar i veckan och vi delade inte föräldradagarna exakt lika mellan oss.

Men jag upptäckte också - som en ganska självständig varelse - att det ibland här i livet kan vara okej att vara beroende av en annan människa - att samarbete kring barnen kan vara en lycka och att våga lita till sin magkänsla också kan vara en väg att gå.

Det går aldrig att sticka under stol med att mitt val har varit synnerligen våghalsigt och kommer att drabba mig negativt....på många olika sätt. Min pension är en katastrof, min otrygghet är ständigt närvarande, min karriär är borta för vinden och jag kan och kommer aldrig att förvänta mig att mina barn ska stå givakt och ständigt kyssa golvet där jag går - bara för att jag valde att ge dem tid, så några speciella fördelar kommer jag aldrig att få så :).

Ändå skulle jag aldrig vilja göra den här resan ogjord. Jag har genom mitt val tvingats ur min komfortabla zon, tvingats att göra min röst hörd genom Hemmaföräldrars nätverk - för att försöka skydda och förbättra också för andra som också valt att ge sina barn tid. Helst skulle jag vilja leva ett enkelt, anonymt liv och sitta och "lukta på blommorna under min korkek" - men det val jag har gjort (att inte lämna bort mina barn till dagis när de är ett år och gå ut och arbeta heltid) har tvingat ut mig på en "resa" som bara har börjat.

Och det jag gillar mest är att jag lärt mig så mycket om livet, om människorna - det är nästan som i Matrix.... vill du ta det blå pillret eller det röda? Jag valde att se, att lämna den enkla bekväma vägen och fick så mycket på köpet.

Nu ser jag hur andra föräldrar väljer samma väg - både mammor och pappor. De pusslar och klurar på hur de ska få det att gå ihop, när de väljer att följa sin magkänsla. De står där starka, osäkra och sökande med många frågor och med mycken oro.

De enda råd jag kan ge är följande;

- Lita till din magkänsla

- Fall inte i fällan att låta den som är hemma ta allt hushållsarbete. Vård och omsorg om barn är ett arbete, även när det utförs i hemmet och barnen tar mycket tid, så man måste hjälpas åt och fördela hushållsarbetet rättvist.

- Fundera över din hur du tryggar din pension. Kan den som arbetar utanför hemmet skriva över en del av sin pension till dig, fixa det per omgående.

- Pensionspara inte för pensionssparande beskattas som en lön och du förlorar mycket pengar när du ska börja ta ut sparandet. Försök att hitta andra sparformer men se till att spara för ålderdomen på något sätt - i fonder eller genom att investera på annat sätt (prata med din bank).

- Håll gärna kontakten med din arbetsplats. Har du vårdnadsbidrag, så är din SGI tryggad och din anställning. Bor du i en kommun som är emot valfrihet, så att du måste säga upp dig för att kunna vara hemma - se till att nätverka och tala om att du finns och är sugen på att börja jobba igen när barnen blivit större. (Kanske kan du också hitta ett extraarbete när barnen blivit lite större).

Kom ihåg: Som hemmaförälder har du just klivit av den väg politikerna (proffstyckarna och kultureliten) stakat ut åt dig. Det är aldrig populärt men du får också en helt annan frihet att själv styra över ditt liv (med allt vad det innebär). Du kommer att växa, därför att du kommer att möta många utmaningar som du får ta dig an.

Känns det jobbigt ibland?

Gå med i Hemmaföräldrars nätverks grupp på Facebook och hitta stöd hos andra som gjort samma val. Håll ditt huvud högt men kritisera inte andra som valt "den utstakade" vägen. Bara genom att själv göra ett annat val, så kommer du att väcka tankar och frågor, bemöt dem med respekt och du kommer att se fler som vågar ta steget att ge sina barn tid.

Vi lever bara en gång och därför ska vi vara mycket rädda om det liv vi har och inte låta någon annan ständigt dra i trådarna! #livetgårinteirepris

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var är papporna?

Skriet frånd dagisfamiljen: Ska pappor amma?

Ramaskri mot offentlig amning - "stanna hemma"

Fördelar med amning

Rika, kända och priviligierade skriker de mammashaming så fort någon har en annan åsikt