Allt fler barn får medicin mot ADHD

Foto: Alex Dodd FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I Sverige ser vi en kraftig ökning av barn som diagnostiseras med ADHD och om det skriver Socialstyrelsen så här;

”Antalet personer som får diagnosen ADHD har ökat på senare år. En möjlig förklaring är att man upptäcker dessa personers problem i högre grad. Man har beräknat att ungefär tre till sex procent av alla barn i skolåldern har ADHD. Det är cirka två till tre gånger vanligare med ADHD hos pojkar än flickor. Huvudsymtomen vid ADHD är uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och hyperaktivitet/överaktivitet. Barn med ADHD har svårt att vänta, att kontrollera känslor och humör. Många har ett oförutsägbart beteende. Flertalet har problem med att planera och organisera sin tillvaro – har brister i vad som kallas hjärnans exekutiva funktioner. En betydande andel barn med ADHD har svårigheter i samspelet med andra.”

Dessutom poängteras i informationen från Socialstyrelsen att barnen som fått en ADHD-diagnos ”har svårigheter med det sociala samspelet”. Då är det viktigt att känna till HUR barn lär sig socialt samspel. Myten säger att det räcker med att placera dem i förskolan för att de ska bli socialt välfungerande - men om det fungerade så borde skolorna inte ha så stora problem med mobbing och stökiga, utagerande barn som den har i dag – en majoritet av alla barn har ju gått i förskolan.

I boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” skriver man om att situationen för barnen i förskolan i dag är mycket bekymmersam. Barn socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.

Det som påverkar barnens utveckling i förskolan är;

- Barngruppens storlek
- Personaltätheten
- Kontinuiteten i vuxen-barn-relationen

- Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger Gunilla Niss förskolepsykolog.

Nästan en miljon barn i USA kan vara feldiagnostiserade med ADHD - Attention Deficit Hyperactivity Disorder - bara för att de är yngst - och mest omogna - i sin förskolegrupp, visar ny forskning av en ekonom vid Michigan State University.

Dessa barn har betydligt större risk än sina äldre klasskamrater att få beteendeförändrande stimulantia såsom Ritalina utskrivet. Behandlingen är särskilt olämplig på grund av att de långvariga effekterna på barns hälsa är vid intag av stimulerande medel är okända, säger Todd Elder.

Elder säger att "pudelns kärna" i studien är att ADHD-diagnoser är beroende av barnets ålder i förhållande till klasskamraterna och lärarens uppfattning om att barnet har symptom: "Om ett barn uppför sig illa, är ouppmärksam, om barnet inte kan sitta still, kan det helt enkelt bero på att just det barnet är fem år och de andra barnen är sex år", säger Elder, biträdande professor i nationalekonomi. Det är en stor skillnad mellan en 5-åring och en 6-åring och lärare och läkare måste ta hänsyn till det vid bedömningen huruvida barn har ADHD eller inte."

ADHD är den vanligaste diagnostiserade beteendemässiga störningen för barn i USA, med cirka 4,5 miljoner diagnoser bland barn under 18 år, enligt Centers for Disease Control and Prevention. Det finns dock inga neurologiska markörer för ADHD (till exempel ett blodprov) och experterna är oeniga om dess förekomst, vilket ger bränsle åt livliga offentliga debatter om huruvida ADHD-störningarna är under- eller överdiagnostiserade, säger Elder.

Genom att använda ett urval från nästan 12 000 barn undersökte Elder skillnaden i ADHD-diagnoser och medicinering mellan de yngsta och äldsta barnen i en klass. Enligt Elders undersökning löpte de yngsta förskolebarnen 60 procent större risk att få diagnosen ADHD jämfört med de äldre barnen i samma grupp. Sammantaget fann han i studien att cirka 20 procent - eller 900 000 - av de 4,5 miljoner barn som för närvarande anses ha ADHD kan ha fel diagnos.

"Många ADHD diagnoser grundas beroende på lärarnas uppfattning om dåligt beteende bland de yngsta barnen i förskolan, säger han. Men dessa "symptom" kanske endast återspeglar känslomässig eller intellektuell omognad bland de yngsta barnen." (Även Expressen tar upp studien i starkt förkortad version).

Frågan man kan ställa är väl om barn i Sverige också överdiagnostiseras med ADHD och om många av barnen som i själva verket reagerat med beteendestörningar på grund av miljön. Ett annat problem är att förskollärarutbildningen i dag nästan inte alls berör ämnet utvecklingspsykologi, en kunskap som är mycket viktig för att personalen ska kunna förstå barnens agerande, så att de inte gör samma felbedömningar som i USA.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Allt fler barn får medicin mot ADHD

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Var kommer alla hyperaktiva barn ifrån