Ibland trillar polletten ner........ halvvägs. Som för Karin Thunberg - envis hemmaföräldermotståndare och ständigt aktiv i olika krönikor med att propagera för att vi ska använda barnen som murbräcka för jämställdhet.
I SvD den 4 april, så noterar hon ännu en sorglig effekt av dagens familjepolitik. Föräldrarna som valt "standardlösningen" barnen på dagis från 1 år och heltidsarbete för både mamman och pappan - har överlåtit så mycket ansvar för barnens omsorg på pedgogerna i förskolan att de inte klarar av att se till att barnen får frukost hemma.
Det finner tydligen Karin Thunberg, (trots allt), upprörande och skriver apropå föräldrarna inkompetens;
"Förra veckan skrev vi här i SvD om hur skolor och förskolor bjuder barn – och i vissa fall också föräldrar – på frukost. Så ungarna inte ska behöva klara sig på fastande mage, plus måhända en huvudvärkstablett, fram till den lunch som de inte heller äter.
Men hallå, vad lever vi för konstiga liv om vi inte hinner eller förmår sätta fram lite frukost på våra egna köksbord? Eller, lika hemskt, om maten står där men vi inte kan få våra barn att sitta ner så lång tid som det tar att skeda i sig en tallrik filmjölk? När jag läser att föräldrar föredrar att äta frukost på dagis för där sitter deras avkommor i alla fall stilla blir jag rent bedrövad. "
Men vad hade Karin väntat sig?
Det här är ju bara ännu ett klockrent bevis för att det finns väldigt många negativa sidoeffekter av dagens familjepolitik.
Kan någon förklara för mig hur man ska kunna komma in i föräldrarollen, när man bara tillbringar 1 timme med ungarna mellan middag och läggdags varje kväll. Hur ska man lära sig hur barnen fungerar, vilka utvecklingsfaser de går igenom och hur man ska hantera dessa när man aldrig är med barnen? (Tyvärr helgernas "curlande" räcker inte till det heller).
Nu skriks det efter mer föräldrautbildning. Staten ska satsa stora summor på att teoretiskt lära föräldrar det som de skulle kunna lära sig praktiskt genom att tillbringa tid med sina barn och ha huvudansvaret för deras vård och omsorg, de första viktiga åren.
Så typiskt Sverige. Jag tycker att det hade varit mycket bättre att skapa större valfrihet för småbarnsföräldrar. För det finns faktiskt väldigt många som vill ta sin föräldraroll på allvar och tillbringa tid med sina barn - bara de hade råd. Men så länge vi har kvar ett system som innebär att alla människor ska betala in stora summor i skatt, bara för att subventionera dyra dagislösningar, så är det omöjligt. Alla betalar in - men alla får inte tillbaka. Sedan gör särbeskattningen det omöjligt att leva på en lön, så låt oss slippa hånfulla kommentarer i stil med; "Om nån vill vara hemma med sina barn, så får de väl vara det. Men det ska inte vi betala för".
Nähä, men vi hemmaföräldrar ska betala dagissubventionerna?
Det är dags att riva upp maxtaxereformen och låta föräldrar betala en större del av den faktiska kostnaden för dagis. Då ökar valfriheten och fler alternativ än heltidsförskola kommer att ha en ekonomisk chans att etablera sig. Det blir både billigare och bättre för alla och så slipper vi höra skrik efter mer dyra föräldrautbildningar och extra resurser i skolan för att hantera alla barn med beteendestörningar.
Ge ansvaret för barnen tillbaka till föräldrarna - nu! Staten visar om och om igen att den inte är den bästa föräldern trots allt.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Livet blir aldrig som man tänkt sig
Vi tackar dig för att du är en så snäll mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar